42 kommentarer

1. Råttorna börjar lämna skeppet. Nyliberalismens fanbärare Dagens Nyheter börjar inse att nu kommer baksmällan på utförsäljningsfesten. Alliansen har misslyckats med nästan allt man tagit i. Vi har massarbetslöshet i Sverige. Bättre då att ägna sig åt den gamla moderattävlingen att sätta östblocksstämpel på Socialdemokraterna.

   Så fort man hör ordet DDR och Socialdemokraterna i samma mening vet man att man har att göra med antingen en moderat eller en sverigedemokrat. Vissa saker ändrar sig aldrig. Vad blir nästa steg från DN? Kanske dags att köra igång det det gamla Palmehatet igen?

   Comment by Jan — 2013 08 28 13:13 #

2. S har många saker att be om ursäkt för i sitt förflutna och frågan är varför man inte gör rent hus och kommer ut ur kassaskåpet på Sveav 68.

   Jag minns själv hur man rent ut sa till mig att om jag inte stödde S som anställd på min arbetsplats (LO-ansluten) så skulle man göra mitt liv till ett helvete.

   Comment by Fredrik Sjölin — 2013 08 28 16:28 #

3. Ja, ja, socialdemokratin och dess store portalfigur, Olof Palme, måste försvaras till varje pris! Faktum kvarstår; Olof Palme blåljög ocm IB när avslöjandena först kom. Varför detta hemlighetsmakeri om IB var en legitim organisation? ”Staten det är vi, som är de enda rättmätiga innehavarna av regeringsmakten i Sverige och ändamålet helgar medlen.” har Socialdemokraterna alltid tyckt. Därav den hysteriska svartmålningen av Alliansen. Massarbetslöshet?? Jan glömmer en sak: arbetslösheten är alltid, alltid oppositionens främsta slagträ, oavsett vilka som sitter i regeringen! Det enda sättet för politiker att skapa arbetstillfällen är att låta den ofentiliga sektorn expandera ohämmat och det är bara yttersta vänstern, som tror att det är en framkomlig väg.

   Comment by Stefan H, Järfälla — 2013 08 28 16:37 #

4. Låt oss då göra en kort jämförelse mellan det förmenta ”DDR-Sverige” och dagens nyliberala Sverige. Då, i mitten på 70-talet hade vi:

   – Låg arbetslöshet
   – En väl fungerande kostnadsfri vård och omsorg
   – Europas kanske bästa skola
   – Framtidstro
   – Ständig ekonomisk tillväxt
   – Sundare statsfinanser
   – Högre tilltro till myndigheter
   – En fungerande arbetsförmedling
   – Lägre brottslighet
   – Högt anseende för vår utrikespolitik
   – En statsminister med internationellt renommé
   – Anseende som ett socialt föregångsland

   Med mera, med mera. Jämför det med vad vi har idag…

   Comment by Jan — 2013 08 28 16:40 #

5. Jan:

   Vad vi INTE har idag är ett politiskt parti som bildar en egen underrättelsetjänst (IB). Det skall vi vara tacksamma för.

   Comment by Fredrik Sjölin — 2013 08 28 17:04 #

6. Till Fredrik Sjölin: Nu var det ju inom försvaret och inte inom socialdemokratiska partiet som IB bildades. Sen hade IB hjälp av enskilda värvade socialdemokrater i sin registreringsverksamhet. Det här finns kartlagt inte bara i min IB-bok utan av den så kallade Säkerhetstjänstkommissionen, en statlig utredning.

   Till Stefan H: Man får ju inte glömma bort att IB bedrev en verksamhet som till sin natur var hemlig. Bakgrunden till Palmes hållning var säkert att verksamheten i fråga hotades, om den blev allmänt bekant.

   Comment by Enn Kokk — 2013 08 28 17:25 #

7. Hur får DN ihop att både kritisera S för IB OCH anklaga S för att ha varit Sovjetvänliga? Mycket märkligt. Kritiken mot IB och dess åsiktsregistrering av systemkritiker är naturligtvis lika befogad nu som alltid. Anklagelserna om att S skulle ha varit Sovjetvänliga känns däremot som extrem skåpmat från 80-talets hat mot ”sovjetagenten” Palme. Det märkliga med alltihop är att man kör samma story idag med tanke på allt vi vet. På 80-talet fanns det kanske möjligen fog för att misstänka kontakter med Sovjet, men idag VET vi ju att om Sverige gjorde eftergifter för någon främmande makt så var det USA och NATO, inte Sovjet.

