Idealrealisation
21 mars 2014 12:03 | Barnkultur, Mat & dryck, Media, Politik, Prosa & lyrik | 21 kommentarerGenom goda vänner fick jag i går höra att vårt Coop Konsum vid Torbjörns torg kommer att läggas ner sista april. Då stängs också Coop Extra – före detta Coop Forum, före detta OBS! – i Gränby.
Kvar i Uppsala finns då bara några få konsumhallar, en relativt ny vid Centralstationen, samt ett par externa varuhus.
Värst känns förlusten av butiken här vid torget, belägen bara något kvarter från vårt hus. Det tar emot – väldigt mycket – att börja handla på ICA, som ligger vägg i vägg med den konsumbutik som nu kommer att läggas ner. Ska jag åka buss ner till centrum för att kunna fortsätta handla kooperativt?
När jag hösten 1959 flyttade till Uppsala för att plugga, fanns konsumentkooperationen överallt i stan. Eftersom jag då bodde på Jumkilsgatan, handlade jag på Konsum vid Ringgatan. Den här butiken finns faktiskt kvar om än i nya lokaler, men de båda konsumbutiker jag, beroende på väg hem från universitetet eller centrum, passerade är nedlagda.
Nästa bostad fanns i hörnet Linnégatan/Kungsgatan, och då handlade jag och brorsan (som också bodde där) i livsmedelshallen i Forum-varuhuset i centrum. Där har man inte kunnat handla livsmedel på länge nu.
När jag en tid bodde med Birgitta på Sturegatan, fanns en konsumbutik i hygglig närhet. Dess lokaler har övertagits av ett expanderande ICA.
Och när vi sen hamnade här i Svartbäcken, fanns Konsum uppe vid torget. (Dessutom fanns det en konsumbutik lite längre ut och två på vägen in mot centrum. Ingen av dem finns kvar.)
Strukturförändringarna inom all handel, förorsakade inte minst av bilismen, har allmänt slagit mot närbelägen handel, men det är utan tvekan Konsum som har blivit mest drabbat.
En viktig motor i det här är den minskade köptroheten: Kunderna jagar låga priser och handlar där de tycker sig få mest för pengarna. Kooperationen har under den senaste tiden delvis lyckats öka andelen trogna kunder genom att införa ett bonussystem, som ger mer i återbäring åt dem som koncentrerar sitt handlande till kooperativa och andra Med mera-anknutna butiker, men ledningen finner det här vara ett för dyrt system, så det kommer att slopas i sin nuvarande form. Vad händer sen?
Ett problem som Coop-butikerna har gentemot de tillfälliga kunderna – de som prövar på – är kooperationens system för prissättning. Det de här kunderna ofta gör är att de jämför priserna på kända märkesvaror – sådana som Findus och ABBA – i Konsum respektive till exempel ICA. Det är dock inte med de här märkesvarorna, ofta med stor marknadsandel i privathandeln, Konsum priskonkurrerar utan med de egna Coop-märkta.
ICA har genom sin nuvarande relativa storlek lättare än Coop att pressa inköpspriserna, men de prisskillnader som finns är inte så stora som många påstår – nämligen om man väljer att köpa de Coop-benämnda varorna i Konsum.
Så kanske var det inte så smart av kooperationen att sälja alla sina livsmedelsindustrier och tillverkningsenheter. Det var en fjäder i Konsums hatt att kunna stoltsera med egna varor som Björnekulla sylt och saft, Juvel mjöl, Cirkel kaffe, te och kryddor, och så vidare. Många av kooperationens märkesvaror fick större marknad och därmed lägre pris genom ett tillverkningssamarbete mellan de nordiska konsumentkooperationerna. Helst-tvålen tillverkades till exempel av den norska kooperationen.
Ytterligare en viktig skillnad finns i dag om man jämför med den förr så framgångsrika kooperationen: inte bara de egentillverkade livsmedelsprodukterna och en otrolig mängd butiker och varuhus har försvunnit, utan det har också större delen av den kooperativa fackhandeln gjort.
Cityvaruhusen har i och för sig delvis ersatts av externa köplador, men innehållet i dem har också kraftigt förändrats.
