Sixteen Tons

10 maj 2009 11:06 | Musik, Politik | 6 kommentarer

Merle Travis fick 1947 en hit med en sång som hämtade sitt innehåll från kolgruvearbetarnas liv i Kentucky. Han spelade in låten på Capitol 48001. Här är den text han sjöng in:

Sixteen Tons

Text och musik: Merle Travis, 1946

Some people say a man is made out of mud
A poor man’s made out of muscle and blood
Muscle and blood and skin and bones
A mind that’s weak and a back that’s strong

You load sixteen tons what do you get
Another day older and deeper in debt
Saint Peter don’t you call me ’cause I can’t go
I owe my soul to the company store

I was born one morning when the sun didn’t shine
I picked up my shovel and I walked to the mine
I loaded sixteen tons of number nine coal
And the straw boss said well a bless my soul

You load sixteen tons what do you get
Another day older and deeper in debt
Saint Peter don’t you call me ’cause I can’t go
I owe my soul to the company store

I was born one morning it was drizzling rain
Fighting and trouble are my middle name
I was raised in the canebreak by an old mama lion
Ain’t no high tone woman make me walk the line

You load sixteen tons what do you get
Another day older and deeper in debt
Saint Peter don’t you call me ’cause I can’t go
I owe my soul to the company store

If you see me coming better step aside
A lot of men didn’t a lot of men died
One fist of iron the other of steel
If the right one don’t get you then the left one will

You load sixteen tons what do you get
Another day older and deeper in debt
Saint Peter don’t you call me ’cause I can’t go
I owe my soul to the company store

Det har sjungits in varianter av den här sången, och på 1960-talet gjorde en före detta kolgruvearbetare, George Davis, också anspråk på att vara den som ursprungligen skrev sången.

Bland dem som tidigt sjöng in ”Sixteen Tons” fanns andra amerikanska sångare och sånggrupper på vänsterkanten, till exempel Big Bill Broonzy och The Weavers. Senare har också till exempel Johnny Cash och Tom Jones haft framgångar med sången. Men den som här i Sverige hade störst framgång med den, 1955, var Tennessee Ernie Ford.

Det var väl också han som lockade Cacka Israelsson att 1956 sjunga in en svensk textversion, ”Sexton ton”, av ”Sixteen Tons”. Den svenska texten skrevs samma år av signaturen Ninita (= Ingrid Reutersköld).

6 kommentarer

  1. Underbar sång. Roligt att se texten, för den kunde damen bredvid mig på en Roger Whittaker konsert en gång behövt. Hon sjöng med i varenda sång, och jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle låta henne njuta medan min konsert blev förstörd av hennes sång, eller om jag skulle be henne vara tyst(are) och göra henne ledsen. Men Sixteen Tons kunde hon inte. Så hon var tyst.

    Vad tycker folk; skulle jag sagt något eller hållit tyst?

    Comment by Ann Giles — 2009 05 10 13:35 #

  2. Till Anne Giles: Allt beror ju på konsertens karaktär. Artister av Pete Seegers typ drar ju publiken med sig i sång, och vid många rockkonserter sjunger publiken med. Men när det är fråga om en utpräglad solokonsert, dit man går för att lyssna, borde ju publiken ha mer vett än din bänkgranne hade. Jag skulle nog inte ha dragit mig för att säga till.

    Comment by Enn Kokk — 2009 05 10 14:16 #

  3. Som vanligt är det en lisa att läsa Enn Kokks blogg. För mig var det ett tag sedan pga av fysiskt resande. Vill gärna kommentera något om Sixteen Tons. Fords version var grandios. Jag hade den på en stenkaka vid 18 års ålder och spelade den varje gång på våra SSU-möten i Dalsland. Sedan köpte jag många skivor av The Platters. Sånggruppen hade då en härlig körbas. Liten och klen, men med ett djup som oftast bar fram hela gruppens sånger så skönt, för att tenoren skulle få briljera.
    Nå, denne bas sjöng in Sixteen Tons 1957 vilken inspelning jag också besitter. Där fick han själv briljera. Något i hans text stör mig dock, precis som i din text ovan. Man kan väl inte födas en morgon och omedelbart gå till en gruva? Vilket virke var han av? Nej, så var inte texten som Ford sjöng.
    Tredje och femte versens tre sista rader skall byta plats. Femte raden första rad skall vara: ”I woke up one morning it was drizzling rain,”
    Bättre så?
    Eftersom jag bodde i Pittsburg, Pennsylvania i början av 1970-talet så sjöngs den sången på många barer. Pittsburg och Apalacherna var kolgruvor och järnverk.

    Comment by Lars Rudström — 2009 05 11 19:35 #

  4. Syftningen blev en aning fel ovan. Det var ju givetvis inte för att jag bodde där som sången sjöngs. Men jag sjöng den tillsammans med tio-tjugotals ölstinna järnbruksarbetare på många barer, många gånger, just i Pittsburgs downtown. För övrigt en av de skitigaste städer jag någonsin sett. Även killarna var fruktansvärt nerskitade av fett sot. Staden är nog renare nu, även gubbarna, efter järnverkens nedläggning.Hoppas jag.

    Comment by Lars Rudström — 2009 05 11 19:45 #

  5. Till Lars Rudström: Tack för påpekandet. Problemet här är att man, om man googlar på den här texten, får upp en hel rad textvarianter. Jag har använt den som jag trodde kunde vara Travis’, alltså textförfattarens, egen.

    Sannolikt har jag texten också i tryckt form hemma i Uppsala, men eftersom jag för närvarande mest bor i Öregrund och inte kan kolla, ska jag försöka komma i håg att göra en mer noggrann textkontroll senare.

    Comment by Enn Kokk — 2009 05 12 10:52 #

  6. Jag tror att Florence Valentin har gjort en modern tolkning av låten. Eller snarare snott/inspirerats av delar av låten. Låten heter också 16 ton och finns på Spotify om man har det.

    Comment by Pontus Willebrand — 2009 05 12 16:28 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^