   Comment by Fredrik — 2013 08 28 17:37 #

8. Varför får vi inte vet vilka svenskar som
   tog uppdrag för DDR? Varför vill varken regering
   eller den räddhågsna pressen gå igenom Rosenholz-
   akterna. De är inga skvallerlistor utan innehåller
   agentkontrakt, slutna mellan svenskar och Stasi.
   De finns att granska för vem som helst i Berlin.

   Comment by Anders Nilsson — 2013 08 28 21:01 #

9. Till Anders Nilsson: Ja, inte vet jag. Kanske har det här att göra med att det ibland kan vara svårt att avgöra, vem som verkligen vars agent – det finns ju en hel skala av kontakter. Själv påminner jag mig tidningsskriverier om en kvinna, som själv häftigt tillbakavisade att hon hade haft den roll som angavs i en bok där man, trots en viss anonymisering gjord av en kvinnlig forskare/författare kunde sluta sig till att det rörde sig om den här specifika kvinnan.

   Själv har jag i tjänsten – som anställd på Socialdemokratiska partistyrelsen – fört samtal (på deras begäran) med olika diplomatiska företrädare för olika öststater – bland annat har jag ett antal gånger träffat och fört samtal med DDRs siste ambassadör i Sverige, Erich Wetzl. Jag är en mycket välsorterad människa som noga överväger vad jag säger i sådana sammanhang – men jag har ju ingen aning om vad Wetzl eventuellt rapporterade hem och om det jag hade sagt återgavs korrekt och i sitt sammanhang.

   Jag har också vid ett tillfälle hörts av två företrädare för Säpo – jag har berättat det här i min IB-bok – som ville veta mer om mina kontakter med en est, Kalle Seiger, på sovjetambassaden. Man hade förhört Seiger i det nu åter självständiga Estland, och han hade då bland annat berättat, att han av mig hade fått material om de svenska löntagarfonderna. Det är helt korrekt. Löntagarfonderna var den stora inrikespolitiska stridssfrågan när det här begav sig, och vad han fick av mig var ett mass-spritt tryckt informationsmaterial om löntagarfonderna. Fast i de båda säpokillarnas version lät det här nästan som att jag hade utlämnat löntagarfonderna till Sovjetunionen.

   Comment by Enn Kokk — 2013 08 28 22:19 #

10. Det finns en mycket intressant och välskriven blogg som heter ”Tankar om IB” och som drivs av förre IB-agenten Gunnar Ekbergs maka Lena Ekberg. I ett nytt inlägg skriver hon om vikten av att förstå boskillnaden mellan IB och IB 03 som ju leddes av Ingvar Paues. Jag vet inte jag men det känns lite som det kanske mest blir semantik av det resonemanget? Hela IB leddes ju av Birger Elmér och hela IB var ju känt av Olof Palme med flera i regeringen? Hur tänker du kring det? Som ju har skrivit en hel bok i ämnet till och med?

    Comment by Plastic padding — 2013 08 28 23:47 #

11. Är inte IB-affären väldigt uppförstorad? Särskilt nu när vi vet att USA (och naturligtvis andra militärmakter) buggar hela världen. Bokstavligen varenda kvadratmeter! Det finns med med största sannolikhet inga svenska försvarshemligheter längre. Sovjet (numera Ryssland) har säkert kartlagt vartenda skrymsle. Alla länder har hemliga underrättelseorganisationer. Utan undantag!

    Comment by Jan — 2013 08 29 0:00 #

12. Jan, när du vill göra en jämförelse mellan det förmenta ”DDR-Sverige” och dagens nyliberala Sverige, kan du då inte passa på att avslöja vad du vill ha sagt med den jämförelsen?

    Det var ju ändå inte 70-talets socialdemokrati den nuvarande regeringen avlöste. På vilka grunder ska alliansen tillskrivas de förändringar som från 70-talet lett fram till dagens Sverige?

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 08 29 0:07 #

13. Naturligtvis är inte Alliansen ansvarig för alla samhällsförändringar. samhället är mer komplext än så. Det är dock relevant att göra en jämförelse mellan exempelvis mitten på 70-talet (då socialdemokratin hade regerat i decennier) och situationen i dagens nyliberala Sverige. Detta eftersom nyliberaler ständigt påtalar hur eländigt och DDR-likt Sverige var då. Genom att göra en sådan jämförelse kan man lätt vederlägga sådan banal nyliberal demagogi.

