DNs larmartikel om (S)-kontakter med östblocket: mycket väsen för ingenting

27 augusti 2013 22:00 | Politik | 11 kommentarer

Dagens Nyheter slår i dag (27 augusti 2013) stort upp en artikel om Socialdemokraternas partikontakter med östblocket under kommunisttiden. Med tanke på att socialdemokratin annars har utmålats som kommunistätare och kommunistregistrerare är infallsvinkeln här, snudd på landsförräderi, en ny vinkling. Rubriken på ettan, illustrerad med en jättelik bild på Pierre Schori, lyder ”S-toppar i hemliga möten med Sovjet”.

Inne i tidningen kommer tre helsidor till, med Sten Andersson och Anders Thunborg på bild – de är ju båda döda, så de kan inte intervjuas.

Jag har skrivit en tegelsten om IB, ”Vitbok” (2001), som väsentligen handlar om socialdemokraters inblandning i registreringen av kommunister, det senare åt den av Birger Elmér ledda IB, en hemlig gren av försvarsmakten. Där kommer jag, mer i förbigående men ändå med tydliga exempel, också in på partiexpeditionens kontakter med de olika kommunistlandsambassaderna: partisekreteraren och de internationella sekreterarna, i vissa fall informationssekreterarna uppvaktades alla av öststatsambassadörer och deras underrlydande, som alla ville ha träffar och samtal. Även jag själv drabbades för övrigt av detta: jag träffade estländare placerade på sovjetambassaden, i slutet av DDRs fortlevnad dess stockholmsambassadör Erich Wetzl samt representanter för bland annat Rumäniens och Ungerns och Polens ambassader. Ofta pratade jag med internationelle sekreteraren i förväg om vad jag borde ta upp, och sen rapporterade jag tillbaka, om det fanns något att berätta. Inte jag själv men, har det senare visat sig, andra på partiexpeditionen skrev rapporter, som på det ena eller det andra sättet också hamnade hos IB. (Också några av mina rapporter från VPK-kongresser, skrivna för partiledningen och partiexpeditionen, hamnade på det här sättet utan min vetskap hos IB.)

I någon mån kanske ryssarna drog paralleller mellan sitt eget enpartisystem och det långa socialdemokratiska maktinnehavet i Sverige, vilket dock ju var resultatet av fria och demokratiska val. Men de gjorde naturligtvis också en korrekt realpolitisk iakttagelse: Det på den tiden mycket stora och mäktiga socialdemokratiska partiet i Sverige hade också en del av sin ledning och maktbas inte bara i Kanslihuset utan också på partiexpeditionen på Sveavägen 68. Det är också svårt att tillbakavisa detta synsätt, särskilt som den i DN-artikeln utpekade partisekreteraren Sten Andersson ju kom att bli bland annat utrikesminister och de öviga två nämnda, Anders Thunborg och Pierre Schori, också kom att få ministerposter.

Märk att DNs källa, den förre chefen för SÄPOs kontraspionage Olof Frånstedt, som främsta angreppspunkt har att Birger Elmérs IB och de nämnda personerna på den socialdemokratiska partiexpeditionen agerade, ibland i samarbete och ibland var för sig, på områden som hans egen organisation borde ha haft monopol på. Och det kan man ju diskutera, men jag har också i min IB-bok visat, att både ledande socialdemokrater och IB-folket hyste starka tvivel om SÄPOs kompetens och omdöme.

Jag vill å min sida vittna om att de partiföreträdare (S) ryssarna och de andra öststatsrepresentanterna träffade varken var några dunungar eller några politiska idioter.

De här kontakterna med representanter för kommunistländer byggde heller inte på enighet i några grundläggande politiska frågor. Sten Andersson har berättat om ett besök han en gång avlade i Ceaucescus Rumänien. Mot slutet av en tämligen våt middag med samtal i till synes hjärtlig ton frågade den ganska fräcke Sten Andersson sin bordsvärd, vad som skulle ha hänt med honom, om han i stället hade varit socialdemokrat i Rumänien. Bordsvärden svarade, kanske på grund av spriten och den hjärtliga stämningen, mycket öppenhjärtigt: Med handen drog han ett symboliskt knivsnitt över strupen, och så flinade han.

11 kommentarer

  1. Egentligen handlar nog det här om att Olof Frånstedt har skrivit en bok och behöver marknadsföra den.

    Comment by Olof Öberg — 2013 08 28 7:29 #

  2. Jag tycker att Ulf Gudmundsons bildtext i SvD är lysande. Klar och koncis – au point!
    http://blog.svd.se/ledarbloggen/2013/08/27/nar-pierre-schori-underminerade-kommunismen/

    Comment by Thomas Åkerblad — 2013 08 28 8:31 #

  3. Till Thomas Åkerblad: Din tolkning är, som så ofta tidigare, illvillig, men man ska nog ändå inte bortse från att det i till exempel Sovjetunionen, framför allt när sovjetsystemet inte levererade det som utlovades i högtidstalen, fanns en nyfikenhet på det vi socialdemokrater kallade för den demokratiska socialismen. Jag har en egen erfarenhet från perestrojkaperioden. Jag deltog då tillsammans med den dåvarande partisekreteraren Bo Toresson i en inbjudningsresa till Sovjetunionen, Moskva plus, på vår begäran, Tallinn. I Moskva fick jag plötsligt, helt oförberett, en inbjudan att inför den sovjetiska vetenskapsakademien hålla ett föredrag om den svenska modellen, vilket jag genomförde – vågar jag hävda – med viss bravur.

