Nostalgitripp med Portello och Trocadero
3 maj 2009 15:26 | Barnkultur, Mat & dryck, Ur dagboken | 79 kommentarerUnder mina pojkår och tidiga tonår såg läskutbudet helt annorlunda ut än i dag. Coladryckerna introducerades i Sverige först 1953, och fram till dess dominerades marknaden helt av inhemska fruktläsker och av, förstås, sockerdricka. Tidens veckotidningar innehöll helsidesannonser med budskapen ”…å så en Champis!” respektive ”Men först en Pommac”. Varma sommarhelger cyklade man till Nilssons kiosk och köpte en Loranga. Under de många somrar jag jobbade i Berglunds handelsbod i Juniskär där jag bodde, klämde jag i mig åtskilliga flaskor Portello ute i packboden, där jag oftast hölls.
Så småningom skedde det en revolution i läskvärlden. I dag domineras läskedrycksmarknaden av två colajättar, Coca Cola som också har Fanta, och så Pepsi med bland annat 7 Up; här i Sverige säljs de senare genom danska Carlsberg.
Läsk är ju inte nyttigt, särskilt inte för en diabetiker som jag – men jag brukar köpa hem de konstsötade varianterna Pepsi Max och 7 Up light.
Fast här om dagen fick jag en glädjechock, när jag på Konsum här i Öregrund upptäckte en pall med läskedrycker, vars etiketter nästan fick mina ögon att tåras av nostalgi.
Där fanns Loranga och Syd, vanlig apelsin, och Rio, blodapelsin. Där fanns Cuba cola, som lanserades 1953, tre månader före Coca cola, och den ljusa coladrycken Trocadero. Där fanns äppelläsken Guldus, som också våra barn lärde sig älska: de togs fram ur jordkällaren av farfar och farmor, när barnbarnen kom på besök.
Där fanns Siddni, passionsfrukt, och Haiwa, ananas, två läskedrycker som jag själv aldrig har haft något förhållande till. Men där fanns framför allt Portello, drycken framför alla andra på den tiden då jag jobbade som springsjas i Berglunds handelsbod.
Trocadero var den enda som fanns i lightvariant, så jag köpte förstås en sådan.
När jag går in på hemsidan för Vasa bryggeri, ser jag dock att även Portello finns i lightvariant. Jag ska be Konsum ta hem även sådan vid nästa leverans.
Jag hade redan tidigare – jag minns inte riktigt varför – förknippat Vasa bryggeri med min gamla skolstad Sundsvall, men när jag kollar närmare på hemsidan, får det jag läser mitt pacemakerhjärta att ta ett extra skutt: Bryggeriet, grundat så sent som 1997, finns i Nolby, Kvissleby, i det som på min tid där var Njurunda kommun. Det ligger bara några futtiga kilometer från min barndoms Juniskär!
Jag läser vidare att en av ambitionerna med etablerandet av det här bryggeriet var just att återintroducera de gamla svenska läsksorterna för nya generationer. Parollen är mer fruktsafter och äkta smak.
Vasa bryggeri tycks vid det här laget vara väl etablerat i hela Norrland och, mer fläckvis, i Mälardalen. Jag ska göra vad jag kan för att dess klassiska läskedrycker ska finnas kvar permanent i mitt Konsum här i Öregrund, och jag ska förstås också puffa för dem i mitt Konsum hemma i Uppsala, när jag återvänder dit.
Och så hoppas jag på ert bistånd att utöka Vasa bryggeris distributionsområde, först i Mälardalen, där bryggeriet redan har ett distributionsnät, och sen över hela Sverige.
79 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Till Enn. Även jag tager mej understundom en Portello, helst då en av Zeunerts oslagbara tillverkning. Av lätt insedda skäl, som Bildt brukar säja. Den finns nog inte att få i dessa gudsförgätna nejder, blott i din beväringsstad med omnejd, men här kan du oss begivna emellan se var det finns Portello av annat märke
http://www.krig.eu/Dryck/portello.htm
Comment by HO — 2009 05 03 16:54 #
Till Hans O Alfredsson: På den tiden då jag gjorde lumpen i Sollefteå hette Zeunerts fortfarande Sobra, Sollefteå Bryggeri AB, och ägdes av KFs Wårby.
Men oavsett varifrån Portellon kommer borde vi entusiaster för gamla läsksorter hjälpas åt att trycka på där vi handlar: vi vill kunna köpa de gamla svenska läsksorterna och inte bara de båda amerikanska dryckeselefanternas produkter!