    Comment by Jan — 2013 08 29 0:23 #

14. Jan, sedan mitten av 70-talet, 1975, har socialdemokraterna haft regeringsinnehavet en hel mandatperiod längre tid än de borgerliga. Den som vill vederlägga nyliberal demagogi bör vara mer noggrann i sina komparativa utsvävningar.

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 08 29 0:53 #

15. Naturligtvis är jag medveten om det, Hans. Samhällsförändringar dikteras också, dessbättre, av väsentligt fler faktorer än partipolitik. Vad jag ville påvisa med min jämförelse var att Sverige inte var någon kommunistisk DDR-diktatur under 60- och 70-talen som högeranhängare ofta anför. Jag är helt enkelt less på den borgerliga vulgärretoriken.
    Det är också sådana borgerliga lögner som har rättfärdigat det misslyckade nyliberala systemskiftet i Sverige och krattat manegen för skrupelfria skojare som Carema, Attendo, John Bauer och allt vad de heter!

    Comment by Jan — 2013 08 29 1:31 #

16. Först gör Jan en uppräkning i ett dussin punkter från socialdemokratiskt 70-tal. ”Med mera, med mera. Jämför det med vad vi har idag.” -I dagens nyliberala Sverige.
    Påmind om att det socialistiska regeringsinnehavet varat flera år längre än det borgerliga, kommer Jan på att samhällsförändringen dikterats av väsentligt fler faktorer än partipolitik.
    Den typen av tuvhoppning är inte invändningsfri.

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 08 29 5:40 #

17. Enn Kokk – Du skriver: ”Man får ju inte glömma bort att IB bedrev en verksamhet som till sin natur var hemlig. Bakgrunden till Palmes hållning var säkert att verksamheten i fråga hotades, om den blev allmänt bekant.”

    Det jag fortfarande inte kan begripa är varför medlemmar av regeringen ansåg att det var säkrast att IB skulle hemlighållas från svensk riksdag? Att varken riksdag eller svenska folket fick kännedom om dess verksamhet och operationer är ju en sak för sig naturligtvis och fullt acceptabel, men att dölja själva existensen? Varför?

    Hur såg det förresten ut i övriga nordiska länder under samma tid? Har de också haft hemliga militära u-tjänster vars existenser kanske inte ens har avslöjats än idag? Eller har Norges, Danmarks och Finlands motsvarigheter till IB varit kända?

    En annan fråga är om du har något att berätta om Utredningsbyrån för Samhällsfrågor där bl.a Jan Guillou och förre IB-agenten Joakim von Braun arbetade? Var ”Hemliga byrån” som den kallades högerns motsvarighet till IB? En borgerlig konkurrent kanske?

    Comment by Plastic padding — 2013 08 29 8:03 #

18. Jan
    Att vi hade det mycket bättre på 70-talet beror i stora delar på att vi hade en mikroskopisk invandring jämfört med idag.
    På 70-talet importerade vi inte arbetslöshet. De få som kom inlemmades i det svenska samhället och fick jobb.

    Comment by Jenny — 2013 08 29 8:22 #

19. Till syvende och sista anser också jag att Frånstedts utspel och den ”nygamla” debatten om IB är ett billigt slag under bältet från högern. Man hade nog kunnat undvika sådana slag om man hade rensat upp ordentligt när det gäller hela IB-affären redan från början och varit ärlig och sanningsenlig. Jag misstänker att inte hela sanningen om IB ännu inte har kommit fram, och i och med det används det gamla IB som ett slags slagträ av högern, vilket är olyckligt. För de nutida socialdemokraterna.

    För vilken organisation jobbade Jan Guillou och Peter Bratt exempelvis när de avslöjade IB 1973? Är det verkligen helt sant att dessa herrar ”bara” var sanningsälskande och demokratisvärmande vänsterjournalister som agerade på eget uppdrag eller låg det något annat bakom? KGB och GRU lär ha tyckt att de hade stor nytta av avslöjandet, men det kanske var ett pris som någon annan svensk organisation var beredd att ta?

