Sommar i P1 med Sarah Dawn Finer
28 juni 2013 20:19 | Media, Musik, Teater, Ur dagboken | 4 kommentarerSarah Dawn Finer, född 1981 och med brittisk far – jag känner till honom som skribent – och amerikansk mor, tillhör en uppenbart musikalisk familj; jag har sett hennes bror Rennie Mirro på en av Stockholms privatteatrar. Hon har gjort sig bemärkt (på två olika sätt) i den svenska Melodifestivalen, men för egen del har jag inte lyssnat särskilt mycket på det hon har spelat in på skiva. Nästa år får jag chansen att se henne i rollen som Sally Bowles i Uppsala stadsteaters uppsättning av ”Cabaret”.
I sitt Sommar-program i dag ansträngde sig Sarah Dawn Finer att ge en mer fullständig bild av sig själv: tidiga – alltför tidiga – försök att få bekräftelse med hjälp av killar, svårigheter att greppa när det gällde röstomfånget, tendenser till upphetsning som också håller en vaken – och så enskildheter som kampen mot kroppens protestsignaler i samband med en föreställning och, inte minst, historien om Art Garfunkels katastrofala försök till ett framträdande i Sverige.
Lite spretigt, men ändå ganska intressant.
Hennes musikval var som väntat blandat – Sylvain, Gershwin, Bob Dylan, Eva Dahlgren – men innehöll också egen sång, alltså inte på platta.
4 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Ska kolleger lämna ut varandra som SDF
gjorde i fallet AG när denne fick ett samman-
brott och flydde?
Comment by Anders Nilsson — 2013 06 29 11:33 #
Till Anders Nilsson: Det kan man diskutera. Men en sammanlagt ganska stor publik måste ju ha undrat och ännu fler sen vart Garfunkel egentligen har tagit vägen. Själv tyckte jag inte att hon gick in för att förnedra honom – hon berättade och förklarade.
Comment by Enn Kokk — 2013 06 29 11:57 #
Att Sommarprata handlar väl om att berätta sin e g e n historia? Det var lite väl mycket namedropping och just detta med att hänga ut Art Garfunkel var inte snyggt, kändes helt onödigt. Det lät bara skvallrigt när hon sa att ”det ryktades att han tagit giget för att han behövde pengarna..” Jaha, än sen då?
Kanske Sarah själv förlorar rösten om 40 år och förtvivlat flyr fältet under en konsert – hoppas någon hänger ut henne tillbaka då, och inte tar hänsyn till att hon bara är en människa utan kräver att The Show Must Go On oavsett omständigheter.
Osedvanligt osympatiskt inslag i ett Sommarprogram. Allt det tyder på är att Sarah innerst inne också är en mycket osympatisk person.
Comment by Karma — 2013 06 30 22:36 #
Till Karina: Något enhetskoncept för hur man gör ett sommarprogram finns det nog inte. Sommarpratarna är till exempel personliga i ganska olika grad.
Comment by Enn Kokk — 2013 07 07 15:31 #