Fallet Omar Mustafa

24 april 2013 17:23 | Politik | 63 kommentarer

Fallet Omar Mustafa exploderade först efter (S)-kongressen i Göteborg, där han valdes in i partistyrelsen. När jag – jag var på kongressen som veteran/åhörare – hörde valberedningens förslag, reagerade jag framför allt på att ett par kända stockholmsnamn, Ylva Johansson och Anders Ygeman – inte fanns på förslag att återväljas. I det såg jag ingen speciell politisk tendens: Ygeman tilhör arbetarekommunens vänsterfalang, medan Johansson, före detta vänsterpartist, ligger längre åt höger. Namnet Omar Mustafa sa mig då ingenting.

Senare utbröt det mediarabalder, som ledde till att Omar Mustafa såg sig tvingad att lämna den plats han av partikongressen hade fått i partistyrelsen och också till att han lämnade socialdemokratiska partiet.

Låt mig först betona det regelbundna läsare av min blogg redan känner till: Jag är för egen del ateist, ser också med skepsis på försök att gifta ihop religiös tro med politik – exempel som KD och Livets Ord förskräcker. Men människor med en personlig religiös tro – de må vara kristna, judar eller muslimer – är naturligtvis välkomna att ge socialdemokratin sin röst, också engagera sig i partiet, förutsatt att de där står upp för de värderingar och mål som är (OBS!) socialdemokatins.

I den till en början mycket vildsinta mediadebatt som bröt ut om Mustafa framfördes en rad anklagelser mot honom om att han på en rad områden skulle ha gett uttryck för åsikter, som strider mot viktiga socialdemokratiska grundvärderingar. När jag sedan fick tillfälle att lyssna på honom själv, undanröjde han i stort sett alla de här anklagelserna. Kvar som frågetecken fanns Islamiska förbundets, vars ordförande Mustafa är, mötesarrangemang med kontroversiella personer, framför allt islamister.

Omar Mustafa har i och för sig förklarat, att detta inte ska ses som att han personligen delar de inbjudnas åsikter, men även om förklaringen skulle vara nyfikenhet på en aktuell idéströmning i den muslimska världen (och ungdomlig uppkäftighet), ligger det här honom till last. Å andra sidan har fokuseringen på detta och alltså en del annat som inte visade sig ha tillräcklig substans, när det granskades, förmodligen nu bidagit till att åter öka klyftan mellan delar av muslimerna i vårt samhälle och inte bara socialdemokratin utan också de sekulära partier i allmänhet som bär upp den svenska demokratin.

Den socialdemokratiska organisation som har arbetat mest aktivt för att organisera också andra troende än kristna är Socialdemokrater för tro och solidaritet, inte minst dess stockholmsavdelning Hjärta – det är i den Omar Mustafa har haft sin politiska bas. Tro och solidaritet hette förr Sveriges Kristna Socialdemokraters Förbund men kallades allmänt Broderskapsrörelsen. I just det här sammanhanget kan det också vara av intresse att påminna om att Stockholms arbetarekommuns sekreterare, Olle Burell, tidigae har varit förbundssekreterare i Broderskapsrörelsen.

Självklart har också arbetarekommunens ordförande, Veronica Palm, spelat en roll för att föra fram Omar Mustafas namn, även om arbetarekommunens formella representant i kongressens valberedning var Teres Lindberg. Jag tycker det länder Veronica Palm till heder att hon har tagit ansvar och försökt förklara, varför det inte gick att ha Omar Mustafa kvar i partistyrelsen, men av Mustafas egna uttalanden framgår att både Stefan Löfven och Carin Jämtin har agerat i bakgrunden för att få bort honom.

Den mer stockholmslänsartade opposition mot den vänsterinriktade ledningen i Stockholmns arbetarekommun har i den här situationen sett ett gyllene tillfälle att välta eller modifiera vänsterledningen i huvudstaden. Den förser uppenbart kvällstidningarna med ammunition för att vid helgens årmöte om möjligt ersätta både Palm och Lindberg.

Som ny ordförande i arbetarekommunen i stället för Palm för de i stället fram Ylva Johansson, för övrigt inte bara före detta vänsterpartist utan också gift med Erik Åsbrink.

Dess bättre – och dess värre för dem – har Ylva Johansson tackat nej.

63 kommentarer

  1. Med vänsterextremerna vid partistyret i huvfudstaden lär det gå åt fanders i nästa val !

    Comment by Gudmun A. — 2013 04 24 18:14 #

  2. Det blir så här när kvinnor är inblandade.
    Glöm ej at V Palm är/snart varit gift med
    Roger Mogert, (s) oppositionsborgarråd i Stockholms stad. Politiska familjer…

    Comment by Henrik — 2013 04 24 19:58 #

  3. Till Gudmun A: Veronica Palm med flera är inte ett dugg extrema.

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 24 20:02 #

  4. Till Henrik: Så kvinnor borde inte få ägna sig åt politik, i varje fall inte om deras män också är det?

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 24 20:03 #

  5. Varför nämnde du att YJ är gift med EÅ?

    Nej, jag tycker att män är bättre politiker.

    Comment by Henrik — 2013 04 24 21:10 #

  6. Till Henrik: Jag nämnde honom för att han är ännu mer högerinriktad.

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 24 21:58 #

  7. Jag förstår inte riktigt Omars försvar för att bjuda in extrema åsikter. Om t.ex. SSU skulle bjuda in en känd rasist att prata på ett möte och på nästa möte bjuda in ytterligare en och på nästa möte bjuda in ytterligare en så skulle det givetvis vara fullständigt oacceptabelt och den som är ansvarig måste säga stopp. Om man vill bredda debatten och bjuda in en extrem debattör så måste man dessutom bjuda in någon som representerar den motsatta åsikten.
    Om Omar är seriös i sina åsikter så tar jag för givet att har ser till att bjuda in imaner eller liknande som talar för Israel, för homosexuella osv. Tills det har skett så är jag glad att slippa honom i mitt parti.

    Comment by Bengt Svensson — 2013 04 24 22:06 #

  8. Till Bengt Svensson: Det var också på den här punkten jag, liksom till exempel Veonica Palm, hade invändningar mot honom.

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 24 22:12 #

  9. Veronica Palm ligger långt till höger om dig Enn, det är sant !

    Comment by Gudmun A. — 2013 04 24 23:32 #

  10. Omar Mustafa kom med i distriktsstyrelsen för sina insatser i Broderskap/Tro och Solidaritet där han var en av dem som bildade Hjärta. Veronica Palm visste alltså vem det var hon nominerade som suppleant i partistyrelsen. Allt vad Veronica Palm har sagt förra veckan är lögner. Ingen kan tro att väljarna kommer att glömma Veronica Palms agerande förra veckan i valet som kommer 2014. Med Veronica Palm som vallokomotiv i Stockholm är valförlust garanterad i Stockholm.

