Det ljusa minnet av Anna Lindh

11 september 2013 14:42 | Film, Politik | 22 kommentarer

Under min tid på partiexpeditionen hade jag bland annat ansvar för VU- och partistyrelsesammanträdena, allt från sammanträdesplanering och dagordningar till potokoll. De här sammanträdena brukade hållas på fredagarna, på Sveavägen 68 där jag arbetade, och ibland på fredagskvällen ringde telefonen hemma i Uppsala:

– Hej, det är Anna.

Det var lätt att då tro, att det var vår egen Anna – Birgittas dotter – som ringde, men det var Anna Lindh, som fortsatte:

– Berätta vad som hände på sammanträdet.

Hon hade vid de här tillfällena på grund av utlandsresa eller något annat hinder missat dagens sammanträde och ville nu ha en kort briefing, och då var jag en lämplig källa – dessutom kände hon min hustru och mig sen gammalt, eftersom hon hade börjat sin politiska bana i Uppsala och i vårt län.

Det här var mycket typiskt för Anna. Hon ville alltid vara påläst och uppdaterad.

Däri skilde hon sig mycket från Mona Sahlin, som nu har förekommit i varje minnesarikel och varje filmsnutt som har gjorts till tioårsminnet av Anna Lindhs tragiska död. Det är sant att Mona och Anna och Margot Wallström bildade ett kompisgäng, delvis som en kräkreflex mot Göran Perssons sätt att leda regeringen och partiet, men sinsemellan var de här tjejerna olika, inte minst politiskt. Läs gärna mer om detta i Katrine Kielos’ utmärkta artikel i Dagens Nyheters kulturdel i dag (11 september 2013), ”När socialdemokratin förlorade sin framtid”.

Det här betyder inte, att jag vill hävda, att Anna Lindh och jag alltid fanns på samma frontlinje. Mest tydligt blev detta i folkomröstningen om EMU – jag tillhörde då ledningen för Socialdemokrater mot EMU. När den fruktansvärda nyheten om Annas död kom, la vi för vår del genast ner vår kampanj, men på valnatten visade det sig, att det övertag vi hade fått i den dittillsvarande kampanjen bestod. En del envetna socialdemokratiska EMU-motståndare som Annas pappa röstade visserligen, som ett slags respekthandling, nu ja på valdagen, men en majoritet i vårt parti följde den övertygelse de hade. Och när Birgitta och jag i förrgår var i Enköping och fick bilskjuts till den lokal där en förhandvisning av Tom Alandhs film om Anna Lindh ägde rum, sa han som skjutsade oss att han själv visserligen hade röstat ja i folkomröstningen men att det var vi som röstade nej, som hade fått rätt, och han syftade då på utvecklingen inom euroområdet.

Tom Alandhs långfilmslånga film ”Anna Lindh 1957-2003” måste ni bara se. Den är, mer än Christina Olofssons film i TV4 i går, ”Anna Lindh – människan, ministern, mordet”, ett heltäckande porträtt av Anna Lindh. Vi får inte bara möta Anna Lindh via politikerkolleger och filmklipp från olika framträdanden, utan vi får också en bild av hur hennes engagemang kom tidigt och hur det sen växte. Spektrat av människor som belyser viktiga element i hennes utveckling är också bredare: Man möter till exempel hennes far och en gammal väninna. Den här filmen tar också, fast varligt och med respekt, upp svåra saker i hennes liv, som makens, Bo Holmbergs, tilltagande överkonsumtion av alkohol.

Kanske såg ni i morse i TV1s morgonprogram två av dem som medverkar i Tom Alandhs film, Birgitta Dahl (som Anna redan som 13-åring tog kontakt med i vietnamfrågan) och Jan Nygren, väl förtrogen med de strider som präglade det SSU, vars ordförande också Anna blev. Vill ni se dem också i filmen i kväll, ska ni slå på SvT1 klockan 20.00.

Nästan alla inslag om Anna Lindh innehåller också slutsatsen, att hon var den givna efterträdaren till Göran Persson som socialdemokratisk partiordförande. Hur det hade blivit med det om hon hade fått leva vet ingen, men ett är säkert: Hade hon tagit över partiet, hade vi sluppit mycket av det elände som sedan följde.

