47 kommentarer

1. Roligt att du också är språkpolis.

   hatar uttrycket

   hon är längre än mej…… usch

   att inte veta vad som är objekt i en mening blir bara för dåligt

   Men svenska språket förfaller. ungarna tillåts säga gedde i stället för gav i skolan. Jag blir vansinnig!

   Comment by Britta Sethson — 2012 11 05 19:09 #

2. Till Britta Sethson: Jag ser naturligtvis massor av språkgrodor, när jag läser till exempel bloggar, men eftersom det där ofta rör sig om språkovana skribenter, brukar jag inte plåga dem med rättelser.

   Men det här handlar om rubriken över ledaren i landets största tidning…

   Comment by Enn Kokk — 2012 11 05 19:17 #

3. Håller med om att skriftspråket i många dagstidningar idag har blivit oerhört försämrat/förslappat – ja, rent felaktigt många gånger. Tragiskt att inte ens utbildade tidningsjournalister kan använda språket på rätt sätt. Bra rutet där, Enn!

   Comment by Maggan — 2012 11 05 19:32 #

4. Idag gör eleverna så många språkliga fel
   i sina svenskuppsatser att lärarna inte
   orkar rätta. Har hört en rektor t o m
   anklaga en svensklärare för att vara alltför
   flitig med rödpennan. Elever skall upp-
   muntras genom att vi inte låtsas om att det
   de skriver är galet! Vad du läser idag är en
   västanfläkt jämfört med den storm som kommer.

   Comment by G W — 2012 11 05 20:01 #

5. Jag har i flera år varit frustrerad över missbruket av ”dem” istället för ”de”. Hittills har jag bara sett det florera på olika forum, men tydligen börjar det spridas till journalister också. Men detta kan ju inte bli ett accepterat sätt att uttrycka sig. ”Någon j-a ordning måste det ju vara!”

   Comment by Lasse Hallenfur — 2012 11 05 21:55 #

6. ”dem” istf ”de” är nog ganska vanligt numera i alla kretsar. Bl.a en tidigare justitieminister och advokat skriver regelbundet så på sin blogg. Men personligen tror jag att det är de övernitiska språkpolisernas fel: folk har fått läsa sig att det är fult och farligt att skriva ”dom”. Det heter ”dem” och då skriver man så i stället. Dem vill vara korrekta.

   Tillåt folk att skriva ”dom” i nominativ så blir vi nog av med det konstlade användningssätt som alltmer breder ut sig.

   Comment by Bengt O. Karlsson — 2012 11 05 22:33 #

7. Min mamma som var från Gotland sade konsekvent dem i stället för de.

   Att folk sa dom på fastlandet tyckte hon var fruktansvärt fult.

   Men dialekt är en sak och skriftspråk ett annat. Det blir svårt för ungdomarna när de ska läsa språk på högre nivå och faktiskt måste förstå hur språket är sammansatt

   Comment by Britta Sethson — 2012 11 05 22:57 #

8. Den förflackning av det skrivna svenska språket som Enn irriterar sig över här har pågått ända sedan 1970-talet. Vi som yvas över all dåligt skriven svenska i tidningar och magasin brukar kallas just språkpoliser av dem, som inte förstår att behandla språket rätt. Så må det vara!
   Det talade språket har dock all rätt att avvika från det skrivna. Om inte, skulle vi inte ha några charmerande dialekter kvar i Sverige. Det som givetvis stör Enn, mig och många andra är just att de, som har det skrivna språket som bas för sin yrkesutövning; tex journalister och författare, borde behärska de ännu gällande grammatiska reglerna bättre. Jag frågade härförleden en journalist om hon visste skillnaden mellan en konjunktion och en subjunktion. Större ”frågetecken” i ett ansikte har jag aldrig sett! Hon hade aldrig hört varken det ena eller det andra trots sina krönikor i en stor svensk dagstidning.
   Tyvärr har även en så duktig professor i svenska språket som Lars-Gunnar Andersson i Gbg, börjat blanda ihop det talade språket med det skrivna för att acceptera alla konstigheter. ”Språket måste få utvecklas” är dagens ”språkcredo””. Inget fel med det, men Sv Ak måste i så fall ge oss riktlinjer för vad den anser vara god och rätt skriven svenska av idag!

