Palmepriset till Rosa Taikon, en viktig markering också med anledning av romernas allt mer utsatta situation

26 januari 2014 17:13 | Barnkultur, Mat & dryck, Musik, Politik, Ur dagboken | 14 kommentarer

I fredags var jag och Birgitta i Riksdagen för att närvara vid utdelningen av 2013 års Olof Palme-pris. Det har genom åren tilldelats en rad internationellt bemärkta personer, men i år gick priset till en svensk, Rosa Taikon. Svensk, ja – men också rom, därmed en företrädare för en folkgrupp som nu åter utsätts för en tilltagande diskriminering. Jag behöver där inte nöja mig med att hänvisa till vad romer i länder som Rumänien och Ungern utsätts för – en del av dem drivs hit för att tigga ihop pengar till familjens överlevnad och lever här, även vintertid, under omständigheter som vi har fått ta del av i TV. Polisen i Skåne har fört särskilt register över romer, så väl åldringar som små barn, alla tydligen – oberoende av faktiskt leverne – misstänkta för att vara åtminstone presumtiva brottslingar.

Rosa Taikon, själv en mycket skicklig skilversmed – jag och Birgitta var i november 2011 på vernissagen till hennes utställning på Nordiska museet – tilldelades 2013 års Olof Palme-pris ”för sin livslånga kamp för mänskliga rättigheter”, och hon skrädde inte orden i fråga om det jag skriver om ovan, när Pierre Schori hade läst upp motiveringen och hon ur Lisbet Palmes hand tillsammans med ytterligare personligt understrykande av motiveringen mottog priset, 75.000 USD.

Rosa uppehöll sig i sitt tacktal främst vid romernas åter igen allt mer utsatta läge men framhöll också, att hon såg priset inte som något som gavs bara till henne själv utan också till hennes nu avlidna syster, Katarina Taikon. Jag har skrivit om mina publiceringar av texter av Katarina, till exempel om Katizi, i samband med att jag skrev om Rosas utställning på Nordiska museet – se vidare ovan under Kulturspegeln, Konst & museum.

Och liksom vid den vernissagen medverkade vid prisutdelningen i Riksdagen Hans Caldaras och medmusiker.

Efter prisceremonin fick vi tillfälle att hälsa på både Rosa Taikon och Lisbet Palme, även paret Palmes söner Mårten och Joakim som vi känner sen gammalt. Och på vägen ut hade vi en pratstund med bland andra Stefan Löfven.

Under mottagningen efteråt återsåg jag många gamla vänner, bland annat arbetskamrater från min tid på den socialdemokratiska partiexpeditionen.

* * *

Palme-priset har genom åren tilldelats bland andra Cyril Ramaphosa, Václav Havel, Hannan Ashrawi, Anna Politskovskaja, Aung San Suu Kyi och Kofi Annan.

14 kommentarer

  1. Rosa Taikon var en mycket värdig mottagare av Olof Palme-priset. Hon berättade också i sitt gripande tal om hur han på 60-talet var den som sträckte ut en hand till romerna. Dagens situation i Sverige och Europa är förfärlig – Europas onda arv. De kåkstäder, som nu växer upp, är vår tids zigenarläger. Jag skulle önska att vårt parti, socialdemokraterna, lägger fram ett samlat förslag om hur romernas situation kan i grunden förändras och förbättras inför både EU-valet och riksdagsvalet. Efter 500 år av förtryck är det dags att fullt ut erkänna och förverkliga romernas mänskliga rättigheter.

    Comment by Birgitta Dahl — 2014 01 26 17:53 #

  2. Sverige har satsat många miljoner sen 60-talet på romers integration. Jag kommer ihåg det för vi hade romska barn i vår skola när jag gick i låg och mellanstadiet. Det har satsats på arbete, utbildning, omskolning och en rad olika projekt i alla storlekar. Men det fungerar dåligt. Det är bara att konstatera.

    För egen del har jag tyvärr bara dåliga erfarenheter av romer då de försökt lura mig i allt från bilaffärer till att vilja tömma mina fickor medan de säljer falskt guld. Tyvärr är
    mina erfarenheter sådana.

    Comment by Fredrik — 2014 01 26 23:12 #

  3. Till Fredrik: Att romer, trots till exempel utbildningsinsatser, ändå inte lyckas i det svenska samhället kan ju också ha med svenskarnas attityder att göra. Och sen har den fria migrationen inom EU-området ju dessutom fyllt på den romska delen av befolkningen med människor som saknar nödvändig utbildning.

    Comment by Enn Kokk — 2014 01 27 11:07 #

  4. Kan det inte vara ett delat ansvar?
    Vår syn på romer och romers syn på oss?
    Jag har hört inslag på olika samhällsprogram
    där det framkommer att det saknas vilja att
    vilja integrera sig. Att integrera sig betyder
    inte att man skall lägga av sig sitt arv men
    att vi från bägge håll skall mötas i ett samtycke.

