Två majnummer
3 maj 2013 16:57 | Media, Politik, Prosa & lyrik, Ur dagboken | 13 kommentarerUnder samlingen på Vaksala torg inför Första maj-tågets avmarsch blir jag uppvaktad av en man som säljer FiB Kulturfront. Jag förklarar att jag redan har köpt det nummer han säljer, och han frågar då intresserat vad jag tycker.
Jag berättar att jag själv har en bakgrund som mångårigt FiB-ombud, fast på femtitalet, och att min egen syn på vad Folket i Bild är eller borde vara för evigt är präglad av det slaget av familjetidning, politiskt radikal men med läsning för hela familjen och framför allt en myckenhet skönlitterärt material, noveller och följetonger. Jag tillägger också att jag inser, att FiB Kulturfront med den ganska blygsamma upplaga tidningen i dag har knappast skulle orka med att bära kostnaderna för ett sådant kvalificerat litterärt material, illustrerat av de bästa tecknarna. Men en större bredd i innehållet skulle jag önska. Jag har ingenting mot tidningens vänsterpolitiska engagemang, men som journalistisk produkt känns den för ensidig – den känns inte som en familjetidning.
Det nummer av FiB Kulturfront, som såldes på Första maj, har nummer 4 2013. Passande nog för ett Första maj-nummer finns där en artikel om vår tids daglönare, del 1 i en ny serie artiklar om de tillfälligt anställda. Annat som ges utrymme är det växande antalet ensamkommande flyktingpojkar och Palestina.
Den kanske bästa artikeln i det här numret är Kerstin Ekströms långa rapport om den resa till Spanien barn till frivilliga i spanska inbördeskriget geomförde 75 år efteråt. På det här sättet får man del av ett svenskt och några amerikanska öden. Fast jag hoppas att det är en olycklig slump att samtliga, vars öde skildras, var kommunister – kommunisterna som slogs för den spanska republiken var många, men det fanns ju också andra som slogs mot den framvältrande spanska fascismen.
Ett par litterära smakprov bjuds vi också på i det här numret. Halvtidsförfattaren och förläggaren (Murbruk förlag) Kalle Holmqvist intervjuas, och i anslutning till det publiceras ett par korta utdrag ur två böcker som han själv har skrivit, ”Frans och Lars. Kärlek och klasskamp på 1890-talet” och ”Ondskan i Nordingrå. En norrländsk häxprocess 1675”.
Majnumret av Vi (5 2013) är dubbelt så tjockt, och där finns som vanligt mycket av olika slag att välja på.
Mycket läsvärd är Karin Thunbergs intervju med Ann Petrén: Det här är inte veckotidningsflams utan ett intressant porträtt av skådespelerskan på scenen och människan utanför scenen.
Läsvärd är också Ingemar Unges intervju med den bokaktuelle Julian Better, som började sitt liv i Stalins Gulag.
Jag gillar också ett udda resereportage från Ísland.
Vi innehåller en hel del recensioner av skönlitteratur, men jag har tidigare efterlyst regelbundna skönlitterära bidrag. Nu under Vis pågående jubileumsår tillgodoser tidningen i viss mån detta önskemål, men de författare som har inbjudits att lämna bidrag har ålagts begränsningen att skriva på temat ”Hundraåringen”. I det här numret tillgodoser Anna-Karin Palm detta önkemål genom att leverera en text om sin farmor. Den är utan tvekan läsvärd, men frågan är om det är en novell.
13 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Intressant med de spanienfrivilliga är att de bröt mot lagen. den socialdemokratiska regeringen inrättade en lag där det gjordes brottsligt att enrollera sig i de internationella brigaderna.
Comment by Gunnar Westman — 2013 05 03 18:37 #
Flera länder försökte på det här sättet hålla den här konflikten ifrån sig. Men också svenska socialdemokrater åkte ned till Spanien och deltog.
Comment by Enn Kokk — 2013 05 03 20:20 #
Till Enn: Apropå ”Ondskan i Nordingrå”, har du läst Therése Söderlinds nya tjocka roman ”Vägen till Bålberget”? Gör det.
Comment by HO — 2013 05 03 23:07 #
Till Hans O Alfredsson: Nej, men jag har läst om den och känt mig lockad.
Comment by Enn Kokk — 2013 05 04 9:19 #
Till Enn : Vad jag har läst , så hade Stalin hård kontroll av den republikanska sidan via sina politiska kommisarier och lät likvidera oliktänkande på plats .Någon plats för en demokratisk utveckling i Spanien fanns inte på kartan . Så en fråga som inte hör till ämnet : Utdelningen av Leninpriset i Varberg har ju träffat några socialdemokrater som en ” Judaskyss ”. Maj Sjövall och Sven Lindqvist .Hur ser du på detta med din bakgrund – med din kunskap om förföljelse och likvidering av oliktänkande- det faktum att Lenin såg socialdemokratin som huvudfienden och förordade en hänsynslös förföljelse av dessa avfällingar . Hur kan man som socialdemokrat då ta ett emot ett pris , instiftat i Lenins namn ? Judaspengar ?
Comment by Leif Björkeborn — 2013 05 04 14:36 #
Till Leif Björkeborn: Jag har personligen träffat socialdemokrater och syndikalister som också slogs på den republikanska sidan i Spanien.
Maj Sjövall tror jag inte är socialdemokrat, däremot Sven Lindqvist.
Inte för att jag tror att det är aktuellt, men för egen del skulle jag aldrig kunna ta emot ett pris som bär Lenins namn.
