9 kommentarer

1. Ursäkta en off topic-fråga: I söndagens DN finns en dödsannons som innehåller en symbol som jag tolkar som estnisk. Kan Enn Kokk, om den är estnisk, förklara vad den står för?

   Comment by Jean — 2014 01 06 16:44 #

2. Till Jean: Jag antar att du avser dödsannonsen för Ilmar Laan (som jag inte kände). Inte heller jag har sett den tidigare, men texten, SOOMEPOISID, vilket betyder FINLANDSPOJKARNA, säger en est något: Den här mannen (1921-2013) var en av de många ester, som bildade egna enheter i den finska armén och på den finska östfronen slogs mot Sovjetunionen. De här killarna/männen ville inte enrollera sig i den tyska armén som ju fanns i Estland men slogs gärna i broderfolket Finlands armé mot de invaderande ryssarna.

   Jag hade själv två morbröder som tog sig över till Finland och slogs i den finska armén.

   Comment by Enn Kokk — 2014 01 06 17:59 #

3. TACK för svaret!

   Comment by Jean — 2014 01 06 22:59 #

4. Tack för infon om Finlandspojkarna. Kände inte till det. Men det är ju logiskt. Kunde de återvända till Estland efter kriget eller blev de kvar i Finland?

   Comment by Thomas Åkerblad — 2014 01 07 1:51 #

5. Till Thomas Åkerblad: Mina båda morbröder är typexempel på vad som hände med dem.

   Den ene av dem hörde till de ganska många finlandspojkar som, när tyskarna höll på att ge upp Estland och Röda armén var på väg in i Estland, återvände till Estland med vapen och allt. De här killarna gjorde ett heroiskt försök att själva värna Estland mot den ryska invasionen, men den sovjetiska övermakten var förstås för stor. Min morbror var alltså en av de många ester som föll på den estniska östfronten i detta desperata försök att värna landet.

   Min andre morbror, som också hade slagits i den finska armén, hade under vistelsen i Finland träffat en finsk tjej, som han gifte sig med och också hann få två barn med. Genom sin finska anknytning trodde han sig vara säker i Finland, men i fredsslutet tvingade Sovjetunionen på Finland ett avtal enligt vilket alla ester i Finland skulle utlämnas, vilket ledde till att nästan alla estniska flyktingar i Finland – bland annat min familj – fortsatte till Sverige. Så min morbror, som blev kvar i Finland, utlämnades och skildes därmed för alltid från sin finska hustru och deras två barn.

   Efter en fånglägervistelse fick han återvända till Estland (men aldrig alltså till familjen i Finland), och i Estland träffade han så småningom en ny kvinna, en estniska, som han ju inte kunde gifta sig med men sammanlevde med och fick två nya barn med.

   De här två barnkullarna med samma pappa kände förstås till varandras existens, men så länge Sovjetunionen bestod, kunde de inte träffas. Dock tog de efter Estlands frigörelse kontakt med varann och har träffats.

   När det gäller min morbrors finska barn, skickade mina föräldrar, som själva inte hade det så fett, regelbundet paket med kläder och andra förnödenheter till mina kusiner i Finland, och de här båda barnen kom också på sommarlovsvisiter till oss i Juniskär utanför Sundsvall.

   Samme morbrors båda estniska barn träffade jag först i samband med vårt allra första besök mot slutet av sovjettiden i Estland, då för övrigt även min gamla mamma var med och för första gången sen flykten tillsammans med oss kunde göra ett besök i vår hemby, Juminda, på den estniska kusten mot Finska viken. Därefter har vi fortsatt att ha kontakt; bland annat har en av de här estniska kusinerna med man och egna barn hälsat på oss här i Sverige.

   Comment by Enn Kokk — 2014 01 07 8:48 #

6. Fundering; i Estland under början av IIVärldskriget – hur såg situationen ut för ester, flydde de från tyskarna och redan då till Sverige tex, eller upplevde de sig som icke hotade av denna ockupationsmakt? Vilka kände sig i så fall hotade av tyskarna?

   Comment by Hanna — 2014 01 07 12:40 #

7. Tack för den inblicken. Att esterna kämpade emot den sista ryska invasionen kände jag inte till. Det man har hört talas om är ju de s k skogsbröderna i Lettland eller Litauen.

   Comment by Thomas Åkerblad — 2014 01 07 13:33 #

8. Till Hanna: Vad du måste komma ihåg är att Estland ockuperades tre gånger: först av ryssarna, sen av tyskarna och sen åter av ryssarna. I Estland var tyskarna historiskt hatade, eftersom större delen av jorden ägdes av de tyska baronerna och esterna länge var livegna. Den första ryska ockupationen, då bland annat mängder av ester deporterades i boskapsvagnar till Sibirien, fick – åtminstone till att börja med – många ester att se tyskarna som befriare, en välvilja som dock sedan steg för steg svalnade, när man såg att tyskarna främst var ute efter att vidga sitt eget Lebensraum.

   En del ester gav sig tidigt i väg, men den riktigt stora flyktvågen till Sverige kom i slutet av den tyska ockupationen och under den andra ryska ockupationen, alltså 1944-1945.

   Om du vill läsa en bra skönlitterär skildring av den här tiden, en skildring som visar hur olika esterna reagerade och varför de gjorde det, rekommenderar jag Sofi Oksanens roman ”När duvorna försvann”. Oksanen skriver i original på finska, men hon har dubbelt påbrå: hennes mor är estniska och hon förstår därför estniska. Du kan kolla min recension av den här boken ovan under Kulturspegeln, Prosa & lyrik.

   Comment by Enn Kokk — 2014 01 07 15:34 #

9. Till Thomas Åkerblad: Skogsbröderna – metsavennad på estniska – fanns också i Estland. Också där fortlevde en viss gerillaverksamhet ända in på början av femtiotalet.

   Eftersom esterna här i Sverige är den helt dominerande flyktinggruppen från Baltikum, förvånar det mig faktiskt, att du inte har hört talas om de estniska skogsbröderna. En bra skönlitterär skildring finns i Viivi Luiks ”Den sjunde fredsvåren”.

   Comment by Enn Kokk — 2014 01 07 15:40 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.