    Comment by Tommy Rådberg — 2013 04 25 0:12 #

  11. Till er alla som vill kasta skit på Omar Mustafa.
    Läs denna artikel från 2006 om Omar Mustafas insats.
    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/killar-och-tjejer-jobbar-ihop_343100.svd

    Om Stockholmarna vill bli representerade av en lögnerska, Veronica Palm. Varsegod.

    Comment by Tommy Rådberg — 2013 04 25 0:36 #

  12. Intressant att höra dina synpunkter, Enn! Jag delar din beskrivning av det inträffade. Jag funderar dock på två andra saker som handlar mer allmänt om demokratin i partiet.

    1. Det ropas från många håll på en öppnare process vid val. Vad anser du om det?
    Jag anser att det för all del behövs valberedning för att ta fram välavvägda förslag, men är det inte rimligt att valberedningens förslag och eventuella motkandidater ska vara presenterade i god tid? Som det blev nu fick ombuden ca 20 minuter på sig att ta ställning till Omar Mustafa innan han valdes.

    2. En partikongress väljer PS-ledamöter, men tydligen kan partiledaren bara veckan efter avsätta sådana. Är inte det mycket märkligt? Jag tycker att Stefan Löfven schabblade å det grövsta. Han borde naturligtvis bestämt hävdat: ”Omar Mustafa är vald av kongressen och har därmed både partiets och mitt förtroende”. Då hade han på ett effektivt sätt troligen avvärjt den katastrof som följde. Eller vad säger du?

    Jag har väldigt svårt att tänka mig t.ex. Göran Persson handla så kraftlöst och förvirrat som Löfven. Å andra sidan hade väl han sett till att hans gamla kamrat Johansson fick en plats i PS…

    Comment by Fredrik — 2013 04 25 0:52 #

  13. Några korta kommentarer till Fredrik: S-kongressen har ju även tidigre haft problem med valberedningen, och det är uppenbart att dess arbete måste förbättras. Formellt är det bara kongressen som kan genomföra prtistyrelseval, och dessa gäller alltså till dess att det har fattats ett nytt kongressbeslut. Omar Mustafas beslut att avgå var således hans eget: Han drog slutsatsen att han, med det tryck han utsattes för, borde avgå.

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 25 9:40 #

  14. Till Tommy Rådberg: Ingenting tyder på att Veronica Palm agerade så solo som man får intrycket av ditt vredesutbrott.

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 25 9:44 #

  15. Enn Kokk:

    Visst är det formellt så att Omar Mustafa själv beslutade att avgå, men alla förstår väl att hans reella valmöjlighet efter press från Palm (och eventuellt partiledningen) inte var så stor.

    Min fråga berörde dock snarare det andra. Är det inte rimligt att en partiledare som utgångspunkt kraftfullt stödjer partistyrelsens ledamöter? Och dessutom att partistyrelsens ledamöter själva respektera kongressens beslut. Att som PS-ledamot bara dagarna efter kongressen gå ut i media och kritisera Omar Mustafa tycker jag är oerhört förkastligt.

    När det blåste kring Håkan Juholt såg vi Leif Pagrotsky gång på gång upprepa: ”Håkan är partiledare och så länge han är partiledare har han mitt fulla förtroende”. Det är den enda rimliga utgångspunkten.

    Jag är inte sosse, men jag skriver inte detta för att kasta skit på sossarna. Tvärtom vill jag ju se en socialdemokrati som har förmåga att vara del av en valseger 2014.

    Jag skriver detta för att jag tycker det är förbluffande och oroväckande hur det verkar fungera inom S numera. Ingen vågar stå upp för och ta strid för någon annan och när det blåser passar partikamrater på att hugga en i ryggen offentligt. Om en sån kultur fortsätter tror jag S får svårt att rekrytera nya förtroendevalda…

    Comment by Fredrik — 2013 04 25 10:52 #

  16. Det värsta med Mustafa-affären är att man bara ville ha in honom i partistyrelsen för att kunna öka röstetalet. Samma sak gäller det med invandringen, särskilt från högerdiktaturerna i Latinamerika från 70-talet och framåt. Jag tror inte ett ögonblick på att exempelvis sådana som Olof Palme hade några varmare personliga känslor för dessa människor. Det handlade bara om att maximera valresultaten. Varför har Sverige under årens lopp tagit emot så få politiska flyktingar från vänsterdiktaturer?

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 04 25 11:47 #

  17. Till Fredrik: Ja håller med om att den största skadan förorsakades av att folk inte kunde sitta stilla i båten. Men det begicks misstag på vägen dit också.

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 25 11:59 #

  18. Till Bengt Eliasson: I dag slår du nya rekord i fördomsfullhet.

    Om människor från andra länder, flyktingar eller arbetskraftsinvandrare, ges lov att stanna i Sverige, också får rösträtt här – varför skulle man då inte försöka integrera dem fullt ut i den svenska demokratin genom att också ge dem plats i våra beslutande församlingar?
    Nu råkar jag ha arbetat i Olof Palmes närhet, så jag kan bestämt dementera, att han inte skulle ha varit personligt engagerad i till exempel de chilenska flyktingarnas öden.

    Det här med flyktingar från vänsterdiktaturer har du också fått om bakfoten. Den första riktigt stora flyktingströmmen till Sverige kom från ett Baltikum, på väg att tvångsanslutas till Sovjetunionen. Senare, under ungernrevoltgen, tog Sverige också emot ungerska flyktingar. Men det du bortser ifrån var att fenomen som järnridån och Berlinmuren gjorde det mycket svårt att fly från länderna i det kommunistiska östblocket.

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 25 12:25 #

  19. Till Enn Kokk: Fanns det inte i dokumentärfilmen om Olof Palme ett inslag där han har direkt telefonkontakt med ambassadören Harald Edelstam angående frågan om politiska flyktingar under statskuppen i Chile?

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 04 25 12:57 #

  20. Till Bengt Eliasson: Det – vad det nu kan ha tillfört det här – minns jag inte.

    Men jag minns att socialdemokratin ordnade opinionsmöten mot kuppen i Chile, hade en egen chileinsamling och gjorde ytterligarfe andra insatser. Allt det här styrdes från den centrala partiexpeditionen, där jag arbetade.

