Melodikrysset. Det är lördag!

Lördag morgon, och jag sitter vid frukostbordet rustad med Aftonbladets TV-bilaga och en penna: det är dags för melodikrysset.

Som vanligt har jag det svårast med sånt som många andra säkert tycker är lätt. ”Du och jag mot världen” med Fredrik Kempe och Sanna Nielsen är inte precis det slags musik jag lyssnar på, inte heller Alcazar och Cecilia Vennersten.

Sylvia Vrethammars ”Viva España” kan man däremot inte, om man är i min ålder, ha undgått att höra. (Jag minns förresten, att Åke Cato en gång i världen döpte henne till Vresiga Sylthammar.) Och alla i min ålder har förstås också hört Ernie Englund spela ”Gotländsk sommarnatt”, som här gav ordet ”rauk”. Lätt som en plätt var även ”Man ska ha husvagn” – ”husvagnar” i pluralis skulle det stå.

Veckans Evert Taube var ”Min älskling du är som en ros”. Till klassikerna får man väl också föra ”Fia Jansson” och ”Vart ska du gå min lilla flicka?”. (Var det inte Povel Ramel som i en av sina musikaliska sketcher försåg frågan ”Får jag följa med? Får jag följa med?” med svaret ”Ja, om du betalar”?)

Också Helen Sjöholm och BAO framförde en klassiker, Jules Sylvains ”Aj-aj-aj-aj vilken röd liten ros”.

En modern klassiker som spelades var ”Jag ger dig min morgon” av Fred Åkerström. Originalet skrevs av den amerikanske sångaren Tom Paxton, som jag har det mesta av på LP och CD. Jag har alla Freds skivor också, så klart. Fred medverkade 1970 tillsammans med Finn Zetterholm i lanseringen av min sångbok ”Upp till kamp!” i en fullsatt kongresshall i Stockholms Folkets hus. Frid över hans minne!

Ledmotiv ur filmer har jag oftast svårt att klara, men efter lite funderande kom jag på att det som spelades här var hämtat ur ”Sagan om ringen”.

Inte heller var det alldeles lätt att erinra sig namnet på den serie TV-program, där Gunwer Bergkvist, Lars Ekborg, Åke Grönberg och Margareta Krook medverkade. Men sen dök det upp i bakhuvudet: ”Estrad”. Det sändes under sent 1960-tal, tror jag.

***

Allt det övriga gräddvita, som jag ser genom mitt köksfönster, har nu fått sällskap av Astilbe. Om jag skulle gå ut och sniffa på de här blomvipporna?

Fast inte för nära. Det klänger fullt av humlor på dem.