8 kommentarer

1. Anna heter Anna för att det var det vackraste namn jag visste, för att hennes mormor hette Anna Brita och hennes mormorsmor Anna och för att jag hade Alf Prøysens ord ”Lilla vackra Anna” ringande i huvudet. Men då, 1961, sa folk: ”Hur kan du ge ditt barn ett så fruktansvärt gammalmodigt namn?”

   Karl Hampus Dahlstedt var min mycket beundrade och omtyckta lärare i Nordiska språk 1956-57!

   Comment by Birgitta Dahl — 2006 07 13 21:39 #

2. Funderar över om den norska socialdemokratin (och därigenom även den svenska) uppmärksammar norska lyriker från arbetarrörelsen även om de inte är en del av socialdemokratin. Tänker då främst på den norske arbetarlyriker som är den jag känner mest till. Rudolf Nilsen. Exempelvis hans Bekjennelse är ju väldigt vacker.

   Bekjennelse

   Det er ingen mening med livet?
   Du sier: Vi fødes og dør,
   men er der et mål med det hele,
   en hensikt med alt det vi gjør?

   Jeg kjenner en mening med livet.
   Det er at du gjør din plikt
   i stort og i smått mot din klasse –
   i handling, i tanke og dikt.

   Det er at du aldri gir efter
   for løfter om laurer og lønn,
   men trossig og hatefull kjemper
   for rettferd og fred for din sønn.

   Ti selv har du intet å håpe.
   Lykken er ikke for deg.
   For fremtidens slekt skal du åpne
   en bedre og lysere vei.

   Jeg kjenner en mening med livet.
   Det er i de navnløses hær
   å kjempe for arbeiderklassen
   med tanke og sang og gevær.

   I övrigt tycker jag att både Ungdomsmarschen och Till Seger borde sjungas oftare idag.

   Comment by Daglonare — 2006 07 13 22:08 #

3. Hur Arbeiderpartiet har hanterat Rudolf Nilsen vet jag inte riktigt. Jag har en del norska skivor hemma i Uppsala men kommer inte åt dem just nu, så jag kan inte kolla, om han finns med på skivor, som skulle kunna ge en indikation om detta.

   I min skivsamling finns Rudolf Nilsen i original men också i andras tolkningar, både norska och svenska, vet jag. En skiva jag har är ”Dan Berglund sjunger Rudolf Nilsen (Proletärkultur PROLP 177, 1977 – jag hittade skivnummer och utgivningsår på nätet). Men jag har annat också.

   Jag måste be att få återkomma vid något lämpligt tillfälle.

   Åtminstone ”Till seger” sjungs rätt ofta inom socialdemokratin. ”Till seger” skrevs av Joel Ljungquist, efter partisprängningen 1917: han var 1928-1935 förbundssekreterare i SSU. Kanske är den just därför mindre ofta förekommande inom Vänsterpartiet/det före detta kommunistpartiet – förklaringen skulle i så fall vara samma slags antagonism, som du undrar om den finns i Arbeiderpartiet gentemot kommunisten Nilsen.

   Comment by Enn Kokk — 2006 07 13 23:02 #

4. Är fullt medveten om att Till seger är, eller åtminstone har varit, något av en signaturmelodi för SSU, så att den inte sjungs inom vänstern ser jag inte som konstigt eller antagonistiskt. Dock vet jag aktiva SSUare som knappt vet att den existerar. Det är tråkigt. För den är en del av ett kulturarv som är värt att bevaras.

   Jag har dock noterat, både i den rörelse jag är en del av, och i andra, ett ökat intresse för de gamla sångerna. Det är skönt att veta att all ungdomen inte tror att musik enbart är mtv och rixfm.

   Kommer nu spontant på en idé som hade varit intressant. Hur vore det om SAP, kanske tillsammans med V eller Arbetarrörelsens arkiv, började lägga upp ett digitalt bibliotek på internet med gamla inspelningar av klassiska sånger och sånger som sjungits inom rörelserna. Kanske även med nykterhetsrörelsen.

   Det vore en kulturgärning värd namnet.

   När jag ändå skriver musik kan jag undra en sak till. Du vet inte om låten ”en liten bolle-boll-boljsevik” finns inspelad på skiva. Fanns med i ett nothäfte/teatermanus av något slag som SSU-förbundet skickade ut till lokalföreningarna någon gång på 50-talet tror jag. Hittade den i folkrörelsernas arkiv i södra halland. Har dock inte hittat den inspelad.