    Comment by Plastic padding — 2013 08 29 8:26 #

20. Till Plastic padding: Jag har bara utrett IB, inte annat i den här genren. I mitt uppdrag ingick inte heller att utreda om det fanns motsvarande verksamheter i grannländerna, men jag fann att IB hade kontakter i grannländerna, och jag intervjuade ett par sådana kontakter – socialdemokrater – i Finland respektive Norge. Och åtminstone i Finland fanns en socialdemokratisk kommunistbekämpning – IB använde denna för att spåra finska kommunister som hade skaffat sig jobb på viktiga svenska industrier.

    IBs utrikesgren ville man, av effektivitetsskäl, prata så lite som möjligt om. Och kommunistövevakningen var politiskt känslig. Dock fanns det enskilda ledande borgerliga politiker som kände till IB, även om man i de här fallen inte hade gått den formella vägen över riksdagen.

    Den interna uppdelningen inom IB, där socialdemokraten Ingvar Paues, som jag intervjuade för min bok arbetade på den inrikes avdelning som övervakade svenska kommunister, var väl mest en fråga om organisation. Helheten leddes av Birger Elmér, också han socialdemokrat. Jag hann för övrigt intervjua Elmér för min bok innan han dog. Den statliga Säkerhetstjänstkommissionen fick sedan låna mitt material innan det hade publicerats, detta eftersom Birger Elmér hann dö innan den hade hunnit höra honom.

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 29 8:43 #

21. Plastic p, hur sannolikt är det att en ung och hungrig journalist håller inne Scoopet alldeles oavsett om han bara är en sanningsälskande och demokratisvärmande vänsterjournalist?

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 08 29 10:48 #

22. Hans G: Antingen är du korkad eller så vill du medvetet missförstå mig. Jag gissar på det senare…

    Comment by Jan — 2013 08 29 13:48 #

23. Jan, du gör en jämförelse mellan socialdemokraternas 70-talet och alliansens 2013. Förändringen utfaller till de senares nackdel. När vi väger in att socialdemokraterna varit i regeringsställning under större delen av jämförelsetiden, är försämringen inte lika intressant längre. Då kommer ett nytt moment in, som du inte nämnde tidigare.
    Jag må vara korkad, men inte mer än att jag förstår.

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 08 29 15:10 #

24. Hans G. – Jag vet inte hur sannolikt det är. Jag är inte själv journalist och bryr mig föga om scoop. Men jag vet att jag aldrig riktigt får svar på min fråga varför man beslutade att hemlighålla IB:s existens 1965 då Birger Elmérs IB ersatte Thede Palms T-kontor. Inte heller lär jag få veta om det fanns någon motsvarighet till ”hemliga IB” i något av våra grannländer under kalla kriget eller om Sverige agerade helt unikt i det avseendet. Att våra nordiska grannländer hade militär u-tjänst javisst, men låg också deras u-tjänst utanför demokratisk kontroll såsom ”vårt” (eller någon annans) IB gjorde?

    Comment by Plastic padding — 2013 08 29 15:57 #

25. Och slutligen. Som slutkommentar: Varför pratar man inte om ”Utredningsbyrån för samhällsfrågor” istället för det snart uttjatade IB? Om den byrån, som väl kallades SAF:s Hemliga byrå, vet vi i stort sett ingenting. Vilka finansierade den verksamheten? Vilken verksamhet bedrevs? Och vilka jobbade där förutom Jan Guillou och Joakim von Braun? Och vilken verksamhet bedrevs egentligen och på vems uppdrag? Var byrån en konkurrent till IB eller vad?

    Comment by Plastic padding — 2013 08 29 16:06 #

26. […] Flera har ondgjort sig över att socialdemokrater hade hemliga möten. I dag ställer t ex journalisten Peter Bratt upp i DN och av artikeln framgår att han tycker det är ”trist med en dold agenda”, något som genast kommenterats av Enn Kokk här. […]

    Pingback by Reaktioner på DN:s Frånstedt-artikel: Bratt, Enn Kokk och Ystads Allehanda | Tankar om IB — 2013 08 29 22:36 #

