Partiledaren som aldrig kom att prövas på riktigt

24 september 2013 23:04 | Media, Politik | 16 kommentarer

När Håkan Juholt valdes till partiledare – jag var med på den kongressen fast som gäst, inte ombud – hörde jag till dem som gladdes över valet. Jag kände lättnad över att Mona Sahlin hade efterträtts av en partiordförande med klassiska socialdemokratiska värderingar, värderingar som han gav uttryck åt i ett lysande tal inför en jublande kongress.

Och för att göra en kort historia ännu kortare: Som många andra som gillade den kurs han slog in på, försvarade jag honom länge, men så småningom drog jag den slutsats han själv tvingades dra: I den situation han hade hamnat, åtminstone delvis genom egna tabbar, fanns det till slut ingen annan utväg för honom än att avgå.

När han i kväll i TV intervjuades i programmet ”Min sanning”, medgav han också att han hade gjort tabbar, främst då att han tydligen utan närmare eftertanke av Riksdagen hade begärt full ersättning för den bostad i Stockholm, där han bodde tillsammans med sin nya hustru. Det borde han förstås inte ha gjort, men riksdagsförvaltningens regler var på den tiden oklara, så oklara att också andra riksdagsledamöter hade gjort motsvarande fel.

Om allt detta och en del annat talade han öppenhjärtigt i kvällens TV-program. Och hans slutsats var fortfarande, att han i den situation han hade hamnat i inte hade något annat reellt val än att avgå.

Jag nämner inte det här för att jag har någon annan mening – Juholt kunde, som situationen utvecklade sig, knappast sitta kvar. Men kanske hade han kunnat rida ut stormen, om han hade fått helhjärtad uppbackning av hela den övriga partiledningen och också hade fått ett bättre administrativt stöd. För han var faktiskt en lysande talare och agitator, dessutom med riktiga socialdemokratiska värderingar.

Men nu fanns det andra i den av kongrssen valda partiledningen, som inte var beredda att stödja honom när det började blåsa. Några av dessa – han nuddade vid ett namn – hade varit konkurrenter till honom om ordförandeposten eller förespråkade en annan politisk linje. Allt det här kommer väl att redovisas närmare i framtida memoarer och doktorsavhandlingar, men det gläder mig, att han bland dem som i det längsta stöttade honom nämnde Stefan Löfven.

En del av de ledande socialdemokrater, som ser sina politiska maktambitioner spräckta, väljer i dag i oroande utsträckning att då i stället skaffa sig mycket välbetalda jobb och uppdrag i det privata näringslivet.

Inte för att jag tror att det privata näringslivet skulle vara intresserat av Håkan Juholt, men det gläder en gammal vänstersosse, att Juholt trots de törnar han fick, många av dem avsiktliga knuffar, fortsätter att kuska land och rike kring och tala på partimöten.

16 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Han sa många kloka saker t.ex att man
    kan förändra samhället genom reformer.
    Det tror ju inte alla ledande medlemmar.
    Och att han tyckte att människor inte
    är kunder utan medborgare, vem mer än
    han och Bengt Göransson vågar hävda det.

    Comment by Tommy Sjöberg — 2013 09 24 23:43 #

  2. Jag har i alla tider med stor emfas vänt mig mot kundbegreppet och allt vad det står för. Och jag har under hela mitt liv arbetat för att förändra samhället genom reformer. Detta är ett viktigt skäl för att motsätta sig avreglering och privatisering. Då avhänder ju samhället och medborgarna sig möjligheten att förändra genom reformer.

    Comment by Birgitta Dahl — 2013 09 25 8:04 #

  3. Vad ska vi tycka om ordet ”brukare”? Det används ju numera om t ex människor på äldreboenden. De som arbetar där talar om dem som brukare, både en och en och i grupp, har jag hört i tv.

    Comment by HO — 2013 09 25 10:03 #

  4. Att vara bruksare är ju nåt helt annat än brukare och ordet används för de som bor i brukssamhällena i Roslagen/Uppland.
    Iallafall använder man det ordet på Hållnäshalvön för Österby/Lövsta borna.

    Comment by Urban — 2013 09 25 10:30 #

  5. Jag associerar ”brukare” med Svenska Brukarföreningen (Swedish Drug Users Union), och den kopplingen känns väl inte odelat positiv.

    Comment by Magnus Andersson — 2013 09 25 12:01 #

  6. När jag såg intervjun med Håkan Juholt ploppade titeln på Roy Andersson senaste film upp i huvudet: DU LEVANDE!

    Och jag tänker: Kan det vara så illa att en människa av kött och blod, med fel och brister (och som inte anstränger sig för att försöka dölja dem) stör den politiska ordningen? Rentav blir ett hot mot det?

    Comment by anita l — 2013 09 25 14:37 #

  7. Att han inte blev prövad är nog riktigt, det kan en partiledare egentligen bara bli i ett val. Men att så inte blev fallet var inte att han var för populär i de egna leden utan för opopulär bland väljarna. Det satte fingret på socialdemokratins problem – lyssna på rörelsen och riskera förlora val, eller lyssna på väljare som schappat och göra rörelsefolket alienerat?