   Comment by Lars Rudström — 2012 11 05 23:48 #

9. ”Dem satte sig tillsammans vid bordet för att diskutera deras problem. Hur kunde han beskriva hans viktiga fråga frågade han de? Dem betraktade honom genom deras ögonvinklar. Han blev något oroad eftersom dem inte förstod sin fråga!”

   Comment by Lars Rudström — 2012 11 05 23:59 #

10. En annan sak jag lagt märke till är att många journalister inte kan skilja på sett och sätt. Kanske är det stockholmskans fel när man inte kan skilja på e och ä, men jag hoppar fortfarande till när jag läser ”på så sett” eller ”från vänster sätt” m.m. Detta är väldigt vanligt.
    Ett annat ord: brädden blir ofta bredden numera.

    Comment by Gunnar Bergquist — 2012 11 06 0:00 #

11. Jag känner igen energin i dessa kommentarer eftersom jag hela mitt liv jobbat som jurist. Och då var det viktigt med allt de ni säger. Kanske kan man tycka att det är litet futtigt att överhuvudtaget inte uppmärksamma vad en författare säger. Men det är väl så att ett genitiv-s eller ett de istället för ett dem eller tvärtom är bra mycket viktigare än en artikel på ca 4000 tecken. Jag vill när jag ser upprördheten inte ens föreslå att huvudsaken får företräde framför futtigheterna.

    Comment by Bo Widegren — 2012 11 06 0:56 #

12. Problemet med att inte skriva korrekt är att den vane läsaren stakar sig. Man får gå tillbaka och läsa igen, aha, det var ett felskrivet ”de” som gjorde satsen svårbegriplig eller att det ko något annat efter än man hade väntat sig.

    Det värsta är att jag nu märker att jag själv skriver ”de som” där det ska stå ”dem som”, pinsamt, men till slut tar man efter det man ständigt läser.

    Comment by Kerstin — 2012 11 06 1:24 #

13. ”Den förflackning av det skrivna svenska språket som Enn irriterar sig över här har pågått ända sedan 1970-talet.” Nej, den har pågått sen svenska började skrivas, eller åtminstone sen den skrivna svenskan fick tydliga regler. (Innan dess var stavningen friare, vilket alla som sysslat med släktforskning märkt.) Som vanligt är det den svenska som rådde när man själv lärde sig skriva som är den ”rätta” svenskan…
    .
    (Med detta sagt så får jag erkänna att jag ofta stör mig på den tilltagande oförmågan att skilja på ”sin/sina” och ”hans/hennes/deras”, alltså att man använder ”sin/sina” när man syftar på någon annan än subjektet. Sådant ser jag ganska ofta även i den etablerade pressen.)

    Comment by Olof Öberg — 2012 11 06 7:33 #

14. Se upp för hyperkorrektion. En klassiker är väl ”Kungens av Danmark bröstkarameller”. Chefredaktörens rubrik är nog en anglicism – ”Land of hope and dreams”. I regel sätter väl inte skribenten rubriken själv? Får jag till sist ansluta mig till felsökarnas skara? Läs ett urval av bloggarna på S-info och begrunda. Ett sisyfosarbete för en svensklärare.

    Comment by Jan — 2012 11 06 8:08 #

15. Underbart gnäll här! Som f d svensklärare är jag part i målet. Men visst var det bättre förr. Jag lyssnade på ett program om Olof Buckhardt i helgen. Vid en jämförelse med hans satir och nuvarande satiriska försök i genren, blev jag tämligen mållös. Jag hade glömt hans knivskarpa intellekt,och hur språkligt utvecklad satiren var. Då tänker jag också på att våra politiker var verkligt allmänbildade och begåvade, ur såväl språkligt som kulturellt hänseende. Hellre en begåvad sk*tstövel, än en medioker. Kanske är det lättare att göra begåvad satir om begåvade politiker.

    Comment by Ann Christin Sandlund — 2012 11 06 8:59 #

16. Språk har i grunden inga regler. Allt handlar om att förstå, bli förstådd osv. Det finns inga fel i språk bara obegripligheter. Att fastlåsa språk i konventioner, akademier, är detsamma som att säga; ”Att tänka fritt är stort men tänka rätt är större”. Låt oss tänka fritt och strunta i det som påstås vara rätt!