27. Jan!
    –
    Låt oss titta lite på dina ljusa minnen från gångna tider:
    – Låg arbetslöshet
    Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan män och kvinnor var mycket hög på 70-talet, uppåt 20 %-enheter, men har sedan gått ned till enstaka %-enheter idag. Ökade klyftor? Kolla
    gärna in http://www.ekonomifakta.se! Sysselsättningsgraden dök kraftigt mellan 1990 och 93-94 och har sedan dess gått upp och ned under både S- och Alliansregeringar. Faktum är att sysselsättningen ökat med över 250.000 från hösten 2006 till i år. Talet om att Alliansregeringen orsakat massarbetslöshet är alltså ren fiktion.
    – En väl fungerande kostnadsfri vård och omsorg
    Du menar förmodligen avgiftsfri, kostnadsfri har den aldrig varit och kommer aldrig att bli. Problemet är hur man hindrar kostnaderna från att skena! ”Behovet” är, som du vet, omättligt. Idag överlever man sjukdomar, som på 70-talet var dödliga. ”New Public Management”, som fått klä skott för mycket av bristerna, började införas i svensk offentlig sektor redan på 80-talet eftersom man trodde att det skulle förbättra effektiviteten.
    – Europas kanske bästa skola
    Skolans förfall började med kravlösheten, ”flumskolan”, i mycket en produkt av 70-talet, långt innan Alliansen tillträdde. Eleverna skulle ”inspireras” till inlärning. Krav och betyg var bannlysta. Den som minns sin skoltid vet att det inte fungerar så. Utan en viss press tar lättjan överhanden. Att Alliansen ännu inte lyckats vända skutan är förstås beklagligt.
    – Framtidstro
    Jag har framtidstro!
    – Ständig ekonomisk tillväxt
    Vi har haft lågkonjunkturer och bromsad tillväxt även under S-regeringar. Man får gå tillbaka till 30-talet för att se något liknande den svacka som vi upplevt under 90- och 00-talen. Oljekrisen 73 gick inte spårlöst förbi. Under 70-talet hade vi också tekokris och varvskris. Man kan säga att den postindustriella eran, med alla påfrestningar den innebär, inleddes på 70-talet. Under Göran Perssons tid halverade Ericsson, där jag var anställd, sin personalstyrka. Nu kan Ericsson inte fylla personalbehovet.
    – Sundare statsfinanser
    Om det är något Alliansen lyckats med, så är det väl att hålla statsfinanserna i strama tyglar. Bland de bästa i Europa!
    – Högre tilltro till myndigheter
    Svenska myndigheter har alltid agerat översittaraktigt och okänsligt mot enskilda medborgare och har alltid ostraffat kunnat bryta mot svensk lag och har också gjort det. På 70-talet hade vi t.ex. bordellhärvan, vanvård av barn på fosterhem, Almstriden i Stockholm och inte minst just IB-affären.
    – En fungerande arbetsförmedling
    Problemet idag är den sk matchningen. Det är brist på utbildad arbetskraft och brist på jobb för outbildad, delvis beroende på att det p.g.av skattekilar och löner är väldigt dyrt att hålla anställda i ett företag. Det problemet var inte lika stort på 70-talet när vi fortfarande hade tillverkning förlagd till Sverige. Sedan dess har våra krav på ständigt nya och förbättrade produkter till ständigt lägre priser lett till utslagning av fabriker och lågkvalificerade jobb i I-länderna. Vi har idag tillgång till tekniska hjälpmedel vi inte skulle kunna leva utan om vi förflyttades tillbaka till 70-talet.
    – Lägre brottslighet
    Där har du en poäng, men ökningstakten har varit tämligen konstant sedan 50-talet, med viss utplaning från 90-91, och inte påvisbart kopplad till vilka som suttit i regeringen.
    – Högt anseende för vår utrikespolitik
    På vad stöder du uppfattnigen att Sveriges utrikespolitik är mindre ansedd idag? Olof Palmes utrikespolitik var inte så högt ansedd i alla läger.
    – En statsminister med internationellt renommé
    Fredrik Reinfeldts internationella renommé är nog väl så gott som mången tidigare S-statsministers. Vi har också en utrikesminister med mycket stor erfarenhet och stort kontaktnät. Att sedan Bildt-hatet hos vänstern är väl så hätskt som det sk Palme-hatet är en annan sak. Starka personligheter blir alltid hatade i något läger.
    – Anseende som ett socialt föregångsland
    Internationell press framhåller alltjämt Sverige som ett socialt föregångsland.
    –
    Du skrev något om den borgerliga vulgärretoriken. Vänsterns vulgärretorik, som du gör dig till tolk för, är inte mycket bättre.

    Comment by Stefan H, Järfälla — 2013 08 30 4:47 #

28. Grattis till dig då om du tycker att vi lever i den bästa av världar idag, Stefan! För övrigt var min jämförelse inte ämnad att bevisa att allt var bättre på 70-talet (vilket det naturligtvis inte var). Jag ville bara påpeka att det DDR-Sverige nyliberaler påstår vi levde i knappast existerade.

