Sommar i P1 med Jan Eliasson

4 augusti 2013 15:47 | Media, Musik, Politik, Resor, Ur dagboken | 3 kommentarer

Jag har träffat Jan Eliasson ett antal gånger och kommer sannolikt att träffa honom igen, så innan jag började lyssna på hans Sommar-program i dag, funderade jag lite över om detta kunde tänkas komma att dämpa eventuella kritiska synpunkter. Nu behövde jag inte stå inför något moraliskt dilemma i det här fallet. Visserligen tyckte jag att han ibland hade en väl återhållsam ton, men jag insåg också, att detta säkert hade att göra med att en vice generalsekreterare i FN knappast kan säga vad som helst om de aktuella eller relativt färska konflikter han har haft att hantera i sitt värv.

Men hisorien om geten i Sudan och om avklädningsscenen på en herrtoalett var roande, påminnelser om att även internationella uppdrag på den här nivån har sina komiska sidor.

Hans aktuella arbete i FNs tjänst medför naturligtvis att han inte kan vara hur frispråkig som helst när det gäller politik och sina egna politiska värderingar. Men den som lyssnade på vad han hade att säga, om allt från en älskad mosters död i mycket unga år i TBC till slutpläderingen för att envetet fortsätta slåss för de många som har det sämre, förstod nog ändå var han hör hemma politiskt.

Jag hoppas också att lyssnarna förstod att Jan Eliasson är en man som är passionerat intresserad av musik och att skivorna han spelade – från Bach till Bellman, från Taube till Beethoven, från Tjajkovskij till Bo Kaspers orkester – var valda efter personlig smak. Han refererade också till egna upplevelser av friluftskonserter i New York. Kul och kunnig var den brygga han slog mellan Beatles och Harry Nilsson.

Han avslutade sitt program med att spela ”Hopp” av och med Tomas Ledin:, med dess önskan om en ljusare värld.

3 kommentarer

  1. Jag har alltid undrat om han är socialdemokrat i hjärtat. Det beror nog på hans överklassdialekt.
    Och att han aldrig utalar sig inrikespolitiskt.
    Ja, han är så svensk i sitt sätt att vara. Alla tycks gilla honom. Ingen är arg på honom utan han går hem i alla läger. Kommer att tänka på Woody Allen:s film ”Zelig” om mannen som smälter in överallt. Han erfarenhet och kunnighet i diplomatin är gedigen. Men kanske skulle han kunna vara utrikesminister i vilken svensk regering som helst?

    Comment by Krister — 2013 08 05 12:08 #

  2. Till Krister: Det dör med inrikespolitiken beror nog på att han – hela tiden verksamh inom utrikessfären – där känner sig vara på osäker mark.

    Och jag som har träffat honom tvivlar inte på att han har socialdemokratiska värderingar.

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 05 12:29 #

  3. Till Enn Kokk: Man kan bara hoppas att Jan Eliasson skulle vilja bli utrikesminister i den kommande socialdemokratiska regeringen.

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 08 05 16:18 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^