Comment by Enn Kokk — 2013 05 04 15:38 #
Tack Enn för ditt raka svar ! Det hedrar dig att du skulle avstå . Det har ju funnits tankar i Aftonbladets ledarsida att omvärdera Lenins roll för socialismens utveckling (upphöja ) och nedvärdera Brantings reformistiska socialism . Vad gäller Spanien, så minns jag att det var frivilliga som först slogs mot fascismens Franco och senare även mot kommunismen i form av Stalins angrepp på Finland. Vilka osjälviska och idealistiska människor!
Comment by Leif Björkeborn — 2013 05 05 12:20 #
Tillåt mig att citera den frihetliga socialisten Mattias Gardell om Leninpriset:
”Kan jag ta emot ett pris av kungen utan vara rojalist kan jag ta emot ett Leninpris utan att vara leninist”
Comment by Fredrik — 2013 05 05 13:45 #
Det alla vet men Mattias Gardell inte anat, är att Lenin hade en något skarpare politisk profil än vår kung.
Comment by Hans G Eriksson — 2013 05 05 17:17 #
Kommer just från Ebro-fronten, som 1938 var slagplats under spanska inbördeskriget. En märklig känsla att åka runt i detta vackra majlandskapet och erinra sig den hårda striden, Republikens sista försök att mota Francos styrkor. Jag var med förra året när det firades 75-års-jubileum, som tydligen artikel i FiB/K handlade om. Faktum är att den överväldigande majoriteteten av de frivilliga, såväl från Sverige som andra länder, var just kommunister. Sedan gjorde många soc.demokrater, syndikalister och andra, stora insatser för Republiken, bl.a. i de många Spanienkomitterna. Men faktum är att de demokratiska krafterna i Europa, inkl det svenska regeringspartiet, svek Spaniens folk. Du skriver, Enn, att ”de försökte hålla konflikten ifrån sig.” Ja, det var en skön skrivning! Stalins politik var rutten, stormaktspolitik, kan man sammanfatta, liksom styrningen av Komintern. Men, lägg ner snacket om ”likvideringar av oliktänkande på plats.” Det förekom, som en följd av de delvis hårda motsättningar som förekom mellan de olika fraktionerna på den republikanska regeringssidan. Det var krig, ”samtalstonen” blir en annan. Jag försvarar inte med detta likvideringar. Men bilden är mer komplex än upprepandet av propagandabilder från någon trätobröderna. Anarkisterna, t.ex, gjorde fantastiska insater i kriget, men var många gånger helt värdelösa på strategi och kontraproduktiva i sin praktik. Det märks fortfarande på Barcelonas gator och torg! CNT, syndikalisternas fack-central, tågar för sig på 1 Maj. Under generalstrejken förra året angrep de CGT och CCOO, (S:s) resp den förenade vänsterns fack-centraler, minst lika häftigt som den borgerliga regeringen.I år demonstrerade de två sistnämnda hand i hand, bokstavligen, 100 tusen på torget, medan CNT hade kanske 800 deltagare. Jag har sedan tonåren studerat invbördeskriget, vill skriva om det, det är en av anledningarna till att jag bor i Katalonien. En sak har jag lärt mig: de tvärsäkra och snabba analyserna, ofta klädd i anti-kommunism, där kommunisten Leo Trotskijs analyser kommer väl till pass för de rättrogna reformisterna, leder käpprätt åt skogen. Vad som ”fanns på karten” i Spanien 1936, finns ännu på kartan. Det gäller ”bara” att analysera sansat.
Comment by kjell eriksson — 2013 05 09 10:13 #
Till Kjell Eriksson: Jag har inte förnekat att de flesta spanienfrivilliga var kommunister, bara velat nyansera bilden. En sak som man kanske ska tillägga är att en del av dem som under sitt spanienkrig var kommunister senare ändrade uppfattning – det gälle en av de amerikanska frivilliga i FiB/K-artikeln.
För egen del har jag läst en del skönlitterära skildringar av inbördeskriget i Spanien, till exempel Hemingways ”Klockan klämtar för dig” och Orwells ”Hyllning till Katalonien”.
Comment by Enn Kokk — 2013 05 09 11:50 #
Tack Kjell Eriksson för ditt inlägg – jag lovar att köpa och läsa din bok när den kommer. F.ö. Orwell fick nog av sin världskommunism av sina erfarenheter och planerade för den legendariska ” Djurfarmen ” redan på plats .
Comment by Leif Björkeborn — 2013 05 09 21:28 #
Leif! Var finns källan till att Orwell planerade Djurfarmen redan på plats, jag antar det avser Katalonien?
Min egen bok om inbördeskriget lär dröja … Men jag noterar tacksamt intresset!
Ämnet är så svårt, delvis söndetskrivet, så ”personligt”, att det tar tid. Men, fy skam, den som ger sig.
Jag skriver den delvis för att ”nyansera”, som Enn är inne på. Jag utgår från basen, sex stycken brigadister från sex olika länder. Svensken är självfallet son till en lantarbetare! Men 1936 arbetande som formare på Ekeby Bruk i Uppsala, med min någor trulige farfar som instruktör. En annan i gruppen är tysken (och kommunisten) Dieter, som satt i Karl Liebknechts knä som liten, vars farfar diskuterade Pariskommunen med Marx.
Allt ska med, med andra ord!
Idag var det 100tusentals ute på gatorna över hela Spanien. Protest mot privatiseringarna av skolorna, och de drastiska neddragningar. Alla fack, inkl. elev- och studentorganisationer, var enade. Här i Barceliná kanske 30-40 tusen som passerade. Jag gick ut med min blå keps med en röd stjärna, för att sympatisera.
Comment by kjell eriksson — 2013 05 09 22:03 #