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 25 13:34 #

  21. Du skriver att OP inte hade någon del i detta, men filmen visar att han var mycket engagerad i frågan om hjälp till de vänsteraktiva som försökte lämna Chile. Självfallet gäller frågan endast hur partiet genom tiderna har försökt röstmaximera sin verksamhet. Det visar med all önskvärd tydlighet den mycket tråkiga historien om Omar Mustafas mycket korta tid som partistyrelseledamot.

    I övrigt är det en självklarhet, för oss som vill betrakta oss som demokrater, att alla som bor stadigvarande i Sverige skall ha möjlighet att deltaga i de allmänna valen.

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 04 25 14:08 #

  22. Bengt Eliasson:

    Att engagera sig emot diktaturer och förtryck är väl en självklarhet. Om du väljer att kalla det röstmaximering får står för dig. Är det något vi bör hedra Palme för är det att han ofta tog ställning för förtryckta folk och för allas folks rätt till frihet.

    Att agera för vänsteroppositionen i Chile och fördöma statskuppen är hedervärt och att du försöker få det till någon slags taktik av inrikespolitiska skäl är fan skamligt. Än mer skamligt är förstås alla de högermän som tagit tillfället i akt att stödja och hylla diktatorer som Pinochet.

    Du har fel när du skriver att Sverige inte tagit emot flyktingar från diktaturer som påståtts stå till vänster, som Enn beskriver har det skett så. Enn kan nog även berätta om den starka antikommunism som funnits inom socialdemokratin.

    Att människor i högre utsträckning flytt från högerdiktaturer än från ”vänsterdiktaturer” kan ju knappast Palme styra över. Jag tror att det ofta beror på att vi har sett fler högerinriktade statskupper under andra halvan av 1900-talet. I de fall vänstern har tagit makten har de flesta som valt att lämna landet varit rika personer med anknytning till tidigare kolonialmakter som Storbritannien och Frankrike och således naturligt valt att flytta dit.

    Comment by Fredrik — 2013 04 25 16:44 #

  23. Sverige var ju väldigt generösa mot t.ex båtflyktingar från Vietnams socialistregim… eller hur var det ?

    Comment by Gudmun A. — 2013 04 25 17:14 #

  24. Hjärta Tro och Solidaritet (Socialdemokraterna) skriver på sin hemsida: ”Vi menar att det är drevet, inte Omars handlingar eller värderingar, som avgjorde att han uppmanades avgå, trots att han valts av kongressen”

    Partiet, via Veronica Palm, säger annat.

    Skamligt av vårt parti som dumpar en muslim. Skamligt ja och islamofobi.

    Comment by Tommy Rådberg — 2013 04 25 17:48 #

  25. Till Bengt Eliasson: Jag skriver ju tvärt om att Olof Palme var mycket engagerad i chilefrågan och flyktingarnas öden.

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 25 23:10 #

  26. Till Tommy Rådberg: Men att skylla alltihop på Veronica Palm är bra snett i mina ögon. Jag har nämnt andra personer i mitt, tror jag, balanserade inlägg.

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 25 23:13 #

  27. F’låt att jag lägger mig i, Enn, men något måste sägas. Att singla ut och klandra enbart Omar Mustafa för samma sak t.ex. Peter Weiderud öppet säger att han har gjort under Broderskaparna (Numera Tro och Solidaritet) visar ju på fördomar från partiet – mot Omar. Han klandras men andra sossar som bjudit in folk-och människoföraktande talare går fria. Det handlar alltså om det otrevliga i att bjuda in (ö)kända antisemiter och islmister med intolerant syn på kvinnor och hbt-personer och på andra religioner att tala och tom få sälja judehatiska m.m. böcker under (s)-gruppers paraply. Kritik kom när det skedde men rann av, viftades bort. Om partiet har granskat dessa tilltag vet jag inte, men tvivlar. Man försvarade med att säga att man ville ha dialog. Vilken dialog har man tagit om de värderingar som skiljer? Vilken dialog har vi fått se utåt?

    Helt plötsligt får inte en muslim och invandrare göra samma sak. Naturligtvis handlar det om fördomar. Men ingen svensk partimedlem borde göra samma! Skulle sossarna bjuda in Gert Wilder? Aldrig, hoppas man. Inga respektabla partier borde bjuda in ökända rasister eller våldsiriktade islamister. Dock har det gjorts.

    Detta vill jag fråga svenska partier: Visar ni respekt för svenska muslimer, många av vilka har flytt islamistiska regimer, eller svenska judar eller hbt-folk eller kvinnor, när ni bjuder in talare med synnerligen problemastiska värderingar om ett antal olika grupperingar?

    Varför lyssnar vi inte mer till alla svenska muslimer? Många anser att Omar Mustafa inte talar för dem och har uttalat sig skarpt.

    Comment by Ann-Katrin Roth — 2013 04 26 22:53 #

  28. Till Ann-Katrin Roth: I fallet Omar Mustafa har ju anklagelserna mot honom till slut kokat ner till en anklagelsepunkt, den ensidiga raden av islamister, och jag har ju i min text också visat förståelde för att det inte gick att försvara invalet av honom i partistyrelsen.

    Men att folk inom Tro och solidaritet söker skapa bryggor mellan olika religioner och att organisationer ibland visar nyfikenhet gent emot personer som företräder strömningar, som också är mig djupt främmande, kan jag samtidigt förstå.

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 27 7:43 #

  29. God Morgon, Enn Kokk! Satte du morgonkaffet i halsen när du slog upp dagens SvD och läste Thomas Bodströms artikel om krisen i den svenska socialdemokratin i ljuset av Omar Mustafa-affären? Bodström skriver bl a att det stora problemet inom partiet är dess slutenhet och toppstyrning, f ö samma åsikter jag framfört på denna blogg. Vilka kommentarer har du till hans artikel?

    Tack för tipset ang matställen i Öregrund. Det var så att jag och hustrun tänkte oss en tur i norra Roslagen under helgen. Det skall ju bli vackert väder under helgen.

    Jag önskar dig en fortsatt fin morgon med tidningsläsningen!

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 04 27 8:08 #

  30. Till Bengt Eliasson: Jag har inte läst Svenskan ännu – vi har inte ställt om tidningarna till Öregrund, eftersom vi varannan vecka bor inne i Uppsala.

