EU i en liten källarlokal på Torbjörnsgatan

Birgitta och jag var på årsmöte med Svartbäckens socialdemokratiska förening i går kväll. Vi höll till i det lilla samlingsrummet hos en intilliggande bostadsrättsförening, men det var inget slagsmål om sittplatserna.

Antalet medlemmar var i slutet av 2013 63, trots tillskottet av ett antal nya medlemmar två mindre än i slutet av 2012. Själv minns jag en tid då medlemsantalet var det dubbla. Jag konstaterar också, att många av de närvarande, liksom jag själv, är pensionärer – även om det finns några yngre medlemmar både i styrelsen och i valberedningen.

Varför socialdemokratin trots åratal av borgerligt styre inte drar till sig mängder av unga och ivriga samhällsförbättrare kan man diskutera. Är det socialdemokratiska alternativet inte tillräckligt tydligt? Tycks vi simma omkring i samma klibbigt hindrande EU-soppa som alla andra, så att eget sprattel inte längre känns meningsfullt?

Som inledare för den politiska diskussion som föregick årsmötesförhandlingarna hade styrelsen bjudit in Evin Incir, född 1984 och således påtagligt yngre än deltagarna i det här årsmötet. Evin är född i den kurdiska delen av Turkiet men kom vid sex års ålder tillsammans med sin familj till Sverige. Till Uppsala kom hon för att plugga juridik, men hon har också varit aktiv i SSU och Laboremus och i den socialdemokratiska ungdomsinternationalen IUSY, där hon nu tydligen blir generalsekreterare.

Fast senare i vår blir det ju EU-val, och det är detta som har föranlett styrelsen att inbjuda Evin som politisk talare till vårt årsmöte.

Evin själv undviker en rad blindskär som fortfarande kan få diskussioner bland socialdemokrater att urarta – jag själv och valberedningens föredragande den här kvällen, Peter Gustavsson, satt till exempel i riksledningen för Socialdemokrater mot EMU, och jag för min del röstade en gång i världen även nej till svensk EU-anslutning.

EU-anslutningen har jag sedan accepterat såsom varande ett faktum, men jag har aldrig övergett tanken, att EUs verkningskrets skulle begränsas till ett klart avgränsat och i huvudsak mellanstatligt samarbete.

Birgitta röstade ja till svensk EU-anslutning men nej till EMU-anslutning, vilket senare hon offentligt gick ut med i debatten inför folkomröstningen, den som vi också vann, och även hon blir störd när hon finner att folk obetänksamt börjar säga, att både det ena och det andra borde fixas genom EU-beslut. Och det var hon – inte jag – som gjorde ett skarpt inlägg i den riktningen vid föreningsmötet i går.