En tidnings ”lätta sida” måste vara både rolig och berörande
7 september 2012 13:40 | Media, Prosa & lyrik | 5 kommentarerDNs Namn och Nytt-sida avslutar tidningens kulturdel, och dess välfunna placering plus Hans Lindströms fräcka teckningar gör att jag fortfarande läser den här sidan, om än långt ifrån allt.
Men det fanns en tid då Namn och Nytt var ett dagligt måste, med kåsörer som Red Top (Lennart Nyblom) och Eld (Erik Lundegård) och den oslagbare dagsverspoeten H. (Alf Henrikson).
Inget ont om dagens kåsörer och den ibland läsvärde dagsversmakaren Holmberg, men oftast lyser det inte om dem. Jag har funderat lite över om Namn och Nytt-sidans relativa nivåsänkning kan bero på att man numera, med ett remarkabelt undantag, som skrivande fasta medarbetare bara använder sig av anställda DN-medarbetare – att man är en god journalist gör en ju inte automatiskt också till lysande kåsör.
Undantaget, kåsören som inte är anställd på DN, är Hanna Hellquist, en drygt 30-årig journalist verksam även i etermedia och med rötter och sommarhus i Värmland. Hon lägger inte an på att vara rolig, men hon är personlig och oftast berörande.
Min höga värdering av hennes kåserier beror inte på att jag alltid håller med henne – det finns tillfällen då jag har lust att ropa ”Idiot!” till henne, men det skulle ju inte hjälpa. Snarare är det äktheten i hennes skildring av sitt liv som berör mig och, antar jag, andra läsare. DN tycks ha begripit det här, eftersom hon ges stort utrymme i bilagan På stan varannan fredag.
Men där tar tidningens förstånd uppenbarligen slut. För det behövs också ett nytänkande i fråga om Namn och Nytt.
Om mina egna försök i den här branschen, inklusive mitt samarbete med Eld och Red Top, kan du läsa mer i en tidigare bloggtext som heter ”Korta meningar och Brokiga blad”.
5 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Det där med Eld och Redtop låter intressant. Men var hittar man dessa inlägg utan att leta igenom allt? Det är ju en del
Comment by Åke F — 2012 09 07 21:10 #
Hej!
Jag tycker om att läsa Namn och Nytt sidan. Jag har själv fått 3-5 kåserier publicerad, det är några sedan. Min pappa Mads Rydman skrev regelbundet kåserier under några år, slutet av 80-talet. Kåsörer som har skrivit är bl a Bo E Åkermark, Unge, Carl Z och Magdalena Ribbing.
Comment by Rustan Rydman — 2012 09 07 21:44 #
Till Åke F: Skriv Korta meningar och Brokiga blad på bloggens sökfunktion!
Comment by Enn Kokk — 2012 09 07 22:10 #
Som mångårig DN-prenumerant håller jag helt klart med om att NoN inte är riktigt lika vass som ’förr’. Men jag är glad att Säverman fortfarande kåserar varje fredag – trots, vad jag tror mej ha förstått, uppnådd pension – och även att Holmbergs underfundiga verser är med då och då.
Comment by Maggan — 2012 09 07 22:39 #
Enn, om mitt förhållande till DN skulle jag kunna skriva mycket…Den fanns – märkligt nog – i det skogsarbetarhem som såg mig växa upp. I pojkåren betydde förstås Rit-Ola på Sporten betydligt mer som opinionsbildare än Tingsten och de andra giganterna, men Red Top, Eld och de andra på Namn och Nytt kom inte långt efter. Och Salon Gahlin; jag kan väl inte ha varit ensam om att ha trott att Salon var ett förnamn?!
Eftersom Eld ofta skrev om familjen känner jag mig nästan personligt bekant med hans son Mats Lundegård trots att jag aldrig träffat honom.
Om dagens Namn och Nytt finns mycket att säga; att det inte är som i fornstora dar kan nog de flesta läsare hålla med om. Men med tanke på att det för några år sen var på vippen att sidan hade slopats helt får vi väl glädjas åt att den överhuvud taget finns kvar. I övrig dagspress har ju de s k lätta sidorna i stor utsträckning försvunnit.Om den avvecklingen kom det förresten ut en bok 2006 som heter just ”Kåserierna – vart tog de vägen?” med presshistorikern Per Rydén som huvudförfattare.
Comment by Mats Rosin — 2012 09 08 9:28 #