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 27 9:55 #

  31. Till Enn Kokk: Thomas Bodströms utmärkta artikel finns självklart på SvDs nätupplaga. Idag lördag är f ö en viktiga för Stockholms arbetarkommun, som har sitt omtalade årsmöte. Veronica Palm kämpar uppenbarligen med näbbar och klor för att kunna fortsätta som arbetarkommunens ordförande. Tänk vad tiderna och politiken har förändrats. Tage Erlanders dagböcker visar hur han varje dag brottades, ja plågades, med tanken om han skulle kvarstå som partiledare och statsminister eller avgå. Om Veronica Palm är den stora politiker, som hon själv uppenbarligen tycker, borde hon inse när det är dags att avgå. Affären Mustafa har skadat socialdemokratin, kanske mest just i det område som inför valet 2014 är viktigast att vinna, nämligen Stockholm. Därför är Bodströms artikel viktig och visar med nödvändighet vem som egentligen skulle vara socialdemokratins partiledare. Den personen talar i Uppsala på Första Maj, arbetarnas egen högtidsdag!

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 04 27 10:41 #

  32. ”Därför är Bodströms artikel viktig och visar med nödvändighet vem som egentligen skulle vara socialdemokratins partiledare. Den personen talar i Uppsala på Första Maj, arbetarnas egen högtidsdag!”

    Jag lobbade på Thomas Bodström som partiledare efter Mona Sahlin. Min plan var att samme Thomas Bodström skulle bli vald till partiledare på kongressen i Göteborg. Har registrerat domänen bodis.se Formellt är det distrikten som kan nominera. Jag gav upp.

    Men.

    Jag har registrerat bodistill.eu

    Comment by Tommy Rådberg — 2013 04 27 12:05 #

  33. I Bengt Eliassons värld bör olika partiföreträdare (s) ständigt avgå.

    Och i både hans och Tommy Rådbergs värld handlar det om att upphöja Thomas Bodström till något stort. Gör honom till svensk ambassadör i Vatikanen!

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 27 12:22 #

  34. Tack för svar, Enn. Ja, det sägs ju det, att de vill bygga broar, ha dialog. Ser man nån dialog? Eller ges naivt eller politiskt en plattform till extremister att både tala och sälja alster som går emot socialdemokratiska värderingar? För många svenskar är det ett slag i magen. Nyfikenheten om dessa extremister kunde de ha tillfredsställt utan att ge dem en arena! Man behöver inte läsa långt innan judeföraktet hos somliga talare visar sig. Ibland tycker man det är naivt och egensinnigt förfarande. Ingen kritik tycks gå in. Verkligen inte ett klokt eller medmänskligt förfarande. Finns verkligen ingen kritik mot detta bland socialdemokrater???

    Jag lyssnar nog hellre till svenska muslimer som har all rätt att misstro islamister med band till muslimska brödraskapet. Många har uttalat sig. Men sympatiserar med Omar Mustafa som togs in och kastades ut.

    Skulle vilja se (egentligen inte) Tro och Solidaritet ge talarstolen till någon islamofob med folkhatiska skrifter i bagage att ”bygga broar” med. :)

    Comment by Ann-Katrin Roth — 2013 04 27 15:40 #

  35. Till Ann-Katrin Roth: Det Tro och solidaritet ändå, före det här debaclet, lyckades göra var att få kristna och muslimer – jag själv tillhör, som du vet, ingendera gruppen – att mötas i respekt, och jag tror faktiskt att det här brobyggandet också har bidragit till att få personer som Omar Mustafa att skilja på israelkritik och hållning till judar som religiös grupp.

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 27 16:19 #

  36. I min värld skall bara politiker avgå, som, genom sina handlingar, har skadat det parti de företräder. Att Veronica Palm omvaldes till ordförande i Stockholms arbetarkommun visar bara på den djupa kris partiet befinner sig i, särskilt vad det gäller den uppenbara brist på demokratisk insyn för medlemmarna. Det är bara granska vilka som sitter på de ”tunga” posterna inom Sthlms arbetarkommun för att inse att Thomas Bodströms analys är riktig. Förhållandena inom arbetarkommunen kan ju faktiskt beskrivas näst intill som maffialiknande, där några få familjer har oerhört mycket att säga till om. Självfallet på bekostnad av andra medlemmar. Är det så en demokratisk organisation skall fungera?

    Om nu Stefan Löfven är en sådan stor ledare som Enn Kokk och andra påstår, får han väl, och det måste ske skyndsamt, ta i med krafttag och ordna upp situationen.

    Men genom Enn Kokks och likasinnades försorg kommer nog snart socialdemokratin att vara ett minne blott. Då kan han sitta i sitt hus i Öregrund och berätta för sina barnbarn sagan om partiet som en gång ledde landet.

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 04 27 16:43 #

  37. Till Bengt Eliasson: Stefan Löfven kan inte avsätta någon som har fått sitt uppdrag av Stockholms arbetarekommun. Den senare är ett av de partidistrikt som tillsammans utgör partiet, organisationer som i stadgeenlig ordning själva väljer sina ledningar.

    Den av media uppblåsta opposition som finns inom arbetarekommunen har inte lyckats få någon kamikazepilot att ställa upp som dess ordförandekandidat.

    Jag har nu läst Thomas Bodströms artikel. Det finns ett och annat korn i den, men en partipolitiskt bevandrad person som jag ser också bristerna i den, brister som säkert har sin grund i att partiorganisationen är lite av främmande mark för Bodström, som kom in i partiet via en ministerpost. För att vara en smula rå: partistyrelsevalet är inte ett personval, där man väljer de bästa och brightaste människorna i partiet till det här värvet. Även sådana kommer naturligtvis in i partistyrelsen, men främst är partistyrelsevalet en kamp mellan partidistrikten om att få in sina egna representanter. I det här spelet bildadas ofta allianser, och således kan ett antal sammantaget tillräckligt stora distrikt formera en majoritet, som lite dikterar kongressens beslut.

    Dina utgjutelser om partiets snara undergång får mig att undra om du inte har tagit del av de senaste opinionsundersökningarna.

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 27 17:29 #

  38. ”Partistyrelsevalet är inte ett personval, där man väljer de bästa och brightaste människorna i partiet till det här värvet. Även sådana kommer naturligtvis in i partistyrelsen, men främst är partistyrelsevalet en kamp mellan partidistrikten om att få in sina egna representanter. ” Just det! Det är där skon klämmer, inte bara för S. För några år sedan publicerade (dåvarande) KommuAktuellt en artikel om politiska familjer i kommunerna. För ett parti som S som varit negativ till att ämbeten ska gå i arv eller fördelas inom familjen är det som pågår en skam.

    Comment by Jean — 2013 04 27 22:28 #

  39. Till Jean: Nu tror jag att det här med ”politiska familjer” har en annan bakgrund: folk i den politiska sfären träffas i unga år och gillar varann. De är ingen konspiration. Ibland kallas det kärlek.

