Finland: Centerns uppåtgående och Socialdemokraternas nedåtgående trend fortsätter

29 november 2013 15:25 | Politik | 6 kommentarer

Yle har presenterat en opinionsmätning gjord av Taloustutkimus, där man kan se samma tendenser som i undersökningen inför EU-valet nästa år.

Också här är Centern, Suomen Keskusta, klar etta med 24,1 procent och på uppåtgående (+ 0,9 procentenheter).

Tvåa ligger Samlingspartiet, Kansallinen Kokooumus, med 18,3 procent.

På tredje plats kommer även här Perussuomalaiset, Sannfinländarna, med 17,2 procent.

Det här populistpartiet är alltså större än Socialdemokraterna, Sosialidemokraattinen Puolue, som backar med 1,5 procentenheter och landar på 15,4 procent.

Gröna Förbundet, Vihreä Liitto, ökar med 0,6 procentenheter till 9,0 procent.

Vänsterförbundet, Vasemistoliitto, får 7,4 procent (- 0,2).

Svenska Folkpartiet landar på 4,1 procent (+ 0,2).

Och Kristdemokraterna, Kristillisdemokraatit, samlar 3,2 procent (- 0,3).

Det finns säkert flera förklaringar till Socialdemokraternas svaga läge – partiet har tidigare varit ett av de tre stora partierna och växlat med Centern och Samlingspartiet om att vara störst.

En förklaring till de finländska Socialdemokraternas nedgång kan vara partiets uppslutning bakom EU-projektet. Här har Centern företrätt en mer problematiserande hållning, och framför allt Sannfinländarna är ett EU-negativt parti.

Nu tror jag inte ens att just den frågan har varit den främst avgörande för Socialdemokraternas minskade stöd – men den har bidragit.

Socialdemokraternas nedgång är helt uppenbart till en icke oväsentlig del en effekt av att partiet har tappat en viss typ av arbetarväljare till Sannfinländarna: människor utan kvalificerad yrkesutbildning och med större risk för arbetslöshet. Den här proletära gruppen nås i Finland liksom i övriga Norden i dag inte längre av någon massorganiserad och ideologispridande socialdemokrati, och många som hör hemma i den söker nu enkla lösningar, som skulle kunna tänkas göra deras tillvaro mer trygg. Här finns grunden för främlingsfientlighet: flyktingar och invandrare ses främst som hot mot de egna jobben och bostäderna. I Finland har Sannfinländarna knutit näven även mot ”tvångssvenskan” i skolan.

Med det här vill jag generellt inte sätta rasist- eller högerextremiststämpel på Sannfinländarnas väljare.

Samma reaktionsmönster finns för övrigt också i de övriga nordiska länderna – vilket å andra sidan inte betyder, att populistpartierna där skulle vara identiska. I både Danmark och Norge startade de här partierna som missnöjespartier på högerkanten, men i dag finns det arbetarväljare, inte så få med tidigare bakgrund i socialdemokratin, som röstar på de här partierna, detta eftersom de ibland tar sig an missnöjesfrågor som rör de här väljarnas levnadsvillkor. Under valrörelsen nyligen i Norge läste jag en tidningsintervju med en lågavlönad ensamstående mamma, som såg framför sig en ljusare framtid med Fremskrittspartiet i stället för Arbeiderpartiet vid rodret. Vad bryr sig en människa i hennes situation om sparandet åt framtida generationer i Oljefonden, om bara hon själv och hennes ungar kan få det lite bättre?

Sverigedemokraterna har mycket mer utpräglat sin bakgrund i nationell extremism, även om de i dag gör sitt yttersta för att i allt utom en mer omlindad invandrar- och flyktingfientlighet tona ner detta. Men deras relativt höga opinionstal vittnar om att de, liksom populistpartierna i Finland, Danmark och Norge, i dag även attraherar människor inom traditionell arbetarklass. Mina partivänner på många håll i Skåne kan säkert verifiera det här.

Det här hör hemma inom ämnesområdet Socialdemokratins tillkortakommanden.

Fast varför Socialdemokratin envisas med att reducera sin potential till en tävling, tillsammans med flertalet andra partier, om medelklassens gunst är dock ett ämne som fordrar ett eget utrymme.