Sommar i P1 med Daniel Sachs

7 augusti 2013 17:44 | Media, Musik, Politik, Teater, Ur dagboken | 26 kommentarer

Jag fick tyvärr inte tillfälle atthöra slutet på dagens Sommar-program, eftersom vi fick besök, men jag tror att jag ändå fick höra tillräckligt mycket för att våga avge ett omdöme.

Daniel Sachs‘ styrelseengagemang i så vitt skilda verksamheter som Metro, Thomas Cook, Preem och Dramaten antyder en stor personlig bredd, men hans musikval (Prince, David Bowie med flera) innebar inga våldsamma överraskningar eller variationer, möjligen då med undantaget att han spelade även Cornelis Vreeswijk.

Intressantast av det jag hörde tyckte jag var vittnesbörden om generationsskiftningar i fråga om intresset för affärer respektive för mer immateriella värv. Särskilt intressant var berättelsen om farfadern Josef Sachs, grundaren av NK. Utifån fallet Josef Sachs förde Daniel Sachs ett intressant resonemang om huruvida det går för en aldrig så integrerad och välgörenhetsinriktad jude att någonsin bli en helt accepterad medborgare i det svenska samhället.

26 kommentarer

  1. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=2071

    Här ett brev till Daniel Sachs:

    Hej Daniel Sachs,

    Igår hade jag tillfället att lyssna till Ditt program i SR1.

    Det Du sade var mycket intressant och uppbyggligt för mig och stämmer överens med min egen övertygelse och tro.

    Ända sedan jag var litet barn har jag varit mäkta imponerad av judiska människor, och speciellt de som har haft en god avsikt och gott uppsåt med sina egna liv som såväl andras. Det finns ett otal judiska stora män som jag är mäkta imponerad av, och som skapar avundsjuka hos många av oss, som konflikten mellan Isak och Ismael alltid kommer att finnas. Jag är mäkta imponerad av alla profeterna, Mose och självklart det störste i Davids ätt: Snickarsonen från Nazareth, Jesus Kristus.

    Ingen på den här jorden är perfekt och ingen kommer heller att bli det, på den här sidan av ”Evigheten”.

    Det var intressant att höra Dig tolka ”slumpen”, vilket överensstämmer med mig egen tro – eller inte, men ända lika. Är allt en ”slump”? Är det möjligt att en t.ex. fjärilslarv, som blir puppa och så småningom en sådan vacker fjäril? Jag är även mäkta imponerad av just ”landet Israel” som även det andliga landet ”Israel”.

    Landet Israel, till ytan stort som Östergötland, har den rikaste faunan på jorden, året runt snöklädda berg, den största variationen av djurarter, den djupaste sjön i världen, torra öknar, enorma oljekällors potential, jordens centrum Jerusalem etc. etc. Är detta verkligen en slump? Personligen tror jag inte att det är en slump eller tillfällighet.

    Alla har vi en tro som påverkar oss, oavsett vad vi tror.

    Hillevi Engström har sin skolning och underliggande TRO, hemifrån först, som påverkar henne, om än kanske omedvetet i sina politiska beslut och tänkande, från polishögskolan.

    De flesta av oss som självklart även politiker, för att inte säga alla, har i grunden en TRO, som påverkar oss. Alla TROR, alla TROR sig veta lösningarna, alla försöker verka utifrån sin TRO. T.o.m. ”ateister” har en tro, ty de TROR på något, som de inte TROR finns, och då är självklart den egna TRON den ”rätta”. Psykopater TROR även de.

    Tack Daniel för ett mycket starkt radioprogram. Jag bifogar en CD som är ett mycket bra program, också av en av Dina trosfränder, Amos Oz, inspelat hos Radio Vega i Finland

    Schalom! / Pär-Ola Malm

    Comment by Pär-Ola Malm — 2013 08 08 10:53 #

  2. Well, Israel har inte tillvaratagit mojligheterna att skapa fred i Mellanostern pa ett ansvarsfullt satt, tvartom. Staten Israels historia sedan 1948 ar ett sorgligt kapitel. Sedan har enskilda judar gjort stora insatser inom kultur och naringsliv, bland dem Daniel Sachs och hans forfader, men det ar en annan historia. Malms bladder har ovan bor inte sta oemotsagt.