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 27 23:09 #

  40. Enn gamle vän, jag vet att ditt intresse för teologiska frågor är minimalt. Men här har du relevanta frågor som broderskapare och valberedningar (s) borde ha ställt och begärt svar på inför kandidaturen av ordföranden i Islamiska förbundet som styrelsesupplean i (s). Det är en medresenär till mig i Egypten som i dag ställer ytterst relevanta frågor på Aftonbladets Debatt-sida.
    Startsidan / Debatt 2013-04-27
    Religionsforskaren: Arabisk vår – eller taktik?
    Inte nöjd med svaren från Islamiska förbundet

    Fakta

    DEBATTÖREN: Sameh Egyptson är religionsforskare vid Lunds universitet.

    DEBATTEN: Inlägget är ett svar på Mohammed Amin Kharrakis inlägg från den 24 januari.

    Mohammed Amin Kharraki från Islamiska förbundet skriver på förbundets hemsida och i Aftonbladet den 24 april, att de inte har något att dölja kring deras värdegrund. I detta uttalande förnekar förbundet all kritik om att de är en del av den islamistiska rörelsen i världen. I uttalandet hävdade förbundet att de tror på alla människors lika värde och kraftigt tar avstånd från all form av diskriminering och all typ av hatpredikningar och våldsideologier. Detta utalande och det faktum att de nu rensar förbundets hemsida från artiklar och insändare fick mig att hoppas på att den arabiska våren har nått Islamiska förbundet i Sverige.

    Jag har följt Islamiska förbundet länge och när jag som religionsforskare vid Lunds universitet 2002 höll en konferens på Svenska Institutet i Alexandria, inviterade jag en representant från Islamiska förbundet som också deltog. Konferensen syftade till att jämföra svensk, sekulär religionsundervisning med religiös undervisning som bedrivs i hela den muslimska världen. Detta var under en tid då religiösa skolor med denna typ av undervisning i Sverige var aktuell. Jag märkte hur representanten för Islamiska förbundet presenterade en konservativ syn på islam och han försökte även att få stipendium till svenska medlemmar för att studera Sharia vid al-Azhar när vi träffade den stora Imamen av al-Azhar. Två år senare besökte vi åter al-Azhar med en delegation från Lunds universitet för att diskutera begreppet mission och dialog. Vår slutsats var att al-Azhar som lärosäte står för en islamistisk inriktning och att man inte kan driva dialog eftersom det omgående förvandlas till monolog.

    Islamiska förbundet har fram till mycket nyligen förklarat sin värdegrund på förbundets hemsida. Här kan man läsa följande.
    1. Att Islam innebär ett total levnadssätt som behandlar livets olika aspekter.
    2. Att den Heliga Koranen och Profeten Muhammeds tradition, Allahs frid och välsignelser vare med honom, är källan till kunskapen om Islam.
    3. Att varje persons åsikt kan ändras/läggas till förutom Profeten Muhammed, Allahs frid och välsignelser över honom.
    4. Att vi följer medelvägen i Islam och förkastar all form av våld, överdrift och extremitet. Denna medelväg utgör ahl al-sunnah wa al-jamâs väg, i fotspår av Profeten Muhammed, Allahs frid och välsignelser över honom, och hans följeslagare.
    Jag undrar nu om Islamiska förbundet fortfarande erkänner denna värdegrund eller om de har ändrat sig, särskilt nu när länken inte längre är kopplad till hemsidan utan är ersatt med en kort variant.

    I den korta versionen har man tagit bort fyra väsentliga punkter som fanns i den ursprungliga versionen.
    1. Islamiska förbundets medelväg utgörs av ahl al-suunnah wa al-jamaas väg, i profetens och hans följeslagares spår. Begreppet ahl al-Sunna wa al-jamaa (följeslagare av profetens tradition och brödraskapet) är ett diffust begrepp som används av islamister för att legitimera en fundamentalistisk tolkning av islam och införandet av Sharia. I Egypten lyckades islamisterna till slut att införa begreppet i paragraf 219 i den nya konstitutionen i slutet av förra året. I denna paragraf står det att sharias principer innehåller fundamentalistiska regler och rättspraxis samt källor som kommer från doktrinerna av ahl a-sunna wa al-jamaa. När islamisterna, som utgjorde majoriteten av konstitutionens församling föreslog denna paragraf, avgick representanter för de kristna kyrkorna, domarna och advokatförbundet samt alla representanter för andra politiska partier, bl.a egyptiska socialdemokrater och de liberala partierna.

    Om man tar den värdegillande tolkningen av doktrinen av ahl al-suunnah wa al-jamaas innebär det att samhället ska följa Koranen och profetens tradition enligt de mest förtroendeingivande fyra lagskolorna, Hanafi-skolan, Maliki-skolan, Shafi-skolan och Hanbali-skolan. De fyra imamerna och deras lagskolor följer Koranen och profetens tradition, enligt alla imamers utsagor. Politik och religion är enhetliga.

    Många läsare uppfattar islams religiösa källor, Koranen och profetens tradition, suna, som de kristna idag uppfattar bibeln. Detta bör man vara försiktig med. I över femhundra år stod kristendomen och dess heliga böcker för kritik och studier både på ett teologiskt plan och genom sekulär forskning inom religion. Prästernas ensamrätt att tolka eller förklara guds ord har tagits bort och relationen mellan människor och gud blev en privatsak. Även guds existens ifrågasätts i den kristna läran i Gud är döds teologi hos vissa teologer som Jean Paul Richter. Teologer som Rudolf Karl Bultmann ifrågasatte bibelns språk och sa att bibelns språk är mytologiskt. För att dagens människor, som är präglade av det logiska tänkandet, ska förstå det, bör man undvika att bokstavstolka utsagor och myter som strider mot det logiska tänkandet i bibeln, för att förstå dess budskap. Den sekulära, allmänna, kollektiva uppfattningen i väst om relationen mellan kristendom, stat och individ är ett resultat av denna utveckling. Protestantism, modern teologi, existentiell teologi, feministisk teologi, liberal teologi eller dialektisk teologi existerar inte i islams allmänna kollektiva opinion. När filosofiprofessorn Abu Zed vid Kairo universitet ifrågasatte auktoriteten och profeten Muhammeds tradition som övergripande i dagens lagstiftning förklarades han som kättare och tvingades att leva i exil i Holland under resten av sitt liv.