Förr hade de kooperativa varuhusen alltid ett förnämligt sortiment av porslin, tillverkad den egna Gustavsbergs-fabriken, som också hade en avdelning för badrumsutrustning.
Förr ägde kooperationen en växande fackhandel för kläder och skor (bland annat Wedins), allt från dammodebutiker till det övertagna (men inte fackmässigt skötta) Kapp-Ahl, som ju också fanns i andra länder.
Förr drev kooperationen en egen kedja av guldsmedsaffärer, bland annat Guldfynd.
Förr drev kooperationen egna hotell och restauranger, bland de senare både brickbarer och gourmetrestauranger.
Fast än är det inte slut med utförsäljningarna. Kooperationen har lyckats bygga upp både Sveriges näst största förlagsgrupp (Norstedts plus Rabén & Sjögren) och Sveriges dominerande största bokhandelskedja (Akademibokhandeln, som nu slukar också Bokia). Nu vill Anders Sundström sälja allt det här. Med följer då också resterna av bokförlaget Tiden, under många år lett av Gustav Möller, om han är känd för den före detta ledamoten i Socialdemokraternas VU.
21 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Vi har handlat i den här affären sedan i maj 1966, när vi flyttade till Svartbäcken-Tunabackar. Affären har på senare år specialiserat sig på ekologiska varor och har ett mycket stort utbud av dem. Jag handlar alltid ekologiskt, om det finns. Jag kommer aldrig att gå över till ICA. Det får bli bussen till stan och Konsum vid stationen. Men jag tycker inte särskilt bra om den. Jag avskyr storköp, där man går vilse bland okända hyllor och inte känner personalen. Personalen på vårt Konsum här och i Öregrund är våra vänner.
Comment by Birgitta Dahl — 2014 03 21 13:17 #
Inte oväntat, men att Coop inte klarar att i Gränby med ett mycket bra affärsläge driva verksamheten visar att man inte har den kompetens som krävs. Har handlat där i många år och sett förfallet pågå. Coop Stenhagen måste också kosta stora förluster. Känner framförallt för alla anställda, många duktiga med många år i Coop som nu går ut i arbetslöshet i dagens Sverige.ICA handlarna allt rikare. Axfood drivs med god lönsamhet. Inom några få år kommer Coop att vara helt nedlagt. Tråkigt, men som Bengt Sändh sjunger i Konsumvisan från 1972 våra pampar blir allt rikare ändå.
Comment by Sven Walfridson — 2014 03 21 16:04 #
Enn Kokk, säg inget ont om Anders Sundström, han har fullt upp med att förvalta sina egna sekiner. Hans arvode som styrelseordförande i Swedbank höjs nu med en miljon om året (!). Snart blir han också styrelseordförande i Folksam.
Comment by Palten — 2014 03 21 18:46 #
Förstår era känslor. Själv är jag lycklig nog att ha en utmärkt Coop-butik två hundra meter från min bostad; en butik som slog ut Icabutiken två hundra meter längre uppåt gatan och dessutom just håller på att byggas ut…
Men annars och på det hela taget börjar jag faktiskt allt oftare och allt mer undra om dagens Coop verkligen är förtjänt och värd den köptrohet vi grånade kooperatörer visar.
Comment by Mats Rosin — 2014 03 22 17:43 #
Anders Sundström bedyrade TV-tittarna att han inte skulle utnyttja sin ställning till att påverka sin lön i banken. (Höjningen stannade ju under
1000 000.)
1993 var jag på ”Konstituerande av nätverk för finanskrisens lösande” (som taget ur Röda rummet!)
i Rinkeby Folkets hus. Den socialdemokratiske talaren, tidigare bankrevisor, var balanserad. ”Jag känner förtvivlan inför det som sker. Men jag när ändå en förhoppning om att ett nationellt motstånd ska växa fram ur den hopplöshet, som breder ut sig.”
Gubbarna på bänken hos Handlarn i Delblancs Hedeby ”blickar ner i sina händer i det djupaste betryck. /…/ Och ändå var han en av de våra från början… Men så kom han i riksdan och i kommittéer och nämnder och så inbjöds han till de rikas bord… Och så vart han kapitalist.”