    Comment by Jan — 2013 08 30 12:12 #

29. Nja, återhållsamheten i kontakterna med de kommunistiska diktaturerna, som 70-talets (s)-regeringar var knappast påfallande. I samma stund som man var hätskt anti-amerikansk var panegyriken gentemot östländerna legio. Ta några minnesvärda uttalanden från partikamraten Pierre Schori som exempel:

    ”Han är en av de största i samtidshistorien. Någon har sagt att han är för stor för sin ö. Castro ser allt i ett mycket långt perspektiv. Han är en encyklopedist och har närmast en renässansfurstes drag.” (1986)

    ”[De balter] jag har talat med accepterar efterkrigstidens så kallade realiteter, och Helsingforskonferensen 1975 fastslog nuvarande gränser i Europa såsom gällande. Så jag tror nog att de ser det som att få autonomi, ökad självständighet, inom Sovjetunionen.” (1989!)

    Eller:

    Riktigt humoristiskt blir hans ”surt-sa-räven-kommentar” när USA lägger in sitt veto mot att Schori blir chef för FN:s representation i Kosovo:
    ”Det stinker av McCarthyism!” (2003)

    Trodde han att Kosovo-kandidaturen skulle hälsas med acklamation efter hans uttalande om USA president?

    ”Efter att ha saboterat freden [i Vietnam] har den amerikanske presidenten frigjort en barbarisk hämningslöshet som till och med överträffar Hitler-Tysklands illdåd. Det är viktigt att komma ihåg att det är själva det amerikanska systemet som möjliggör Nixons folkmordspolitik. Det är ett system som alstrar brutalitet och människoförakt och genom sin makt utgör en fara för en hel värld.” (1972)

    Schoris chef, Olof Palmes besök på Cuba liksom hans distanslösa hyllande av sandinisterna har jag i klart minne – men frågan är, om inte Palmes och Fidel Castros gemensamma kommuniké, beträffande de Röda Khmerernas maktövertagande i Kambodja, eller Kampuchea, som de ”rättrogna” föredrog under denna period av historien, är det mest deprimerande exemplet på de enögda retorik som man kan minnas :
    ”En stor seger för folkens rätt att bestämma över sitt eget öde.” (1975)

    Är det ägnat att förvåna att man (naturligtvis mestadels vänstersinnade) hade både vänskapliga och ofta rent landsförrädiska kontakter med öststaternas säkerhetstjänster och spionorganisationer, klart medvetna om vad man gjorde skyldig till?

    Samtidigt drev samma regering ett för medborgarna hemligt försvarssamarbete med NATO-länderna, för att ha en säkerhet om landet trots allt skulle bli anfallet, i säg ett preventivt syfte, av Warszawapaktens styrkor.

    Ordet smaklöst är alltför milt i sammanhanget, möjligen kommer ryggradslöst något närmare sanningen.

    Comment by Peter von Fábry-Eichner — 2013 08 30 15:27 #

30. Till Peter von Fábry-Eichner: Vad du bortser från är tid, situation och syfte med de uttalanden du återger. Svensk socialdemokrati gjorde under den där tiden förök att genom kontakter och stöd försöka länka in vänsterradikala regimer som den på Cuba på en mer demokratisk-socialistisk väg än den Sovjetunionen representerade.

    Om du menar att de socialdemokratiska politiker vi här talar om hade ”rent landsförrädiska kontakter med öststaternas säkerhetstjänster och spionorganisationer” är det ren ärekränkning. Eftersom de samtidigt hade ett ”hemligt försvarssamarbete med NATO-länderna”, måste de väl i dina ögon också ha varit schitzofrena.