    Comment by Henrik — 2012 11 06 9:02 #

17. Vad tycker ni om att de flesta (alla?) ungdomar numera inte skiljer på riktning o befintlighet när det gäller ”var/vart”?
    Jag hör bara t ex ”Vart är du nu..?” osv.
    En påverkan av engelskan kanske, där man ju har ett o samma ord – where – för var/vart..?
    I skolan får man tydligen inte fel för denna hantering av ordet. Är det redan accepterat?!
    Och det är bara jag som inte hinner med i utvecklingen!
    Viiu

    Comment by Viiu Randala Riis — 2012 11 06 12:13 #

18. Och jag lyckas inte förtränga en misstanke om ett samband mellan slappt språkbruk och en allt slappare skola.

    Comment by Lasse Hallenfur — 2012 11 06 13:50 #

19. Droppen är ändå när pluraländelserna på verben bortfaller.

    Comment by Gunnar Westman — 2012 11 06 15:24 #

20. Till Gunnar Westman: Att du inte riktigt menar allvar med vad du säger framgår av att du själv skriver ”bortfaller” i stället för ”borfalla”.

    För egen del har jag aldrig använt de gamla pluraländelser på verben, även om jag – i motsats till en del som försöker imitera gammaldags språk – vet hur man gör. Jag är inte alls mot förenklingar och stavningsreformer – men jag störs av sådant som uppenbart strider mot logik och konsekvens.

    Comment by Enn Kokk — 2012 11 06 16:24 #

21. Hej alla, Man behöver förstå den förändring som är på gång – radions Språket är en bra hjälp. TÄNK, i stället för att använda bara invanda reflexer: När vi alla säger ”dom” i talspråk, och det ska vi göra, är det så konstigt om kunskapen vacklar, i ”de ser dem”, som ju i tal blir ”dom ser dom”? Högfärd i språkfrågor är aldrig kul. Vi kan inte alla vara medvetna, men täpp inte till munnen för språkglädjen! Själv undervisar jag utländska studenter och undrar ibland hur I will blev till I’ll…Låt hundra munnar tala och tusen pennor skriva!

    Comment by Beam — 2012 11 06 16:38 #

22. Det är stor skillnad på vilka som använder språket, och i vilket syfte. I privatlivet tycker jag att man kan skriva och prata hur som helst, och i en inlärningssituation ska man varligt rätta. Om man däremot lever på att skriva och tala är det banne mig en annan sak.

    Comment by Ann Christin Sandlund — 2012 11 06 17:30 #

23. Många synpunkter på svenska språkets ans och rykt här, 23 inlägg inklusive detta. Ändå har ingen nämnt det allt vanligare oskicket att säga (stup i ett i radio) och skriva ”själv” när man menar ”ensam”. Det är allvarligt alldenstund det leder till missförstånd.

    Comment by Ugglan — 2012 11 06 19:32 #

24. Får jag tillägga något på listan? Många säger att de spenderar tid – det stör mig. Man tillbringar tid. Pengar spenderar man.

    Comment by Dorothea — 2012 11 06 19:52 #

25. Många händelser går numera av stapeln. I min ungdom lärde jag mig att det endast var båtar som gjorde det.

    Comment by Carl — 2012 11 06 20:23 #

26. Till Ugglan: Också jag störs av detta.

    Comment by Enn Kokk — 2012 11 06 20:34 #

27. Till Dorothea: Kommer från engelskan, antar ajg.

    Comment by Enn Kokk — 2012 11 06 20:35 #

28. För övrigt är det inte bara i Aftonbladet det förekommer språkfel. I kulturdelen av Dagens Nyheter polemiserar i dag (6 november 2012) journalisten och författaren Henrik Arnstad mot historikern Dick Harrison, som har ställt upp för kungahuset. I sak håller jag med Arnstad – men språkligt blir jag störd, när jag längst ner i första spalten i artikeln hittar följande:

    ”Harrison förefaller avsky de som har diskuterat kungahusets kopplingar till nazismen.”