Den frustrerade talaren i Rinkeby levde – trots klarsynen hos Delblanc och andra – kvar i en föreställning om att de giriga inte finns hos ”de egna” utan hos den traditionella motståndaren.
Jag avundas inte den majoritet inom de socialdemokratiska leden som får klä skott för namn som Enström, Rosengren, Sundström, Östros – och som effektivt omöjliggör ”ett nationellt motstånd”.
Comment by Hans G Eriksson — 2014 03 22 17:49 #
I sin nya läsvärda bok Lärdomar kallar Ingvar Carlsson ett kapitel ”Lev som du lär”. Där funderar han bl a kring det han beskriver som girighet bland makthavare i näringslivet och den politiska världen: ”Det är lika sorgligt varje gång en makthavare överskrider regler och normer som borde vara självklara. Hur kan någon med berått mod förstöra sitt anseende och sitt liv för pengar som man inte behöver?”.
Comment by HO — 2014 03 22 18:58 #
Till Hans O Alfredsson: I det här stycket står jag mycket nära Ingvar Carlsson.
Comment by Enn Kokk — 2014 03 22 21:20 #
Till Mats Rosin: I Öregrund, där vi som pensionärer bor under sommarhalvåret, finns en fantastiskt bra och välskött Coop-hall, där inte bara vi utan flertalet både öregrundsbor och sommargäster handlar. För något år sen gick ortens ICA-butik i konkurs – även om den efter en tids stängning öppnade igen med ny ägare. Men med Coop kan den inte konkurrera nu heller.
Det jag ibland undrar över är varför kooperationen inte gör grundliga studier av sådana här framgångsrika butiker och sen försöker inympa lärdomarna i allt fler av de egna butikerna. Men då måste man förstås också vara beredd att sparka odugliga chefer, byta ut oduglig personal och – i många fall – anpassa och vidga varuutbudet till det kunderna vill ha, vilket ibland fordrar att man skaffar nya lokaler som är större än ICAs.
Comment by Enn Kokk — 2014 03 22 21:31 #
En god vän, ICA-handlare med ett förflutet som föreståndare för en Coophall berättar gärna om livet som ICA-handlare (han beskriver det just så).
Han valde mellan att få uppskattning av kunder inom kooperationen och möjligheten att bygga upp en egen, på sikt lönsam verksamhet. Erfarenheten är nu att det går att kombinera uppskattning och lönsamhet.
När tillfället kom att förvärva en butik, sålde vännen familjens fritidshus och tog ett investeringslån med den egna villan som säkerhet.
(Det sista var det enda som hade fått honom att tveka.) De första åren innebar ökade arbetstimmar och ökad oro och nästan ingen semesterledighet.
Nu arbetar han sällan mer än 50-60 timmar i veckan och tar flera veckor ledigt varje år. Familjen har ett fritidshus igen. (Det roar honom att det antyds att kunderna har bekostat fritidshuset. Det slapp han höra som Coopföreståndare, när huset finansierades med lönen från Coop.)
Coophallen drevs med förlust vissa år och en blygsam vinst andra. ICA-butiken hade i början en svag vinst med hjälp av en lägre egen lön än den som anställd, medan de senaste åren visat en stabil uppåtkurva i lönsamheten.
Den främsta förklaringen: Ett mycket starkare incitament som ”sin egen lyckas smed”. Ändå har han kvar en känsla för kooperationen som idé.
Comment by Hans G Eriksson — 2014 03 22 22:08 #
Till Hans G Eriksson: I det område söder om Sundsvall där jag växte upp fanns det inget Konsum på nära håll. Konsum hade visserligen köpt tomt i mitt gamla Juniskär, men där fanns redan tre privata butiker. Själv fick jag sommar- och helgjobb på den som var ICA-ansluten.
Dess ägare hade fått sin inskolning i handel i Konsum i Värmland, och även hans son – som sen tog över – och dotter arbetade i butiken. De jobbade hårt, ofta länge, och de försökte tillgodose kundernas önskemål. När fru Lundkvist ville ha ett tvättmedel som hade tagits över av Konsum, tog man helt sonika hem ett antal paket av det här konsumtvättmedlet då och då.
