Ett mord på Fjällbacka
27 december 2012 16:34 | Deckare, Film | 11 kommentarerJag är en inbiten deckarläsare men ganska selektiv när det gäller att välja deckare. Deckare ska förstås vara spännande men också beskriva människor som väcker ens intresse, gärna också innehålla miljöskildringar som gör dem till något mer än bara spänningshistorier. Stieg Trenters lysande stockholmsbilder och H-K Rönbloms småstadsskildringar hör till det som i mina ögon gör deckare läsvärda.
Camilla Läckberg hör, trots de stora upplagor hon har nått med sina deckare, inte till de författare jag har läst – min erfarenhet är att kvantitet inte alltid är lika med kvalitet.
Läckberg har mutat in Fjällbacka i Bohuslän som sitt deckarrevir. Jag har varit i Bohuslän sommartid, till och med tillbringat några semesterveckor där tillsammans med Birgitta. dock inte i Fjällbacka, så när TV i går visade filmatiseringen av Läckbergs ”Fjällbackamorden”, bänkade vi oss framför TVn. Men inte ens de somriga miljöbilder som fanns inströdda i den rätt förvirrade handlingen fick oss att se blitt på det här spektaklet.
Jag är som sagt en ganska van deckarläsare och ser inte så sällan deckare på TV, men den här historien föstod ingen av oss förrän upplösningen, på känt deckarmaner, presenterades på slutet. Det som framför allt irriterade var myllret av människor som, utan att man ens hann lära sig namnen på dem och alltid fick klart för sig vilka de var, strömmade förbi i TV-rutan. Alltsammans var ett sammelsurium, och när vi redan var mycket långt in i filmen, tittasde vi på varann och jag sa vad vi båda tänkte: ”Jag förstår inte ett förbannat dugg!” Till detta bör jag kägga att vi båda var spik nyktra.
En gång under den här filmens gång skrattade jag dock högt: när jag såg scenen där konstnären målade damen på tavlan som förorsakade de här morden.
Det var inget snällt skratt.
11 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Ja Du inte var det mycket att hänga i Julgranen.
Att de Svenska manusförfattarna inte fattat att de inte kan kriminalhistorier att göra film av.
Bästa hittills är Beck med Peter Haber.
Per Morberg ska hålla sig till köksregionerna tycker jag.
Tror Du gjorde rätt som skrattade åt det.För det var då inget att gråta åt.
Hoppas Fru Birgitta mår skapligt och Du också.
Min Mamma älskade kriminalhistorier, hon hade säkert också gapskrattat.
God fortsättning!
Comment by Marie-Louise Grimlund — 2012 12 27 19:46 #
Till Marie-Louise Grimlund: Några av de äldre Beck-filmatiseringarna, som bygger på Sjöwalls och Wahlöös ursprungliga böcker, är också sevärda. Och en och annan Trenter-filmatisering.
Comment by Enn Kokk — 2012 12 27 22:18 #
När vi nu återvänder hemåt ska jag naturligtvis titta på ”Fjällbackamorden” i SVTplay. Gillar faktiskt Camillas böcker. Kan ha att göra med att Tanums kommun, Fjällbacka och Grebbestad länge var familjens sommarviste.
Detta med myller av personer är ett otyg i många deckare, men duktiga manusskrivare brukar kunna rensa bort ”sidogrenar” och dito personer för att renodla och begripliggöra intriger som annars blir just för omfattande för en normal biofilmslängd.
F.ö. delar jag Din uppfattning om Stieg Trenter. Betr. H K Rönblom, som tillhörde min ungdoms favoriter är jag numer lite tveksam efter att ha läst om en av hans tidiga (blev ju tyvärr alltför få) böcker och funnit den lite larvig.
Den enda filmatiseringen av Sjöwall-Wahlöös böcker som håller måttet på alla plan är i mina ögon Bo Widerbergs mästerliga ”Mannen på balkongen”. Haber-varianterna ska man inte ens nämna i sammanhanget eftersom de endast har rollfigursnamn gemensamt med Sjöwall-Wahlöö.
Så måste jag också tillstå att ”Damen i svart” och ”Moln över Hellesta” har sina speciella platser i mitt filmhjärta.
Comment by Mats Werner — 2012 12 28 7:44 #
”Mannen på taket” heter filmen, och inget annat! Måste vara värmen….
Comment by Mats Werner — 2012 12 28 8:37 #
Roslund-Hellström är för tillfället giganterna i deckarchangern i Sverige.De har något att säga och inte bara något spektakulärt tjafs.