    Comment by Fredrik — 2014 01 27 11:27 #

  5. Till Fredrik: Det är klart att det behövs en ömsesidighet för lyckad integration.

    Fast sen ska vi ju inte glömma, att framför allt många av de ursprungliga svenska romerna också är integrerade i det svenska samhället.

    Comment by Enn Kokk — 2014 01 27 12:04 #

  6. Här skulle jag kunna uttala mig en hel del men inser att åsiktskorridoren i dessa frågor är så smal att det blir meningslöst. Personligen har jag dock aldrig beundrat politiskt korrekta lögner, oikofobi eller historierevisionism för den goda sakens skull. Även om det står högt i kurs i maktens korridorer.

    Comment by Jan — 2014 01 27 13:19 #

  7. Till Jan: Också Rosa Taikon förde på den här punkten ett korrekt resonemang: Medgav att det bland romer, liksom bland alla andra, även finns oärliga människor, men att detta ju inte betyder att man kan sätta skurkstämpel på hela gruppen.

    Comment by Enn Kokk — 2014 01 27 13:29 #

  8. ”inte betyder att man kan sätta skurkstämpel på hela gruppen”.

    Inte skurkstämpel.
    Men ej heller godhetsstämpel.
    Varje person skall ses som en individ.

    Comment by Fredrik — 2014 01 27 13:59 #

  9. Ingmar Bergman tvekade på svaret i en TV-intervju innan han svarade: Ska jag svara som det passar, eller ska jag säga som det är?

    I det här ämnet hade han inte ens ställt den frågan.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 01 27 17:20 #

  10. Bra inlägg, men det är oroade kommentarer som skriver något mellan raderna. Det är skrämmande att rasism mot just gruppen romer fortfarande anses så acceptabel i vårt land när de flesta torde ha lämnat sådana rasistiska stereotyper när det gäller t.ex. färgade eller judar (även om fördomar mot dessa tyvärr också växer).

    Grupptänkandet är skrämmande. Det borde inte ens behöva diskuteras om det finns oärliga romer och om de finns ärliga. Naturligtvis finns det människor av alla slag liksom inom alla folkgrupper.

    Att fråga om romernas egen skuld till sin utsatthet och problem är som att fråga om de svarta i Sydafrikas skuld till sin svåra situationen. Onekligen är det ju så att det finns en utbredd fattigdom och brottslighet bland svarta sydafrikaner. Detta kan naturligtvis inte tolkas utan kontexten av apartheid. På samma sätt är det med de svenska romerna som utsatts för ofantligt mycket förtryck även i sen tid och många av förbrytelserna mot romer i Sverige och Europa erkändes inte förrän långt in på 1980-talet.

    Comment by En annan Fredrik — 2014 01 27 19:00 #

  11. En annan Fredrik: Din bild av verkligheten är oerhört förenklad och på många sätt missvisande. Fattigdomen och brottsligheten bland svarta i Sydafrika är t ex större nu än någonsin under apartheidtiden.
    När det gäller zigenarna (eller romerna som de döpts om till) så är det deras säregna livsstil snarare än något annat som har lämnat dem utanför samhällsgemenskapen. Ett bevis för det är att de har haft svårt att anpassa sig till något europeiskt samhällssystem. Att påstå att zigenarnas utsatta position huvudsakligen beror på rasism och ”ofantligt förtryck” är helt enkelt inte sant.

    Comment by Jan — 2014 01 28 19:30 #

  12. Till Jan Galfvensjö: Då frågar man sig 1) om svarta sydafrikaner alltså skulle ha det bättre och bete sig bättre, om man återinförde apardheid, och 2) om romerna har något slags ärftlig benägenhet att tigga och stjäla.

    Comment by Enn Kokk — 2014 01 28 21:12 #

  13. Svar nej och nej!

    Comment by Jan — 2014 01 28 23:19 #

  14. Flera personer med judisk bakgrund har berättat om sina uppväxtvillkor.

    Jan Scherman berättade hur han nöjt kunde visa föräldrarna toppbetyg i alla skolämnen utom ett. Det är klart han blev fundersam när pappan ifrågasatte vad som hade gått snett. Ett betyg höll ju inte måttet. Jans pappa, en lysande elev, hade underkänts i studentexamen. Senare disputerade han och arbetade framgångsrikt som läkare.

    Jan Schermans exempel är långt ifrån ovanligt. Men jag vill inte påstå att en viss folkgrupp ärver sina examina, sina Nobelpris, sina vetenskapliga rön och platsen som förstaviolinist i elitorkestrar världen över.
    Jag vill inte heller bortse från det uppenbara.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 01 29 0:40 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^