Det som generellt har hänt inom handeln är att de flesta små enheter av den här typen, där man kände kunderna personligen, också deras önskemål, är utplånade. Varken de tre butikerna i min barndomsby eller konsumbutiken fyra kilometer bort finns kvar.
När det gäller varuutbudet är det i dag främst kedjans centralt påbjudna varor och dess annonserbjudanden som gäller.
Själv tror jag att mycket skulle vara vunnet, om man gav konsumföreståndarna större frihet, vilket dock förutsätter att man hittar människor som intresserar sig för kunderna och framför allt deras önskemål. Det här skiljer sig mellan olika stadsdelar, mellan city och periferi, beroende på en mindre orts beskaffenhet.
I Konsum i Öregrund kan man tala med någon i personalen, och den vara eller det varumärke man efterlyser finns snart i sortimentet. Man säljer färsk och rökt fisk från ortens fina fiskgrossist. Och så vidare.
Comment by Enn Kokk — 2014 03 23 10:26 #
Inga idéer överlever för alltid. Allt har sin tid. Dessvärre tycks det gälla också folkrörelser som kooperationen och arbetarrörelsen. Eller SAAB och Kockums för den delen. Måhända kan det vara så med kooperationen att den måste raseras och byggas om från botten igen?
Comment by Jan — 2014 03 23 10:30 #
Enn Kokk, det är lätt att supporta din beskrivning (särskilt med positiva erfarenheter från två år i Timrå kommun).
Under tonåren skrevs jag in på ett utbildningsprogram på Vår Gård för en framtid inom kooperationen. En praktiktid följde inom olika branscher, från styckning till konfektion och administration. Periodavslutningarna avåts på Konsums Gondolen i Katarinahissen.
Värdegrunden var Inte tjäna på andra, men tjäna varandra! Vinst var att svära i kyrkan. Den måste alltid heta ”överskott till medlemmarna”. Det främsta argumentationsexemplet var Lumaglödlampan, kooperationens egen lösning för att drastiskt sänka butikspriset. (Som Enn kokk var inne på, KF hade en rad fina egna märken.)
I ”Snabbköpet” skulle mjöl och andra självsäljande basvaror placeras längst in, så att de inte tog plats från lockvarorna och för att tvinga fram en vandring genom hela butiken. (IKEA har drivit detta till perfektionism.) Barngodiset längs köplatsen intill kassan.
För ökad försäljning av Björnekullasylt såldes våffelmix för halva priset. Den sänkningen styrde effektivare än motsvarande kronsänkning av syltpriset. Genom att frångå bokstavsordningen på kryddhyllan beräknades försäljningen öka med ca åtta procent, då kunden påmindes om flera kryddor under sökandet. Den individuella säljmanualen, som jag har kvar, upptar 88 punkter.
Likheterna mellan Coop och ICA är stora och självklara. Skillnaden gäller i huvudsak en punkt och i den koncentreras kooperationens dilemma.
Comment by Hans G Eriksson — 2014 03 23 11:53 #
Till Hans G Eriksson: Även kooperationen har försökt sig på konceptet företagardrivna butiker – vårt Konsum här i Svartbäcken drevs under en period av först två sådana ”egenföretagare”, sen en. Men cheferna, oberoende av deras ställning, måste också rekryteras med hänsyn till deras förmåga att läsa av efterfrågan just i den aktuella butikens område och att anpassa varuutbudet därefter.
Comment by Enn Kokk — 2014 03 23 13:05 #
Jag kan bara instämma. Det är ju inte heller bara fråga om kundservice/kundvänlighet utan också i linje med den kooperativa tanken om medlemsinflytande. Tidigt förekom medlemsråd för sortimentsfrågor.
En skillnad dock för egenföretagaren inom Konsum var att denne typiskt låg närmare franchisemodellen och till skillnad mot ICA-handlaren uppfattades som föreståndare.
Comment by Hans G Eriksson — 2014 03 23 13:54 #
Och Coop Boländerna sparkar personalen för att återanställa dem på 25-timmarstjänster.