22 kommentarer

  1. Med all respekt för Anna L så tycker jag att många nu höjer henne till skyarna på ett närmast
    obehagligt sätt. Jag läste en sosse som skrev nånting om att hela världen kände till henne och hennes känsla för solidaritet. Nej, så var det inte. Anna L hade säkert en del goda sidor och hennes död var tragisk. Inte minst för hennes familj. Denna tycks också snabbt a glömts bort av partiet och Bo H dog ensam. Det tycker jag var skamligt i så fall om vi nu skall prata om solidaritet. …It begins at home.

    Comment by Fredrik Sjölin — 2013 09 11 15:30 #

  2. Till Fredrik Sjölin: Fast det är väl rimligen inte mig du polemiserar mot – jag har skrivit uppskattande men nyanserat, också tagit upp att vi tyckte olika om EMU.

    Comment by Enn Kokk — 2013 09 11 15:58 #

  3. Nej, det var bredare än så. Jag känner dock till att Bo Holmberg snabbt glömdes bort och dog ensam. Var fanns omtanken då från S omhuldade solidaritet och omtanke? Anna L har jag aldrig träffat men tex min mor gillade henne. Mycket bättre än Mona Sahlin. Och som sagt så skänker jag en omtanke till sönerna idag hellre än hennes politiska testamente. Tycks vara ensam om det eftersom jag inte sett nån annan ta upp det.

    Comment by Fredrik Sjölin — 2013 09 11 18:46 #

  4. Jag gillade alltid henne, vi var t ex båda emot kärnkraften, och för EU. Jag såg henne utvecklas som utrikesminister, där hennes personliga lyskraft växte enormt. Med henne som partiledare hade Alliansen fått det svårt. I dag hade hon varit 56 år, fortfarande i sin fulla kraft. Jag saknar henne enormt.
    För övrigt var det kul att se Birgitta i TV, och filmen är bra och heltäckande. Hennes far visste jag inget om, men han gör ett stort intryck, i all sin skröplighet och styrka. Skönt att sönerna fick ett hem hos Annas syster.
    Hennes begravning var otroligt vacker och sorglig, jag minns varje detalj, det fina porträttet, riddarsporrarna och de röda roskloten, talen. Nalin Pekgul, Papandreo, sorgen hos alla…ja det var svårt och samtidigt vackert.
    Huruvida SAP glömde Bo Holmberg, det vet jag inget om. Men det är inte lätt att som sjuk och mycket sorgsen ens orka med…jag ser hur mitt eget liv har krympt, enbart p g a rörelsehinder. Bo H hade ju ett flertal barn och släktingar, vilket till slut är den krets som verkligen finns där i motgången. Jag kan bara hoppas att det var så. Om han sedan hade alkoholproblem, ja då är man inte alldeles lätt att ha att göra med.
    Anna var i alla fall den mest lysande i sin generation.

    Comment by Ann Kristin — 2013 09 11 21:35 #

  5. Håller med om att man skall vara försiktig med överord, men det är min ärliga uppfattning att förlusten av Anna Lindh knappast kan överskattas. Jag är övertygad att det socialdemokratiska partiet, och därmed Sverige som land, hade varit i bättre skick idag om vi hade fått behålla henne.

    Comment by Anders Widfeldt — 2013 09 11 22:22 #

  6. Vi ser verkligen fram emot att få se programmet. Eftersom vi tappat all TV-mottagning idag så har vi missat både TV-soffa och minnesprogram. Försökte se via datorn, men vi har för dålig kapacitet – den ”buffrade” hela tiden, så det blev för osammanhängande. Tur att det finns repriser!

    Comment by Kristina Strömberg — 2013 09 11 22:45 #

  7. Till Enn: Du skriver att nästan alla inslag om Anna Lind innehåller slutsatsen ”att hon var den givna efterträdaren till Göran Persson som socialdemokratisk partiordförande. Hur det hade blivit med det om hon hade fått leva vet ingen”. Men var det inte så att innan mordet på Anna Lind hade partiet beslutat kalla in en extrakongress till, om jag minns rätt, våren 2004. Vad den skulle handla om sas det inget om. En tid efter mordet bestämdes det att partiets näringspolitik, tror jag, skulle bli kongresstema.

