Ett utarmat medialandskap

25 september 2012 15:52 | Media, Politik | 3 kommentarer

När jag växte upp under femtiotalet, hade Sverige, när det gällde dagspress, fortfarande ett rikt och mångfacetterat medialandskap. Inte minst gällde detta Stockholm:

Där fanns sedan gammalt socialdemokratiska Morgon-Tidningen, MT (förr Social-Demokraten) och den med andra världskrigets bruna strömningar som bakgrund av LO startade Afton-Tidningen, AT.

Det senare kontrade Bonnier-koncernen, ägare även av liberala Dagens Nyheter, med att starta Expressen.

Likaså folkpartistödjande, men med en mer tvivelaktig politisk hållning under krigsåren, var Aftonbladet och Stockholms-Tidningen, men dessa köptes av LO och blev socialdemokratiska, vilket ledde till att MT och AT efter någon tid lades ned.

Svenska Dagbladet stödde Högerpartiet, det som numera heter Moderaterna.

Därutöver fanns kommunistiska Ny Dag, syndikalistiska Dagstidnigen Arbetaren, Pingströrelsens Dagen, som så småningom kom att stödja KDS, och frisinnat folkpartistiska Svenska Morgon-Bladet.

Det här, att bevara och stödja en både medial och partipolitisk mångfald, var bakgrunden till införandet av presstödet. En viktig del av detta var också att det då fortfarande över nästan hela landet fanns en socialdemokratisk press, andratidningar på sina utgivningsorter och därmed med mindre annonsintäkter än sina lokala borgerliga konkurrenter. Centern, som gammalt bondeparti utan mediafäste i just huvudstaden, hade också egna tidningar att värna runt om i landet och ställde därför upp i en blocköverskridande överenskommelse om presstöd.

Dagens medialandskap ser helt annorlunda ut, inte minst i Stockholm. I dag finns det till exempel bara två morgontidningar att räkna med i huvudstaden, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Och när den norska Schibsted-koncernen är klar med sin just aviserade massaker på Svenska Dagbladet, återstår det att se, om bonnierägda Dagens Nyheter möjligen har vunnit slutstriden och har morgontidningsmonopol. Därefter kan ju DN, eftersom tidningen har monopol, göra vad som helst, inte bara lägga ner sin seriesida.

Vad vi nu vet om förändringarna av SvD är bland annat att den separata kulturdelen kommer att försvinna och att den egna sportredaktionen försvinner. Att kulturmaterialet efter en nedbantning av antalet tjänster skulle kunna behålla nuvarande bredd och kvalitet förefaller inte särskilt sannolikt.

Märk att det här görs i ett läge när Svenska Dagbladet går med vinst. Schibsted gör det här bland annat för att tillfredsställa sina amrikanska investorer, som vill ha mer avkastning på sina pengar.

Återstår att se om det här är till gagn för tidningen, i slutändan även för investorerna.

Skulle man inte kunna tänka sig att LO nu satsade en del av vinsten av försäljningen till Schibsted av Aftonbladet på att förse Svenska Dagbladet med en extra socialdemokratisk ledarsida och, om pengarna räcker, även till att stärka utrymmet för kulturen?

Jag är ganska säker på att en sådan uppgörelse skulle leda till att många socialdemokratiska DN-prenumeranter bytte till SvD. Så i vågskålen ligger inte bara de pengar LO orkar och vill satsa.