Själv föredrar jag Ligeti framför Brahms

”Minnen och romantik” rubricerades torsdagskvällens – jag är svårt förkyld och har inte orkat skriva – konsert med Uppsala kammarorkester under ledning av Paul Mägi.

”Minnen” syftar här rimligen på de två verk som framfördes före pausen.

Konserten inleddes med ”Concert Românesc” (1951) av György Ligeti (1923-2006). Ligeti växte upp i en av de ungersktalande delarna av Rumänien, närmare bestämt i Transsylvanien, men lämnade upprorsåret 1956 Ungern, där han då bodde, och hamnade i stället i Sverige. Det verk vi fick höra är kanske inte helt representativt för den oftast betydligt mer modernistiske Ligeti – ”Concert Romaânesc” knyter tematiskt an till hans uppväxtmiljö, som musikaliskt präglades av det ungerska och det zigenska.

Till sin barndoms trakter, vid Vättern, förde oss också Jonas Valfridsson (född 1980) i ”A Fragmented Memory; My Overgrown Little Tree House”, ett beställningsverk av Jönköpings Sinfonietta och Uppsala Kammarorkester 2013. I konsertprogrammet framhävs det här verkets karaktär av barndomsminne, och kompositören knyter det själv i titeln till en av barndomens trädkojor. Detta påverkar givetvis vår – publikens – upplevelse av verket, men skeptiskt lagd som jag är tror jag nog att det här verket med en annan titel kunde ha fått en helt annan innebörd. Men förvisso väcker den här musiken känslor som naturen väcker hos oss, både av idyll och hot.

Efter pausen spelades ”Serenad nummer 1 i D-dur” (1857) av Johannes Brahms (1833-1897). Den här serenaden rymmer, om man är lagd åt det hållet, element som kan tolkas naturlyriskt, men det är i grunden ett romantiskt verk, ganska långt från hans ungerska danser, som ju mycket livligare än i det inledande stycket av Ligeti bärs upp av element hämtade från zigensk musik. Men för att återvända till den av kammarorkestern (utmärkt) spelade brahmsserenaden: som så ofta när det gäller musik av Brahms, lyckas den inte riktigt beröra mig.

* * *

Före konserten åt vi middag tillsammans med Anna, på restaurang Saffran Polo, en persisk restaurang på samma sida av Vaksalagatan men ett par kvarter öster om Vaksala torg.

Där får man god och vällagad mat i rikliga portioner. Birgitta valde Chenseh, marinerat och grillat lamm med rödlök, paprika och feferoni, och Anna och jag åt Sultani, ett spett lammfärs, och ett med marinerat lamm på spett, båda grillade och med liknande tillbehör.

Den här gången kom Anna i bil från sitt sommarställe i Ekolsund, så hon skjutsade hem oss efter konserten, innan hon själv åkte tillbaka.