    Min reaktion när jag först hörde talas om extrakongressen var att nu har Persson bestämt sig för att avgå och den extra kongressen behövs för att utse efterträdare, sannolikt Anna Lind.

    Kan du så här 10 år senare kommentera min dåtida reaktion?

    Comment by Jean — 2013 09 11 23:05 #

  8. Till Fredrik Sjölin: Om jag har förstått saken rätt, har Annas syster, som var den som tog hand om sönerna, avböjt medverkan i filmen. (Fast hon finns med i några filmsekvenser från systrarnas mycket unga år.)

    Bo Holmerg fick fortsatta uppdrag och försörjning också efter mordet på Anna, men han hade alltså problem som han inte riktigt kunde hantera. Själv mötte jag honom i ganska sen tid i samband med ett arrangemang till Anna Lindhs minne.

    Comment by Enn Kokk — 2013 09 12 1:07 #

  9. Till Jean: Vid den tidpunkten arbetade jag inte längre i partiets centrum och kunde heller inte snappa upp några rykten om evenuella biavsikter med den kongress du refererar till.

    Comment by Enn Kokk — 2013 09 12 1:10 #

  10. Till Enn, frågan är om Bo Holmberg har fått ett alldeles rättvist eftermäle. Han var ju en duktig politiker, betraktades i yngre dar nästan som politiskt underbarn, blev tidigt ett driftigt landstingsråd och startade då bl a Sveriges första landstingsägda hälsohem. Valdes in i partistyrelsen 1978 och handplockades av Palme till regeringen 1982. Varför det blev som det blev på slutet har jag ingen aning om.

    Comment by HO — 2013 09 12 12:49 #

  11. Till Hans O Alfredsson: Det vet naturligtvis inte jag heller, men uppenbarligen bedömdes han inte rikigt leva upp till förväntningarna. Och så fick han andra uppgifter än att vara just statsråd.

    Detta medan hustrun fick allt mer prestigefyllda politiska uppdrag. För många är sådant svårt att bära. Men kanske hade han helt enkelt en låg alkoholtröskel – sådant kan drabba också normalt mycket duktiga människor.

    Comment by Enn Kokk — 2013 09 12 13:39 #

  12. Tyvärr kom han från spritbältet runt Wäjja.

    Comment by Urban — 2013 09 12 14:46 #

  13. Det är djupt tragiskt att både Olof Palme och Anna Lindh mördades. Anna Lindh dessutom bara 46 år gammal och mamma till två små pojkar. Med Anna Lindh i livet är jag övertygad om att vi hade sett en betydligt starkare svensk socialdemokrati än den vi har idag. På många sätt var Anna Lindh Olof Palmes naturliga arvtagare.

    Comment by Jan — 2013 09 12 14:58 #

  14. Hej Enn! Jag tittade på tv-programmet om Anna Lindh med stort intresse häromkvällen. Först vill framhålla att jag tycker att Tom Alandh är en duktigt intervjuare, han är påläst, han får människor att slappna av. Alandh påminner en del om radiojournalisten Ulf Elfving som har ungefär samma stil.Jag fick ett intryck när jag såg dom rörliga bilderna och still bilder av Anna Lindhs uppväxt, att hon måste ha fått växa i upp i en konstnärlig och vänster-intellektuell miljö, stort utrymme få tänka fritt och stort. Pappa Staffan som hade ateljé i fd skola i Hacksta, ett antal kilometer söder om Grillby. Det fanns förmodligen rejält med utrymme mellan gårdarna. Under början av 90-talet bodde jag i ett ett torp i Kungs-Husby ca 6-7 kilometer i Hacksta. Stämmer det att den fd talmannen Ingegerd Troedsson också bodde i Hacksta och var bekanta med familjen Lindh?

