Last chorus: Jacob Branting

10 juli 2006 22:56 | Last chorus, Musik, Politik, Prosa & lyrik | 2 kommentarer

Jag läser, med stort vemod, att ännu en av mina gamla vänner, Jacob Branting, har dött. Jacob var född 1930, således 76 år när han dog. Han var son till advokaten och vänstersocialdemokraten Georg Branting; Hjalmar Branting var Jacobs farfar.

Inte så att Jacob och jag har haft ett tätt umgänge genom åren. Vi har ätit en och annan lunch ihop. Sist vi träffades var på min kombinerade 65-årsmottagning och avskedsmottagning på 68an (Sveavägen 68 i Stockholm), när jag gick i pension från jobbet på socialdemokratiska partistyrelsen.

Men vi hade under 1960- och 1970-talen en lång skrivarrelation, där han ömsom var redaktör och jag skribent, jag ömsom var redaktör och han skribent. I den rollen gillade vi varann; jag är säker på att det var ömsesidigt.

Under min studenttid i Uppsala försörjde jag mig periodvis som frilansskribent – jag skrev kulturartiklar, recensioner och politiska debattinlägg. Arbetarbladet i Gävle gjorde under det tidiga 1960-talet försök att få prenumeranter även i det s-tidningslösa Uppsala, och jag skrev lite åt tidningens lilla uppsalaredaktion men framför allt för dess kultursida. Dess redaktör var Jacob Branting, och han gjorde en mycket läsvärd och bred kultursida, en av de bästa i landsortspressen. Jacob upptäckte mig först som debattör och uppmanade mig gång på gång att skriva debattartiklar för Arbetarbladet. Men sen såg han förtjänster också i de recensioner jag skrev, och det började komma en mängd böcker, framför allt med politiska förtecken, från redaktionen i Gävle till min studentlya i hörnet av Kungsgatan/Linnegatan för bedömning.

Samtidigt var jag redaktör för Socialdemokratiska studentförbundets tidskrift Libertas, som utgavs under devisen ”Regeringsorgan i ständig opposition” och ibland innehöll lika mycket kultur som politik – för detta fick jag mycket beröm, inte bara i Arbetarbladet utan också i stockholmspressen.

Det var klart att Jacob Branting skulle vara med i Libertas! I nummer 1-2 1963 fanns fem dikter av Svante Foerster men också Jacob Brantings

LITEN DAGBOK VID KUSTEN

23.1

Under natten var Futa här, uggleögd och hispig. Hon tog ett gammalt grått trähus och tryckte det i spillror med tummen.

Det är lika kallt fortfarande, men hon har liksom inte tid att frysa, verkar det.

2.3

Det blir liksom inte av med det där dagboksskrivandet. Men jag kom förbi det där huset Futa tryckt ihop. Gren sa, att en dag i slutet av februari, han mindes inte så noga, hade spillrorna börjat försvinna. Han bor mittemot. På natten hade han hållit utkik, och då hade hon kommit igen. Hon samlade upp spillrorna i vänstra handen, reste sig i hela sin längd och slungade ut det i Östersjön. Rubb och stubb var borta på morgonen.

1.7

Nu far jag på semester. Fy fan vad skönt.

22.7

Jaha, det var det det.

3.9

Träffade Gren på gatan. Han sa, att Futa ställt upp ett grått hus av sten där det grå trähuset stod förut. I gatuplanet ligger en affär, som säljer kontorsmaterial.

Jacob Brantings talanger som kulturredaktör uppmärksammades av bland andra Karl Vennberg, och Branting rekryterades till Aftonbladets kulturredaktion. Jag hade redan en relation till Vennberg och hade publicerat kultur- och debattmaterial även på Aftonbladets kultursidor, men kontakterna med Aftonbladets kulturavdelning blev än mer täta, när också Jacob Branting fanns där. Till mina insatser där hör mängder av anonyma notiser i Innerspalten om radikal musik; jag har gett mina bloggläsare ett smakprov i form av det jag skrev om Helmut Qualtinger och ”Der dialektische Materialismus Rock”, men jag skrev mest om ny amerikansk musik. Jag ska försöka återpublicera mer av detta fram över.

I slutet av 1960-talet hade jag, just i Innerspalten, skrivit om att man – gärna på Prisma i samarbete med FiBs lyrikklubb – borde ge ut Joe Hill på svenska, och det stod inte länge på förrän Bertil Hökby på Prisma och Stig Carlson på Lyrikklubben via Aftonbladets kulturredaktion hade tagit reda på vem som hade lanserat den, enligt dem. utmärkta idén. De bjöd mig på lunch och erbjöd mig att bli redaktör för boken.

