En vilsam och skön helg önskar jag er!
24 december 2012 19:04 | Barnkultur, Mat & dryck, Ur dagboken | 7 kommentarerHur man än bär sig åt, blir det alltid mycket slit och släp före jul. Att hitta rätt saker till hustrun, barnen och barnbarnen tar sin tid, och att bära hem det man köper blir inte lättare med åren. Och sen ska man ju slå in alltsammans i paket också.
Ändå har vi fått avlastning i år. Dottern, Kerstin, har hjälpt sina gamla skraltiga föräldrar med julstädningen, hon har lagat en del av julmaten och så tog hon över ett värv som i alla år har legat på mig: hon köpte gran, för övrigt en av de snyggaste och jämnaste på åratal, och klädde den sen vackert, i huvudsak med sina egna mycket smakfulla julgransprydnader, detta för att hennes barn som kom hit i går skulle få den rätta julhemkänslan. Klara, sju år, inredde mormorsmors tomtegrotta, som brukar stå bredvid julgranen. Men julgransklädningen fick hon och brorsan Viggo inte vara med om; den gjorde Kerstin när barnen hade lagt sig.
Jag hade överlåtit julgransklädningen åt Kerstin på villkor att några måsten i vår gran skulle vara med, bland dem ”hängda prästen” (en gammaldags prost med en sytråd om halsen att hänga den i granen med). Själv brukar jag hänga honom i grantoppen med ett par änglar och ett par svarta katter alldeles intill, men Kerstin hade på den punkten dämpat mina provokativa associationer. Katterna och änglarna fanns med fast på annat håll.
På julgransmattan, vackert broderad av Birgitta, placerade vi vuxna sedan några morgonklappar till varandra och till Kerstins barn.
Vid ettiden på natten kunde vi sen gå till sängs. När jag vaknade på julaftons morgon hade barnbarnen redan, tyst, tyst, tassat in i vardagsrummet och hämtat sina morgonklappar under julgranen, vars ljus spred sitt milda sken över det julpyntde vardagsrummet.
På förmiddagen tog jag min vanliga julaftonspromenad upp till blomsterhandeln vid torget, detta för att hämta ut mina sju långa blommande vita syrenkvistar till Birgitta, en julgåva hon får varje år.
Nästan hemma halkade jag på trottoaren – lätt nysnö på blankis – och föll raklång men klarade både syrenerna och kassen från Konsum. Själv överlevde jag den här gången också. Dessutom kom en vänlig yngre dam och hjälpte upp mig på benen.
Lite senare åt vi alla av ett rikligt julbord, däribland min estniska julsylta plus surkål med kummin som också ingick i min estniskpräglade barndoms julbord. Där fanns också flera sorters heminlagd sill, sillsallad, skinka förstås, paté och annat. Birgitta hade fortfarande lagat det mesta, men också Kerstin hade bidragit med en del, bland annat med tonsäkert hembakat estniskt surbröd. Kerstin hade också med Upplandskubb från sitt bageri – det gillade Klara. Hon och Viggo håller sig annars till det barntraditionella, prinskorv och köttbullar, men Klara gillar skinka också.
Sen blev det Kalle Anka och hans vänner i TV. Man måste ju hålla på de gamla svenska jultraditionerna.
Och därefter julklappsutdelning.
7 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
På det första fotografi som finns av mig, från mitt dop på nyårsdagen 1938, ser man en vas med ett stort fång vita syrener. Så, till synes oförklarligt, kan saker återkomma i livet.
Kumminen i surkålen var min egenodlade i Öregrund.
God fortsättning!
Birgitta
Comment by Birgitta Dahl — 2012 12 24 20:22 #
God Jul Enn med familj! Tur i oturen att du inte bröt några ben i fallet.I vår ålder får man känna sig för vid vinterpromenader.Isfläckarna lurar.
Själv firar jag jul i Neapel hos min dotter. Här är kyligt för årstiden-men inga isfläckar. God fortsättning ,vi får hoppas på Ett GOTT NYTT ÅR!
Comment by Larserik Eriksson. — 2012 12 25 10:38 #
Till Larserik Eriksson: I Neapel har jag varit men mest för genomfart. Birgitta och jag har en gång haft en fin semester i närbelägna Sorrento. Fast även då var jag drabbad av fysiska krämpor: den gången hade jag svårt att gå i de många brant stigande gränderna. Det är bättre med det där numera, men i vår ålder får man ju räkna med ständigt nytt djävulskap.
God jul och ett gott nytt år till dig och även till Oskar, om han är med och provsmakar några antika hus.
Comment by Enn Kokk — 2012 12 25 12:09 #
En hälsning från Bahia, här 28 grader varmt, minst. Igår trad julfirande, med kalkon och en rubalo(fisk), bläckfisk i vinäger, bönröra och ett fantastisk fruktfat. Men inte minst människor, massor, från den gigantiska familj jag numera är en del av. Nu kunde inte alla 15 barnen i familjen Lima närvara, men tillräckligt många för att det skulle bli trångt. Lägg sedan till alla syskonbarn. De får alltid maten först, sitter på bänkar i långa rader på verandan och tuggar i sig. Min egen son,kock till yrket, är också här, vilken ynnest och glädje att få vara tillsammans med en vuxen grabb under 2 månader. I em fiske, var ut häromdan, men med klent resultat. Kvinnorna plockar sjöborrar på revet medan männen ska dra in fisk. Det fullkomligen rinner Omega 3 ur öronen. Värre i inlandet, sertao, där torkan nu slår ut allt fler, boskap, odling och människor. Här finns inget överflöd men ändå havets proteiner och frukterna.
Försöker också skriva, men svårt med fokus. Men får ta mig samman, boken är insåld och ska ut 5 juni! Så tidiga mornar, när temp ligger på behagliga 25 grader, ägnar jag åt text.
Studerar också en bunt släktforskningspapper jag fått över nätet, och kan konstatera att en släkting var ombudsman i Byggnads i Uppsala, andra aktiva i kom.pol i Enkpg. Det gladde mig.
Kommer några dgr i februari till Sverige i samband med Ivar Lo-dagen, då jag ska ta emot Fackföreningsrörelsens Ivar LO-pris den 23.2. Den godbiten suger jag på varje dag.
Nästa nedslag blir Borlänge i slutet av augusti, då samtal med Greider i Kupolen.
Ett gott 2013 önskar jag er!
Comment by Kjell Eriksson — 2012 12 25 15:55 #
Till Kjell Eriksson: Ja, kontrasten mot hur det är här är slående. Men kalkon, med fyllning, förekommer faktiskt även i Estland, och jag har lagat det efter en estnisk kokbok även om det inte har skett just nu till jul.
En annan anknytningspunkt är att sonen, Matti, länkade till en rad släktforskningssidor, upprättade i Estland. Fast på den punkten har vänliga släktingar i Estland tidigare också försett mig med släktförgreningarna både på min pappas och mim mammas sida; dem har jag fått på papper.
En god jul och ett gott nytt år önskar jag även dig. Väntar med spänning på nästa bok.
Comment by Enn Kokk — 2012 12 25 17:03 #
God fortsättning! Jag har stretat med ny dator och ny telefon, så jag ligger efter <3
Comment by Ann Kristin — 2012 12 26 15:48 #
Till Ann Kristin: Ingen stress på grund av det! Ha det lugnt och skönt under helgdagarna.
Comment by Enn Kokk — 2012 12 26 16:47 #