Melodikrysset nummer 46 2012

17 november 2012 12:35 | Barnkultur, Film, Musik, Ur dagboken | 11 kommentarer

Nej, dagens melodikryss hörde väl inte till de allra svåraste. Men varje kryss innehåller ju något man inte är så förtrogen med. Inte så att jag har något otalt med Markus Fagervall – jag känner till honom – men jag brukar inte så ofta höra på honom. Men helt omöjligt var det ju inte för den skull att, via de ledbokstäver man så småningom fick, identifiera Markus Fagervall. Låttiteln var ”If You Don’t Mean It”.

Madonna är ju superkänd, vilket inte betyder att just jag brukar lyssna på henne särskilt ofta. Också Justin Timberlake känner jag till, så där. Det gör att jag ganska snart, under lyssnandet på ”4 Minutes”, kan identifiera honom.

Just för att försvåra identifieringen, antar jag, spelar Anders Eldeman numera ganska ofta låtar ur TV4s ”Så mycket bättre”. ”Logiskt” är ju till exempel en låt av Petter – men det går ju inte in. Men sen lyssnar man på sången och känner plötsligt igen rösten: Det är ju Plura! Just för mig är det här inte världens lättaste, detta eftersom jag aldrig har sett ”Så mycket bättre”.

Tomas Ledin har jag förstås hört en hel del av genom åren – jag har till och med recenserat honom, så att identifiera honom via ”So Many Days” är inte särskilt svårt. Själv tycker jag att han ibland är riktigt bra, men inte alltid.

Och detsamma tycker jag om Östen Warnerbring. Men efter lite grävande i hjärnvindlingarna klarar jag att komma i håg att det var han som här sjöng ”De’ måste va’ sången och glädjen”.

Odelad glädje känner jag, när jag hör Arne Domnérus i Povel Ramels fina ”Följ mig bortåt vägen”. Arne Domnerus spelar ju altsax, men här skulle vi skriva det i pluralis, altsaxar.

Patrice HellbergsTed Gärdestads ”Han går som en karl” minns vi väl alla med Lill Lindfors. Fast i dag ville Adners Eldeman göra det lite svårare för oss genom at spela den på finska med Marjatta Leppänen.

Minst lika känd, redan en klassiker, är Ulf Lundells ”Öppna landskap” med en text som doftar svensk sommar. Att melodin har lånat några element ur en känd svensk skolsång, sjungen åtminstone på min tid i skolan, ”Hör hur västanvinden susar”, har säkert bidragit till sångens popularitet.

Den svenska sommaren står också i centrum för Wilhelm Peterson-Bergers ”Frösöblomster” (1896-1914).

Och för att gå vidare på det spåret: Sommaren är ju en av ”De fyra årstiderna”, som Antonio Vivaldi skrev ett fortfarande inte bara spelat utan också älskat verk i fyra delar om.

Älskad, med rätta, är också Astrid Lindgren, så även Tage Dnielssons fina filmatisering av hennes ”Ronja Rövardotter”.

”Min kära lilla ponny” minns säkert många med Black Ingvars, men själv förknippar jag den fortfarande med dess upphov, Gullan Bornemark. Henne och hennes barn hörde vi ofta på skiva (och även i TV) när våra barn var små. Flera av hennes visor finner jag för egen del lite för präktigt pedaogiska för min smak. Nåväl, den här barnvisan skulle ge oss pluralen ponnyer.

En enda ljudillustration kvar, och i den hittar vi ett annat djur, fast i bestämd form, redan i inledningen. Här ska vi dock skriva djuret i singularis, obestämd form, get.

Geten i fråga är hämtad ur en Taube-klassiker:

Fritiof i Arkadien

Text och musik: Evert Taube, 1938

På Colla Bellas höjd där geten skuttar
och glesa furor skugga ginst och sand,
där finns en grön oas, en äng som sluttar
ner mot en vindal och en palmklädd strand.
Där ser man Corsica i siktigt väder
och provencalska bergens blåa bård.
Där doftar kaprifolium och fläder,
där kan man vandra ostörd utan kläder,
långt ner i dalen ligger närmsta gård.

Där kom jag glad och naken mitt på dagen,
en pilgrim från det fjärran Göteborg.
Jag bar en krans av fikonlöv kring magen
och ost och bröd och lantvin i en korg.
Det var en härlig dag! Jag hade turen
att höra näktergalens ljuva röst.
Jag kände mig som fågeln släppt ur buren,
jag var på väg tillbaka till naturen,
jag ville vila mig vid jordens bröst.

Ja, där gick getterna och där gick fåren
som vita moln på ängens klorofyll
och näktergalen sjöng i björnbärssnåren
och själv var jag en del av min idyll.
Jag gjorde utav fikonlöv en bricka
och lade upp min mat, drog upp mitt vin.
Jag satte mig i gräset för att dricka.
Då fick jag plötsligt se en naken flicka,
som kom emot mig med en glättig min.

Jag har då aldrig nånsin sett på maken!
Hon kom och ställde sig helt tätt intill,
men innan jag hann tänka rätt på saken,
så fick jag plötsligt se två flickor till.
De skrattade och jazzade på ängen
och sjöng: ”Oh, happy days are here again!”
Sen högg de mig och ropte: ”Opp ur sängen!”
Jag tappa mina fikonlöv i svängen
och flickorna försvann bland skogens trän.