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 28 9:44 #

  4. Av den ”demokratiska socialismen” (en självmotsägelse egentligen eftersom socialism är demokratisk) har det ju dock inte blivit mer än socialliberalism och tomma ord. Den intressanta frågan är vad vi ska göra nu. Vi har två socialistiska misslyckanden bakom oss, dels leninism och dels socialdemokratin. Hur ska vi som tror på socialismen gå vidare i 2000-talet?

    Comment by Fredrik — 2013 08 28 9:56 #

  5. Illvillig? Vet jag inte. Elakt, ja! Men det är politikens villkor. Illvilligt är dessutom ett ord som knappast används av de nyare generationerna utan av oss gamla stötar – är 60+ själv.
    Dock tillhör du det lilla fåtal på s-bloggar som man faktiskt kan debattera med på ett vettigt sätt. Den elogen måste jag ge dig. Och det är ju just genom att låta åsikter brytas som man når framåt? De allra flesta på s-bloggar är tyvärr enbart tröttsamma slagsordsmaskiner som inte klarar av att föra en diskussion eller debatt.

    Comment by Thomas Åkerblad — 2013 08 28 12:53 #

  6. Till Thomas Åkerblad: Nä, jag använde just uttrycket ”illvilligt”, eftersom det du länkar till bortser från det både jag och Pierre Schori anför om bakgrund och sammanhang.

    Debatt har jag annars inget emot. Varför skulle man annars över huvud taget tillåta kommentarer?

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 28 12:59 #

  7. Men snälla! Pierre Schoris naiva uttalande om att underminera kommunismen underifrån! Visserligen har Pierre Schori ett ego stort som en luftballong (eller snarare som Hindenburg) men det är ju ett uttalande som är direkt löjeväckande. Det är faktiskt en sak där jag är tacksam mot Göran Persson – att Sverige slapp Pierre Schori som utrikesminister. I annat fall hade vi förmodligen stått med jätteambassader både i Havanna och Caracas.

    Comment by Thomas Åkerblad — 2013 08 28 14:41 #

  8. Till Thomas Åkerblad: Jag har alltså varit arbetskamrat med Pierre Schori. Vi har aldrig varit nära vänner, men jag tror mig känna honom så pass att jag törs garantera, att han aldrig har varit naiv.

    Kontakterna med Cuba ägde rum i en tid då det fortfarande kunde tänkas finnas hopp om att regimen där, med rätt kontakter, kunde utvecklas i en mer demokratisk riktning. Du får gärna tycka att många svenska socialdemokrater, inte bara Schori, på den punkten var överoptimistiska eller naiva, men du bör då heller inte bortse från att USAs hårda blockadpolitik starkt bidrog till att driva den cubanska regimen i armarna på Sovjetunionen.

    Man bör inte förenkla verkligheten.

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 28 15:25 #

  9. Jag tycker att DN gör en utmärkt sammanfattning i dagens ledare:
    ”En kombination av naivitet och storhetsvansinne kan spåras. Sovjet betraktades som något evigt. Dessutom fanns känslan hos socialdemokratin att Sverige hade så kloka saker att säga att alla måste lyssna. Här kunde en insats göras för att tina upp kalla kriget. Och givetvis störde man då inte relationerna med för mycket prat om Baltikum eller mänskliga rättigheter.”
    Både Sten Andersson och Pierre Schori hävdade ju på sent 80-tal att Baltikum INTE var ockuperat och det understödjer ju DNs slutsats. Jag kommer också ihåg hetsen från (s)-håll gentemot Bengt Westerberg när han hävdade motsatsen.

    Comment by Thomas Åkerblad — 2013 08 28 21:31 #

  10. Till Thomas Åkerblad: Själv fick jag problem med det här under ett av mina tidiga besök i Estland på den tiden då jag var Socialdemokraternas nordiske och baltiske sekreterare: Jag satt i en panel inför en mycket stor publik, när jag fick frågan. Jag minns nu inte exakt hur orden föll, men jag tror att jag sa ungefär att Sten – som vid det tillfället var på tapeten – hade fört ett tekniskt resonemang, kanske för att i ett ömtåligt läge inte göra något kontraproduktivt, men att införlivandet av Estland i Sovjetunionen hur som helst hade skett under tvång och att det måste vara Estlands och de öviga baltiska staternas rätt att hävda sin frihet att själva bestämma. Det här kom också att prägla socialdemokratins hållning till frigörelseprocessen. Sverige var ju också det andra land som, mycket tidigt, erkände de baltiska staternas återerövrade självständighet.

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 28 22:34 #

  11. […] toppar med kontakter i Sovjet har fått sina reaktioner. Enn Kokk skriver på sin hemsida här och ger intressanta kommentarer. Han noterar t ex att den tidigare chefen för Säpos […]

    Pingback by Reaktioner på DN:s Frånstedt-artikel: Bratt, Enn Kokk och Ystads Allehanda | Tankar om IB — 2013 08 29 21:53 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^