Tre Ellen-böcker i en

Cararina Kruusval är en nästan otroligt produktiv barnboksförfattare, som dessutom själv illustrerar sina bilderböcker. Det betyder verkligen inte att hon slarvar. Hennes bilder är detaljrika och uttrycksfulla; med sina snedperspektiv kan de ibland påminna om Ilon Wiklands, vilket är menat som beröm.

Produktiviteten har väl kanske i någon mån underlättats av att många av dem är historier om återkommande figurer. Ellen och kompisen Olle är exempel på detta. Tre av historierna om Ellen finns samlade i ”Ellens bok” (Rabén & Sjögren, 2013).

Den första av dem är ”Blommor från Ellen”, ursprungligen utgiven 1996. I den har mamma födelsedagskalas, men ingen pratar med Ellen, vilket Catarina Kruusval skickligt illusrerar med lilla Ellen stående bland en massa ben, tillhöriga vuxna gäster. Mamma har fått mängder av fina blombuketter, så Ellen går ut för att också plocka en fin födelsedagsbukett till mamma. Det blir en fin gul maskros, en röd vallmo på andra sidan staketet – det tycker grannen inte om! så Ellen går vidare ut i skogen – en skogsstjärna och ett jättestort ormbunksblad. Men nu hittar Ellen inte hem längre: gråter lite men tröstar sig med blåbär. Fast då hör hon pappa ropa efter henne, och när hon svarar, kommer allihopa och hämtar henne. Hon får rida hem på pappas rygg, och hennes fina bukett hamnar i en vas bland de andra blommorna på gratulationsbordet.

Den enklaste av de här berättelserna är ”Ellens boll” från 1994. Ellen kastar sin röda boll hemma i huset, men då tar hunden Buster den och den försvinner. Ellen letar på alla upptänkliga ställen, men ingen boll. Till slut blir hon alldeles trött – bilden av när hon gäspar är fantastiskt fin – och vill sova en stund. Och där, i sängen, ligge både Buster och bollen.

Lång och vindlande är däremot ”Ellens äppelträd” från 2004, och det är också där de snedvinklade bilderna av hus och trädgård finns. Det börjar med att Ellen och Olle klättrar i det stora gamla äppelträdet på tomten – det här trädet ger också enormt mycket frukt. Men så, under en vinterstorm, knäcks trädet. Vintern går med sina vinterlekar, och till slut tar äpplena slut – Ellen och Olle näns inte riktigt ät upp de allra sista, förrän mamma har lovat köpa ett nytt träd. När våren har övergått i riktig värme, gräver mamma och pappa upp roten till det knäckta äppelträdet, och mamma tar med Ellen och Olle till handelsträdgåden för att köpa ett nytt äppelträd. Men vad var det gamla av för sort? Ellen känner igen den sort det ska vara, Golden red. Fast kan det bli äpplen på det där lilla skrutträdet, och hur länge dröjer det egentligen innan man kan klättra i det? Det senare kan nog ta lång tid, men det nya lilla trädet får blad och blommor, och har man sett: När hösten kommer, bär det ett – ett enda – stort äpple. Det delar Ellen och Olle och Ellens mamma och pappa på, och det är ovanligt gott!