Mer av femtiotalsnostalgi än av spänning

Peter Schildt, som har regisserat filmen ”Inte flera mord!” (2013), är född 1951, samma år som Maria Langs deckaroriginal ”Inte flera mord!” kom ut, så han kan knappast ha egna minnen av den tid han skildrar.

Schildt har ändå gjort delvis lyckade försök att skildra det tidiga femtiotalet genom val av till exempel kläder, bilar och detaljer i möbleringen; också det myckna rökandet är typiskt för den här epoken.

Men borgarhemmen i Maria Langs Skoga (Nora) var nog i allmänhet inte så här stora och lyxiga. Att under tidigt femtiotal ha en så stor och lyxig swimmingpool som man ser i filmen var nog också ganska ovanligt. Och framför allt tror jag inte, fastän det naturligtvis också då fanns människor som blev alkoholister, att folk i den här utsträckningen ständigt drack alkohol – motboken avskaffades först 1955.

Jag tycker inte heller att Schildt tillräckligt har framhävt de klassiska bildningsideal – ibland naturligtvis kulturfernissa – som präglade de samhällsskikt Maria Lang (Dagmar Lange, 1914-1991) här skildrade. Och i boken är en av huvudpersonerna, Puck, dotter till en egyptolog (vars katt mycket riktigt heter Thotmes III) – klassisk bildning i form av litterära citat är en del av den sociala klassbestämningen. (Fast till Schildts försvar kan möjligen anföras att många i en nutida filmpublik inte ens skulle förstå att det som uttalades var litterära citat.)

Detaljerna i filmens kriminalintrig kommer jag kanske att återkomma till när jag har läst om nyutgåvan av Maria Langs deckaroriginal, men jag kan väl här konstatera, att det rör sig om en klassisk pusseldeckare.

Det nygifta paret Puck (Tuva Novotny) och Einar Bure (Linus Wahlgren) åker, tillsammans med Pucks far, professor i egyptologi och ägare till Thotmes III, på semester till Einars gamla hemstad. Men när det börjar inträffa mord i Skoga – ett förbundet sådant, lagt i filmens upptakt, äger dock rum i Storstockholm – dyker de här langdeckarnas hjälte, kommissarie Christer Wijk (Ola Rapace) upp.

Puck hjälper gärna Christer Wijk att kolla olika trådändar – de är många – i den här historien, och det är mer än tydligt att hon, trots att hon alltså är nygift, är betuttad i detektiven. Denne glider omkring i Skogas trädgårdar och andra miljöer och ser ofta, allt medan han tänder sin pipa, ut att begrunda sanningshalten i de svar han får. När något särskilt är värt att begrunda – och det inträffar ofta – får man se närbilder på Christer och/eller Puck med tänkande min.

Särskilt pricksäkra karaktärer i filmen är annars de nyfikna och påflugna tanterna Olivia (Stina Ekblad) och Livia (Ylva Ekblad).

Våldsamt spännande är verkligen inte ”Inte flera mord!”, men för den som gillar femtiotalsnostalgi och pusseldeckare är den här filmen ändå sebar.