Östersjökryssning 5 juli 2013: Rīga
21 juli 2013 16:05 | Konst & museum, Mat & dryck, Musik, Politik, Resor, Ur dagboken | 3 kommentarerVår sista besökshamn under östersjökryssningen med Vision of the Seas är Rīga, Lettlands huvudstad. Rīga är, med öve 700.000 invånare, Baltikums största stad; i Rīga är också ryssarna i majoritet allt sedan sovjetockupationen. Jag har besökt andra delar av både Lettland och Rīga, men helt naturligt är jag bäst hemmastadd i Rīgas gamla stad, Večrīga.
Det här stora fartyget för oss rakt in i Rīgas centrum – Daugavas nedre lopp är segelbart även för stora fartyg – och det är gångavstånd in till hjärtat av gamla stan. Men det tar en stund för mig att orientera mig; jag kommer så att säga från fel håll. Dock hittar vi till slut torget vid Domkyrkan och pustar ut på en uteservering, medan vad jag förmodar är skol- och ungdomsorkestrar övar sig för en konsert lite senare.
Nu hittar jag snart pulsådern genom gamla stan, Kalku iēla, fast jag tidigare alltid har gått in på den från andra hållet. Vi kollar några butiker med bärnstenssmycken – vi har kvar att handla åt Anna och hennes flickor – men jittar senare torgstånd med rikt urval och bra priser.
En av mina gamla favoritrestauranger, den som hette Nostalgija och som hade fräckheten att leka med sovjettiden, verkar ha stängt, så vi väljer en annan restaurang i närheten och får där utmärkt mat plus öl.
Lite nostalgi blir det hur som helst för min del. Vi går den här gatan ända ner till frihetsmonumentet, det som sovjetockupanterna faktiskt lät stå kvar, och passerade då på höger sida (vi kom alltså från gamla stan) Operan och restaurangen före den – vi har tidigare sett en operaföreställning där, och jag för min del har ätit flera gången i uterestaurangen.
Sen tar vi en vilopaus på en bänk i parken på andras sidan.
När i reser oss för att gå vidare, är himlen alldeles svart; det kan bli regn för första gången under den här resan. Så utanför ingången till gamla stan haffar vi en taxi som väntar på kunder och ber chauffören köra oss till vår båt. När jag börjar förklara vart vi ska, fattar han genast galoppen – uppenbarligen har han skjutsat turister till den här båten tidigare. Och så kör han oss till en grind alldeles nära Vision of the Seas.
Vi har knappt hunnit in i vår rymliga hytt, förrän regnet, ett häftigt åskregn, störtar ner.
Därmed är också våra äventyr i olika östersjöhamnar slut. Fast fartyget kryssar ute till havs i ytterligare ett dygn, innan vi kommer tillbaka till Stockholm.
Tack, Birgitta, för en fantastisk födelsedagspresent!
3 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
1992 (eller var det 93?) stod jag och pratade med Rigas stadsarkitekt utanför Domkyrkan. – Var där på en arkitektresa till Riga och Tallinn. – Tvärs över gatan höll gubbar från gatukontoret på och reste en stege mot husväggen. En man klättrade upp med en färgburk i handen och började måla över det ryska gatunamnet på den tvåspråkiga gatuskylten. Jag frågade – lite provocerande – stadsarkitekten vad han tyckte om det. Med munnen som ett smalt streck svarade han: Det är nödvändigt för vår lettiska identitet. Och som du påpekade, majoriteten i Riga är ryssar.
Comment by Thomas Åkerblad — 2013 07 21 19:57 #
Till Thomas Åkerblad: Och som jag påpekade: Övervikten av ryssar i Lettlands huvudstad är alltså en effekt av sovjetockupationen. Det här har skapat en motsättning, som – kanske – på sikt kan övervinnas, om de här ryssarna erkänner att de befinner sig i letternas land. Men många svenskar har svårt att förstå den animositet som fortfarande finns.
Comment by Enn Kokk — 2013 07 21 23:07 #
Visst förstår jag animositeten. Samtidigt är det också lätt att inse hur omskakande det är att plötsligt byta grupptillhörighet från den härskande gruppen till att bli en minoritet i någon annans land. Många ryssar återvände till Ryssland men de flesta blev kvar eftersom de hade det materiellt bättre i Lettland/Estland än vad de skulle få det i fall de reste ”tillbaks” till Ryssland – många är ju födda i Baltikum dessutom. Samtidigt bär det dem emot att byta medborgarskap och lära sig estniska/lettiska. Man tycker att det SKA räcka med ryska. Allt annat är fel. En grogrund för Putins grumliga fiskande hos rysktalande grupper i ”det nära utlandet”. Som mina estniska vänner uttryckte det i samband med statykrisen i Tallinn: Tack vare NATO slapp vi ryska fallskärmsjägare i Tallinn”.
På besök på Universitet i Riga berättade vår guide att vissa kurser enbart gavs på lettiska. Någon frågade om de rysktalandes möjligheter att läsa dessa ämnen. Den unga, kvinnliga guiden ryckte på axlarna och svarade ”att då får de väl lära sig vårt löjliga, lilla språk”. Det var en kommentar som kom från hjärtat.
Comment by Thomas Åkerblad — 2013 07 23 20:41 #