Fest och sammanträde

14 maj 2009 16:38 | Mat & dryck, Musik, Politik, Ur dagboken | Kommentering avstängd

Mitt skottspoleliv forstätter. I går eftermiddag fick jag åter åka in till Uppsala, och eftersom jag dagen därpå skulle ha ett morgonsammanträde, stannade jag i stan över natten.

Det som förde mig till Uppsala i går var Svensk biblioteksförenings biblioteksdagar, som i år genomförs i Musikens hus i Uppsala. Så en stund efter 19.00 köade jag tillsammans med hel hord bibliotekarier framför Stadsbibliotekets port, där Uppsala kommun och Landstinget i Uppsala län bjöd på mingel.

Medan vi mumsade på en god buffé och drack ett glas vin, lyssnade vi på Carolinakören, Uppsala universitetsbiblioteks egen kör. Redan då träffade jag gamla bekanta, till exempel Svensk biblioteksförenings avgående ordförande Britta Lejon, dotter till Anna-Greta Leijon som jag senast träffade så sent som på Hans O Sjöströms sjuttioårskalas, och en gammal arbetskamrat från Socialdemokratiska partistyrelsen, 68an, Toni Eriksson – det visade sig att han var inhyrd ordförande på biblioteksdagarna.

Sen pågick det program lite var stans i biblioteket ända fram till 24.00. Bland minglande och vindrickande bibliotekarier och några politiker – ytterligare glas fick deltagarna betala själva – uppträdde fyra dansare från SU-EN Company, och på andra håll genomfördes musikprogram, filmvisning, tangodansuppvisning med mera.

Jag vill särskilt nämna två av dessa inslag, som av publikreaktionerna att döma vann stort bifall.

I Ekmansalen, döpt efter Kerstin Ekman, framträdde Kung Henry och Spakur med rolig och politiskt hårtslående poetry slam. Kung Henry gjorde dånande succé, när han framförde sin variant av gamla välkända ”Du ska få min gamla …. när jag dör”; vi i publiken skrattade så att vi nästa grät, när han till exempel sjöng den här versen:

”Du ska få min statsminister när jag dör, när jag dör
Du ska få min statsminister när jag dör, när jag dör
För nog är djävulen med svansen också med i Alliansen
Du ska få min statsminister när jag dör.”

Mot slutet av kvällen intog Den flygande bokrullen den scen som fanns i anslutning till Fridegårdsplatsen på bottenvåningen.

Den flygande bokrullen är ett mycket hörvärt och fantastiskt samspelt band. Sättningen är följande:
Matti Pohjola, kornett, tenorbanjo, mandolin, barytonhorn
Gustav Johansson, dragspel, trombon, barytonhorn
Lars Ydgren, klarinett, altsax
Carl Johansson, batteri, barytonhorn
Arvid Pettersson, piano, barytonhorn
Thomas Dawidowski, bastuba, kontrabas

Det här gänget spelar medryckande klezmermusik, ibland med inlån från andra typer av musik – vi hörde till exempel en låt med melodislingor hämtade från ”Bandiera rossa”.

Det tog inte många minuter förrän de första hade börjat dansa till den här musiken, och snart var den lilla Fridegårdsplatsen, avgränsad som den är av bokhyllor, en kokande gryta av dansande. Många dansade fritt, ensamma eller i par; jag såg till och med en herre och en dam som försökte dansa pardans. Men då och då fick några till stånd en ring eller ett slingrande led av dansande, så där som jag minns det från en klezmerkonsert i Carnegie Hall i New York i anslutning till Chanukka: delar av den bortsett från mig och Birgitta nästan heljudiska publiken tog sig då ut i gångarna i konsertsalen och dansade till musiken från scenen.

Och eftersom man ska gå från fester när det är som allra roligast, lämnade jag vid 23.00-tiden Stadsbiblioteket och tog bussen hem till Birgitta, som också hon var i Uppsala fast av andra skäl.

Redan i början av festen på Stadsbiblioteket fick Peter Gustavsson, vice ordförande (S) i kulturnämnden, den borgerliga gruppens förslag till utlåtande över Kulturutredningens förslag. Mitt i festlarmet gick vi igenom förslaget och fann, att den borgerliga gruppen fortsatt var mycket kritisk. Följande formulering ur de avslutande övergripande omdömena kan anföras som exempel: ”De brister kulturnämnden pekat på leder oss till att avstyrka huvuddelen av förslagen i betänkandet. De strukturreformer som föreslås är kostsamma att genomföra och de uppnådda vinsterna är oklara.”

Peter och jag var överens om att förslaget på ett par punkter, portalparagrafen i de kulturpolitiska målen samt när det gäller kommersialismens negativa verkningar, kunde göras bättre men att vi, eftersom vi i så pass hög grad var överens med våra borgerliga kolleger, Jan-Erik Wikström (FP) med flera, om vi inte fick igenom riktigt allt, ändå skulle ställa oss bakom ett gemensamt yttrande samt, där vi inte blev fullt ut tillgodosedda, skulle komplettera det enhälliga beslutet med ett särskilt yttrande.

Torsdagsmorgonens sammanträde med kulturnämnden, som hade detta enda ärende på dagordningen, fortsatte i denna konstruktiva anda. Vi blev ense om det mesta och nöjde oss med ett särskilt yttrande.

Strid ska man söka, där det verkligen finns djupa meningsskiljaktigheter. Det är en enorm styrka att kulturpolitikerna i landets fjärde största stad i stor enighet sågar Kulturutredningens förslag. För en sågning är det här remissyttrandet.