Röda fanor förlegad symbol?
2 maj 2013 13:14 | Mat & dryck, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 15 kommentarerJag har aldrig missat Första maj allt sedan jag som tonåring började delta i demonstrationerna, på den tiden för min del i Sundsvall.
Oftast har jag därefter demonstrerat i Uppsala, men under Birgittas ministertid följde jag och barnen några gånger med när hon skulle tala på andra orter i Sverige. Under senare år har vi ibland, när vi har bott i Öregrund, åkt in till det närbelägna Gimo och demonstrerat där. Vid några tillfällen, när framför allt Birgitta men även jag har haft hjärtproblem, har vi inte orkat gå i tåget men har deltagit i mötesdelen.
I år är vi åter lite piggare, så vi beslöt oss för att gå med också i tåget, givetvis SAP-LO-tåget, som gick från Vakasala torg till Odinslund, så som det också gick när jag en gång i världen var student och ordförande för Laboremus.
När vi åkte buss in till centrum, hejdades bussen av dagens första Första maj-tåg, Vänsterns, imponerande långt bland annat på grund av att det lockar många flyktinggrupper. Lite senare, när vår samling pågick framför Musikens hus, såg vi ett annat tåg marschera in mot centrum: Kristdemokraterna demonstrerade också i år, med Lars Adaktusson som uttolkare av Livets Ord.
Enligt Upsala Nya Tidning var båda de nämnda tågen något större än vårt, men mitt intryck var ändå att vårt tåg i år var större än det ibland har brukat vara. Kanske har det att göra med den nu-får-det-vara-nog-stämning som sprider sig i landet. Dessutom talade för oss tidigare inte kända personer med Birgitta om personliga sådana skäl för att sluta upp i Första maj-tåget.
Det var fin stämning i tåget, och deltagarna skanderade under ledning av högtalarförsedda anförare paroller mot borgerlig politik och för socialdemokratisk. Bakom oss gick också vår dotter Kerstin och våra barnbarn Viggo och Klara, Viggo dock utan det Första maj-märke morfar hade köpt åt allihop. Möjligen förstod han inte vitsen med årets märkliga Första maj-märke, detta trots att han är ganska slängd på datavärlden. Men vad tänkte de som utformade det här Första maj-märket på? Förstår de inte att många av de äldre, en stor grupp i Första maj-tågen, undrar över varför de ska bära ett märke, som ser ut att föreställa rosornas krig?
I Svenska Dagbladet och Expressen finns uppgifter om att Stefan Löfvens medarbetare, när Expressen ville fotografera Löfven framför några röda fanor, ingrep med motiveringen att ”det är en förlegad symbol”. Löfven borde välja medarbetare med lite större förstånd – annars kan det gå som i Danmark.
Den dagen de röda fanorna försvinner, är det nog slut med Socialdemokraternas Första maj-firande. Fast då kommer jag den första maj att ställa mig, till att börja med om nödvändigt ensam och så länge benen kan bära mig, med en röd stormduk någonstans på en offentlig plats. Och jag är säker på att allt fler sedan kommer att flockas runt mig, till slut så många att vi har väckt Första majs vårstormsande till liv igen.
Uppe i Odinslund lyckas Birgitta och jag till slut hitta var sin ledig stol att sitta på – vi behöver sittplats. Men naturligtvis reser vi oss upp och sjunger med både i den inledande ”Arbetets söner” och den avslutande ”Internationalen”.
Där emellan lyssnar vi på talen. Först ut är Inga-Lill Sjöblom från LO-distriktet, och sen talar SSUs förbundssekreterare Ellinor Eriksson, personligt och bra.
Huvudtalare är Thomas Bodström, född i Uppsala, där hans far Lennart Bodström – för övrigt också närvarande vid mötet – var studentfackligt aktiv på den tiden då jag kom till stan.
Thomas’ Första maj-tal var ledigt och agitatoriskt, och det innehöll bara sådant som socialdemokrater av alla schatteringar är eniga om, dessutom det som vi är ännu mer eniga om, nämligen att den borgerliga politiken på område efter område har gjort bankrutt. Publiken uppskattade också, med långa applåder, hans stenhårda angrepp på Sverigedemokraterna.
Jag hade tänkt bjuda vår demonstrerande familj på middag efteråt, men det visade sig, att Klara redan hade fått Kerstin att lova ha picknick i skogen på Stabby gärde.
Hade barnbarnen varit med, hade vi säkert hamnat på en kinakrog, men nu hamnade vi till slut på en av de få vanliga restauranger som var öppen på eftermiddagen Första maj, Stationen, och åt där dijongrillat kalvrack. Inte så tokigt.
15 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Bättre en röd första maj än en vit valborg. Självfallet hör de röda fanorna hemma när socialdemokraterna demonstrerar första maj. De fanns med på första maj i Höganäs, både i tåget och i möteslokalen.
Comment by Bengt Silfverstrand — 2013 05 02 15:15 #
Till Enn Kokk: Jag kan bara instämma i dina ord om att det var en fin och varm stämning i årets Första Maj-demonstration i Uppsala med Thomas Bodström. En demostration som gått kan bli inledningen till socialdemokratins valrörelse i Uppsala. Thomas tal var kort och koncist och sammanfattade väl de socialdemokratiska ståndpunkterna. Jag tror det är bra om vi redan nu inleder valrörelsen, då våra motståndare är mycket starka, inte minst ekonomiskt, och som säkert kommer med näbbar och klor att försöka klamra sig fast vid makten. Näringslivet är dock säkert mycket ambivalenta inför Alliansen, då det förts en politik under de senaste åren som inte direkt har gynnat industrin. Stefan Löfven som gammal Metall-ordförande, torde ha bättre relationer till näringslivets organisationer. Och det faktumet skall man ju självklart utnyttja, när löftet om radikalt minskad arbetslöshet till 2020 skall infrias. Det torde inte, som Reinfeldt gör, utmåla näringslivet som ett särintresse.
