Liza Marklund-filmatisering
11 mars 2014 18:16 | Deckare, Film | 1 kommentarJag är deckarläsare och läste också Liza Marklunds första deckare i kvällstidningsmiljö med Annika Bengtzon som inte bara journalist utan också brottsutredare. Men jag la snart av, ”Nobels testamente” från 2006 har jag till exempel inte läst.
Däremot har jag sett ”Nobels testamente” som film (2012) med Peter Flinth som regissör.
I den här historien har Annika Bengtzon (spelad av Malin Crépin) fått i uppdrag att bevaka nobelfesten, och eftersom jag själv genom egen erfarenhet kan den miljön, tycker jag att det är kul att se autentiska bilder mixade med filminslag. Mordet i den här historien äger rum under dansen, som följer middagen, och ganska snart fylls jag av tvivel om att den här mycket välbevakade miljön skulle vara någon riktigt väl vald plats för ett planerat mord med skjutvapen, även om det är en spännande plats för ett morddrama. I början verkar en israelisk nobelpristagare vara mördarens mål – vilket alltså skulle motivera den märkligt valda platsen för mordet – men Annika kommer på att mördarens mål egentligen var pristagarens danspartner, en kvinna ur den akademiska jurykretsen. Fast ändå verkar konstruktionen ihålig: Sedan borden har brutits vid en nobelfest, håller pristagarna och de andra höjdarna tillsammans med kungligheterna främst till i ett eget galleri, och man kan inte tvärsäkert veta, om en speciell pristagare tillsammans med sin bordsdam verkligen ger sig ut i dansen i lokaliteterna intill.
Nå, kontentan är att mordet i själva verket har sin bakgrund i vetenskapliga oegentligheter och konkurrens i den krets som utser nobelpristagare i just det här ämnet. Helt glasklar är dock inte intrigen.
1 kommentar
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Jag började läsa hennes första bok, ”Sprängaren” och stod ut ungefär 50 sidor. Sen dess har jag inte försökt läsa något mer av Marklund.
Svenska deckare på film orkar jag numer inte heller se. De som jag har sett, med några få undantag, har varit så träiga att jag har svårt att hålla uppe något intresse för handlingen.
Comment by Kerstin — 2014 03 13 15:30 #