Från Folket i Bild till FiB/Kulturfront

4 januari 2013 14:27 | Media | 12 kommentarer

Jag är i hög grad präglad av gamla Folket i Bild. Den blev på många sätt roten till den vänstersocialdemokratiska samhällssyn jag har behållit hela livet, när jag på 1950-talet var en del av dess jättelika ombudskår. Tidningen var då ägd av socialdemokratiska Tidens förlag tillsammans med Esselte men fortfarande till stor del i händerna på människor som hade kommit till socialdemokratin från Karl Kilboms gamla vänstersocialistiska parti. Folket i Bild kom att prägla min egen litteratur- och bildsyn.

Layoutmässigt var tidningen under en stor del av min tid som FiB-ombud inget mästerverk, men under senare delen av min tid med tidningen fick den ett ansiktslyft, kändes modernare. Men just det hjälpte ju inte. 1962 såldes Folket i Bild, som då gick lite knackigt, till Bonniers veckotidningskoncern Åhlén & Åkerlund, som vi som hade arbetat för FiB och besjälats av dess kulturkamp betraktade som ärkefienden.

Jag vet inte om de som sålde ut och de som köpte upp tidningen var så naiva som det föreföll – men många av oss gamla FiBare ville ju därefter inte ta i tidningen ens med tång, detta oavsett vad den innehöll och hur snygg layout den hade.

Så när upplagan inte höll det man hade satsat på, profilerades gamla Folket i Bild om till FiB Aktuellt, så småningom allt mer uttalat Å & Ås organ i sexbranschen.

1971, när gamla Folket i Bild fick en ny efterföljare i FiB/Kulturfront, var jag anställd på Socialdemokratiska partistyrelsen. Eftersom jag på den tiden arbetade aktivt mot tidens bokstavsvänster, som hade förgreningar också bland dem som återstartade FiB, och eftersom tidningees första stora scoop gällde IB-affären (vars inhemska del jag senare skrev en stor intervjubok om), tror möjligen en del av människorna bakom FiB/Kulturfront – bland dem finns tidskriftsföreningens nuvarande ordförande, min gamle vän från laboremustiden Hans O Sjöström – kanske att den svala attityd jag har visat gentemot det återuppståndna Folket i Bild är politiskt betingad.

Men de tar i så fall fel. Min svala attityd har hela tiden främst berott på att jag inte har tyckt att FiB/Kulturfront är någon omstartad Folket i Bild. Jag har gång på gång försökt läsa den men aldrig känt mig hemma med den.

Jag kan berätta hur det var i starten. När första numret kom ut, befann jag mig i något jobbärende – jag har glömt vilket – i Göteborg. Jag minns fortfarande hur jag letade reda på en kiosk som hade första numret av FiB/Kulturfront och hur jag sen på tåget mot Stockholm kastade mig över den som över en återuppstånden nära och kär anförvant.

I dag minns jag inget av innehållet men jag minns min besvikelse: Det här var ju inte Folket i Bild.

Jag gjorde upprepade försök att närma mig tidningen, men det ville sig inte, för övrigt inte heller under senare år då IB-strider och annat sådant är ett minne blott.

Jag har just gjort ett nytt försök: i en pressbyråkiosk nere på stan fick jag syn på julnumret, nummer 12 2012, och köpte det.

Det är på 72 sidor, och dess tema är kärlek, och trots att det finns en del i det här numret som jag gillar, uppstod det ingen kärlek mellan mig och FiB/K den här gången heller.

Alltså, jag har hittar flera artiklar vars teman intresserar mig, till exempel artikeln om Sigrid Kahle och Carl-Göran Ekerwald, den om Folkets Hus, även Jan Myrdals Skriftställning om Freud. Jag kunde nämna mer, så det är inte det.

Jag är en varm vän av Lindström, vars julgristeckning pryder omslagets baksida, och jag gillar Robert Nyberg, som bidrar med en uddig serie (inte lika uddigt döpt till FiB-strippen). Jag antar att de tider är förbi, då den geniale serietecknaren Jan Lööf till slut gav upp och slutade göra ”Bellman” för FiB/K.

Men något känns fel med den här tidskriften, från omslaget till slutet. FiB/Kulturfront har en fullkomligt hopplös, omodern, läsaravstötande layout – vad den än påminner om, är det i varje fall inte om en modern veckotidning. Jämför med den i dag också månadsutkommande Vi, så förstår ni vad jag menar.

Och så saknar jag familjetidningskänslan, den som präglade gamla Folket i Bild.