    Comment by Enn Kokk — 2012 11 06 21:03 #

29. Ja, man kan liksom inte se upp till dem, som skriver så dåligt. De gör inte ett förtroendefullt intryck… hm. (Detta sagt mest som ett språkligt exempel.)/ V

    Comment by Viiu Randala Riis — 2012 11 06 21:57 #

30. Med tanke på alla kommentarer kanske det vore idé om bloggen komplementerades (långt ord) med en fristående språklåda(!) men till saken:

    Det är ju angeläget ( inte viktigt eller JÄTTEVIKTIGT) att skriva grammatiskt korrekt och framförallt ( inte fram för allt) förståeligt, om det exempelvis handlar om en akademisk avhandling, statlig utredning eller för all del (alt. föralldel) en ledare (ledarartikel) i en dagstidning.
    Men det är klart om en roman skulle vara skriven helt korrekt, utan grammatiska utsvävningar, påhittiga ord och meningskombinationer, skulle den nog vara rätt intresselös och tråkig. En roman av Ulf Lundell och en diger lunta av SOU kan ju tjäna som åskådningsexempel på skilda språkbruk, om man nu var hågad att göra en mer genomgripande språkanalys av nämnda exempel.

    Comment by Hans — 2012 11 06 22:20 #

31. Nyskapande och ny användning av ord är OK så länge det blir entydigt, men att låta okunniga och språkobegåvade leda utvecklingen helt opåtalt från bl a lärarkåren ger inga bra föraningar om framtiden. Det kommer att bli stora problem inom några år att finna människor som kan formulera lagar och juridiska dokument som t ex patentdokument så att de blir entydiga och förståeliga.

    Comment by Gunnar Bergquist — 2012 11 06 22:40 #

32. När man läst detta så behöver man inte Grönköpings Veckoblad. Men det kanske är riktigt att odla småskurna revisorskaraktärer som har svårt att se nyskapande i språket och som får unika lustkänslor av att kunna sätta bock i kanten för en felstavning e. likn. Det är väl sådant som skapar framåtskridande och de stora nya tankarna? Det är ju helt irrelevant vad som skrevs i AB-ledaren när man vet vad gruppgenitiv är. Lustigt att ingen av de kritiska rösterna tänkt på att rubriken kanske satts som en alludering på Bruce Springsteens Land of Hope and Dreams. Rubriken kanske inte alls har något med krystade språkliga funderingar att göra? Och vem framstår då som obildad eller slarvig även med ett taskigt genitiv?

    Comment by Bo Widegren — 2012 11 07 0:26 #

33. jag har för mig att det redan under 70-talet utgick påbud från högre ort om att det skulle vara tillåtet i skolan att skriva ”dom” i alla lägen. Misstänker att detta sedan ställt till problemet med de/dem.

    Jag har ingenting emot att man skriver just ”dom” och finner det bättre än när man försöker skriva de/dem och inte behärskar reglerna för användningen av dessa pronomen.

    Alla nya anglicismer är dock en annan fråga. Dem får vi väl lov att acceptera, som att bankerna huserar här eller där, att ett renhållningsbolag i Borås för några år sedan skröt, på reklamskyltar i bussarna, med att de ”arbetade mot en bättre miljö”. Jag, som varit medlem i en miljögrupp tidigare arbetade faktiskt ”för” en sådan bättre miljö, inte mot den.

    Men ofta gissar man ju rätt om vad skribenten egentligen menar med de här anglicismerna. De menar nog inte att bankerna lever rövare i sina lokaler (fast det är väl vad de gör om man tänker efter, på ett annat sätt) och de som numer talar om spirituella ledare menar nog inte roliga, underhållande sådana utan andliga sådana. Tur att de flesta som inte kan engelska dör ut snart.

    Comment by Kerstin — 2012 11 07 1:49 #

34. Till Bo Widegren: Jag har allt av Springsteen i mina skivhyllor, men ett land av hopp och drömmar kan aldrig bli något sånt här på riktig svenska.

    Comment by Enn Kokk — 2012 11 07 7:44 #

35. Vilken härlig tråd det här blev! Det visar att vi är många som värnar vårt kära svenska språk, vilket inte är så förvånande. Men vi blir förstås mer och mer påverkade av det engelska språket, vilket tar mer och mer plats hos vårt eget språk – på gott och ont.

    Comment by Maggan — 2012 11 07 17:43 #

36. Spela då en skiva av Bruce och börja om från början i denna tråd! Vad är förresaten riktig svenska. Förlåt en dum en som trodde att språk är en ständig process, där vissa stretar emot all nyordning medan andra testar nya slamkrypare, varav en del lyfter och skapar sig en framtid för att senare ersättas av andra. Välkommen till ett land av hopp och drömmar allihopa!