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 30 16:20 #

31. Och slutligen: Jag håller med Stefan H. som på punkt efter punkt vederlägger Jan, när han sjunger sin Höga Visa: ”Det Var Bättre Förr!”. Vem kommer inte ihåg att gamla (innan de med en typiskt svensk eufemism började kallas ”äldre”) tvingades stå åratal i operationsköer, att före den förkättrade friskolan tvingades barn att gå i kommunala skolor efter närhetsprincipen, att före de modiga i Nacka (framför allt deras förnuftiga moderate kommunalråd Erik Langby) fanns inget daghemmet Pysslingen, endast Televerket sålde telefoni, att Birgitta Dahl ville förbjuda parabolantenner och att skatten var så till den milda grad grotesk och kleptokratiskt att t.o.m. en tidigare socialdemokratisk sympatisör (författarinnan Astrid Lindgren) fick nog?
    Att det korporativistiska Sverige, där fackföreningsrörelsen var sammanflätad med de socialdemokratiska regeringarna, som alltid räknade in benäget stöd från (vpk, numera endast v i ännu en eufemistisk gest), har många glömt.
    Att en stor del av de arbetslösa helt enkelt skyfflades undan i tusental i förtidspension eller andra ändlösa ”åtgärder” resulterade i friserade (s)iffror.
    Nu driver samma (s) och deras vänsterallierade journalist att de ekonomiska skillnaderna är större än någonsin i Alliansens Sverige, en sanning med modifikation, snarare är det så att i stort sett samtliga fått det bättre och att skatterna sänkts för dem som arbetar, något som har effekten av att arbete blir mer attraktivt än bidrag (där man inte fått samma skattesänkning).

    Nej, Jan det var inte bättre förr, snarare sämre. Dock kan man hålla med om att avsaknaden av ”Det fria valet” gjorde livet enklare, på något märkligt sätt tryggare. Ungefär som i mitt gamla hemland Ungern, där alla hade arbete, bostad och någorlunda tillgång till grundläggande livsmedel. Och javisst, också där finns det nostalgiker, som menar att det var bättre förr, som glömmer varubrister, köer, ofrihet, förtryck och KGB.

    Comment by Peter von Fábry-Eichner — 2013 08 30 17:13 #

32. Ja Jan,
    vi har nog misstolkat varaann lite. Jag har inte påstått att Sverige är en idyll idag. Men jag läste nog i dina första inlägg att du tycker det var det på 70-talet och att Alliansen sabbat alltihop. Det jag inte tror är att vi skulle ha haft det bättre med en S-regering.

    Comment by Stefan H, Järfälla — 2013 08 30 18:51 #

33. Till Peter von Fábry Eichner: I ditt senaste inlägg hävdar du att Birgitta Dahl ville förbjuda parabolantenner. Det är inte sant, ens i någon tolkningsvariant.

    Troligtvis syftar du på Maj Britt Theorin, som i egenskap av ordförande i Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening ville värna den tidigare rådande reklamfriheten i etermedia.

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 30 18:57 #

34. Måste börja med att tacka för en mycket intressant blogg. Kul också att du är så aktiv att kommentera och vänligen svarar på frågor. Jag har en fråga angående något du skrev häromdagen: Skulle man kunna säga att (s) kanske valde att hemlighålla IB av effektivitetsskäl på bekostnad av den demokratiska insynen? Skulle man kunna tolka det så? Det är ju välkänt att lagar kan sättas ur spel då det råder fullt krig och jag undrar om det resonemanget kan ha varit aktuellt då IB bildades 1965?

    Comment by Eva Björn — 2013 08 31 0:33 #

35. Själv skulle jag inte bli alltför upprörd om det skulle visa sig i framtiden att Sverige deltog mycket aktivt under kalla kriget tillsammans med västmakterna trots den deklarerade neutralitets- och alliansfriheten. Vi låg ju närmast Warsawapaktens medlemsländer och hade ju förstås ett stort, nationellt egenintresse av att hålla koll på vad östsidan sysslade med. Inget konstigt med det när man tänker efter.

    Comment by Eva Björn — 2013 08 31 0:55 #

36. Enn –
    Angående parabolantenner – ” värna den tidigare rådande reklamfriheten i etermedia.”

    Ja priset var ju att ha en järnridå så att de svenska medborgarna inte fick tillgång till annan media än den av regeringen (partiet) godkända och kontrollerade … påminner om vissa länder …

    Comment by Gudmun A. — 2013 08 31 5:44 #

37. Till Eva Björn: Åtminstone den svenska underrättelseverksamheten i Öst ville man väl, av effektivitetsskäl, skylta med så lite som möjligt. Också Jan Guillou har sedermera vittnat om att det snarare var avslöjandena av detta än av den inhemska kommunistregistreringen som ledde till fängelsestraff för honom och Peter Bratt.

    Kommunistregistreringen kan jag psykologiskt begripa mot bakgrund av den tid den hade startats i – vi får ju heller inte bortse från att inhemska kommunister i en rad öststater hade hjälpt de sovjetiska ockupanterna att efter andra världskrigets slut införa så kallade folkdemokmratier, det vill säga kommunistiska diktaturer. Men i min IB-bok är en av slutsatserna ändå, att det här var ett mycket trubbigt sätt att få tag på verkliga landsförrädare. Alla dessa naivt kommuniströstande som registrerades borde aldrig ha blivit föremål för registrering.