Den innehöll till exempel serier av lite olika karaktär, också för barn. För de yngre fanns särskilda sidor och även Frimärksklubben.

Ett återkommande inslag i gamla Folket i Bild var resereportagen, ofta skrivna av skribenter som på tidens språk kallades ”upptäcktsresande”. Utlandsrelaterat, ofta kritiskt, material finns också i dagens FiB/K, men även om ingen i dag förväntar sig djungelskildringar av ”upptäcktsresande”, finns där ju en hel, konfliktfylld värld att bevaka i bild och text. Jag försår ju att fattiga FiB/K inte har råd att låta egna utsända skriva, men sådana som Martin Schibbye, som för övrigt förekommer i en intervjuartikel i det aktuella julnumret, har förmodligen spånor av reserfarenehter att sälja också till en fattig tidning som FiB/K?

Och så fanns de fantastiska – många och varierande – litterära bidragen. Jag ser att FiB/K har en följetong, men det är ju nästan meningslöst, när man bara utkommer en gång i månaden – dessutom var gamla Folket i Bilds följetonger skrivna av den tidens mest kända och lästa författare, sådana som Vilhelm Moberg och Moa Martinson. En novell och en dikt utgör de litterära bidragen i FiB/Ks julnummer. Jag har inget mot att uppmuntra ambitiösa amatörers skrivande – jag gjorde själv sådant under min redaktörstid på Aktuellt i politiken (s) – men gamla Folket i Bild var ju något av en banerförare för den kvalificerade skönlittraturens intåg i de svenska arbetarhemmen. Gamla Folket i Bilds julnummer – jag har under senare år återupplivat minnena genom att köpa in de här numren på Tradera – är i det här stycket exempellöst bra, innehåller bland annat (då) nyskrivna noveller – många! – av tidens bästa författare, illustrerade av tidens konstnärligt bästa illustratörer/tecknare.

Mycket annat kunde nämnas, till exempel Willy Maria Lundbergs konsumentsidor, sidorna med skämtteckningar av tidens bästa skämttecknare, Lyrikklubben och Konstklubben samt FiBs Ungdomsring.

Sammanfattningsvis: Det finns en hel del läsvärt i dagens FiB/K, även om det har getts en föga läslockande förpackning. Jag är glad att Folket i Bild, åtminstone till namnet, lever vidare och att den används för seriös och granskande journalistik. Men mitt problem i förhållande till tidningen är fortsatt, att den inte ens påminner om gamla Folket i Bild.

12 kommentarer

  1. Hur kan jag på enklaste sätt ta del av ett lämpligt numemr av det du beskriver som ”gamla Folket i Bild”?

    Comment by Sonny — 2013 01 07 1:02 #

  2. Till Sonny: Den ursprungliga Folket i Bild fanns fram till 1962. Lösnummer från den eran säljs på fora som Tradera men också på antikvariat – det senare är kanske att föredra för den som gärna först vill se vad det är man köper.

    Comment by Enn Kokk — 2013 01 07 8:41 #

  3. 1984 kom det ut två tjocka böcker med artiklar från Folket i Bild, i urval av Ivar Öhman. De kanske inte är omöjliga att hitta på antikvariat; det finns till exempel ett par ex på http://www.bokborsen.se
    –
    Tidiga FiB/Kf hade åtminstone ambitionerna att nå ut till många även utanför bokstavsvänstern, även om syftet var bredare än att bli en ny FiB. Tyvärr är målgruppen sedan många år inte Folk utan Fibbare, vilket bidrar till att göra tidningen lite småtråkig. Man vet liksom redan vad artiklarna ska handla om. Inget ont i det, såna tidskrifter fyller också en funktion, men det ger inte mig personligen så mycket. Inte ens när min pappa var inblandad i både styrelsen och tidningens innehåll förmådde jag följa tidningen kontinuerligt.

    Comment by Olof Öberg — 2013 01 07 12:34 #

  4. Till Olof Öberg: Ivar Öhmans Folket i Bild-antologi i två band har jag, och jag tycker att den ger en representativ bild av vad gamla Folket i Bild var och stod för. Men jag har också, på antikvariat och via Tradera, köpt in massor av lösnummer och hela årgångar.

    Min avsikt var verkligen inte att småsint hacka på FiB/Kulturfront – det är ändå bra att den över huvud taget finns – mer då att puffa på för att återge den den bredd, som skulle kunna få folk att se tidningen som en alternativ och bättre familjetidning.

    Comment by Enn Kokk — 2013 01 07 16:44 #

  5. Jag kan förstå att Enn Kokk inte gillar FiB/Kulturfront. Men gå med och jobba med tidningen, jag tror det skulle ge en del att tänka på.

