En estetiker som utmande det politiserade sovjetsamhället

6 februari 2013 16:25 | Politik, Prosa & lyrik | Kommentering avstängd

I Aktuellt i politiken (s) nummer 2 1977 (27 januari) publicerade jag följande:

Brodskij på svenska

I FiBs lyrikklubbs Lilla serien har Werner och Anna Aspenström gett ut ett urval av Josif Brodskijs dikter, ”Oas i öknen” (Tiden, 1976).

Det är svårt att förstå varför Brodskijs dikter har lett till konflikter med sovjetsamhället, till rättegång, till fem års förvisning till ett läger utanför Arkangelsk och slutligen, i praktiken, landsförvisning. Bara några få av de i boken publicerade diktena har en direkt social udd; ”Monumentet” är ett exempel. Att ett samhälle inte anser sig kunna acceptera metafysiska, ”antimaterialistiska” eller vad man nu väljer att kalla det, dikter säger mer om samhället än om diktaren.

Inledningens dialog mellan domaren och Brodskij gör, bara den, boken värd att ha.

* * *

Så långt min recension.

Jag vill här ge ett exempel på att Brodskijs poesi oftare var estetisk, meditativ och reflekterande än politisk:

Om kvällen

Snö hade silat in genom det otäta taket
och mjukpudrat höet.
När jag bäddade åt mig
flög en liten fjäril upp.
Lilla fjäril, lilla fjäril!
Gömd på höskullen
uppsköt den sin död
en vinter till.

Den levde för att se
hur lampan rykte
och stockväggarna skimrade
i ljuset.

När jag lyfte upp den
såg jag mjölet på vingrna
tydligare än lågan,
tydligare än min egen handflata.

Alldeles ensamma är vi
i kvällsdunklet,
mina fingrar varma
som junidagar.

(1965)

1987 tilldelades Brodskij nobelpriset i litteratur.

No Comments yet

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^