    Comment by Rustan Rydman — 2013 09 12 20:51 #

  15. Till Rustan Rydman: Hade det varit förr, hade jag kunnat fråga Ingegerd Troedsson själv, till exempel i samband med Riksdagens högtidliga öppnande eller vid den årliga middagen för hedersupplänningar – även hon var en sådan. Själv har jag inte koll på just det här, även om jag vet, att hon kom från den här delen av Uppland. Men också av Tom Alandhs film framgår det ju, att den miljö Anna Lindh växte upp i var mycket borgerlig och att hon där stack ut redan i unga år, bland annat genom sitt vietnamengagemang.

    Comment by Enn Kokk — 2013 09 12 21:31 #

  16. Bosse Holmberg var en duktig politiker, men fick på riksnivå ett hopplöst uppdrag av Olof Palme. Som kommunminister/inrikesminister skulle han effektivisera och decentralisera den offentliga förvaltningen. Vem som helst kan räkna ut att de som på det sättet skulle mista makt inte var förtjusta i hans idéer. Motståndarna var många och mäktiga både i partiet och den offentliga förvaltningen.
    Socialdemokratin var inte förtjust i lokala lösningar eller decentralisering. Det var ju centerpartiet som drev idéer om decentralisering.
    Och utan något egentligt stöd av Olof Palme eller kontaktnät bland de tunga politikerna i Stockholm blev inte mycket genomfört av det han och hans statssekreterare Claes Örtendahl jobbat hårt för.

    Comment by Jean — 2013 09 12 21:32 #

  17. Ingegerd Troedsson kom från Resele eller Ramsele ovanför Sollefteå. Iallafall härstammade hon därifrån. Hon har själv sagt att en anmor till henne brändes på Häxberget vid häxbränningen 1675 i Torsåkers socken.
    Tyvärr hade jag 3 anmödrar samt flera släktingar i släktträdet som fick känna stål mot halsen innan de brändes den dagen när närmare 80 personer brändes. Man halshögg människorna innan bålet så att inte bålet skulle slockna av blodmängden.
    Var upp på berget i somras och kände den kusliga stämning som fortfarande biter i skinnet på platsen.

    Comment by Urban — 2013 09 13 12:21 #

  18. Till Urban: Fast under sin talmanstid bodde hon, liksom du och jag, i Uppland.

    Comment by Enn Kokk — 2013 09 13 12:26 #

  19. Ingegerd Troedsson bodde under och efter sin politiska karriär i Norra Trögd, en tidigare egen kommun där den förutvarande Hacksta landskommun ingick. Vid kommunreformen 1971 blev Norra Trögd en del av Enköpings kommun.

    Comment by Jean — 2013 09 13 12:42 #

  20. Till Jean: När du nu nämner Norra Trögd, minns jag det också. Jag har träffat henne många gånger men aldrig varit där.

    Comment by Enn Kokk — 2013 09 13 13:12 #

  21. Ingegerd Troedsson hade släktrötter i Resele och var starkt engagerad i Resele hembygdsförening, så starkt att hon utsågs till hedersordförande. Hon brukade åka upp och sitta ordförande på årsmötena. Då sov hon över i hembygdsgården på Fjället i Tängsta.
    Vi hade rätt mycket kontakt både under hennes riksdagstid och efteråt och jag fick en fin bok av henne, ”Mina fantastiska anmödrar”, plus en annan skrift med anknytning till Resele.
    Hon forskade och ställde också samman andra skrifter, bl a om byar i Hacksta socken, Trögds härad.

    Comment by HO — 2013 09 13 18:36 #

  22. HO: -visst nämner hon där om sin ”häxa” till anmor.

    Jag hjälpte henne med gamla bilder från Sollefteå och trakten kring Resele (hade glömt det när jag skrev sist här på bloggen vilken ort) som jag skickade till henne. Kommer ihåg att hon propsade på att få betala och bjöd samtidigt in mig till
    Riksda´n för en rundvandring. Tyvärr blev det aldrig av men en check skickade hon på ett artigt belopp.

    Comment by Urban — 2013 09 14 10:08 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^