    Comment by Leif Stålhammer — 2014 01 31 0:47 #

  6. Till Leif Stålhammar: Jag är snart 77 år, så om FiB/Kulturfront-aktivisterna ska vara i min ålder, dör väl snart tidningen (med oss).

    Jag tycker att tidningen förvisso innehåller en hel del läsvärt material – Hans O och Lill Sjöströms lärarreportage i senaste numret är ett exempel. Och jag har noterat att layouten har blivit bättre än den tidigare periodvis har varit.

    Eftersom jag själv är gammal tidskriftsmakare begriper jag också att en massa saker som man skulle önska av tidningen inte är möjliga så länge upplagan är så pass låg – intäkterna är helt enkelt inte tillräckligt stora. Men som gammal FiBare (läsare och försäljare av den ursprungliga veckotidningen Folket i Bild) ser jag helt enkelt inte dagens FiB/Kulturfront som en fullödig ersättning för det dess föregångare var. För att bli det måste den ha noveller av bra författare, illustrerade av lika skickliga tecknare, serier, barnsidor, artiklar från andra länder och världsdelar som inte bara speglar konflikter, filmrecensioner, matrecept och så vidare. Följetonger har jag inte ens nämnt – ska man ha sådana, måste man komma ut en gång i veckan, inte en gång i månaden.

    Comment by Enn Kokk — 2014 01 31 17:24 #

  7. Om FiB/K. Jag tror det är förutsägbarheten som ger tidningen en litet trist framtoning. Jag har följt den sedan start, skrev/konstruerade korsord, satt en period i styrelsen, medverkar i deras monter på B&B-mässan i Gtbg, men var/är sällan entusiastisk, mer plikttrogen, av historiska och programmatiska skäl.
    Det underliggande problemet med det förutsägbara är ju naturligtvis det politiskt rätlinjiga, korrekta om man så vill. Jag är en del av den vänster som ”skapade” Fibban, men tyckte tidigt att innehållet blev för sekteristiskt, ”ofolkligt” om man vill uttrycka sig lite slarvigt.

    Comment by kjell eriksson — 2014 02 01 12:28 #

  8. Till Kjell Eriksson: Också jag köper och läser plikttroget FiB/K, dock utan att alltför ofta bli entusiastisk över något. Det här har inte något med tidningens politiska tendens att göra utan just med att den inte har den där lite brokiga innehållsliga blandningen som en familjetidning, dock med ambitioner, bör ha för att locka många.

    Comment by Enn Kokk — 2014 02 01 18:08 #

  9. FiB/K har intagit en stor del i mitt politiska liv. När jag läste det första uppropet, det med Gunnar Strängs ögon (Tala är silver …), blev jag fångade direkt. Jag har arbetat med tidningen sedan den dagen på olika vis, även med ett långt uppehåll i slutet av 80-talet. Men tråkig och politiskt/konstnärligt förutsägbar har den alltid varit. En politisk korrekthet har alltid vilat tungt över det mesta, trots att vi hela tiden diskuterat dessa saker för att komma till rätta med dem.

    Senast var i lördags, då årsstämman ännu en gång gjorde upp med politiskt sekterism och försökte återuppleiva idéer som är nära släkt med dem som Enn Kokk fann i den första Folket i Bild.

    Resurserna är små, men inriktningen i en demokratisk organisation är ändå det avgörande. Jag hoppas nu att tidningen ska kunna utvecklas i en riktnig bort från sekterism och förutsägbar tråkighet. Men då måste ni alla också hjälpa till.

    Comment by Knut Lindelöf — 2014 04 27 20:09 #

  10. Till Knut Lindelöf: Min egen aktiva FiB-tid hade jag på 1950-talet, då jag var ombud. Det är från den tidens tidning – inte från något politiskt perspektiv, som många skulle tro – jag hämtar mina tidningsideal.

    Comment by Enn Kokk — 2014 04 27 22:01 #

  11. Hej. Vi hade FiB hemma när jag var liten. Jag har ett minne av att ha smugit under täcket och läst Okänd soldat av Väinö Linna som följetong. Kan det vara sant, och i så fall när kan det ha varit?

    Comment by Lennart Johansson — 2015 11 23 20:51 #

  12. Till Lennart Johansson: Jag har mina gamla Folket i Bild ute på landet och kan inte kolla, men jag skulle tro att det var i anslutning till att den kom ut på svenska, vilket var 1955.

    Comment by Enn Kokk — 2015 11 23 20:59 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^