Comment by Enn Kokk — 2009 05 03 17:17 #
Till Enn. Och nu blir det reklam: jag blev nyss påmind om att Zeunerts eminenta Portello brukar finnas att köpa i 33 cl-buteljer hos en mig ganska närliggande butik. Som också har rangen av Kunglig Hovleverantör (till Drottningholms slott) enligt en skylt på butiksdörren och numera ägs, jomen, av KF. Så visst finns detta elixir att få i huvvestan. Förmodligen också i andra KF-butiker.
Comment by HO — 2009 05 03 21:11 #
Till Hans O Alfredsson: Då kanske leveransen till vårt Konsum här i Öregrund inte är tillfällig.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 03 21:29 #
Känner inte till Portello. Vad är det för smak, om man nu kan fråga så?
T o m mina i England uppväxta halvengelska barn tycker Cuba Cola är godare än den sk ”riktiga” colan. Så det dricker vi under Sverigebesöken. (När vi nu inte sörplar julmust och påskmust i sommarvärmen, när den sålts billigt i affären.)
Comment by Ann Giles — 2009 05 04 0:21 #
Portello har jag, av någon anledning, aldrig lärt mig uppskatta. Måtte vara en smaksak…Men Trocadero är och förblir en ädel dryck, även om den numera saluförs i en betydligt blekare tappning än förr.För övrigt fanns det väl inom I 21:s övningsområde också en Pommacskylt som brukade anges som mål och rundningsmärke vid längre marscher.
Comment by Mats Rosin — 2009 05 04 7:43 #
De kommer en leverans till nu på tisdag med mer av vårat sortiment till Konsum Öregrund…
Hoppas de kommer att smaka gott både i gommen och själen….
Vi jobbar oss söderut med sortimentet och nostalgin…
Comment by Robban — 2009 05 04 11:50 #
Till Ann Giles och Martin Rosin: Portello har en mycket speciell smak – antingen gillar man den eller inte. Om det kommer en lightvariant i leveransen i morgon – märk bryggeriets snabba svar! – ska jag köpa en flaska och försöka ge Ann en smakbeskrivning.
Jul- och påskmust är ju, glädjande nog, svensk dryck med sådan livskraft, att inte ens Coca Cola har lyckats konkurrera med den. Själv gillar jag i det segmentet Apotekarnes (Pripps = Carlsberg) bäst, men finns Vasa kvar i Konsums sortiment även kommande jul, ska jag förstås prova även deras.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 04 12:20 #
Till Robban: Man tackar! Kan du smuggla med några flaskor Portello light?
För övrigt skulle jag önska att Vasa också så småningom kunde lansera ett segment av vuxenläsk/drinkmixer. I det fallet domineras butikshyllorna helt av Schweppes, som i Sverige distribueras av Spendrups. Även de borde ges en match!
Comment by Enn Kokk — 2009 05 04 12:34 #
De kommer att komma Portello Light, Gammeldags sockerdricka, Fruktsoda och Cuba Cola imorgon utöver de sortimentet som fanns….
Tar med mig din önskan om drinkmixer till nästa säljmöte….
Comment by Robban — 2009 05 04 12:52 #
Till Robban: Man tackar ännu mera! Ett så alert företag förtjänar kärlek och många inköp.
Ett eget sodavatten vore heller inte ur vägen.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 04 12:58 #
Till Enn: Beräffande påsk- och julmustutbudet kunde vi inte vara mer sams: Apotekarnes är bäst.
Men är det något mer än etiketten som skiljer påsk- och julmust? Egentligen?
Comment by Mats Rosin — 2009 05 04 14:24 #
Till Mats Rosin: Påskmust är egentligen längre lagrad julmust, tror jag mig ha läst någonstans.
För övrigt var jag på Konsum och handlade för en stund sen. Föreståndaren, Leif, hade redan läst vad jag hade skrivit på bloggen, tipsad därom av de båda kassörskorna Marina och Annica, som båda läser min blogg. Han hade också varit i telefonkontakt med Vasas försäljare och kommit överens om att nästa leverans ska innehålla Portello light.
Det visade sig att sex konsumföreståndare i den här regionen gemensamt hade kommit överens med Vasa om läskleveranser, och Leif kunde för Konsums i Öregrund räkning rapportera, att läskedryckerna från Vasa hade sålt bättre än bryggerijättarnas. Så försöket fortsätter.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 04 14:51 #
Hej Enn!
Jag förknippar min barndom med Zingo.
Det var bättre förr.