Rune Lindström (han med ”Himlaspelet”) hade redan översatt en rad av Joe Hills sånger, som man kunde använda. (Det fanns också Joe Hill-översättningar av Ture Nerman, men det är en annan historia, som jag ska berätta i ett annat sammanhang.) Återstod att bestämma sig för vem som skulle göra de kompletterande översättningarna – jag hade fått ihop något som föreföll bli den första riktigt kompletta Joe Hill-sångboken. Jacob Branting förstås!

Jacob Branting var inte ny heller i den här genren. För inte särskilt länge sen hade han översatt till exempel den spanska, antifascistiska sången ”Den svarta tuppen” – jag återkommer till den när jag nedan skriver om min andra sångbok, ”Upp till kamp!”.

Jacob gjorde ett lysande översättnings-, i några fall kanske snarare tolkningsarbete. När ”Joe Hills sånger” kom ut (Prisma och FiBs lyrikklubb, 1969), fick den mycket uppskattande recensioner, till exempel av Agneta Pleijel i Aftonbladet. Och den sålde!

Som exempel på Jacob Brantings förmåga att skriva bra texter väljer jag Joe Hills ”Coffee An´”, som i hans svenska version blev ”Räkna noga”:

COFFEE AN´

Amerikansk text: Joe Hill (Joel Hägglund / Joseph Hillstrom), 1912
Musik: E O Excell, 1897 (”Count Your Blessings”)

”Coffee An´” fanns med i den fjärde upplagan av ”Den lilla röda sångboken” (1912). I en senare upplaga (den 17e, cirka 1922) har den kallats ”Count Your Workers – Count Them!”. Originaltexten, ”Count Your Blessings”, är skriven av Johnson Oatman. Det starka förbund som det talas om i sången var för Joe Hill IWW, Industrial Workers of the World, en radikal fackföreningsrörelse som ville organisera arbetarna oavsett deras utbildning, yrke, ras, språk, tro eller bakgrund. Den från Gävle bördige immigranten Joel Hägglund (1879-1915), som i USA kallade sig Joseph Hillstrom, förkortat till Joe Hill, anslöt sig till IWW 1910 och blev snabbt agitator och organisatör inom rörelsen. Framför allt blev han rörelsens sångare.

An employment shark the other day I went to see,
And he said, ”Come in and buy a job from me,
Just a couple of dollars for the office fee,
But the job is steady and the fare is free.”

Chorus
Count your pennies, count them one by one,
And you´ll plainly see how you are done.
Count your pennies, take them in your hand,
Sneak into a Jap´s, and get your coffe an´.

I shipped out and worked and worked and slept in lousy banks,
And the grub it stunk as bad as forty-´leven skunks.
When I slaved a week the boss he said one day,
”You´re too tired, you are fired, go and get you pay.”

Chorus
Count your pennies…

When the clerc commenced to count. Oh, holy gee!
Road and school and poll tax and the hospital fee,
Then I fainted and I nearly lost my sense
When the clerk he said, ”You owe me fifty cents.”

Chorus
Count your pennies…

When I got back to town with blisters on my feet,
There I heard a fellow speaking on the street,
And he said, It´s the worker´s own mistake,
If they stick toghether they get all they make.”

Chorus
Count your pennies…

And he said, ”Come in and join our union grand.
Who will be a member of this fighting band?”
”Write me out a card,” says I, ”By gee!
The Industrial Workers is the dope for me.”

Chorus
Count your workers, count them one by one,
Join our union and we´ll show you how it´s done,
Stand together, workers, hand in hand.
Then we´ll never have to live on coffee an´.

Så här blev sången på svenska:

RÄKNA NOGA

Svensk text: Jacob Branting, 1969
Amerikansk originaltext: Joe Hill (Joel Hägglund / Josep Hillstrom), 1912
Musik: E O Excell, 1897 (”Count Your Blessings”)

En förmedlingshaj en dag jag träffa på,
och han sa: ”Följ med, ett jobb det ska du få.
Bara några dollar kostar avgiften,
resan fri och stadigt jobb det får du sen.”

Refräng
Räkna noga, räkna örena,
resten finns hos profitörerna.
Räkna noga, och gå in på ett café,
kaffe kan du klara, kanske smörgås me´.