Jag blev f ö positivt överraskad över att du och din hustru lyssnade på Thomas med hänsyn till vår tidigare diskussion på denna blogg.
Comment by Bengt Eliasson — 2013 05 02 15:35 #
Hej Enn! Låter bra det du skriver om. Också här i Ystad firade vi vår dag med orkester och svenska flaggor i täten och sedan en massiv fanborg i rött, Vi var fler än förra året och framförallt fler ungdomar. SSU-ordföranden höll tal på stortoget och sedan fortsatte vi upp till folkets park Surbrunn, där Byggnads bjöd på korv i solskenet. Ak-ordf, oppositionsrådet och riksdagskvinnan Hillevi Larsson talade. Vi sjöng naturligtvis de gamla arbetarsångerna. Precis som du så tror jag det vore fel att svika traditionerna. I ett avsnitt av tåget anslöt en gammal kvinna med rullator: ”Jag orkar nog inte hela vägen men vill så gärna känna att jag gått med en bit”. De röda fanorna väcker tankar och vi behöver en historia som grund att stå på.
Comment by Bo Widegren — 2013 05 02 15:58 #
Till Bo Widegren: Just vi reformister kan inte springa ifrån vår egen historia. I reformismen ligger att man inte i ett slag utan steg för steg ändrar samhället i den riktning som är arbetarrörelsens, men ska det här fungera, måste man ju också ha kontakt med det förflutna och målen då.
Comment by Enn Kokk — 2013 05 02 16:30 #
Bara inte röda fanan blir röda faran för väljarna.
Comment by Bengt Eliasson — 2013 05 02 18:17 #
En både intressant och intresseväckande rapport med jämförelser nu och då.
Rubriken ser jag som en varningssignal – lätt att underskatta – om att fel hänsyn tar över. Här har du en poäng.
Även fast Lars Adaktusson är en publik person har det gått mig förbi, att han skulle vara en uttolkare av Livets Ord. Kanske har jag tagit till mig för mycket av den ”slöja av okunskap” som innefilosofen pläderar för.
Comment by Hans G Eriksson — 2013 05 02 18:22 #
Till Hans G Eriksson: Lars Adaktusson personligen har inte sina rötter i Livets Ord. Min släng syftar på det faktum att KD-tåget här i Uppsala Första maj i så hög grad är en mobiliseringsövning från Livets Ords sida.
Comment by Enn Kokk — 2013 05 02 18:39 #
Enn Kokk, inte minst med tanke på din förmåga att uttrycka dig föredömligt klart och tydligt, blir kopplingen ”en mobiliseringsövning från Livets Ords sida” och Adaktusson som uttolkare av Livets Ord mer av – som du uttrycker det – en släng än… Ja, du föstår.
Comment by Hans G Eriksson — 2013 05 02 20:33 #
När jag studerade i Uppsala på 80-talet så gick medlemmar, som hade fallit för Ulf Ekmans irrläror, omkring på gatorna och attackerade handikappade och påstod att de fick skylla sig själva då de levt i synd. En gång i tiden var Ulf Ekman en vanlig studentpräst i Uppsala med ”normala” ideer, som kunde nås på Kristna Bokstugan. Mycket har hänt sedan dess.
Comment by Bengt Eliasson — 2013 05 02 21:09 #
Bengt Eliasson: Du hörde inte fördömandena uttalas, men du tog till dig alla de här historierna från dem som visste?
Comment by Hans G Eriksson — 2013 05 02 22:02 #
Hans G Eriksson: Jag har talat med personer som utsatts för detta.
Comment by Bengt Eliasson — 2013 05 03 10:53 #
Jag minns det mycket väl. Mina barn gick på en av de skolorna och upplevde detta med bestörtning. Min son Matti angrep honom aktivt för att få stopp på detta.
Comment by Birgitta Dahl — 2013 05 03 12:32 #
Till Birgitta Dahl: Om Ulf Ekman kan man, som sagt, säga mycket, men jag hinner inte skriva, då jag, efter en tämligen gentil lunch, nu skall på förhandling.
Comment by Bengt Eliasson — 2013 05 03 12:57 #
En av de verkliga skaminslagen i Sveriges historia är Skotten i Ådalen. Men jag värjer mot uttalande som ”deras brott var hunger”, även om den var av medelbar betydelse.
Miljöpartiet borde få slåss för övertygelsen att ett höjt bensinpris gynnar miljön utan att tillskrivas åsikten att ”lågavlönade ska inte få ha bil”.
Jag är inget fan av Ulf Ekman eller Livet Ord och jag uppskattar att Birgitta Dahls son Matti hade kurage att säga ifrån. Den som lyssnar på band från Ulf Ekmans undervisning på området kan förskräckas, dock utan att drabbas av fördömanden som att man får skylla sig själv. Men, visst har jag hört honom citeras så. Korrekta citat är inte givna då deras uppgift är att styrka en motuppfattning. Och i sämsta fall kan en oreflekterad person göra ett stolluttalande som tillskrivs Ekman och hans församling.
Comment by Hans G Eriksson — 2013 05 03 14:37 #
På 60-talet var jag student i Uppsala och gick i Första Majtåget – som då slutade i BotaN. Lennart Bodström var då lärare på Skytteanum(Statsvenskapliga inst)och hade lägenhet mitt emot Vaksala torg,.En gång stod en liten pojk på balkongen och vinkade ivrigt till tåget. Var det månne Tomas?
Comment by arne engkvist — 2013 05 05 11:09 #