Hälsningar
Rustan Rydman
Stockholm
Comment by Rustan Rydman — 2009 05 04 15:55 #
Till Enn, och annan… Det är så här års eller strax efter jul man ska köpa must. Och lagra. På ett Coop Forum nära mej kunde man i går köpa fyra 1,5 liters Apotekarnes för 19:90. Gäller förmodligen inte bara där.
Comment by HO — 2009 05 04 15:57 #
Till Rustan Rydman; Fast Zingo finns ju faktiskt kvar – den tillverkas av danska Carlsbergs svenska gren.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 04 16:14 #
Till Hans O Alfredsson: Också mitt Konsum här i Öregrund säljer överbliven påskmust från Apotekarnes till modest pris.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 04 16:16 #
Jag trodde Zingo hade försvunnit! I varje fall uppstod teologiska problem när man försökte förklara annonserna för gästande engelskspråkiga. Zingo – God? undrade de misstroget.
Comment by Björn Kumm — 2009 05 04 16:46 #
Till Björn Kumm; Jo, Zingo fungerar som carlsberkoncernens svar på Coca Colas Fanta, dock utan att man har lyckats upphöja drycken till branschgud.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 04 17:21 #
Till Kumm och Enn. Visserligen är Zingo, eller åtminstone var en gång, ”försvinnande god” men försvunnit har den inte ur butikerna. I början hette den ju för resten Ingo, efter mästerboxaren. När han inte var så mästerlig längre blev det Zingo.
Comment by HO — 2009 05 04 17:30 #
Till Hans O Alfredsson: Bingo!
Comment by Enn Kokk — 2009 05 04 17:47 #
Min familj gillar Vasa julmust bäst.Den är inte så söt som andra muster, så den kanske passar dig,som är diabetiker.
Comment by Ulla Ekenberg — 2009 05 04 20:30 #
Någon julmust bättre än Sobras/Zeunerts vet jag inte om, men då har jag ju inte kunnat jämföra med Vasas. Den kanske kan bli en klar tvåa.
När det gäller provsmakning, så kan jag komma med ett branschtips, att spotta om man vill undvika oönskade konsekvenser av det man dricker.
Comment by Bo Strömberg — 2009 05 04 20:57 #
Till Ulla Ekenberg och Bo Strömberg: Jag vet varken hur Vasa eller Zeunerts julmust smakar – om Vasa julmust är mindre söt än andra muster, är det ju bra i mitt fall. Det jag nu köper hem är Apotekarnes lightvariant.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 04 21:54 #
Vilken nostalgi. I den dunkla källaren med doft av fukt i sommarstugan på Alnön fanns läskedrycksbacken med Trocadero, Guldus.
Cuba Cola var gott i ett hem där Coca Cola var förbjudet av politiska skäl. Jag har precis som du Enn minnet av en besynnerlig stolthet när jag drack dem. Kul att läsa att de gjordes i Nolby .. jag mindes rätt, det var med någon slags regional stolthet jag släckte trösten med dessa drycker.
Comment by Eva Swedenmark — 2009 05 05 4:45 #
Till Enn och allihop: Vilken härligt läskig följetong detta blev! Törs man be om Mer?
Comment by Mats Rosin — 2009 05 05 7:05 #
Till Mats Rosin: Mer är ett besvärligt kapitel. När Coca Cola distribuerades genom Falcon, tilltvingade sig den amerikanska jätten det svenska bryggeriets storsäljare. Numera har Coca Cola egen tillverkning och distribution här i Sverige och äger och distribuerar fortfarande Mer. Det Mer-lösa Falcon ingår tillsammans med Pripps i den danska Carlsberg-koncernen.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 05 8:49 #
Till Enn. Inget Mer för min del, men gärna Tomtebrus. Vart tog det vägen? I min barndoms Koppra kunde man köpa det i små påsar och blanda i vatten. Ocial saftextrakt finns väl inte heller längre. Det går utför.
Comment by HO — 2009 05 05 9:48 #
Till Hans O Alfredsson: Ocial känner jag inte till, men Tomtebrus fanns förstås i Berglunds handelsbod i min barndoms Juniskär. Man skulle ju blanda ut det med vatten, men det gick också bra att ta pulvret direkt i munnen, vilket – sas det – inte var bra för tänderna. Eftersom Tomtebrus gjordes på socker och citronsyra, bör det ha haft vissa likheter med Portello, som innehåller samma ingredienser.