Jag for dit och slet mig blå och sov i en barack.
Maten smaka pyton i en rödmyrstack.
Sju dar slet jag, sen sa chefen hej och tack:
”Du får sparken, stick nu med ditt pick och pack.”

Refräng
Räkna noga…

På kontoret fick jag lön för alla skift
minus väg- och brand- och sjuk- och skolavgift.
När man räknat färdigt och lagt på procent
svimma jag, för jag var skyldig femti cent.

Refräng
Räkna noga…

Jag gick hem på ben som blev allt skralare,
men i staden hörde jag en talare.
Och han sa att arbetarna handlat fel,
om de håller hop så får de ut sin del.

Refräng
Räkna noga…

Och han sa: ”Kom med, vi har ett starkt förbund!
Vilka vill bli medlemmar i denna stund?”
”Hit med medlemskortet genast”, ropa jag,
”sammanhållning är precis vad jag vill ha.”

Refräng
Räkna noga proletärerna,
vi kan ordna upp affärerna.
Slut er samman nu i obrytbara led,
mer än kaffe klarar vi när ni gått med.

Finn Zetterholm fick låna Jacob Brantings nyöversättningar av mig, redan innan sångboken kom ut. ”Räkna noga” fanns därför med på hans LP ”Joe Hill på svenska” (Intersound ISOLP 100-S, 1970), till vilken jag skrev all mapptext; skivan har senare utgivits även som CD.

Både jag och Prisma hade fått blodad tand av framgången med ”Joe Hills sånger”, och 1970 var det dags för nästa sångbok, ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred”. Även där fick just ”Räkna noga” representera Jacob Brantings nyöversättningar av Joe Hill.

Jag lät Jacob Branting översätta en sång, som också Joe Hill hade gjort en variant av (och som följaktligen fanns med i ”Joe Hills sånger”):

HALLELUJAH, I´M A BUM

Amerikansk originaltext: Harry McClintock, 1897 eller 1898
Musik: Sir Henry Rowley Bishop (ouvertyren till operan ”The Miller and His Men”), 1813

Musiken till ”Hallelujah, I´m a Bum” är ouvertyren till en opera från 1813, ”The Miller and His Men”, skriven av Sir Henry Rowley Bishop (1786-1885). Ouvertyren spreds som religiös sång och kallades då ”Revive Us Again”. Den vanligaste texten med titeln ”Hallelujah, I´m a Bum” skrevs 1897 eller 1898 av Harry McClintock, som hade ”Revive Us Again” som förlaga. McClintocks text publicerades i Industrial Union Bulletin 4 april 1908. ”Hallelujah, I´m a Bum” sjöngs 1908 på IWWs konvent och blev mycket populär bland medlemmarna, ”wobblies”. McClintock och Joe Hill kamperade ihop på Hawaii, och Hill skrev en variant av McClintocks text, som finns återgiven i ”Joe Hills sånger”, Prisma, 1969.

Oh, why don´t you work, like other men do?
How the hell can I work when there´s no work to do?

Chorus
Hallelujah, I´m a bum,
Hallelujah, bum again!
Hallelujah, give us a handout
To revive us again!

I went to a house; I knocked on the door;
The lady said, ”Scram, bum, you´ve been here before!”

Chorus
Hallelujah…

I went to a house; I asked for some bread;
The lady came out, said, ”The baker is dead.”

Chorus
Hallelujah…

Oh, I love my boss; he´s a good friend of mine;
That´s why I am starving out on the bread line.

Chorus
Hallelujah…

Oh, why don´t you save all the money you earn?
If I didn´t eat, I´d have money to burn.

Chorus
Hallelujah…

Och här kommer Jacob Brantings svenska version:

HALLELUJA, GÅ OCH DRIV

Svensk text: Jacob Branting, 1969
Amerikansk originaltext: Harry McClintock, 1897 eller 1898
Musik: Sir Henry Rowley Bishop (ouvertyren till operan ”The Miller and His Men”), 1813

När andra har jobb, varför jobbar ej ni?
Men hur fan får man jobb i en stängd industri?

Refräng
Halleluja, gå och driv,
halleluja, vilket liv!
Halleluja, ge mej ett bidrag,
jag är ”friställd” igen.

Jag kom till ett hus, där jag knackade dörr.
Hon som öppna sa: ”Stick, du har varit här förr!”