    För att skilja mellan Koranens olika verser när de har meningsskiljaktigheter har de lärda i islamiska lagskolor en princip som heter ’nasikh’ och ’mansukh’ som betyder att de nya verserna ersätter de gamla. I debatten om politisk islam använder islamisterna de nyaste verserna i Koranen för att införa islamiska lagar, Sharia. Dessa Koranverser kom, enligt Koranhistoriker när profeten Mohammed lyckades att besegra alla fiender och etablera sin första islamiska stat. Dessa lagar används som grund för familjelagstiftning i muslimska länder idag och vissa muslimska invandrare kräver att det ska införas i deras nya länder, eller att de ska få dispens från rådande lagar.
    Ifråga om kvinnornas status i islam har alla de fyra lagskolorna en gemensam syn i följande frågor.
    Män har i Sharia rätt att skaffa sig fyra hustrur och rätt att ha samlag med sina slavinnor. Koranen: An-Nisa’ [4:3]. Kvinnorna måste ha slöja och får inte dra uppmärksamhet till dolda behag inför främmande män. Koranen: An-Nur [24:31]. Kvinnors juridiska rätt i vittnesmål och arv är hälften av mäns rätt. Quranen: Al-Baqarah 2:282 och An-nisa [4:176]. Ifråga om sexuella relationer mellan män och kvinnor har mannen rätt att tvinga till sig sex genom att använda våld mot sin hustru. Koranen An-nisa [4:34]. Därför finns inte något som heter våldtäkt inom äktenskapet i islam.

    I fråga om homosexualitet har Koranen ett absolut förbud mot homosexualitet, Koranen, Al-A’raf (7:80-86). Alla de fyra skolorna förbjuder gemensamt homosexualitet och betraktar det som en av de högsta synderna och det ska bestraffas. De har dock olika syn på hur det ska bestraffas. Enligt Hanafi ska den som är skyldig till homosexualitet straffas men inte dödas första gången, men om personen förklaras skyldig igen, ska denna person straffas med döden. Enligt hanbali– och maliki–skolorna straffas den som förklaras skyldig, till döden. Shafiskolan straffar den skyldige till homosexualitet till samma straff som för äktenskapsbrott, dvs till döden om man är gift eller piskan om man är ogift.

    Den arabiska våren leder till mer upplysning bland muslimer om demokrati och mänskliga rättigheter och fler muslimer blir delaktiga i det politiska livet. De extrema islamisterna hindrar muslimerna att kräva sina rättigheter genom att förvandla dem till en politisk lobby som syftar till att förverkliga guds vilja genom alla tider. Detta görs genom att införa Sharia vilket står i Koranen och profetens tradition. En ny liberal muslimsk inriktning håller nu på att formas. Här bortser man från profetens gamla tradition och använder istället mänskliga rättigheter och demokrati som utgångspunkt.

    Den tidigare ordföranden för Islamiska förbundet, Mahmoud Aldebe, krävde i ett brev till riksdagspartierna år 2008, bland annat särlagstiftning för Sveriges muslimer enligt Sharia. Omar Mustafa, Mohammed Amin Kharraki (som skriver att de inte har något att dölja i sin värdegrund) och Abdiresak (moderat riksdagsman) sitter i toppskiktet på Islamiska förbundet. De vill arbeta politiskt i Sverige och detta uppmuntrar jag starkt. Dock, antingen får de följa de befintliga partiernas värdegrund eller starta egna partier med sina egna värdegrunder.

    Jag frågar härmed Mohammed Amin Kharraki, Omar Mustafa och Abdiresak om de anser att de kan förena en sekulär jämställd värdegrund med doktriner från ahl al-suunnah wa al-jamaa. Jag blir mer än glad att få höra och studera deras teologiska förklaring.

    Sameh Egyptson
    Religionsforskare vid Lunds universitet

    Enn, i Egypten i dag betraktar anhängare av samma religionstolkning som intill några veckor sen var gällande i Islamiska förbundet egyptiska sekulära social-demokrater som ”avfällingar”.

    Comment by Anders Thunberg — 2013 04 27 23:42 #

  41. Självfallet skall kärleken få finnas inom politiken, men det ser inte särskilt snyggt ut som det har kommit att bli inom Stockholms arbetarkommun, där det finns nära familjeband mellan de viktigaste funktionärerna inom den lokala partiledningen.

    Man kan bara stilla undra hur partiets storheter såsom Tage Erlander och Olof Palme hade reagerat inför det som nu de senaste veckorna har utspelats inför våra ögon. De hade nog svårt chockerats och blivit mycket missmodiga. Kanske hade de använt Fabian Månssons klassiska ord: ”Vet hut-vet sjufalt hut!”.

    Apropå Palme så finns det ju de som aldrig har försuttit tillfället att för de åhörare som orkat lyssna, berätta hur nära, såväl arbetsmässigt som privat, de stod Olof Palme. Nu är det ju så att Olof Palme nog, och det på mycket goda grunder, kan betraktas som 1900-talets största svenska politiker. Och inom rörelsen är det ”fint” att ha arbetat för honom. Det kanske bästa exemplet på detta torde nog vara Thage G. Peterson, som verkar ha haft det som affärsidé att åka omkring i Sverige och tala om sin nära relation till Olof Palme. Men det finns fler exempel, t o m inom bloggvärlden. Även journalistikonen Jan Guillou har ju också på ett roligt sätt raljerat över detta fenom.

    Men ingenting tycks dessa människor ha lärt sig av partiets verkligt stora ledare Erlander och Palme. Därför är jag också, i motsats till Enn Kokk, bekymrad över den fortsatta utvecklingen inom partiet. Det finns dock ett ljus i mörkret: Thomas Bodström. Han visar med sin debattartikel i dagens SvD att han förstår vad som krävs för att ett parti skall bli trovärdigt inför väljarna. Dessutom har han, genom att avstå sin politikerpension, visat genom aktiv handling att han har samma moraluppfattning som Tage Erlander och Olof Palme.

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 04 28 0:09 #

  42. Om det bara finns ett ljus i socialdemokratiska partiet och det ljuset heter Thomas Bodström ger jag för min del inte mycket för partiets framtid.

    Men om du inte slutar älta samma saker om och om igen, tvingas jag till slut stänga av dig från att skriva kommentarer på min blogg.

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 28 11:46 #

  43. Till Enn: Att söner, döttrar eller syskon utses till en politikers en politikers poster eller får jobb i/av politiker har inget med kärlek att göra. Eller så har det det, d v s kärlek till de egna familjemedlemmarna. När exempelvis Juholt sr ordnade ett jobb åt den unge Håkan Juholt på s-tidningen var det knappast fråga om att det var kompetensen som var avgörande. Visst, det är inte konspiration men kanske vänskapshänsyn, för att uttrycka det vänligt.