På aftonen när jag kom ner till staden,
då mötte jag dem åter alla tre
i vita klänningar på promenaden,
de skönaste tre gracer man kan se.
Den ena tog mig genast käckt i handen
och sa: ”I’m leaving on an early train”.
Där gick vi under palmerna på stranden
och pratade och ritade i sanden
och sjöng: ”Oh, happy days are here again!”

”Jag är från San Fransisco”, sa den sköna
”och därför klättrar jag så bra i berg! –
Jag dansar gärna naken i det gröna,
jag älskar så naturens form och färg!
Ja, i Amerika har vi friska vanor –
här i Europa är man mer mondän!
Men, darling, vi har ändå samma anor!
Oh, låt oss aldrig vandra skilda banor!
Oh, darling, happy days are here again!”

(Columbia DS 1068, 1938)

Sången återfinns också i Taubes originalinsjungning i två olika CD-boxar:

Den ena är en box med tio fullskale-CD, ”Dessa skivor har jag själv insjungit och godkänt. Evert Taubes samtliga skivinspelningar 1921-1970” (EMI 0946 3 79860 2 5, 2006). Den här fantastiska samlingen, som också innehåller en bok i stort format om Taube och med detaljuppgifter om alla hans skivinspelningar, har gjorts av Kjell Andersson, Björn Norén och Pär Wickholm.

Den andra, i for av åtta CD – är trots sitt (norska) namn ”Den ultimate Evert Taube Samlingen” (Scana mcps ToSo, 2006) inte den ultimata taubesamlingen: var och en av de här CDna innehåller bara nio spår, och CD-konvoluten innehåller inga som helst upplysningar om materialet, till exempel när det spelades
in.

11 kommentarer

  1. Jag tyckte inte låten med Plura var särskilt välvald. Det ska ju vara ett program för hela familjen numera, och en låt om fylla o annat kan man väl få slippa då.
    Men var det verkligen två ”So many days”?

    Comment by Gunnar Bergquist — 2012 11 17 13:48 #

  2. Till Gunnar Bergqvist: Nej, jag skrev av misstag titeln på Tomas Ledins låt två gånger. Markus Fagervalls låt heter ”If You Don’t Mean It” – det har jag skrivit i min kladd i alla fall.

    Comment by Enn Kokk — 2012 11 17 14:12 #

  3. Jag är också uppvuxen med ”Hör hur västanvinden susar” och tänker på den varje gång jag hör Lundells låt. Det är sällan man hör en så lång gemensam del (sex takter?) av melodier, men den är i varje fall vacker.

    Comment by Lasse Hallenfur — 2012 11 17 14:50 #

  4. Hade ingen aning om att Ted Gärdestad hade skrivit Lill Lindfors låt En sån karl, men man lär så länge man lever…Jag gillar f ö ”så mycket bättre” tycker att det är jättekul att höra låtarna från förr (i vissa fall) i helt nya tappningar!

    Comment by Ingrid Edgarsdotter — 2012 11 17 17:19 #

  5. Till Ingrid Edgarsdotter: Jag har så här efteråt hört en del av alternativinsjungningarna från ”Så mycket bättre”. Somligt där har mycket riktigt varit intressant, annat mer kuriöst.

    Comment by Enn Kokk — 2012 11 17 19:59 #

  6. Hej! En sån karl är egentligen Just Like A Man (Leslie Reed/Barry Mason) med Tina Mason. Svensk text Patrice Hellberg.
    MVH Per Mattsson

    Comment by Pelle — 2012 11 18 11:26 #

  7. Till Pelle: Efter diverse grävande är jag beredd att ge dig rätt. På nätet presenteras dock ”En sån karl” ofta som vore den svenska texten författad av Ted Gärdestad. Hellberg själv är, liksom Gärdestad, död, och uppgifterna om henne på nätet är mycket knapphändiga. Det märkliga är att det, i samband med en melodifestivallåt, har funnits en diskussion om Patrice Hellbergs eventuella inblandning (musiken) i ”Satellit”, som Ted Gärdestad framförde i Melodifestivalen 1979. Hellberg själv förnekade att hon hade med den här låten att göra.

    Vet någon något mer om den här Patrice Hellberg?

    Comment by Enn Kokk — 2012 11 18 14:21 #

  8. Mia Patrice Hellberg, mannekäng modedesigner textförfattare född 16/12 1922 i Eskilstuna, avliden 2/2 1996 i Stockholm. Exempel på andra texter som kommit från hennes penna: Alla människor talar till mig (Everybody’s Talking i original), insjungen av Lill Lindfors 1973. Som en dröm insjungen av Östen Warnerbring och Sten Nilsson 1967.
    Hälsningar
    Bo

    Comment by Hans — 2012 11 18 18:36 #

  9. Tack!

    Comment by Enn Kokk — 2012 11 18 19:07 #

  10. Det står fortfarande Ted Gärdestad i din text ovan. Patrice Hellberg är nog inte glad i sin himmel att någon annan får äran av hennes fina melodi. Dessutom luras nya läsare.
    Bo

    Comment by Hans — 2012 11 18 21:49 #

  11. Till Hans: Någon tillvaro i himlen tror jag inte på, så den delen kan göra detsamma. Jag hade bara lite bråttom – jag har varit upptagen av annat i eftermiddags och i kväll, så jag hann inte gå in i texten och korrigera. Tyckte heller inte att det var någon panik, eftersom det inte handlade om något svar i själva Melodikrysset.

    Comment by Enn Kokk — 2012 11 18 22:38 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^