Refräng
Halleluja…

Jag kom till ett hus, och där bad jag om bröd.
Hon som öppna sa: ”Lessen, men bagarn är död.”

Refräng
Halleluja…

Jag älskar min chef, han är min hjärtevän,
det är därför jag går här och stämplar igen.

Refräng
Halleluja…

Och varför har du inte löningen kvar?
Om jag svälter ihjäl blir jag välbärgad karl.

Refräng
Halleluja…

Också annat i ”Upp till kamp!” (Prisma, 1970) hämtades från USA:

“Oh, Freedom” vann stor spridning under 1960-talets medborgarrättsdemonstrationer i USA, men redan årtionden dess förinnan hade den för första gången använts av demonstrerande negrer i Atlanta, Georgia.

OH, FREEDOM

Amerikansk text: Negro spiritual i bearbetning av medlemmar i SNCC

Oh Freedom, Oh Freedom,
Oh Freedom over me, over me,
And before I´ll be a slave,
I´ll be buried in my grave
And go home to my Lord and be free

(and there´ll be)
No segregation, no segregation,
no segregation over me,
And before I´ll be a slave,
I´ll be buried in my grave
And go home to my Lord and be free

(and there´ll be)

No more weeping…

No more shooting…

No burning churches…

No more jail house…

Oh, Freedom…

No more Jim Crow…

No more Barnett…

No more Pritchett…

En fullkomligt suverän insjungning av “Oh Freedom” gjorde Pete Seeger tillsammans med den medsjungande publiken vid den berömda konserten i Carnegie Hall, New York, den 8 juni 1963. En del av konserten fanns på Pete Seegers LP “We Shall Overcome” (CBS/Columbia 62209. Hela konserten finns senare utgiven på dubbel-CDn “We Shall Overcome” (CBS/Columbia C2K 45312, 1989).

För min sångbok “Upp till kamp!” (Prisma, 1970) gjorde Jacob Branting en svensk version av “Oh Freedom”, men han valde då att helt plantera sången i svensk jord.

DENNA FRIHET

Svensk text: Jacob Branting, 1970
Musik: Amerikansk traditionell melodi; negro spiritual (”Oh Freedom”)

Denna frihet
denna frihet
denna frihet
efter fem, efter fem…
det är bra för industrin
att jag står vid en maskin
tills jag stämplar ut och går hem.

Jämlikheten
jämlikheten
jämlikheten
ska vi nå, ska vi nå
när vi ligger i vår grop
är vi lika allihop
och vår arvsskatt dras av i det blå.

Broderskapet
broderskapet
broderskapet
tror vi på, tror vi på
när en varg vill kyssa lammet
och när säckväv är av sammet
och när flera har makten över få.

Denna frihet,
jämlikheten,
broderskapet
vackra ord, vackra ord.
Men vi har ett liv, ett enda,
bara vi kan få dem tända
som små eldar på människans jord.

Den ovan nämnde Pete Seeger har tillsammans med Lee Hays skrivit en sång, ”If I Had a Hammer”, som Jacob Branting för min sångbok ”Upp till kamp” gav en fullständigt suverän svensk form.

THE HAMMER SONG / IF I HAD A HAMMER

Amerikansk originaltext och musik: Lee Hays och Pete Seeger, 1950

Kring 1950 fanns det i USA en folksånggrupp, som kallade sig The Weavers. Den bestod i originaltappningen av Pete Seeger, Lee Hays, Ronnie Gilbert och Fred Hellerman; senare tillkom, som ersättare, Erik Darling, Frank Hamilton och Bernhard Krause. Gruppen blev en fantastisk succé och hade den ena fullträffen efter den andra på hitlistorna. Efter gruppens upplösning 1953 (på grund av McCarthys förföljelser) återförenades den i flera omgångar i olika konstellationer. Flera av medlemmarna har dessutom gjort stor succé som soloartister. Gruppens medlemmar skrev ofta i olika kombinationer sånger tillsammans. Det är således Pete Seeger och Lee Hays som tillsammans har skrivit ”If I Had a Hammer”, också kallad ”The Hammer Song”. Den har spelats in också av många många andra. En minnesvärd upp-popad version gjordes till exempel av Trini Lopez.

If I had a hammer, I´d hammer in the morning,
I´d hammer in the evening –
All over this land.
I´d hammer out danger, I´d hammer out a warning,
I´d hammer out love between my brothers and my sisters,
All over this land.