Tomtebrus har väl ett slags efterföljare i läskmaskiner av typen Soda Stream.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 05 11:12 #
Till Enn. Det kanske mest var regionalt, jag har för mej att Ocial tillverkades i Härnösand. Tar jag inte alldeles fel (det gör jag aldrig) skriver Doris Dahlin också nånstans om sin barndoms ocialsaft och sockerkaka.
Comment by HO — 2009 05 05 11:58 #
Till Hans O Alfredsson: Det bör i så fall vara i den självbiografiska ”Skammens boning”, vars miljö är Härnösand. Jag kan tyvärr inte kolla, eftersom boken finns i lägenheten i Uppsala och jag själv i sommarhuset i Öregrund.
Jag vet inte om Doris själv ännu har lagt märke till att jag har lagt ut en länk till hennes blogg, men råkar hon läsa det här, kan hon ju själv svara.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 05 12:19 #
Till Enn. Jag mejlade till henne och fick nyss svar. Hon bekräftar både det ena och det andra och tycker sej minnas att Ocial fanns ännu på 80-talet, då hennes barn var små.
Comment by HO — 2009 05 05 13:53 #
Vi har två sorters must i vårat sortiment.
De är Bockens och Till Bryggeriers gammla recept.
Sen jobbar vi med Loranga som gammal hederligt apelsin läsk.
Jag kommer att göra de yttersta för att ni får smaka den i Öregrund och även på andra ställen…
Comment by Robban — 2009 05 05 14:05 #
Mmm…Portello var inte igår! Trocadero är ju fortfarande rätt lättillgänglig. Däremot har jag en annan favorit från en svunnen tid: Gravensteiner. Min salig far pratade om att han drack den som liten grabb och jag har vid ett par tillfällen faktiskt hittat nyssnämnda sockervatten. Det var dock en massa år sedan sist. Välsmakande!
Comment by Thomas Tvivlaren — 2009 05 05 15:06 #
Till Thomas Tvivlaren: Gravensteiner minns jag själv inte, men Guldus, som finns i Vasas sortiment, är också en äppelläsk. Våra tre ungar älskade den, när de hälsade på hos farmor och farfar; den var mycket populär i sundsvallstrakten.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 05 15:39 #
Till Enn, HO m fl: Hittills har ingen nämnt Italia. Påminde om Loranga till både färg och smak. Kan möjligen ha varit en strikt lokal variant, tillverkad av Sobra (som jag faktiskt hört uttalas Så bra!)
Koppras tomtebrus har även jag förvisso provat. Men det gav inte mersmak.
Comment by Mats Rosin — 2009 05 05 17:35 #
Nostalgin griper även mig – Trocadero och farmors drömmar brusade i skön förening mot gommen. Fick man en hel 33:a själv var det fest. Fast saft på skogshallon var inte heller dumt, till mormors kanelbullar.
Comment by Ann Christin Sandlund — 2009 05 05 17:49 #
Till Enn och MR. Om salig Sobra och dess klassiska drycker finns förvisso mycket att säga. Även starkare varianter, Norrlands öl till exempel. Ja, det var Sobra som tillverkade Norrlands. Sen köpte Spendrups bryggeriet, lät det gå omkull och drog söderut med varumärket Norrlands. Som efter det inte har det bittersta med Norrland att göra. Ur Spendrups aska i Sollefteå uppstod Zeunerts, tack och lov.
Comment by HO — 2009 05 05 18:14 #
Att köpa Mer kan vara lika svårt som att köpa tidskriften Hej! Man håller liksom på en lång stund innan motparten slutar heja.
Comment by Ann Giles — 2009 05 05 19:04 #
Till Ann Giles: Jag kan nu rapportera hur Portello smakar. När man först tar en klunk, är smaken aningen syrlig, förmodligen på grund av den citronsyra som ingår. Sen övergår smaken till sötma, vilket har att göra med att sockerhalten är hög. Den bruna färgen har man åstadkommit med hjälp av sockerkulör.
Således är originalet inget för diabetiker, men det finns numera en konstsötad variant.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 05 19:53 #
Till Ann Christin Sandlund: På min barndoms utflykter i pappas fiskebåt ut till öarna i skärgården utanför Juniskär bjöd mamma på mandelkubb och sockerdricka, alternativt Pommac eller Champis. Det här är förknippat med en smakupplevelse som jag fortfarande kan känna i munnen.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 05 19:57 #
Till Mats Rosin: Fanns inte Italia också i en blodapelsinvariant?
Comment by Enn Kokk — 2009 05 05 19:59 #
Men Spanja då, vansinnigt god (minnesbild!) apelsindryck!
