Håkan Nesser på installationsmiddag. Plats: Uppsala slott
12 september 2013 17:45 | Mat & dryck, Musik, Politik, Teater, Ur dagboken | 12 kommentarerMan kan kanske fråga sig, varför Håkan Nesser, ursprungligen närking, numera med hus på Gotland men också under långa skaparperioder bosatt i England eller ännu längre bort liggande metropoler som New York, utses till hedersupplänning. Men han bodde ju mycket länge i Uppsala – var under sin tid som högstadielärare bland annat svensklärare åt våra barn – så varför inte? Så i går kväll var det middag för honom på Uppsala slott.
Vi var där eftersom Birgitta är hedersupplänning, och dessa får ta med sina respektive till de här sammankomsterna. Således åtföljdes Håkan Nesser också av sin hustru Elke.
Hon satt under middagen bredvid värden, landshövding Peter Egardt, och mitt emot dem satt Håkan Nesser bredvid värdinnan, Lena Egardt. Jag satt nära Håkan, hade min bordsdam Sigrid Kahle, emellan, så jag kunde både följa delar av deras samtal och själv prata lite med Håkan – jag känner honom en smula sen gammalt.
På min vänstra sida hade jag Carl-Gustaf von Ehrenheim och mitt emot mig Stig Strömholm. På vår bordsända satt också Carl-Göran Ekerwald, nu på gamla dar sambo med min bordsdam, vidare författaren Elsie Johansson, som jag en gång i världen har publicerat, samt Anna Dalborg och Inger Åberg, hustrur till hedersupplänningaran Hans Dalborg respektive Lasse Åberg, som alltså satt vid den andra bordsändan, dessutom Anders Wall, vars hustru Charlotte alltså satt vid andra bordsändan. Min hustru satt mellan Hans Dalborg och Hans Alsén. Vid den andra bordsdelen satt också – fast naturligtvis åtskilda – paren Owe Thörnqvist och Berit Gullberg och Cecilia Rydinger-Alin och Folke Alin samt Knut Knutsson, känd från auktionsprogram i TV.
Som ni ser är det här en församling som spänner över allt från lärdom till underhållning, från litteratur till näringsliv, från politik och ämbetsmannavärld till musik. Och det här leder verkligen inte till middagar med bara pliktskyldiga samtal. Ljudnivån stiger snart, delvis också med hjälp av vin, till nivåer som gör det svårt för till exempel min inte helt purunga bordsdam att uppfatta vad som sägs. Årets nye hedersupplänning förväntas hålla ett bordstal, och det klarade Håkan Nesser med både humor och glans. Men det här är som ni förstår en mycket alert församling, van att framträda inför publik, så även min bordsdam berättade en personlig historia med en underton av allvar, och så småningom äskade Berit Gullberg tystnad och berättade en vansinnigt rolig historia i vilken bland annat Evert Taube figurerade.
Den middag vi bjöds på hade uppländsk touche. Som förrätt serverades laxtimbal med löjrom från Mälaren. Varmrätten var lammfilé med rotfrukter, rödvinssås och grönsaker – åtminstone några ingredienser i den här anrättningen kom enligt värdinnan från slottsträdgården.
Sen blev det buffé med ostar från Skogsbackens mejeri utanför Enköping samt bröd från Kråkvilan i Örsundsbro plus marmelad. Och allra sist blev det punchparfait med Slottsbär.
Vid kaffet efteråt i en intilliggande lokal satt vi vid mindre bord, och nu kom Håkan Nesser och satte sig bredvid mig och Birgitta. Bland annat var han intresserad av att prata om min IB-bok, som han hade läst.
Vi hann dock inte så långt, förrän det blev dags för kvällens musikaliska undehållning: Andrea Geurtsen sjöng, ackompanjerad på piano. Det visade sig, att Peter Egardt utan att känna till något personsamband därmed hade engagerat en gammal bekant till Håkan Nesser, från tiden då han undervisade i vår stadsdel. Andrea, som då gick i musikklasserna, var en av hans före detta elever! Jag kan intyga att mötet mellan de här två, efter många år, blev mycket hjärtligt och ytterligare höjde stämningen.
Efteråt pratade också jag med Andrea – jag har tidigare här i bloggen berömt henne för en musikteaterföreställning på Reginateatern i Uppsala, och jag känner också hennes far, Kees Geurtsen, som jag kamperade ihop med i kulturnämnden i Uppsala, vars ordförande (S) han var.
12 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
En naiv fråga måhända; men hur känns det för dig som tvättäkta sosse att deltaga vid dessa högborgerliga tillställningar? Landshövdingeämbetet förresten; är inte det en rest från den gamla monarkin? Behöver vi verkligen sådana småkungar? Alla lär ju inte kunna bli bjudna på laxtimbal och lammfilé på slottet på skattebetalarnas bekostnad. Det skulle nog bli väldigt dyrt…
Comment by Jan — 2013 09 12 20:48 #
Till Jan: Högborgerlig är knappat den här församlingen.
Den nuvarande landshövdingen är gammal moderat, men – utan att gå in på en detaljerad redovisning – många av de kulturarbetare med flera som förekommer i den här församlingen är det verkligen inte, Hans Alsén, som själv har varit landshövding i Uppsala, har varit kommunalråd (s), rådgivare åt Olof Palme, ordförande i Kooperatia Förbundet med mera och har ett mycket proletärt ursprung.