Att skriva deckare har tydligen dessvärre blivit ett slags ”brödskriveri”.
Ps.Gillar G W Persson till dels pga hans språk och humor (så vet han väl lite vad han snackar om och tycker själv att det mesta i deckarväg är rent skräp.
Comment by Lassalle — 2012 12 28 8:58 #
Jag är inte bekant med Läckbergs böcker alls.Däremot med många andra deckarförfattare.
Min reaktion var förvåning- kanske mer än gäspningen, som också kom.
Har läst nånstans att Läckberg själv tror att folk har något emot henne.Att kritiken beror på det.Det tror inte jag.
Min förvåning kom sig av att jag sällan sett något så dåligt i filmväg.Synd både för författare och filmmakare.
Comment by gunborg nilsson — 2012 12 28 13:35 #
Till Mats Werner: ”Mannen på taket” hör också till mina favoriter. Filmatiseringarna av Mellvigs Hillman-deckare har jag svårare för, eftersom de, trots att de i mycket är välgjorda, präglas av en viss virrighet.
Comment by Enn Kokk — 2012 12 28 18:42 #
Till Enn Kokk: Jag tycker i likhet med dig mycket om att läsa, när så tiden medger, men jag måste erkänna att jag har svårt med deckare, men två undantag, nämligen Leif G W Persson och Jens Lapidus. Eftersom jag själv har juridiska insikter så tycker jag dessa två är helt i en annan klass än de övriga svenska deckarförfattarna. Om jag måste välja så är nog Persson den bästa i genren i Sverige. De har dock tillsammans en helt annan erfarenhet av brott och insikter i juridiskt tänkande än de övriga författarna som gör att de hamnar på en helt annan nivå. Kanske kan man kalla det ”överklassen” inom deckarlitteraturen.
Apropå Leif G W Persson så kommer med sändningsstart den 13 januari en TV-serie som bygger på hans böcker om Palmemordet. En del debattörer har hävdat att det är fel att blanda verklighet med fiktion, men jag tror det är bra att en sådan serie sänds, därför att det kan leda till en viktig och välbehövlig diskussion om mordet och de faktorer som låg bakom.
Ty i likhet med Leif G W Persson är jag övertygad om att det var enskilda poliser och militärer på den yttersta högerkanten som låg bakom mordet på Sveriges tidigare statsminister. För hur man än vrider saker och ting kan man inte komma förbi det faktum att Lisbet Palme har pekat ut Christer Pettersson som den gärningsman som sköt hennes make. Hon har genom åren visat en sådan integritet, att det är fullkomligt osannolikt att hon, om hon hade varit minsta osäker, skulle ha pekat ut en oskyldig person. Svea HovR har också sagt att det är ställt utom allt rimligt tvivel att Pettersson verkligen befann sig på Sveavägen den aktuella kvällen.
Dilemmat är att Persson i sin bok inte löper linan ut och skriver om hur det verkligen måste ha gått till, nämligen att Christer Pettersson verkligen var mördaren, men att han var kontrakterad mot betalning, och möjligen narkotika, av denna grupp enskilda poliser och militärer inom Stockholmspolisen som ville se Palme död. Att Pettersson på eget bevåg, som en nedgången blandmissbrukare, skulle ha utfört mordet faller på sin egen orimlighet. Ty det torde kräva en viss logistik att mörda en statsminister.
Men som sagt: verklighetet är ofta värre än dikten.
Comment by Bengt Eliasson — 2012 12 28 23:59 #
Tyckte också att Fjällbackamorden var skräp.
Comment by Kerstin — 2012 12 29 2:04 #
Nej, det var verkligen inte bra. Väldigt mycket smällande i bildörrar och rusande hit och dit. Och ett snuttifierat och ointressant persongalleri som även för en van deckarläsare var knepigt att hålla reda på. Mager intrig, magra skådespelarinsatser. Synd på så rara ärtor som vackra Fjällbacka och ljuvliga Bohuslän.
Comment by Ulla — 2012 12 30 11:49 #
Tack Enn ! Bra att veta. Tror jag sett alla Beckfilmerna. Trenters älskade Mamma.Även Agata Christie o.Maria Lang.
Nu på åldern höst ägnar jag mig mera åt faktaprogram och dokumentärer. Då jag förr var ganska ointresserad av sådant,
Ni hade trevligt på Konserthuset.
Jag lyssnade och njöt av det som, sändes på tvåan igår.
Comment by Marie-Louise Grimlund — 2013 01 06 19:02 #