Comment by Gunnar Bergquist — 2009 05 05 23:54 #
Till Gunnar Bergquist: Den minns jag inte för egen del.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 06 5:37 #
Lokalhistoriska nostalgiker (som t ex undertecknad) har tyvärr inte så mycket hämta vad gäller bryggerier. Redan på min tid – när jag lovjobbade på Sundsvallsbryggeriet – fick jag veta att det var Östersunds Ångbryggeri som var den egentligen ägaren. Sundsvallsbryggeriet hade å sin sida köpt Hernö Bryggeri (Härnösand) och tillsammans lade nämnda bryggerier tillsammans med Själevads bryggeri (Ö-vik) under sig Umeå bryggeri. Pripps kom först in i Norrland via bryggeriet i Gällivare, lade sedan under sig Sundsvallsbryggeriet et consortes… så snart var i stort sett hela Norrland Pripps land.
När Pripps expanderade och lade under sig diverse mindre bryggerier argumenterades att det var viktigt med en stor svensk bryggeriaktör som kunde ta upp konkurrensen med multisar som Carlsberg. Numera är det Carlsberg som äger Pripps. Så leve den heliga konkurrensen! Och Nolby-bryggeriets nostalgi-trip (med Kazakstan-skidåkaren Smirnov bland ägarna) har inget med bevarandet av lokala läskedrycksmärken att göra… Guldus t ex, som Eva S förknippar med sin uppväxt i Sundsvall, producerades vid ca 300 svenska bryggerier på 30-talet (enligt Google)
Men tacksam för alla tips om lokala läskedrycksmärken värda att återproducera…
Comment by Anders Thunberg — 2009 05 07 0:03 #
Till Anders Thunberg: Förklaringen till att flera olika bryggerier samtidigt har producerat samma läskedrycksmärken är att de sällan själva har skapat nya läsksmaker och -märken utan i stället har köpt essenser, tillverkade av företag specialiserade på att utveckla och tillverka sådana.
Vasa opererar med läsksmaker som har varit stora i den mellannorrländska region vi talar om, men det betyder alltså inte att de bryggerier som tillverkade dem (alla nu nedlagda) själva hade skapat dem.
Likväl är det intressant att kunna konstatera, att det har funnits och fortfarande finns regionala skillnader, när det gäller vilka läskedrycker som säljs mycket. Trocadero är till exempel än i dag ett stort läskmärke i Norrland, och när våra barn var uppe i Juniskär och lärde sig älska Guldus, var den här äppelläsken helt okänd i Uppsala med omnejd.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 07 9:07 #
Till Enn. Inte är Zeunerts (gamla Sobra) nedlagt i Sollefteå. Håller till i samma gamla lokal vid Storgatan. Och apropå essenser, Zeunerts är ju bland annat berömt för sin must, både jul- och påsk-, som tillverkas lokalt efter Sobras gamla recept. Enligt reklamen är Zeunerts numera ensam om att brygga sin must, alltså inte använda essens. Inte vet jag, men god är den. Finns att köpa även i huvvestan med omnejd. Liksom Portello.
Comment by HO — 2009 05 07 10:42 #
Till Hans O Alfredsson: Nej, där var jag lite för generell i min formulering. Men ett antal andra bryggerier, som tillverkade just de drycker vi diskuterar, finns inte längre, och Vasa har övertagit deras koncept.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 07 10:58 #
Och det heter Zeunerts för att det var namnet på den förste bryggmästaren, en man från Tyskland någon gång på 1880-talet om jag inte missminner mig. Eller kanske HO vet mer.
Det finns en historia som handlar om att bryggeriet fick en order från Tyskland om ett antal tusen flaskor öl och bryggerichefen blev stolt. Problemet var att det var rätt mycket flaskor så man telegraferade tillbaka om man kunde skicka ölen på fat istället.
Svaret som kom från beställaren var följande:
-Det är inte ölen vi vill ha det är flaskorna!
Comment by Urban Sjölander — 2009 05 07 17:57 #
Var inte KF inblandad i Sollefteå-bryggeriet. För hur ska man annars förklara att just det bryggeriet inte hamnade i Pripps händer?