Vitsen med att utnämna hedersupplänninar har med PR för länet att göra och med att göra de utsedda till ett slags hedersambassadörer för det. Hedersupplänningarna får inget arvode mer än den här årliga middagen, och så får de ett diplom.
Landshövdingeämbetet kan naturligtvis diskuteras, men vare sig du frågade länsstyrelsen eller landstinget i vårt län, skulle du nog få till svar, att det här är väl använda PR-pengar.
Comment by Enn Kokk — 2013 09 12 21:19 #
Du/ni får leva som ni vill givetvis men det behövs ingen närmare analys för att se att
det är en borgerlig livsstil. Vilken arbetare
har BRF och sommarhus havsnära 2013? Kan man
kanske kalla det för Socialdemokratins Businessclass?
Comment by Fredrik Sjölin — 2013 09 12 22:00 #
Till Fredrik Sjölin: Den bostadsrättslägenhet min hustru köpte i mitten av 1960-talet förmedlades av den kommunala bostadsförmedlingen och kostade då 12.000 kronor. För sommarhuset, då helt omodernt med utedass och utan rinnande vatten, betalade vi 1969 det begärda priset, 40.000 kronor. Men du tycker kanske att vi, efter att under årtionden ha lagt ner enormt med arbete på tomten – gjort den till trädgård – och moderniserat huset, nu när vi är pensionärer borde göra oss av med det?
Comment by Enn Kokk — 2013 09 12 22:13 #
Jag tycker ingenting. Det var min onda tvillingbrorsa som skrev det…
Comment by Fredrik Sjölin — 2013 09 12 23:52 #
För att få lite perspektiv på prisnivån 1969 kan jag medddela följande:
Hyran för ett inackorderingsrum (möblerat) 160kr.
En lunch på Waldenströmska studenthemmet 4.25. Höjdes till 4.50 efter nyår.
Studielånet: ca 3500 kr/ termin.
Volvo PV 1957 års modell 4500.
En kvarting Explorer 18.50.
En burk mellanöl 1 kr på Migo, saligt i åminnelse
Comment by Åke F — 2013 09 13 20:50 #
Måhända har ni kritiker rätt i att det åtminstone finns en uppländsk adelskalender, som kallas hedersupplänningar. Kärnfrågan torde väl ända vara: Kan andra än dom som givit ut böcker, stått på folkparksscener eller beklätt höga poster inom näringsliv, förvaltning, politik bli ”hedersupplänningar”?…Var finns t ex våra nya svenskar vid sådana här hedersmiddagar? Anders Wall men inte El Sayeds kollegor? F öv är ju både jag och Enn medelpadingar, så vi står väl utanför det här som beskrivande journalister?
Comment by Anders Thunberg — 2013 09 14 12:00 #
En bra fråga om nysvenskar som hedersupplänningar. Men är det den nya svensken El Sayed som beskrivs här, du talar om, Anders?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Refaat_El-Sayed
Tydligen bor han nu i Egypten och
efterlystes av Interpol 2012? Har Anders Wall också varit efterlyst?
Jag vill – halvallvarligt – föreslå som nysvensk hedersupplänning svenskkurdiska Dilsa Demirbag-Sten som delvis växte upp i Uppsala!
Comment by Ann-Katrin Roth — 2013 09 14 16:53 #
Ja, El-Sayed blev ju Årets svensk 1985.
(För övrigt borde den spektakulära domen mot El-Sayed och behandlingen i övrigt ifrågasättas med samma självklarhet som när det gäller Sture Bergwall och de s k styckmördarna.)
Comment by Hans G Eriksson — 2013 09 15 10:15 #
Ah, det här som startades av Rapport, alltså:
https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85rets_svensk
”…Årets svensk var en titel som Rapportredaktionen under åren 1984-1988 tilldelade den svensk som ansågs ha stått i centrum för nyhetsrapporteringen under året. År 1989 visade det sig att den person som bäst uppfyllde kriteriet för titeln var Christer Pettersson, varför man valde att sluta utnämna årets svensk. Utmärkelsen hade också fått ett något dåligt rykte, eftersom det sedan gått illa för de flesta av de som Rapport utnämnde…”
Skulle nog hellre bli hedersupplänning än Årets svensk. Att vara mest i nyheterna kan vara på ont eller gott.
Comment by Ann-Katrin Roth — 2013 09 15 14:32 #
Har ni läst Refats ”självbiografi” skriven av Carl Hamilton (en av dem…)? Kanske är det tragiskt men boken är fsntastiskt rolig.
”Man får inte vara för hårt nackad” som el-Sayed brukade säga.
Comment by Bengt O. Karlsson — 2013 09 15 17:18 #
Och ”här ligger en gravad hund”, ”vi simmar i samma båt”, ”ett muntligt avtal är inte värt pappret det är skrivet på…”.
Tragiskt, ja! El-Sayed anklagades för att ha köpt flera bolag till för höga priser, däribland amerikanska SDS. Medan El-Sayed satt fängslad avyttrades SDS – inköpt för 750 milj kr – för 1750 milj kr. Den potential El-Sayed såg syns inte i domen.
Comment by Hans G Eriksson — 2013 09 15 22:57 #