If I had a bell, I´d ring it in the morning,
I´d ring it in the evening –
All over this land.
I´d ring out danger, I´d ring out a warning,
I´d ring out love between my brothers and my sisters,
All over this land.

If I had a song, I´d sing it in the morning,
I´d sing it in the evening –
All over this land.
I´d sing out danger, I´d sing out warning,
I´d sing out love between my brothers and my sisters,
All over this land.

Well, I´ve got a hammer, and I´ve got a bell,
And I´ve got a song –
All over this land.
It´s the hammer of Justice, it´s the bell of freedom,
It´s a song about love between my brothers and my sisters,
All over this land.

Med Pete Seeger finns den här låten bland annat på ”Love Songs for Friends and Foes” (Folkways FA 2453), ”Sing Out With Pete!” (Folkways FA 2455), ”Strangers and Cousins” (CBS SBPG 62528) och ”Wimoweh” (Folkways FTS 31018).

Jacob Brantings svenska version i ”Upp till kamp! Sånger för arbete, frihet och fred” (Prisma, 1970; där finns också noter till samtliga låtar) har alldeles egna kvaliteter:

SLÄGGAN

Svensk text: Jacob Branting, 1970
Amerikansk originaltext och musik: Lee Hays och Pete Seeger (”If I Had a Hammer” / ”The Hammer Song”), 1950

Om det fanns en slägga
att slå med när det ljusnar,
att slå med när det skymmer
i hela vår värld,
då slog vi för fara,
vi slog för att varna,
då smidde vi kärlek
till vår broder och vår syster
i hela vår värld.

Om det funnes klockor
att ringa när det ljusnar,
att ringa när det skymmer
i hela vår värld;
vi ringde för fara,
vi ringde att varna,
vi ringde in kärlek
till vår broder och vår syster
i hela vår värld.

Om det funnes sånger
att sjunga när det ljusnar,
att sjunga när det skymmer
i hela vår värld,
då sjöng vi för fara,
vi sjöng för att varna,
då sjöng vi för kärlek
till vår broder och vår syster
i hela vår värld.

Nu finns det en slägga
och klockor som ringer
och nu finns det sånger
för hela vår värld.
Det är rättvisans slägga
och frihetens klockor,
det är kärlekens sånger
till vår broder och syster
i hela vår värld.

Björn Arabh har gjort en fruktansvärt bra, gospelartad insjungning av Jacob Brantings svenska version på dubbel-LPn ”Till seger” med röster och sånger ur arbetarrörelsens 90-åriga historia 1979 (Socialdemokraterna / a disc). Det är en m y c k e t bra skiva. Tjata på partistyrelsen om att den borde återutges som CD!

”Los Gallos” är, som jag har nämnt ovan, en spansk frihetssång från francotiden, som smugglades till Sverige 1963. Lite mer fanns att läsa i min ingress till sången i ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred” (Prisma, 1970). Av den framgår också Jacob Brantings roll:

Antalet politiska fångar i Spanien är i dag mycket stort. Dessa fångar fortsätter sin kamp i fängelserna: genom brev och inlagor till fängelsedirektörer och ministrar kämpar de för sina rättigheter, för avskaffande av tortyr med mera; dikter, böcker och konstverk görs i och smugglas från fängelserna. Här är ett exempel. Jacob Brantings svenska tolkning gjordes för ett TV-program, ”En sång, ett vapen”, med Fillie Lyckow, Evabritt Strandberg och Jan-Olof Strandberg som medverkande. Programmet finns inspelat på en LP från SweDisc med samma namn (SWELP-X 39).

I ”Upp till kamp” angavs fortfarande den spanske visförfattaren som anonym, men i dag, när Spanien är demokratiskt, är det riksfritt för honom att bli nämnd vid namn:

LOS GALLOS

Spansk originaltext och musik: José Antonio Sanchez Ferlosio

Cuando canta el gallo negro
es que ya se acaba el dia.
Si cantara el gallo rojo
otro gallo cantaria.

Ay, si es que yo miento,
que el cantar que yo canto
Io borre el viento,
Ay, que desencanto
si me borrara el viento
Io que yo canto.

Se encontraron en la arena
los dos gallos frente a frente,
el gallo negro era grande
pero el rojo era valiente.

Ay, si…

Se miraron cara a cara
y atacó el negro primero,
el gallo rojo es valiente
pero el negro es traicionero.

Ay, si…

Gallo negro, gallo negro,
gallo negro, te Io advierto,
no se rinde un gallo rojo
más que cuando está ya muerto.