Comment by Anders Thunberg — 2009 05 08 1:03 #
Till Anders Thunberg: Jo, KF ägde bryggeriet som då hette Sobra, Sollefteå Bryggeri AB. Det var under den perioden ett dotterbolag till KFs Wårby. Båda bryggerierna såldes sen till Spendrups, som dock inte tycks ha brytt sig om att vårda förvärvet i Sollefteå. Det var efter den epoken som det återuppstod som Zeunerts.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 08 7:12 #
Till Enn och annan. Det finns mycket att säga (och läsa) om Sobra och Zeunerts, ända sedan den legendariske Bryggar-Pelles tid. Bryggeriet, som startade 1857, var privatägt i hundratalet år tills KF köpte det. Spendrups köpte sen av KF och lät det snabbt gå omkull men tog alltså med sig ölmärket Norrlands söderut. För två år sen avtäckte Jens Spendrup ett minnesmärke i Sollefteå för att hylla sina egna insatser där. Det skedde under medverkan av kommunalrådet (s). Jo, det är alldeles sant. Ibland går skam på torra land.
Comment by HO — 2009 05 08 10:12 #
Dom gjorde glass också!
Och Gudmund Forsman målade en tupp tror jag i foajen till kontoret. Han var en lokal konstnär, begåvad vet jag inte men ändå levde han som konstnär. Träffar hans söner ibland……….
Många undrade vad han hade målat för den såg alldeles malplacerad kommer jag ihåg.
Man kunde handla i butiken som låg i samma byggnad som bryggeriet…billigare än på affärerna. Det finns många historier om bryggeriet både självupplevda och hörda…..
Ja, hela Sollefteå har en lång historia, långt längre än vad man proffsforskat på. Troligen låg där en kyrkobyggnad som var bland de tidigaste i landskapet. Med tanke på alla medeltidskyrkor efter Ångermanälven, Ytterlännes gamla kyrka, Styrnäs som ligger mittemot Torsåkers kyrka, Styrnäs på den norra stranden liksom Boteå, Överlännes, Sånga och som avslutas med Sollefteå inna den utbyggda forsen, bildar Ångermanälven en stark farled i sydvästlig-nordostlig riktning som under mycket lång tid varit viktig. Och glöm inte heller hällristningarna i Nämforsen!
Comment by Urban Sjölander — 2009 05 08 17:55 #
Till Urban och Enn. Nej, dem ska man inte glömma. Och Gudmund Forsman kommer man ihåg: rak i ryggen, tunn mustasch. För övrigt var det Ulf Spendrup, vid närmare eftertanke, inte Jens. Och kommunalrådet heter Elisabeth Lassen. Hon kan gott stå här med namn för sin aningslöshet.
Comment by HO — 2009 05 08 19:52 #
Nä det var inte bättre förr. Men läsken var det! Hernö bryggeri med Trocadero och Guldus till exempel. Portello den var riktigt äcklig. Men mest av allt vill jag säga att det var otroligt roligt läsa alla läskedryckskommentarer!
Comment by Doris — 2009 05 08 20:34 #
Till Doris Dahlin: Ja, visst var det kul att så många skrev inte bara om läsk utan också om bryggerierna i det som en gång var både din och min hemmaregion.
Om Trocadero och Guldus är vi ense. Din kommentar om Portello bekräftar det jag tidigare har noterat: Den drycken är man för eller mot.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 09 9:25 #
Nej, Enn, någon annan färg på Italia än gul kan jag inte erinra mig. Men känner du eller någon annan till en läsk som lär ska ha hetat 21, med ett colaliknande brunt innehåll? Lanserades någon gång i tidigt sextiotal men försvann tämligen snart.
Comment by Mats Rosin — 2009 05 11 7:50 #
Till Mats Rosin: Kanske är det Rio, som finns både som blodapelsin och som vanlig apelsin, som spökar här.
21 finns också den i Vasa bryggeris sortiment, och på deras hemsida läser jag följande:
”Mycket stor produkt på -50, -60 och – 70-talet. Drink 21 har en kryddig smak, som kan liknas med en blandning av cola och must.”
Comment by Enn Kokk — 2009 05 11 9:11 #
Till Enn och MR. 21 har jag ett vagt minne av. Tydligare minns jag Rio-Cola, som var en Sobraprodukt. Liksom Sobras Blodapelsin, en kusinfavorit när det begav sej om jag inte minns fel. Men varför har ingen nämnt den skummande svagdrickan, som på sobraspråk kallades Länsmansdricka (lännsmansdreckä)? Den som man kunde köpa i stora bruna halvmeterhöga glasflaskor (-behållare), inneslutna i en träställning, att ha med sej i slåttern texempel. Dagens svagdricka i 33 cl-flaskor är en i alla avseenden blek kopia av den.