    Comment by Johan — 2013 08 08 15:15 #

  3. Till Johan: Jag håller helt med dig. För egen del tyckte jag att det inlägg du kritiserar tog död på sig själv.

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 08 15:31 #

  4. Den som inte blundar för skeendena i icke-demokratierna Syrien, Egypten, Irak, Iran, Libanon, Somalia, Libyen… må väl ursäktas för en stilla undran över tanken bakom: ”Israel har inte tillvaratagit möjligheterna att skapa fred i Mellanöstern på ett ansvarsfullt sätt…”

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 08 08 23:31 #

  5. Till Hans G Eriksson: Må så vara – men inte heller detta ger Israel rätt att ständigt anlägga nya bosättningar på Västbanken. Att beröva palestinierna allt fler delar av deras ursprungliga område kommer heller aldrig att ge fred.

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 09 9:21 #

  6. Att beröva palestinierna allt fler delar av deras ursprungliga område kommer inte att ge fred, liksom ingen annan aktiv eller passiv åtgärd av Israel skulle ge uthållig fred i den miljön.

    Israel förtjänar kritik för sitt handlande. Det intressanta är att när israelerna utsätts för direkta hot mot existensen och när landet utsätts för militära angrepp, så kommer den engagerade kritiken först när Israel slår tillbaka. Kanske är det en del av förklaringen till Israels bristande lyhördhet för synpunkter på ockupationen.

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 08 09 10:18 #

  7. Till Hans G Eriksson: Jag har just inget att tillägga till den här senare analysn, möjligen då att det hela tiden finns en skruv av ömsesidighet i förloppet: de upprepade (givetvis förkastliga) raketangreppen från Gasza-området in på israeliskt område har ju också som bekgrund den förödande israeliska blockaden av Gaza-området, och så vidare i all oändlighet.

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 09 11:01 #

  8. Enn Kokk, ömsesidighet… Ett exempel på benägenheten att bedöma en sak från mer än ett håll.
    Det skulle vara intressant att se Enn Kokk i en roll som medlare.

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 08 09 12:20 #

  9. Påståenden: ”Staten Israels historia sedan 1948 ar ett sorgligt kapitel.”

    Mycket är sorgligt med historien, mer än jag antar skribenten syftade på? Flera krig i syfte att uplåna den judiska staten och fortsatta terrorkrig. Den etniska rensningen av alla judar från Jerusalem och ”kommunerna” Judéen och Samarien, som ockupanten Jordanien döpte om till Västbanken. Numera används det senare namnet, ett tecken på att Jordaniens agerande faller i omvärldens smak? Alla borde förstå: Israel kan inte skapa fred ensidigt. Kritik ja. Enda ansvaret: nej!

    ”…de upprepade (givetvis förkastliga) raketangreppen från Gasza-området in på israeliskt område har ju också som bekgrund den förödande israeliska blockaden av Gaza-området, och så vidare i all oändlighet…”

    Enn: Nej inte så enkelt, Enn. Det har som bakgrund Hamas stadgar och agenda, syftet är helt klart om man inte blundar. Det föregicks av vidriga och förödande mordbombningar från denna grupp. Det är alltid lika beklämmande att se Hamas agerande beskrivas med ”givetvis förkastliga”. Det nog skarpare ord att beskriva ageranden som enligt många, bl.a. Richard Goldstone kan utgöra brott mot mänskligheten.

    Finns det nån liknande ”bakgrund” som skulle förklara Hamas agerande mot sitt eget folk också, offentliga avrättningar, nu i nyheterna, i avsikt att ge folket en läxa?

    Comment by Ann-Katrin Roth — 2013 08 13 15:19 #

  10. Till Ann-Katrin Roth: Jag har ju, som du väl har noterat, trots att man kan göra många invändninar accepterat ett Israel inom 1948 års gränser. Men expansionen in på Västbanken, det historiska Judéen och Samarien, går faktiskt inte att försvara. Vi talar här om något som ligger oändligt långt tillbaka i historien. Du bor i USA, ett område som med samma logik som du själv använder borde lämnas tillbaka till indianerna.

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 13 15:52 #

  11. Till A-C Roth: försök, även om det är svårt, att se bevekelsegrunderna för det palestinska folkets handlande och vad Israel skulle ha kunnat göra under det sista halvseklet för att skapa förutsättningar för fred. Att ständigt lägga skulden på motståndaren och bortse från sitt eget ansvar är inte fruktbart, och leder inte till långsiktig fred och försoning vilket denna region verkligen behöver.