   Comment by Daglonare — 2006 07 13 23:21 #

5. Om jag håller mig till socialdemokratiska partiet, skulle jag på en höft hävda, att ”Till seger” är nummer tre bland de gamla kampsånger folk kan; de andra två är förstås ”Internationalen” och ”Arbetets söner”.

   Hur SSU i dag förvaltar sitt eget sångliga kulturarv, kan knappast en 69-åring som jag bedöma. Jag gissar, att kampsånger som ”Till seger” ligger närmare till hands att sjunga för vänsterfalangen än för högerfalangen inom förbundet. Knappast för det politiska innehållets skull – men den korkade ”moderiniserings”våg, som har svept över ungdomsförbundet, ser helt enkelt inte kvaliteterna i de gamla sångerna.

   Bolsjeviksången finns veterligen inte på skiva. Jag har själv, i Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm, sett häften av det slag du refererar till. Vågen av att bilda klubbgäng, som sjöng, spelade revy med mera, blev inom socialdemokratin stark framför allt med det centralt bildade och turnerande gänget De unga gesällerna, som jag tidigare har skrivit om. En ledande textmakare var Bror Ejve, signaturen ”Spelorren”, sedermera anställd på Tidens förlag, bland annat som redaktör för ”Tidens sångbok”.

   Jag har själv jobbat vidare i Bror Ejves anda. Inför 1982 års val gjorde jag en aktualiserad bearbetning av hans låt från 1938, ”Allihop, allihop!”, med melodi lånad från Lasse Dahlqvist ”Jolly Bob” – udden var den här gången riktad mot den dåtida borgerliga regeringen.

   Min låt finns inspelad på kassetten ”Allihop, allihop! Arbetarsånger 1982″ med sångaren och gitarristen Lars Hedberg plus kompmusiker (ABF i Uppsala län IH 001, 1982). Den innehåller i övrigt ”Framåt mot ljus” (rysk trad / Karl Fredriksson (”Nordens Karlsson), Joe Hills ”Räkna noga”, som jag har återgett i min minnesruna över Jacob Branting, ”Tankar är fria” (tysk trad / Roland von Malmborg), Molly Åsbrinks ”Vi går också med”, som finns under kulturspegeln, Sångtexter, ”Arbetsmannen” (Karl Immermann / Karl Nordström / Wilhelm Åhlund), ”Socialisternas marsch” (C J Rasmussen / Johan Saxon Lindström), ”För ingenting, för kärleks skull” (Allan Edwall) och ”Mandelträd och marmor” (Z Psaltis / Mikis Theodorakis / Lars Forssell).

   Lars Hedberg och jag gjorde en rad sångkurser för ABF i Uppsala län: Jag valde ut ett antal låtar, gamla såväl som nya, som deltagarna (utplockade av socialdemokratiska föreningar, SSU-klubbar med flera), församlade under en heldag, i allmänhet lördag, skulle lära sig. Jag spelade först låtarna på skiva, berättade också om i vilket sammanhang de hade skrivits och av vem. Deltagarna fick alla sångerna jag spelade i form av ett sånghäfte. De delades in i arbetsgrupper, på vilka sångerna fördelades, några på varje grupp. Varje grupp lärde sig under grupparbetet ”sina” sånger, delvis med stöd av Lars Hedberg på gitarr och mig, bara med sång; vi gick runt i grupperna. ”Grupparbetsredovisningen” hade formen av en gemensam uppsjungning av samtliga sånger. Tanken var, att sångkursdeltagarna sen skulle lära sina kamrater i föreningarna att också sjunga de här sångerna.

   1982 ordnade förresten Aktuellt i politiken (s), vars chefredaktör jag då var, en valvise- och valaffischtävling. I båda klasserna utgjordes förstapriset av en ”strängsk” tusenlapp, tusen kronor med påslag för inflationen under den borgerliga regeringen = 1 700 kronor.

   Jag fick ihop en jury, som inte var fy skam: Sten Andersson, Kjell-Olof Feldt, Nancy Eriksson, Carl-Gustaf Lindstedt, Lennart ”Red Top” Nyblom, Cornelis Vreeswijk och så jag och Janne Normén, som gjorde uppsjungningarna vid juryns slutsammanträde (då Cornelis tyvärr, på grund av turné, inte kunde närvara – men han hade som alla andra fått texterna per post).

   Det kom in 419 bidrag i vardera klassen, alltså lika många förslag till valvisor som förslag till valaffischer. Vinnare i affischklassen blev Börje Schanneberg, Falun, med en liten röd punkt mot ljusblå bakgrund och texten ”Nu sätter vi punkt för det borgerliga vanstyret. Socialdemokraterna.” (I den delen var även partiets informationschef, Lars Hjalmarsson, med i juryn.)

