Vad händer med Socialistisk Folkeparti efter genomklappningen i valet?

Grundaren av danska Socialistisk Folkeparti, Aksel Larsen, hade ett förflutet som kommunist, men det parti han grundade var vänstersocialistiskt. Genom åren har det sedan, med större eller mindre lycka, framträtt som ett radikalt alternativ till det gamla danska arbetarepariet, Socialdemokratiet.

SF har tidigare agerat som ett ibland oppositionellt stödparti åt S-ledda regeringar, men först 2011 gick partiet formellt med i en S-ledd koalitionsregering (i vilken också ingår socialliberala Radikale Venstre). 2012 fick SF en ny partiledare, Anette Vilhelmsen, men det var alltså inte hon som förde in SF i den koalitionsregering Danmark styrs av.

Utanför regeringen hittar man på vänstersidan ytterligare ett parti, Enhedslisten, som ofta fungerar som parlamentariskt stöd åt regeringen men också då och då profilerar sig genom att högljutt ställa krav på regeringen. Det här partiet är en märklig konstruktion, eftersom det saknar partiledare i normal mening och är en valkoalition bestående av Venstresocialisterne, Danmarks Kommunistiske Parti och det trotskistiska Socialistisk Arbejderparti. I dansk politik fyller det också funktionen av miljöparti – dess fullständiga namn är Enhedslisten – De Rød-Grønne. Och inte nog med det: det här partiet har också profilerat sig starkt som ett feministiskt parti.

Medan Socialistisk Folkeparti i egenskap av regeringsparti har tvingats till eller ålagt sig den återhållsamhet som denna roll kräver, har Enhedslisten nått opinionsmässiga framgångar, som man för relativt kort tid sen knappast kunde förutspå. Och de här framgångarna har man nått främst på bekostnad av SF. I det danska kommunalvalet nyligen gjorde Enhedslisten, framför allt i flera av de stora städerna, ett kanonval, medan luften formligen gick ur SF. SF gjorde sitt stora tapp till Enhedslisten, men eftersom det tidigare nederlagstippade Socialdemokratiet faktiskt lyckades över förväntan, skulle det inte förvåna mig, om många tidigare SF-röstande den här gången röstade S.

Det intressanta är att man i höstens stortingsval i Norge kunde se ett liknande mönster. Socialistisk Venstreparti, som har samregerat med Arbeiderpartiet och Senterpartiet, blev också det ganska kantstött i det här valet. SV, som har profilerat sig som ett röd-grönt parti, förlorade främst i Oslo helt uppenbart röster till den nya utmanaren Miljøpartiet De Grønne. Och min gissning är att SV också förlorade röster till det ledande, socialdemokratiska Arbeiderpartiet, vars nedgång under den framvältrande högervågen annars kunde ha blivit mer märkbar.

I både det danska och i det norska fallet är min hypotes, att vänstersocialistiska partier i regeringsställning lätt kan tappa vinden i seglen, alltså en gissning, men det skulle inte förvåna mig, om valforskare snart kan bekräfta den.

I den SF närstående danska tidningen Information har jag efter SFs genomklappning i det danska kommunalvalet läst debattartiklar, av vilka det framgår att SFs partiledare Anette Vilhelmsen nu ligger ganska risigt till – som hennes efterträdare utpekas partiets vice ordförande, den återvalda borgmästaren i Lejre, Mette Touborg.

Ett partiledarbyte kan naturligtvis ge ett parti i trångmål ny luft under vingarna. Men kanske är huvudproblemet för ett parti av SFs karaktär snarare regeringsansvaret.