Comment by HO — 2009 05 11 9:47 #
Till HO:Jodå, Sobras Blodapelsin var mycket riktigt en favorit som törstsläckare efter svettiga träningskvällar, men i festligare sammanhang överträffas den ändå av Trocadero
Lännsmansdreckä – så hette det väl för att den ursprungligen tillverkades just i Lännsmansgårn? Klart att dagens variant inte kan tävla med den!!
(Kallades den lännsmansdreckä även på andra ställen än i Junsele?)
Comment by Mats Rosin — 2009 05 11 17:48 #
Men glassen då. Nipglass….. kommer Ni ihåg vaniljpinnen som var så jäkla god, och den chokladdoppade pinnen, men det var väl före alla surrogatsmaker?
Comment by Urban Sjölander — 2009 05 12 13:03 #
Coop Forum i Uppsala har i svar till min dotter Kerstin, som ville ha in Vasa-bryggeriets drycker i deras sortiment, meddelat att man kommer att ta in Guldus, Portello med mera, när den pågående ombyggnaden i höst är klar.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 29 20:18 #
Till Enn. Hoppeligen tar dom in Zeunerts Portello också. Oslagbar.
Comment by HO — 2009 05 29 20:22 #
Till Hans O Alfredsson: Nu är det väl så att Portello, liksom flertalet läskedrycker, görs på pulver som bryggerierna hämtar från samma tillverkare. Men naturligtvis är det just den lokala Portellon man minns.
Comment by Enn Kokk — 2009 05 29 21:56 #
Till HO: Låt oss slå ett slag för lennsmansdreckän och låtn stå kall i kallkällarn, dä vöre et slag för kulturn
Comment by Anders Thunberg — 2009 05 29 23:07 #
Är det ingen som mins Pomril? Jag är född 1945, och när vi besökte mormor & morfar, i mitten / början av 1950-talet, fick jag understundom en Pomril. Det var en juvlig läskeblask. Jag mins inte när den försvann från butikshullorna. Men när jag blev lite äldre, slutet av 1950-talet tyckte mormor att gossen har blivit så stor att han borde palla för en ”Kum”. (Konsums lättöl). Ett klart nerbyte.
Comment by Anders Öberg — 2009 06 01 1:15 #
Till Anders Ö och T. Jag minns Pomril men mest till namnet. Citronil också. Äppeldrycken Pomril tillverkades ursprungligen av AB Pomril som senare köptes upp av Apotekarnes, läser jag nu. Den blev så populär i början av 1900-talet att den fick en mängd efterföljare med namn på Pom-, bland dem Pommac.
Och visst instämmer jag med Anders T: lännsmansdreckä borde tillverkas igen. Och förvarasa kållt. Den så kallade bordsdricka som bl a Vasa tillverkar kan man vara utan. Det håller nog också Enn med om, så vasafan han är.
Och apropå Kum: det fanns också ett slags lättöl som hette Ljusa. Det minns säkert kusin Rosin.
Comment by HO — 2009 06 01 11:54 #
Jo, det fanns ett lättöl som hette Kum – vilket sades vara en förkortning av Konsum. Min fader Evert protesterade. Om man nu snodde vårt släktnamn borde det åtminstone vara rättstavat. Konsum försökte kompensera och skickade oss en hel back Kum. Kåsören och ordkonstnären Cello fångade upp dispyten och konstaterade att det i lättölet Kum fanns hela 1,5 volymprocent alkohol vilket det garanterat INTE fanns i Kumm.
Comment by Björn Kumm — 2009 06 01 16:49 #
Till Björn Kumm: En mycket rolig historia! De yngre i läsekretsen ska vi kanske också upplysa om vem Cello var: Han var tiden främste ordekvilibrist, verksam som kåsör i Stockholms-Tidningen men gick, när LO köpte ST, över till Expressen. Till och med hans namn som kåsör är en ordlek. Han hette Olle Carle, och Cello är ju Olle C baklänges.
Comment by Enn Kokk — 2009 06 02 8:42 #
Gudmund Forssman var min farfar och en av de få genuina konstnärer jag upplevt. Han levde för det han gjorde och fick lida för det. Han brann intensivt och fick betala för det med sitt liv. Vi hans barn och barnbarn led med honom av att han levde före sin tid, klassiskt är att hans verk uppmärksammats nu på senare dagar efter hans död. Han var en högt utbildad civilingenjör men med sitt hjärta i konsten. Hans goda vänner som var den tidens mest kända konstnärer och andra omvälvanda svenska kreatörer förstod att Gudmund aldrig skulle bli lycklig utan att fördjupa sig i konsten vilket inte var riktigt socialt accepterat på den tiden. Farfar valde till mångas häpenhet att ganska direkt efter sin utbildning överge den akademiska framtiden mot ett osäkert liv inom konsten, något som trots alla svårigheter gjorde honom lycklig men kortlivad. Alla hans barn och barnbarn har på något sätt hamnat i liknade fåror i livet. Alla vi efterföljande av Gudmund har ärvt denna koppling mellan naturvetenskap och konsten.