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 31 12:31 #

38. Till Gudmun A: Jag har för egen del aldrig varit för reklamförbud – jag kan exemplifiera detta med att jag i partiorganet Aktuellt i politiken (s), vars chefredaktör och ansvarige utgivare jag var, polemiserade mot Maj Britt Theorin och KSF, vilket till och med ledde till att jag av KSF ombads att komma till ett möte och debattera saken.

    Men du misstolkar Maj Britt Theorin och KSF. Deras syfte var inte att hindra informationsflöde utan att förhindra kommersialisering av etermedia – det var mot reklam, inte information de agerade. Rätt ska vara rätt.

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 31 12:38 #

39. Jag missförstår inget, allt är tyvärr lätt genomskinligt.

    Theorin ansåg då att det fanns ett större värde i att stoppa svenska medborgare från att höra reklam i radio och TV än att låta svenska meborgare fritt kunna lyssna och se på de radio/TV kanaler de själva ville.

    Radio Nord, parabolantenner, censur…

    En medial järnridå kring Sverige kombinerad med en filmcensur som ibland hade politisk agenda (t.ex att klippa bort budskap som inte passade – ex. Dirty Harry). Något som sammantaget man förknippar med vissa länder.

    De svenska medborgarnans frihet trampades det på ganska rejält, en skamlig del av svensk historia som dagens ungdomar säkert skulle tro var ett stort skämt, men detta var allvarligt menat och drevs av ditt parti.

    Svenska medborgare skulle endast konsumera av staten godkänd media, ett obehagligt samhälle.

    Comment by Gudmun A. — 2013 08 31 15:34 #

40. Till Gudmun A: Jag vet inte hur gammal du är, men under ganska lång tid fördes det i Sverige en intensiv debatt om reklamen som något förkastligt i sig. Författaren Sven Lindqvist skrev redan 1957 en på sin tid mycket läst och omdebatterad pamflett, ”Reklamen är livsfarlig”, där budskapet bland annat var följande: ”Reklamen är mördande farlig, ett hot mot ett naturligt liv. Den lurar oss att köpa saker vi inte vill ha, lockar våra barn att driva utpressning hemma och tvingar oss att byta ut saker vi trivs med.”

    Jag var alltså inte själv enig med Maj Britt Theorin och KSF, men det var främst den här uppfattningen, inte primärt innehållet i TV-programmen, som var drivkraften i deras agitation. Fast naturligtvis ömmade de inte, eftersom de ju själva var kulturskapare (KSF organiserade författare, dansare, filmskapare, bildkonstnärer med flera), heller för de skräpprogram som så ofta följer i reklamens spår.

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 31 16:33 #

41. En grundförutsättning i en demokrati är att de styrande har förtroende för medborgarnas omdöme och förmåga att värdera de budskap de matas med, även reklambudskap och ”skräpkultur”. Det är grundbulten i yttrandefriheten. De styrande förväntar sig ju att medborgarna skall lita på deras omdöme. Alla tendenser till förmynderi, om än aldrig så välmenande, är livsfarliga och kan, om de inte stävjas, lätt leda till diktatur. De styrande i kommunistblocket satte upp störsändare för att hindra sina medborgare från att lyssna på västliga radiostationer, vars budskap de förmodligen betraktade som livsfarliga (troligen mest för de styrande själva). Maj Britt Theorins och KSFs agerande i frågan var alltså helt enkelt antidemokratisk och därmed oursäktlig.

    Comment by Stefan H, Järfälla — 2013 09 01 2:30 #

42. Minns att det någon gång bestämdes att godis inte skulle få exponeras vid utgångskassorna i butikerna. Jag förstår att det beslutet måste ha uppfattats som ytterst moralistiskt av bland andra godisföretagen, men faktum är jag fortfarande tycker att det beslutet var omtänksamt och klokt. Idag finns det väl ingen eller inget som vill ”motverka kommersialismens negativa verkningar” så den ”fighten” tvingas ju varje individ nuförtiden slåss mot alldeles själv utan stöd från politiker. ”Ensam är inte stark”.

    Comment by Eva Björn — 2013 09 01 9:47 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.