Den balkaniserade skolan

I dag är det skolavslutningsdag. Viggo är sjuk, men Birgitta och jag följer Kerstin och Klara i spåren till Domarringens skola. en gång i världen också Kerstins och hennes syskons skola.

Domarringen är en fin gammal skola, gradvis både utbyggd och upprustad – bättre skolmiljö kan barn inte få. Vi samlas tillsammans med föräldrar oh andra anförvanter i den väldiga skålformade grässlänt som vetter mot skolans baksida. Solen gassar, och eftersom avslutningsceremonin med alla sina sånger drar ut på tiden, drar vi gamlingar oss periodvis in under skuggan av de träd som finns bakom oss.

Mitt problem, var jag än befinner mig, är att jag inte ser mer än de människor som står närmast mig alldeles tydligt. Högtalarnivån är heller inte så stark, men då och då hör jag tonerna av de sommarsånger och sommarpsalmer som barnen sjunger.

Den här avslutningen gör mig vemodig, dock inte av sentimentala skäl, snarare då politiska.

Jag upplever ju dagligen hur ambitiös lilla Klara, som vi senare gör sällskp hem med, är. Hur det kommer att gå för henne och för brorsan Viggo vet dock ingen, hur ambitiösa de än är. Morfar får försöka trösta sig med att det är rätt långt kvar till jobb och att stå på egna ben för lilla Klara, som just har avslutat första årskursen.

När jag kommer hem, dricker jag en kopp kaffe och läser en väldig, en både klok och rasande debattartikel av professor Svetker Sörlin i Dagens Nyheters kulturdel, ”Den svenska skolans ödesväg” (DN 12 juni 2013).

Varför gjorde ingen något när katastrofen för den svenska skolan blev allt mer uppenbar? frågar Sörlin och svarar själv: ”Därför att en politisk doktrin om valfrihet och marknad under en period överordnades sans och ansvar.”

Sörlins slutsats är att det har gått som det har gått därför att ”för samhället som helhet har ingen längre något ansvar”.

Skolan har balkaniserats. Och nu skenar utvecklingen: ”Stora koncerner avvecklar skolor som om de vore skofabriker. Riskkapitalbolag säljer sina ’produkter’ vidare för hundratals miljoner till nästa ägare, som måste få tillbaka satsade pengar och mer till.”

Sörlin är så outspoken att han i en jätteartikel i DN också passar på att tvåla till Dagens Nyheters ledarsida för att den deltog i den kampanj som förstörde den mycket mer jämlika skola vi hade i Sverige innan den här utvecklingen kampanjades i gång.

Vore det något med socialdemokratin, skulle den nu i den här frågan medge att den är medskyldig till balkaniseringen av den svenska skolan. På den här punkten gick partikongressen inte tillräckligt långt. Men det är inte för sent än. Tro mig – den som medger sina misstag och är beredd att ändra sig vinner i respekt och tilltro.