En film om gott gry och mod

Bröderna Joel och Ethan Coen är legendariska filmskapare. Också deras ”True Grit” från 2010 är högst sevärd, ibland andlöst spännande. Det enda jag beklagar med den är att den även här i Sverige har fått behålla sin originaltitel. Vet alla biobesökare och nu också TV-tittare vad ”grit” betyder på svenska?

”True Grit”, ursprungligen en bok från 1968, filmades redan 1969 med John Wayne. Jag har inte sett den filmversionen, men jag kan tänka mig att bröderna Cohen har försökt krypa närmare bokoriginalet. Hur som helst är de suveräna som skildrare av både människor och miljöer. Och så är deras film spännande, periodvis nervpirrande.

I centrum för handlingen står en blott 14-årig flicka, Mattie Ross (Hailee Steinfeld), vars pappa har mördats av en av hans anställda, Tom Chaney (Josh Brolin). Mattie vill hämnas pappan efter principen öga för öga och tand för tand, och hennes hårda beslutsamhet illustreras redan i början av filmen när hon till synes oberörd ser tre män hängas i ett slags kollektiv galge. Det här är inte min personliga straffmoral, men hennes inställning utgör en förklaring till vad som driver henne till att göra det hon anser att hon måste göra.

Rik är hon knappast, men hon lyckas ändå få ihop ett tillräckligt stort startkapital för att till slut kunna leja en kapabel medhjälpare, ett slags sheriff med rätten i sin egen hand, den enögde Rooster Cogburn (Jeff Bridges). När han väl har åtagit sig uppdraget, att i indianterritoriet hitta Chaney, vill han inte ha Mattie på släp och försöker också, förgäves, skaka av sig henne.

Det här jaktuppdraget kompliceras ytterligare av att mördaren, för ett annat brott, jagas även av Texas Rangern LeBoeuf (Matt Demon). För Cogburn spelar det ingen avgörande roll var Chaney, väl infångad, hamnar, men Mattie ger sig fan på att pappans mördare ska hängas i Arkansas.

Den fortsatta historien, som jag inte vill avslöja i alla sina detaljer, innehåller både kampen mellan de här tre, tidvis förenade, tidvis åtskilda, och hur man i indianterritoriet konfronteras med Chaney och det gäng banditer han ingår i. Den blodiga upptakten i en förfallen hydda och den nattliga striden, när också Chaney och hans gäng kommer dit, är nervkittlande. Ännu mer nervkittlande är den utdragna slutstriden, där Mattie bland annat tas till fånga av banditerna och är nära att bli dödad.

Hon lyckas skjuta Chaney men faller själv ner i en håla, som visar sig vara full av skallerormar. Cogburn anländer och lyckas dra upp henne i sista stund, men då är hon biten i armen, som Cogburn måste skära i för att rädda henne. I en strapatsrik ritt för han henne till sjukhus, där hennes arm amputeras. När hon vaknar till medvetande är han försvunnen.

Bortemot 25 år senare, när hon är 40, möter vi åter Mattie (nu spelad av Elizabeth Marvel). Hon är nu en vuxen kvinna, enarmad men ändå kapabel, och hon har aldrig glömt att hon fortfarande är skyldig Cogburn 50 av de dollar hon en gång utlovade honom. Till slut lyckas hon få kontakt med honom – han är vid den här tiden verksam i en turnerande vildavästernshow – och de kommer överens om att hon ska söka upp honom när den ger föreställningar i närheten av där hon bor.

Men när hon kommer dit, visar det sig, att Cogburn har dött för tre dar sen.