Att komma i regeringsställning är kontraproduktivt för ett populistparti

Norska Fremskrittspartiet är i likhet med sina motsvarigheter i övriga Norden ett populistiskt parti. Det har sin tyngpunkt åt höger, men liksom motsvarande partier i Danmark, Finland och Sverige skulle det inte ha kunnat bli så här pass stort, om det inte också hade erövrat missnöjesväljare från de sociala skikt, som historiskt har tenderat att rösta vänster.

I det norska fallet har FrPs långa ökenvandring gjort, att partiet – snart sagt till vilket pris som helst – har velat bevisa sin regeringsduglighet, och efter förra årets stortingsval gick följaktligen Fremskrittspartiet utan att ställa några alltför kategoriska villkor in i en inte bara Høyre-ledd utan också Høyre-dominerad regering.

Det här tycks straffa sig. I en färsk opinionsundersökning för NRK får Fremskrittspartiet efter tre månader i regeringsställning sitt sämsta väljarstöd på mer än åtta år: I valet i höstas stöddes Fremskrittspartiet av 16,3 procent. I december 2013 låg stödet för FrP fortfarande på 14,1 procent, men i januari 2014 har det sjunkit till 11,7 procent (- 2,5 jämfört med föregående månad, – 4,6 jämfört med valet).

Det är också lätt att se vart större delen av de här väljarna har tagit vägen. Høyre fick i valet i höstas 26,8 procent men ökade i december till 28,2 procent och i januari till 30,5 (+ 2,3 jämfört med föregående månad, + 3,7 jämfört med valet.

Också det ledande partiet i den förra, röd-gröna regeringen, Arbeidepartiet, har stärkt sin ställning jämfört med valresultatet, 30,8 procent. AP fick i december 32,8 procent och i januari nästan samma resultat, 32,7 procent, vilket senare jämfört med valet innebär en uppgång på 1,9 procentenheter.

Regeringspartnern i förra regeringen Sosialistisk Venstre fick i höstens val ett uselt valresultat, 4,1 procent, och dök ytterligare i decembermätningen, till 3,7 procent. Nu har man gått upp med 0,5 procentenheter och landar i januarimätningen på 4,2 procent.

Senterpartiet, som också ingick i den förra röd-gröna regeringen, har det fortsatt gå utför med, vilket förklarar den turbulens i partiet jag har beskrivit. Valresultatet blev 5,5 procent, men i decembermätningen sjönk stödet till 4,8 procent, och i januari är det nere på 4,3 (- 0,5 jämfört med december, – 1,2 jämfört med valet.

Yttervänsterpartiet Rødt har i stort sett legat still på valresultatet, 1,1 procent: 1,0 i december, 1,2 i januari.

Det relativt nya Miljøpartiet De Grønne, som med 2,8 procent i valet inte forcerade stortingsspärren men ändå genom ett bättre resultat där knep ett lokalt stortingsmandat i Oslo, ser inte ut att ha fått något nationellt genombrott: Partiet fick visserligen 3,3 procent i december men fick i januari 3,1, vilket är + 0,3 jämfört med valresultatet.

Hur går det då för de två mittenpartier, som valde att inte gå in i den nya borgerliga regeringen?

Liberala Venstre, som i valet i höstas fick 5,2 procent, ligger på en helt oförändrad nivå, 5,2 procent i så väl december som i januari.

För Kristelig Folkeparti går det ojämnt uppåt: Valresultatet var 5,6 procent, resultatet i december 5,4 och i januari 6,3, det senare + 0,7 jämfört med valet.