    Comment by Johan — 2013 08 13 23:00 #

  12. Johan, så rätt. Att ständigt lägga skulden på motståndaren och bortse från eget ansvar är inte fruktbart.
    Men ditt resonemang leder ända in i saltomortalen om du med motståndare begränsar dig till enbart Israel. Säg att jag missförstått dig alldeles!

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 08 14 0:02 #

  13. Enn: Jag har inte förespråkat expansion, anspråk på hela Judéen och Samarien. Men jag har fört fram hur dessa områden och Östra Jerusalem gjordes judefria av Jordanien. I min syn var det en händelse som för alltid har präglat situationen. Och jag försökte föra fram att en subjektiv uppfattning av ”bakgrund” kan uppfattas som ursäkt av Hamas agerande. För i deras direktiv finns inte några 1948 års ”gränser” (stilleståndslinjer snarare). Hela regionen anses av dem som arabiskt eller muslimskt område som ska befrias och Israel bort. Därav den förödande terrorn.

    Ja, jag bor i USA och du i Sverige. Men du och jag tror nog inte vi ska lämna tillbaka hela Lappland till samerna eller hela USA till Native Americans (vi säger av respekt inte indians, indianer, längre)? Inte heller vill jag eller du lämna tillbaka hela det forna judiska riket till judarna. Det vore vansinne.

    Men skulle vi vara emot att lämna styret eller kontrollen av ett litet område med viktiga kulturskatter och starka band till samerna respektive de olika infödda amerikanska nationerna? Jag tror inte det.

    Comment by Ann-Katrin Roth — 2013 08 14 14:18 #

  14. Att se bevekelsegrunder på båda håll är bra för alla betraktare, Johan. Men jag vill nog inte odla någon bevekelse för de aktioner som har kännetecknat terrorgrupperna. Där är det märkligt tyst i svensk samlad kritik. Ett ”givetvis förkastligt” brukar räcka.

    Man kan ge skarp kritik till båda parter. Det är ju inte liksom så att Israel har agerat helt på egen hand sedan 1948. Det har varit många krig och terrorkrig. Det måste i mångas syn komma en paradigmändring i attityder som går ut på att en judisk stat bland alla arabiska accepteras i regionen.

    Jag håller helt med att parterna måste sträva efter fred och försoning. Detta har varit en ingrediens i varje fördrag. Och därför är det beklagligt att palestinska sidans fortsatta uppvigling till våld, hyllande av ”martyrer” och judehatande indoktrinering ingte kritiseras starkare. Är det inte känt i Sverige eller är det av ingen konsekvens?
    Hoppas de senaste samtalen leder framåt.

    Comment by Ann-Katrin Roth — 2013 08 14 15:44 #

  15. Nej, detta gäller naturligtvis båda sidor, Hans. Men problemet är att Israel har en nyckelposition i regionen och historiskt inte tagit det ansvar som jag menar man kan kräva. Motståndarnas våldslinje kan i viss mån förklaras av Israels agerande.

    Comment by Johan — 2013 08 14 15:51 #

  16. Israels nyckelposition innebär inte att nationen har nyckeln till fred i Mellanöstern – om vi bortser från den lösning som ligger i den så euforiskt proklamerade utplåningen av nationen Israel. Den slutliga lösningen, igen.

    Ointresserad av hur ansvarsfördelningen kan se ut, har jag sedan juni 1967 byggt upp en exempelsamling på fördömanden mot de inblandade.
    Förkastelsedomarna mot Israel utmärks påtagligt av ett engagemang av närmast religiös hetta. Kritik förekommer förvisso även för angrepp mot Israel, men då typiskt som ett allmänt konstaterande att det ju inte är bra – det heller – men ursäktligt eller förklarligt.

    Den obalansen är mycket intressant att studera närmare.

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 08 14 19:14 #

  17. ”euforiskt proklamerade utplåningen av staten Israel” det är märkligt med dessa oerhörda övertoner som förekommer i denna sorgliga konflikt. Övertoner av den typ som inläggen av Roth och Eriksson ägnar sig åt har förekommit i 60 år utan att något egentligt intresse av att lösa konflikten finns. Det handlar om att medelst demagogi låsa in sig i gamla positioner. Föga produktivt och leder i förlängningen till att denna våldsspiral aldrig får ett slut. Lösningen heter försoning, men också att de materiellt välförsedda israelerna inser att det gynnar också dem att förbättra förutsättningarna till välstånd för palestinierna.