    Vi rynkar på näsan åt att fruar, söner eller döttrar efterträder sina män som presidenter/premiärministrar i Sydamerika eller Asien. Men när exempelvis det stora kommunalrådets dotter tar över en viktig post när pappan avgår är näsan lika slät och fin som innan.

    Comment by jean — 2013 04 28 11:58 #

  44. Till Jean: Jag medger att det finns komplikationer med det här slaget av personsamband, men samtidigt är det väl ganska begripligt, att en del barn i politiskt mycket engagerade familjer också de blir mycket politiskt aktiva. En del av dem visar sig till och med ha samma talang som pappan och eller mamman.

    Att föräldrar mer allmänt försöker hjälpa sina barn till jobb tror jag inte har något att göra med deras politiska engagemang. Så här är väl alla föräldrar beskaffade.

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 28 12:16 #

  45. Enn: Jag tror man bedrar sig om man tror att det finns en skarp skiljelinje mellan israelkritik och förakt för som judar som grupp. Det finns många redogörelser för hur israelkritik kan komma att framstå och vara prov på antisemitism, beroende på hur kritiken framställs. Somliga är lyhörda, andra inte inför fördomsfulla utfall. Klart det är bra bygga broar mellan religionsförespråkare. Det är det vi gör i mitt samhälle. Men jag har inte din tro att det politiska Tro och Solidaritet verkar så solidariskt mot alla i det svenska samhället. Jag har sett alltför många bedrövliga ställningstaganden för att ha nån tro eller känna solidaritet med dessa sossar. :)

    Comment by Ann-Katrin Roth — 2013 04 28 13:42 #

  46. Christer Isaksson som brukar beskrivas som Sveriges främsta S-expert alla kategorier, säger i dagens SvD att Thomas Bodströms kritik är mycket kraftfull därför att den kommer långt inifrån partiet. Det har Enn Kokk nog sett.

    Comment by Erik N — 2013 04 28 18:29 #

  47. Till Erik N: Jo, jag läser SvD. Men jag håller inte med om att Christer Isaksson är Sveriges främsta S-expert alla kategorier. Och även han styrs av sina egna politiska böjelser.

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 28 18:47 #

  48. Enn Kokk: Hur skulle du vilja beskriva Christer Isaksson och dennes ”politiska böjelser”?

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 04 28 19:27 #

  49. Visst är det en ynnest i en jämförelse, att vi har vår fulla rätt att kritisera kristna i alla läger utan att konsekvent råka ut för skamgreppet att beskyllas för kristofobi.

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 04 28 21:08 #

  50. Till Bengt Eriksson: Jag känner honom en smula – cvi har träffats. Han ligger längre ut på den socialdemokratisaka högerskalan än jag. Det betyder inte att vi är ovänner.

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 28 22:10 #

  51. Till Hans G Eriksson: Min utgångspunkt är alltså inte att jag har en kristen tro. Jag är ateist.

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 28 22:12 #

  52. Enn Kokk, tack för svar.

    Det jag noterat är att jag kan kritisera kristna och kristendomen och förvänta ett sakligt svar utan efterslängar om kristofobi. Men har jag ”fel” synpunkt i en muslims ögon beskylls jag regelmässigt för islamofobi – även av ickemuslimer.

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 04 29 9:57 #

  53. Bengt Eliasson:
    Redan Per Albin Hansson har skrivit kritiskt om förhållanden i Stockholms arbetarkommun. Om intriger och maktkamp som fanns redan på hans tid!

    Det förringar naturligtvis inte att det finns problem idag, men det är larvigt med personer som idealiserar hur det var förr för att hela tiden kritisera hur det är idag. Det idealiserandet av historien vinner vi inget på, utan vi blir bara deppiga idag. Kampen går vidare!

    Det hyllande av Bodström visar tyvärr på din okunskap om politik. Bodström har säkert sina förtjänster och är säkert inte heller sen att framföra dem. Men han är ingen politisk lagspelare som harvar på inom partiet.

    Hans G Eriksson:
    1. Jag törs ändå gissa att kritiken baseras på hur du framför dina åsikter. Jag vet inget om just din kritik, men min uppfattning av religionskritikens olika utformning är att kritik mot kristendomen i Sverige ofta är mer initierad och välriktad. Kritik mot islam tenderar att bli svepande.

    2. Vi måste naturligtvis ta hänsyn till maktstrukturer när vi kritiserar. Kritik mot islam tenderar alltför ofta att bli att sparka nedåt, medan kristendomen fortfarande har en särställning i vårt land. Att slå mot makten är alltid mer prioriterad än att slå mot en utsatt grupp, även om denna grupp förstås har sina fel och brister.

    Comment by Fredrik — 2013 04 29 15:47 #

  54. Till Fredrik: Vad vet du om Thomas Bodströms egenskaper som lagspelare? Intet, tror jag. Han är, inte minst som jurist men också som tidigare politiker, väl medveten om betydelsen av samarbete om man skall nå framgång i sakfrågorna. Bodströms mycket viktiga artikel i Svenska Dagbladet visar på de stora problem svensk socialdemokrati har när det gäller interndemokrati. Många av de som av olika skäl kritiserat Bodström är ju i grunden orsaken till att S förlorade makten 2006. De står för en politik som hörde hemma i en annan tid och har inte svaren på framtidens många gånger svåra frågor. Bodström står för något nytt och för partieliten hotfullt och har ett vinnande sätt hos väljarkåren. Därtill har han, jmf med MÅNGA andra socialdemokrater, en mycket hög privatmoral, ja i paritet med den som Erlander och Palme stod för. Socialdemokratin vinner inga val på att bedriva stark vänsterpolitik, där man glömt arbetarrörelsens gamla motto ”att arbeta och göra rätt för sig”. Den devisen har ju Moderaterna mycket skickligt tagit över och gjort till en framgångssaga.

    Med Stefan Löfven kommer den socialdemokratiska rörelsen att sakta men säker gå under. Det är sorgligt.

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 04 29 17:08 #

  55. Jag förstår inte vad det är som gör Bodström till ett moraliskt föredöme? Är det att han gärna t.ex. sitter i styrelser för vinstdrivande förskolor om han kan tjäna en hacka?

    Vad jag vet om Boström? Inte mer än vad jag sett och läst av och om honom i media. Han framstår som en självcentrerad person som gärna lyfter fram sig själv, men inte har någon särskilt förankring i partiarbetet. Var han står politiskt vet jag inte heller. För mig framstår han som en vindflöjel till höger i partiet. Han var med och drog igång övervakningssamhället för att sedan bli dess kritiker i opposition. Vilka sakfrågor brinner Boström för? Vilka har han tagit strid? Var står han politiskt? Jag har ingen aning. Jag ser bara en välkammad karriär politik som gillar uppmärksamhet kring sin egen person… Ja, jag är lite hård och Bodström vill säkert väl. Men han har mycket att bevisa både som partiarbetare och politiskt innan han kan få mitt stöd i alla fall.