”– Vi måste öka försäljningen och dra ner på kostnaderna. Ett steg är att se över personalsituationen. Vi behöver en flexiblare bemanning.” Diskussionen om heltidstjänster?
http://www.dagenshandel.se/nyheter/sags-upp-fran-heltid-far-soka-deltid/
Comment by Thomas Åkerblad — 2014 03 26 2:59 #
Noterade just nu att det ligger Lidl-reklam längst upp på din hemsida. Nästan lustigt.
Comment by Thomas Åkerblad — 2014 03 26 3:00 #
Så här kan det bli om man accepterar reklam på bloggen. Det är inte jag själv som väljer annonsörerna.
Comment by Enn Kokk — 2014 03 26 8:02 #
Det hade varit mer stimulerande för debatt om det hade varit ett riskkapital som ”slängt ut folk i arbetslöshet”.
Som läget är för konsumentkooperationen nu, finns det fördelar med att kunna hantera situationen med ett Löfvenskt förhållningssätt. Lösningen blir inte bra för någon, men kan förhoppningsvis fördras av alla.
Comment by Hans G Eriksson — 2014 03 26 14:56 #
Jag har jobbat extra på Coop extra i Gränby sedan juni 2007. På den tiden har det hänt mycket. Bl.a. stängde vi vår restaurant och vår byggavdelning för att ge plats åt Gränby centrums ombyggnad. Kort därefter totalrenoverades stormarknaden. Under 2010 kom sedan beskedet att vi skulle konverteras till en butik.
Det kändes jättetungt när vi fick beskedet om stängning förra veckan, en timme innan pressmedelandet gick ut. Mitt arbete är min enda inkomstkälla, då jag enligt CSN är för inkompetent för att få studiemedel.
Angående Boländerna är det nya fackliga förhandlingar på gång:
http://www.handelsnytt.se/coop-backar-nya-forhandlingar-i-uppsala
Comment by michan — 2014 03 29 23:46 #
ICA verkar helt enkelt lyckats att skapa en mer ”folklig” profil, trots att många Coop butiker faktiskt sänkt priserna medans ICA gjort precis tvärtom – inte minst då på Torbjörnstorg. Detta kommer förmodligen leda till ytterligare prishöjningar i ICA butiken, för att inte tala om långa köer och en redan trång miljö allt trängre. Jag hatar ICA butiken, känner mig nästan kvävd i den. Men antar att de nu kommer överta Konsums lokaler och bygga ut. Kunderna är de som får lida i längden av detta såklart; att bara ha en butik utan konkurrens är sällan bra då förutsättningarna för dominans inom t e x prissättning blir total i närområdet.
Jag kommer djupt sakna Konsum butiken och, som sagt, finner jag det obehagligt att ICA nu blir utan någon som helst konkurrans i det annars livsmedels öde Svartbäcken. Det är också en trist ICA butik som sällan har exlusiva erbjudanden till skillnad mot t e x ICA Samköp på Heidenstam eller ICA Årstahallen. Att Coop Extra på Gränby Centrum inte går bra ställer jag mig ännu mer oförstående inför, då de ofta har märkbart bättre priser än Kvantum intill.
Jag kommer att sakna att spontanhandla framförallt varor ur COOPs egna sortiment – bra priser och bra kvalitet (betydligt så än ICAs, på vägen hem. Hädanefter blir det förmodligen mera besök hos Nelins och endast kompletteringshandla hos ICA och kanske andra COOP butiker om jag har vägarna förbi.
Jävligt trist, och kunderna som alltid handlar på ICA kommer förmodligen ångra sig i efterhand när priserna höjs.
Comment by Trist! — 2014 04 06 17:31 #
Den lilla enskilda ICA-David har besegrat jätten Coop-Goliat trots avsaknaden av givna kunder i form av idealistiska kooperatörer. Där Coop ”sviker”, inte tänjer sig tillräckligt, bjuder ICA-butiken fortsatt närservice och – som du förutskickar – en expansion med utökat sortiment.
Varför inte visa uppskattning med att gå in till ICA-personalen med en liten blomma till personalrummet. Förtjänar inte deras dokumenterade ansträngningar med att bygga upp en kundkrets en blomma framför hat? Därmed ingen kritik mot enskilda Coop-anställda.
Comment by Hans G Eriksson — 2014 04 06 19:07 #