    Att han till slut inte fick tillräckligt stöd bland de egna berodde dock inte på att det blåste utifrån, utan att virvelvindarna inducerades av hans egen framfart. Problemen var i hög grad hemtillverkade. Och det var det som fällde honom när ingen läraktighet kunde observeras.

    Comment by Stig-Björn Ljunggren — 2013 09 25 14:49 #

  8. Till Stig-Björn Ljunggren, men i början var han väl inte så ”opopulär bland väljarna”? Opinionssiffrorna för S steg och låg rätt länge kring 33 procent.
    http://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/files/83/11854.swf

    Comment by HO — 2013 09 25 15:01 #

  9. Bäste HO, vad försöker du säga? Siffrorna var rätt höga först, och rätt låga sen. Frågan är om det spelade roll. Jag tror det.

    Comment by Stig-Björn Ljunggren — 2013 09 25 15:55 #

  10. Till Stig-Björn Ljunggren: Förvisso sjönk stödet för s under den kanonad Juholt utsattes för efter egna tillkortakommanden men också uppblåsta anklagelser. Men man måste ju också komma ihåg utgångspunkten för valet av honom, Mona Sahlins valresultat i 2010 års val, 30,2 procent.

    Sen var det ju knappast det socialdemokratiska fotfolket som avsatte honom – aktiva i den processen var i stället folk som satt i ledningen för hans eget parti. Eller rättare sagt: när han såg att viktiga personer i den egna partiledningen i stället för att stötta honom ville putta honom, drog han själv slutsatsen, att han måste gå.

    Comment by Enn Kokk — 2013 09 25 20:41 #

  11. Hej! Jag hade föremånen att lyssna till Håkan Juholt när talade i Västertorps parklek, en härlig sen sommardag. Juholt var en en mycket talare.

    Comment by Rustan Rydman — 2013 09 25 21:19 #

  12. Det är helt riktigt att hade partiets fotfolk fått bestämma hade han antagligen varit kvar fortfarande, eller åtminstone bra mycket längre, men partiet hade inte bara förlorat ännu fler väljare utan också en del av sin kader.

    Och skälet hade varit att tillkortakommandena inte reparerades genom läraktighet utan snarare accelererade. När det ovanpå misstag och uttalanden mot bättre vetande lades lögner var det kört. Då skaffade han sig många fler fiender än han behövde.

    Comment by Stig-Björn Ljunggren — 2013 09 25 22:23 #

  13. Till Stig-Björn Ljunggren: Jag hörde till dem som, när det begav sig, konstaterade, att som läget hade utvecklats, var Juholt tvungen att lämna partiledarskapet – jag har ju en bakgrund som förhärdad partibyråkrat.

    Om Juholt tycker jag så här: Ibland lite slarvigt och naiv, ja – men medveten lögnare skulle jag knappast benämna honom.

    Comment by Enn Kokk — 2013 09 26 9:34 #

  14. Tyvärr hade inte S den kraft som kunde stoppa en opinion i tidningar som högerspöket så gärna ville publicera och fick!! Samtidigt hade han för mycket kraft inom partiet som INTE vill ha honom!!

    Comment by Urban — 2013 09 26 12:17 #

  15. Slarvig men inte medveten lögnare… Definitionsfråga.

    I Sverige är ofta detaljer utanför ”själva saken” avgörande – i sig eller som öppnare för flera ”avslöjanden”: toblerone, privatflyg med regeringsplanet, herrgård i Sörmland, posering med näringslivsföreträdare…

    Riktigt illa är det hos ”vanligt folk”, när politiker med fingrarna i syltburken inte vet om att de inte får vara där. ”Oklara regler…” Många väljare vill naturligtvis ha politiker som inte är utlämnade åt manualer och regelsystem för självklarheter. Varför tolkas ”oklara regler” strikt gynnande av vissa men inte av andra (Erlander, Carlsson, Göransson, Dahl…)?

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 09 26 21:10 #

  16. Något som det blev väldigt tyst om i samband med att Juholt avgick var tyvärr också kriskommissionens slutsatser, med ”omstart för socialdemokratin” och hur en sådan omstart skulle kunna ske. Juholt lyftes fram som mannen som skulle leda denna omstart. När han försvann upplever jag det som att man, utan någon debatt, även lade kriskommissionen till handlingarna och återgick till vandringen mittåt. Detta sörjer jag mer än Juholts öde, att denna som jag upplevde det ärligt menade självrannsakan bara blinkade till och försvann.
    ————————
    Kriskommissionens läsvärda rapport finns i alla fall här:
    http://www.socialdemokraterna.se/upload/Kriskommissionen/omstartforsocialdemokratin.pdf

    Comment by Olof Öberg — 2013 09 27 9:07 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^