    Comment by Fredrik — 2013 04 29 19:59 #

  56. TB är medlem av en politisk familj.
    Dessa skall motarbetas för demokratins skull.

    Comment by Henrik — 2013 04 29 20:02 #

  57. Till Henrik: Jag är, vilket jag har gett uttryck för, ingen entusiastisk uppbackare av Thomas Bodström, men det har att göra med hans åsikter, inte med det faktum att han är son till Lennart Bodström

    Comment by Enn Kokk — 2013 04 29 20:11 #

  58. Till Fredrik: Mina reflektioner gäller inte egen kritik utan grundar sig på en rad iakttagelser under lång tid.

    När pastor Åke Green uttalade sig om homosexualiteten som sådan följde en våldsam kritik och ett rättsligt efterspel. Men hans belackare beskylldes inte för kristofobi.

    En rad imamer och andra företrädare för islam har uttryckt sig synnerligen drastiskt om homosexuella och därtill deklarerat att en man har rätt att slå sin hustru ”i tillrättavisande syfte”. Finns det ett tillräckligt underdånigt och hänsynsfullt sätt att ifrågasätta detta? Och när kommer – i enlighet med likhet inför lagen – den första rättsliga reaktionen?

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 04 29 23:08 #

  59. Till Henrik: Jag är övertygad om att Lennart Bodström blev ganska förvånad över att sonen gav sig in i politiken. Sedan bör man nämna att mediebilden av Lennart Bodström, särskilt den från tidigt 1980-tal, inte på något vid stämmer med den sanna bilden av Lennart Bodström. Jag har haft förmånen att träffa denne ett flertal gånger och han imponerade varje gång med sin vänlighet, humor och kunskap. Och det viktiga är att tiden gav honom rätt i den mycket infekterade debatten om de utländska u-båtarna, som påstods ha opererat i Stockholms skärgård. En synnerligen tråkig historia, som en senare utrikesminister (Carl Bildt) byggde hela sin politiska plattform på. Till stort förfång för Sverige och dess utrikspolitik.

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 04 30 13:53 #

  60. Hans G Eriksson:

    Ja, jag är övertygad om att man kan kritisera imamer och andra som uttalar sig homofobt utan att beskyllas för islamofobi. Detta görs också. Problemet är när det generaliseras allmänt om muslimer eller när enskilda får bära ansvar för vad andra enskilda sagt eller gjort. Detta förekommer relativt ofta när det gäller muslimer och judar, men nästan aldrig när det gäller kristna.

    Nej, självklart blir det inget rättsligt av detta. Åke Green friades ju och det betyder att rättsläget i det här fallet är klart. Därför finns det ingen åklagare som skulle gå vidare med en sådan anmälan. Åklagare ska endast driva fall som de tror kommer leda till fällande dom. Därtill kan noteras att Green själv ansträngde sig för att det skulle bli debatt och rättslig prövning. Han höll sin predikan först utan att någon brydde sig. Så då gjorde han den igen, men såg till att media var informerad. En provokatör!

    Comment by Fredrik — 2013 04 30 15:31 #

  61. Fredrik: Åke Green både fälldes och friades. Innan hans namn blev allmänt känt hade åtskilliga graverande uttalanden gjorts av imamer och andra utan rättsliga konsekvenser. Inte heller efter den skärpning som gjorts har vi sett några konsekvenser.

    Jag föreställer mig att du känner till mer av de generaliseringar i form av anklagelser som gjorts mot den kristna världen än som kan utläsas av ditt inlägg. TV hade ett reportage om Frälsningsarmén där organisationen anklagades för att utnyttja människors utsatta läge i eget syfte.
    Vem har inte hört de allmänna slängarna om hur Livets ord plågar sjuka människor med att sjukdomen eller funktionshindret är en direkt följd av att de lever i synd?

    Men vem kan ge exempel på motreaktionen ”kristofobi”?

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 04 30 20:04 #

  62. Hans G Eriksson:

    Om rättsväsendet skulle ha tagit lättare på imamers ev homofobi än Åke Greens vet jag inte, men jag har svårt att se att det skulle vara så. Med tanke på att Åke Green friats är dock fritt fram för alla religiösa tänkare att smäda homosexuella.

    Ordet kristofobi finns ju som sagt inte och det är kanske tur, med tanke på att islamofobi är ett ganska olyckligt ord som tyvärr är etablerat.

    Jag tror dock du missförstår ordet islamofobi. Att kritisera Islam eller extrema imamer är inte islamofobt per definition och alltså helt legitimt. På samma sätt är det helt legitimt att kritisera Livets Ord eller Frälsningsarmén. Det som inte är acceptabelt är att angripa alla från en viss religion för vad enskilda utövare har gjort eller använda nedsättande generaliseringar om människor från en viss religion. Det låter som att det du kallar ”kristofobi” bara är vanlig religionskritik?

    När det gäller islamofobi handlar det allt som ofta om en stereotypisering av ”mannen från arabvärlden”. Kvinnoförtryckare, emot jämställdhet, tillhör hederskultur, anti-demokratisk, terrorist, osv. Det är egentligen i sammanhanget inte så viktigt med personens religion. Även kristna från arabvärlden drabbas och muslimer väntas ta ansvar för den kristna hederskultur som finns. Kanske är rätt begrepp för detta snarare att det handlar om rasism mot arabvärlden, men den kopplas oftast samman med religion.

    Comment by Fredrik — 2013 05 03 12:58 #

  63. Fredrik: Som jag uppfattar det har rättsväsendet tagit lättare på uttalanden om dödsstraff som lämplig åtgärd mot homosexuella än Åke Greens negativa uttalande om homosexualiteten som företeelse. En antydan om detta är att Green fälldes av tingsrätten medan personer med de starkande uttalandena skyddas av rädsla för ”islamofobi” och ”rasism”. Stäm gärna av med någon funktionär inom rättsprofessionen, som inte längre är i tjänst.

    Nja, det raddas som bekant upp beskyllningar mot personer som dristat sig att göra preciseringar på temat Omar Mustafa och Islamiska förbundet, trots att de är en marginaliserad del av muslimkollektivet i Sverige.

    Klassiska generaliseringar som ”det vet man väl hur dom religiösa är” och ”i dom lugnaste vattnen går de största fiskarna” har inte krävt samma mod som uttalanden med de följder vi talar om här.

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 05 03 14:02 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^