Ay, si…

Eftersom ”Upp till kamp!” innehöll ett avsnitt med frihetssånger, var det självklart att där ta med ”Los Gallos”, som i Jacob Brantings svenska översättning hette

DEN SVARTA TUPPEN

Svensk text: Jacob Branting, 1968
Spansk originaltext (”Los Gallos”) och musik: José Antonio Sanchez Ferlosio

Svarta tupp, när du hörs gala,
blir det mörkt, natten är inne.
Men när den röda tuppen gal,
då gryr morgonens timme.

Refräng
Vind, vinden ska föra
bort min sång om jag sagt
vad ingen får höra.
Vind, vad ska vi göra?
Vinden ger jag min sång
som ingen får höra.

Och de möts på en arena
näbb mot näbb mitt för varandra.
Sporre av järn har den ena
men sitt mod äger den andra.

Refräng
Vind…

Svarta tupp, tror du du vunnit?
Säg mej, vem slipade sporren?
Den röda tuppen har aldrig dött,
ni möts kanske i morgon.

Refräng
Vind…

Svarta tupp, tupp svart som natten,
snart blir din tid att förblöda.
Den svarta tuppen är stor
men segrar ej över den röda.

Refräng
Vind…

Utöver de här texterna har Jacob Branting också gjort svenska tolkningar av sånger, skrivna av Phil Ochs.

Jacob Branting gav förstås även ut egna diktsamlingar – tyvärr har jag inte tillgång till någon här i Öregrund; kanske ska jag därför komplettera den här artikeln senare.

Han gjorde vidare flera böcker för FiBs lyrikklubb. 1965 var han redaktör för ”Svenskt 60-tal – ung lyrik i urval” (FiBs lyrikklubb och Prisma) – bland de medverkande poeterna fanns Claes Andersson, Öyvind Fahlström, Lars Gustafsson, Leena Helka, Åke Hodell, Lars Norén, Göran Sonnevi med flera. I ”29 röster -67″ (FiBs lyrikklubb) intervjuade han, Björn Håkanson och Kjell Sundberg 29 svenska författare, bland dem Erik Beckman, Bengt Emil Johnson, Åke Hodell och Lars Gustafsson (1967).1972 gav han ut antologin ”Lucidor. Dikter” (Fibs lyrikklubbs lilla serie).

Efter en schism kring en omgörning av Aftonbladets kultursidor lämnade Jacob Branting och flera andra av kulturredaktionens medarbetare sina jobb där. Jacob Branting återkom dock i Aftonbladet, som dagsversskrivare. Hans dagsverser publicerades i många år och lär vara cirka 2 000 till antalet. Jacob Branting utgav år 1998 ett urval, ”Huller” (Ord & visor förlag). Brantings dagsverser kunde handla om de mest olika ting, och förlagsreklamen – skriven av Branting? – lyder följaktligen: ”Räkna inte med att hitta någon som helst ordning i denna bok. Den är snarast ett bidrag till det sena 1900-talets kaosforskning.”

Och så: ”En del av de mer eller mindre blida noteringarna är tidsbundna och det är meningen. Andra är tidlösa. Det är också meningen.”

Det sista gäller väl också de vistexter av Jacob Branting jag har presenterat. Jag är för egen del övertygad om att de kommer att leva länge, långt efter sin upphovsman.

Och jag är stolt över att ha bidragit till att ha publicerat dem.

2 kommentarer

  1. Återkommer då och då till din blogg som jag läser med stort nöje och intresse. Hittade idag din text om Jacob B.
    Har länge försökt hitta en av hans dagsverser? eller dikter? som jag vill minnas heter ”Människan i centrum” och är en modern tolkning av ”Där sädesfälten böja sig för vinden,” Det jag minns av den är fortsättningen: ”som är mättad av tre sorters biocid,
    tänder jag en cigarett av märket Minden, och jag tänker på min cancerrisk därvid.” Är det något du känner igen?

    Comment by Bo Weslien — 2015 02 11 16:59 #

  2. Till Bo Weslien: Om mitt eget förhållande till och samarbete med Jacob Branting har jag skrivit ovan. Som dagsversmakare i Aftonbladet skrev han ju oerhört mycket – en del av det återfinns i ”Huller” 1998, men där återfinner jag inte den vers du citerar. Så om den finns i återtryck, är det i någon bok jag inte äger.

    Comment by Enn Kokk — 2015 02 11 17:25 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^