DN-guide till tyska valet

Som prenumeranter på Dagens Nyheter får vi också tidningens utrikesmagasin DN. Världen. Den är tänkt att ge fördjupning och bakgrund åt tidningens utlandsbevakning. Det är en vällovlig ambition, men det mesta som finns i det här magasinet skulle ju också kunna publiceras i vanliga DN – jag minns fortfarande gamla Stockholms-Tidningen under Victor Vindes tid som redaktör: StT hade då egna korrespondenter i de flesta tänkbara länder, och de här korrarna gavs plats i tidningen för en mycket omfattande och nyansrik rapportering.

Nå, det är ju ändå bra att DN-läsarna i det aktuella numret får en hyggligt täckande bild av läget i Tyskland inför valet den 22 september. Tyskland är på grund av sin ekonomi och storlek EUs viktigaste land, så det är klart att även vi berörs av hur det går i det tyska valet.

Den tyska politiker svenskar via tidningar och TV känner till är förbundskansler Angela Merkel, kanslerskandidat för CDU (Kristligt demokratiska unionen) och dess bayerska systerparti CSU (Kristligt sociala unionen). Att hon är känd även här är helt naturligt, inte bara för att hon är kansler i det näraliggande Tyskland, på många sätt också motorn i EUs ekonomi. Partiets ställning tycks vara tämligen ohotad: opinionssiffrona ger CDU/CSU 40,5 procent, en upphämtning jämfört med valet 2009, då man fick 33,8 procent.

FDP (Fria demokratiska partiet) med Rainer Brüderle som toppkandidat har förr i världen också varit stödparti åt socialdemokratiska regeringar, men nu är det ett tänkbart stödparti åt CDU/CSU, dock ett bräckligt stöd, eftersom partiet i mätningarna får bara 5 procent och alltså ligger farligt nära att spärras ut – det här ska jämföras med valresultatet 2009, då partiet fick 14,6 procent. FDP slåss i det här valet för låga skatter och ligger där till höger om CDU/CSU.

Socialdemokraterna, SPD, som förr i världen slogs med CDU/CSU om att vara Tysklands största parti och också under långa perioder hade regeringsmakten, befinner sig sedan länge under isen. Dess aktuella opinionssiffror ligger på 25 procent, obetydligt över 2009 års valresultat 23 procent. SPDs toppkandidat är Peer Steinbrück, som tidigare har varit finansminister i en koalition med CDU/CSU, till och med en framgångsrik sådan. I princip hade han lämnat politiken, men han kallades till tjänstgöring av ett SPD, som hade sett flera av sina tidigare kandidater misslyckas. Steinbrück har dock problemet att inte vara särskilt folklig, och är det något SPD skulle behöva är det att bli i stånd att mobilisera de stora skaror potentiella socialdemokrater, som i dag är soffliggare. SPD lider i likhet med många andra fordom stora socialdemokratiska partier av att inte längre klara av att attrahera de skikt i samhället, vilka tidigare var dess främsta väljarbas. Nu försöker SPD i alla fall vinna tillbaka de här väljarna med paroller om social rättvisa.

I sociala rättvisefrågor har SPD dock en konkurrent i Die Linke (Vänstern), vars toppkandidater är Katja Kippling och Bernd Riexinger. Partiet har sin starkaste ställning i östra Tyskland, vilket har att göra med att det bland sina föregångare har kommunistpartiet i DDR. Dock har det gradvis fått fäste också i västra Tyskland, främst efter det att den före detta SPD-ledaren och finansministern Oskar Lafontaine och en grupp vänstersocialdemokrater först bröt sig ur SPD och sedan anslöt sig till Die Linke.

SPD har samarbete med Die Linke i ett par delstater i östra Tyskland men undviker i övrigt dem som pesten. Däremot har man länge i omgångar haft samarbete med Die Grünen (De Gröna), ett miljöparti i Tyskland liksom här. Die Grünen, under ledning av Katrin Göring-Eckhardt och Jürgen Trittin, får 13,5 procent mot 10,7 procent i valet 2009.

Därutöver finns det ett par partier, som ligger under femprocentsspärren. Dels Piratenpartei (Piratpartiet), en motsvarighet till vårt eget piratparti, med 3 procent. Partiet, som bildades 2006, har tidigare lyckats i några delstatsval. Dels Alternative für Deutschland (Alternativ för Tyskland), också med 3 procent i mätningarna. Det senare partiet, med Berndt Lucke som ledare, är ett nybildat konservativt parti med udden riktad mot europolitiken – bland annat vill de att de sydeuropeiska länderna ska tvingas lämna eurozonen.

”DN. Världen” innehåller också en mängd annat material från och om Tyskland.