    Comment by Bo Widegren — 2012 11 07 17:58 #

37. Till Bo Widegren: Just nu är jag, som du ser, fullt sysselsatt med en annan amerikansk rockpoet. Jag har följt den amerikanska vänsterns i vid mening sångtradition sen sextitalet, också översatt och publicerat somt. En ganska rolig grej i just det här sammanhanget är att jag på sextitalet och det tidiga sjuttitalet relativt ofta medverkade på just Aftonbladets kultursidor – oftast i den så kallade Innerspalten – med artiklar och kortisar om dåtidens amerikanska sångvänster, sådana som Pete Seeger, Phil Ochs, Tom Paxton, Joan Baez, Tom Lehrer, Malvina Reynolds och andra, även förresten Bob Dylan.

    Visst måste språk få utvecklas, men det betyder ju inte att man måste acceptera också sådant som brister i logik.

    Comment by Enn Kokk — 2012 11 07 20:33 #

38. Dä bäste ä nog te å skriv å språke på mål för då finns inge förbud elle reggler!!

    Comment by Urban — 2012 11 08 10:44 #

39. Fett hett, det här!

    Comment by Viiu Randala Riis — 2012 11 08 12:23 #

40. Kan rekommendera stavningsbibeln TT-språket som är min arbetsplats TT:s bidrag till ordning och reda. Förr fanns den på varje redaktion. Nu finns den i cyberetern:
    http://tt.se/ttsprak/

    Comment by Jan Winter — 2012 11 08 14:26 #

41. Till Jan Winter: Jag har själv gjort en insats av det här slaget: En gång i världen när jag arbetade på Socialdemokraternas centrala partikansli utarbetade jag tillsammans med en kollega, trycksaksansvarig på samma arbetsplats och liksom jag med journalistbakgrund, språkregler för de anställda på vår arbetsplats, dels för att åstadkomma enhetlighet, dels för att undvika vanliga språkfel i ”partisvenskan”.

    Jag vet att den här språkbibeln användes långt efter både min kollegas och min egen pensionering.

    Comment by Enn Kokk — 2012 11 08 18:12 #

42. Ja Enn, den hade jag faktiskt hört talas om, med gillande. Men TT-språket fanns nog redan före vår tid…

    Comment by Jan Winter — 2012 11 08 19:52 #

43. http://www.spraket.se…..
    Lyssna på spraket från denna brasa..
    Ett syftningsfel i en patentskrift kan vara ödesdigert för innehavaren.
    Vems fel är det?

    Comment by Gunnar Bergquist — 2012 11 08 21:48 #

44. Enn: Med tanke på att ordet de inte bara är pronomen tredje person pluralius utan även fungerar som bestämd artikel pluralis kan det faktiskt vara rätt att skriva

    ”Harrison förefaller avsky de som har diskuterat kungahusets kopplingar till nazismen.”

    om man har ordet personer som underförstått ord:

    ”Harrison förefaller avsky de PERSONER som har diskuterat kungahusets kopplingar till nazismen.”

    Ta denna quiz om de och dem av professor Olle Josephson:

    http://quiz.svd.se/default.aspx?sTid=871

    Detta kom via Ylva Byrmans språkblogg på SvD där mycket intressant har diskuterats:

    http://blog.svd.se/sprak/page/13/

    Comment by Ann-Katrin Roth — 2012 11 24 17:04 #

45. Min språkkänsla stöter den här underförstådda metoden oerhört.

    Comment by Enn Kokk — 2012 11 24 18:43 #

46. På den där språktesten i SvD fanns exempel på meningar där man kan använda vilket som, de eller dem. Men man gör det man känner är bäst själv.

    Det kan jämföras underförstådda i jag är starkare än (vad) du (är).

    BTW, för mig låter hen inget vidare som könsneutralt, kanske eftersom jag associerar med höna, hen.

    Comment by Ann-Katrin Roth — 2012 11 27 14:57 #

47. Till Ann-Katrin Roth: Jag förstår hur du som lever i en engelskspråkig miljö upplever ”hen” – och i USA kan man ju inte försvara det ens med att det är könsneutralt.

    Comment by Enn Kokk — 2012 11 27 17:20 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.