Saknar dig farfar, saknar din intensitet.
Ditt första barnbarn vilken du gav tavlan tuppen till vid födseln.
Comment by Forse — 2009 10 16 3:00 #
#Forse# -vems son är du då?
Comment by Urban Sjölander — 2009 10 17 12:38 #
Brukar gå in här en snabbis, för att kolla om jag tänkt och löst melodikrysset lika (rätt) som Enn. Det blir längre besök på sidan, för varje lördag, tycker jag. Ett tag var det läsken som höll mig fången tex. Trevlig helg!
Comment by Marica — 2009 10 17 13:31 #
Till Marica: Även jag har ju mina självvalda begränsningar – jag är till exempel inte intresserad av sport – men jag försöker ge bloggen bredd inte bara på musikområdet. Det har väl bidragit till att allt fler läsare verkar känna sig hemma här.
Comment by Enn Kokk — 2009 10 17 13:41 #
Till Force:Fick en tavla av min far för ett par årsedan, som han fått/köpt av H Gudmund Forssman. Min far kände tydligen honom. Tavlan hänger nu uppe i mitt hus. ”Den spanska danserskan” tror jag att det står på lappen som ligger med bakom tavlan. Enligt pappret så har min far fått/köpt tavlan i Näsåker 6/7-1973.
Comment by Peter Nordström — 2010 07 10 11:52 #
I min barndom höll föräldrarna oss barn med Loranga och Blodapelsin – som jag själv dock tyckte var lite för skarpa i smaken. Sockerdricka
verkade de inte vilja köpa åt oss – som om det var
”fult” eller vulgärt på något sätt. Själv köpte jag alltid Guldus om det fanns möjlighet. I vuxen ålder har jag mest druckit citronläsk i olika varianter – men nyligen upptäckt att hemgjord citronsaft (utan kolsyra) slår det mesta.
Ang Portello så minns jag inte den läsken från barndomen utan trodde det var en ganska ny läsk i Sverige. Mycket god smak – påminner den inte om bryle-pudding?
Comment by Magnus G — 2010 07 27 22:59 #
Hej!
Sitter och får höra ett av min pappas barndomsminnen som berör en läsk han drack på 1950- eller 60-talet. Han vill minnas att det var smaken av passionsfrukt och eventuellt Apotekarnes.
Men etiketterna ser ju inte riktigt likadana ut nu som då vilket försvårar möjligheten att hitta just den läsken…
Finns det någon av er entusiaster här som kan hjälpa till?
Tack på förhand!
Nina
Comment by Nina — 2013 05 15 9:42 #
”Hoppas de kommer att smaka gott både i gommen och i själen.” Bra formulering! Igenkännandets glädje.
Jag har då och då under åren tänkt tillbaka på barndomens guldkanter, Loranga och wienerbröd, julmust och vört, en kagge svagdricka i trägår´n. Tänk att det finns så mycket ”mammas köttbullar” i de här gamla märkena, så många kommentarer…
Att googla är ju populärt. Nu kan man Kokka också.
Comment by Hans G Eriksson — 2013 05 15 13:08 #
Man längtar till 40-talets somrar ute hos min Tant på norra Lidingö. Då kunde man klämma en s k Sportsockerdricka , dvs en extra sötad variant från Apotekarnes, i skuggan och få läsa någon stark novell om och med Per Stigman – det var vi sommarlovslediga stockholmsgrabbars favorit, då. På söndagens biomatineer tog COOP upp kampen mot lättölsmaffian och lanserade ”Kum, Kum, Kum, till smörgåsbordet!” Ett litet smart byte av vokal gav möjlighet att använda tidigare känd melodi! OBS!! KUM fanns i både ljus och mörk variant, Bägge varianter stank sackarin! Häpp!
Comment by Ronald Castenfelt — 2018 11 14 22:07 #
Till Roland Castenfelt: Per Stigman har jag själv läst i, om jag minns rätt, Rekord-Magasinet. Och Kum, både mörk och ljus, har jag druckit. Men Sportsockerdricka har jag inget minne av.
Comment by Enn Kokk — 2018 11 15 12:16 #