    Comment by Johan — 2013 08 14 21:12 #

  18. Här INVÄNDER jag mot de uppskruvade övertonerna. Vad ger det för reaktion? Beskyllning för övertoner. Besynnerligt!

    Den 18 maj 1967, dagarna före sexdagarskrigets utbrott – för att ta ett exempel – meddelade statsstyrda Radio Cairo: ”We have nothing fot Israel except war – comprehensive war … marching
    against its gangs, destroying and putting an end to the whole Zionist existence … our aim is to destroy the myth which says that Israel is here to
    stay … everyone of the 100 million Arabs has been living for the past nineteen years on one hope – to live to die the day israel is liuidated. There is no life no peace or hope for the gangs of Zionism to remain in the occupied land.”
    (Six Days (2004), Jeremy Bowen sid 70)

    Det är naturligtvis i övertonerna som övertonerna ligger. Inte i ett påpekande om förekomsten. Om den enkla sanningen borde vi väl inte strida.

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 08 14 23:16 #

  19. Var ligger lösningen då, Hans G. Eriksson? Och vad är egentligen poängen i att återge vad som sades i Radio Cairo för 46,2 år sedan? Hur bidrar det till frågans lösning? Tala om att fastna i historien. Jag kan inte se att du överhuvudtaget ser framåt eller diskuterar i termer av konfliktlösning.

    Comment by Johan — 2013 08 14 23:32 #

  20. Johan, den som bortser från historien kan rimligen inte förvänta en varaktig lösning. Förhoppningsvis har USA insett detta efter den påtvingade ad hoc-lösningen i Irak.
    En varaktig fred i Mellanöstern ser jag som lika trolig som att Zlatan blir vårt nästa världsnamn i orientering.
    Det jag intresserar mig för är omvärldens högre ställda krav på den enda demokratin, Israel, än på alla de grannar som inte ens avstår från att bekriga varandra inbördes.

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 08 15 2:35 #

  21. Jag tycker nog för min del att det är befogat att ställa högre krav på Israel än på grannarna med tanke på den högre utbildningsnivån, ekonomiska standarden och det stöd landet historiskt sett fått från USA. Du gör ett misstag om du tror att länderna i regionen är jämbördiga. Att se palestinierna och israelerna som jämbördiga är som att anse att herrskap och tjänstefolk i 1800-talets Sverige hade samma förutsättningar.

    Comment by Johan — 2013 08 15 14:03 #

  22. Johan, jag tycker inte alls att jag håller på med övertoner. Hans har skrivit bra om detta. Jag har aldrig påstått att Israel inte har gjort fel många gånger. Jag noterar en besynnerlig hätskhet inom svensk diskurs enbart vad gäller Israel. Nationen har tvingats bli stark för att överleva. Sedan brukar dom med ensidigt israelkritiska övertoner säga att de väntar sig mer av Israel för det är den starkare. Men de väntar sig ingenting av de många motparterna i konflikten. Kan spekulera om vad som har varit drivande i denna attityd men avstår. Det blir bara politik av alltihop.

    Comment by Ann-Katrin Roth — 2013 08 15 14:05 #

  23. Nej, jag beskyller inget av Israels grannländer för att ha nått upp till demokratin Israels utvecklingsnivå.

    Med tanke på graden av civilisation i exempelvis Irak, Syrien och Egypten kan jag utifrån Johans modell för jämförelse knappast klandra någon av de inbördes stridande falangerna.

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 08 15 15:32 #

  24. Med debattörer som är mer intresserade av historien och skuldfrågan än att se en lösning på konflikten blir den mycket svårlöst. Med detta konstaterande avslutar jag mitt deltagande i denna debatt som inte är fruktbar.

    Comment by Johan — 2013 08 15 19:37 #

  25. Johan, tack för debatten, som jag för min del slutar med ett citat från igår: ”Ointresserad av hur ansvarsfördelningen kan se ut, har jag sedan juni 1967 byggt upp en exempelsamling på fördömanden mot de inblandade.”

    Jag är alltså – tvärtemot vad du uppfattat – helt ointresserad av skuldfrågan.

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 08 15 20:21 #

  26. Lösningen av konflikten är det som är viktigt. Och för att det ska bli en varaktig fred kommer det nog att vara ytterst viktigt att det blir ett paradigmskifte i attityder i regionen mot en judisk stat bland de andra staterna, samtidigt som bosuattningspolitiken granskas. Befolkningarna kommer att behöva fuorberedas för svåra kopmpromisser i stället för att indoktrineras.

    Comment by Ann-Katrin Roth — 2013 08 15 21:42 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^