   I valvisetävlingen vann Ove Klinthäll, Vikbolandet, med en ny text till Evert Taubes ”När jag var en ung caballero”:

   MEN VEM I…

   Nog ser man att Sverige är vanstyrt,
   det är som om självaste fan styrt.
   Det landet som vi skötte nästan perfekt
   har borgarna närapå knäckt.

   Refräng:
   MEN VEM I HELSIKE, VEM I HUNDAN
   HAR RÖSTAT DIT DOM?
   INTE JAG, INTE JAG, INTE JAG!!!

   Vårt land var ett mönster för världen,
   berömd var den svenska välfärden,
   men nu är den tom som ett ihåligt rör,
   det skyller vi borgarna för,

   Refräng;
   MEN VEM I HELSIKE…

   Och förr så var Sverige ett rikt land,
   ett välskött och ganska jämlikt land.
   Nu har vi ett underskott otroligt stort,
   det ordnades otroligt fort.

   Refräng:
   MEN VEM I HELSIKE…

   Men borgarna, bönderna, adeln
   ska skoningslöst kastas ur sadeln.
   Dom har skött vårt land så det är en skam,
   så nu m å s t e sossarna fram.

   Refräng:
   MEN VEM I HELSIKE, VEM I HUNDAN
   SKA RÖSTA DIT DOM?
   DET SKA JAG, DET SKA JAG, DE SKA JAG!

   De bästa valvisorna trycktes sen upp i ett vishäfte och användes ganska flitigt i 1982 års valrörelse.

   Sist ditt förslag att tillhandahålla arbetarrörelsemusik digitalt genom Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Som du kanske har sett, har jag i en tidigigare bloggkommentar (till ett inlägg från Hans O Sjöström) varit inne på att, när jag dör, donera hela mitt väldiga arkiv med politisk musik – LP, CD, sångböcker med mera – till ARAB, till vars styrelse jag i många år hörde. Jag resonerade då om att framför allt vinylplattorna, om de ska vara till någon glädje för en större allmänhet, i så fall måste föras över till CD. Och jag är inte heller främmande för att sådant material – framför allt äldre – som inte är omgärdat av upphovsrättsliga restriktioner i så fall kunde läggas ut digitalt på nätet.

   Men en ännu större restriktion är förstås resursfrågan – ARAB är fattigt, och det skulle kosta mycket tid och pengar att göra det här.

   Comment by Enn Kokk — 2006 07 14 15:52 #

6. Tackar för svaret. Angående det sista. Det var därför jag var inne på att SAP, V, och kanske IOGT-NTO skulle vara med och betala kalaset. Vidare tror jag inte att det blir oöverkomligt dyrt, om man låter det ta den tid som behövs och bygger ett ordentligt system på en gång.

   Det verkar dessutom vara en trevlig studieform med musikstudiecirklarna.

   Gällande allmänkunskap bland klassiska kampsånger i den unga vänstern (till vänster om SSU-mitten, och utan frihetliga inslag) skulle jag nog höfta på att Topp tre är Internationalen på första och på delad andra Bandiera Rossa och Warszavjanka (Wagners text).

   Comment by Daglonare — 2006 07 14 17:13 #

7. Hej!
   Eftersom jag jobbar mycket med musikteatermusik kan jag bidra med följande:
   Joel Ljungquists dikt Till Seger från 1917? fick sin melodi från en operett som uppfördes på Wallner Theater i Berlin 1922. Den hette Die Kleine Sünderin och fick under namnet Den lilla synderskan några chanser även i Sverige.
   Melodin heter In Berlin an der Ecke von der Kaiser-Allé med T: Willy Prager M: Jean Gilbert.

   mvh
   gunnar gisslow

   Comment by gunnar gisslow — 2012 09 27 17:11 #

8. Till Gunnar Gisslow: Jag brottades med det här när jag gav ut min arbetarrörelsesångbok ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred”, Prisma, 1970. I äldre rörelsesångböcker som Tidens sångbok tillskrevs sången, alltså inte bara texten, Joel Ljungquist, och det kom att ta mig betydligt längre tid än jag då hade på mig att få fram att meldin hade sitt ursprung i ”Den lilla synderskan”. Men jag fick då ändå inte fram kompositör och sammanhang.

   Så tack så mycket för att du nu har rätat ut alla frågetecken!

   Comment by Enn Kokk — 2012 09 27 18:52 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.