Och så är det september

2 september 2012 18:22 | Mat & dryck, Politik, Trädgård, Ur dagboken | 3 kommentarer

I fredags flyttade vi alltså in till Uppsala, och därefter har vi ägnat en stor del av tiden åt att packa upp och komma i ordning. De buketter med ringblommor, dahlior, luktärter, krasse och höstanemoner Birgitta plockade strax före avfärden från Öregrund lyser nu upp bord på olika håll i lägenheten.

En obehaglig överraskning väntade oss: Bostadsrättsföreningen ska, trots att badrummen och toaletterna renoverades för ganska kort tid sedan, nu specialbehandla rörstammarna genom något slags insprutning, och det betyder att vatten och toaletter måste stängas av – en barack med toaletter och duschar har ställts upp bredvid grannhuset. Har jag tolkat ett meddelande på anslagstavlan i porten rätt, kommer dock toalettstoppet att bli förhållandevis kort, vilket jag med mina gammelmansbesvär på nätterna är tacksam för.

Birgitta slipper den här värsta fasen, eftersom hon då kommer att vara inlagd på Akademiska sjukhuset för hjärtklaffsoperation.

Men dess förinnan måste vi utrymma ett av våra källarförråd där hantverkarna ska gå in i ett rör. I det där förrådet förvarar Birgitta bland annat alla sina aftonklänningar från tiden som talman. Ingen av oss är just nu i fysiskt skick att bära upp saker till lägenheten och till vårt andra förråd, men sonen, Matti, har lovat försöka åka till Uppsala för att bistå oss.

Han ringde i morse och berättade bland annat att hans och Karins lilla Ella just har börjat äta annat än bara bröstmjölk.

Våra barn visar all tänkbar omtanke om sin mamma, nu när hon ska genomgå den där operationen, som hon förstås ändå är lite orolig inför.

Anna var här hos oss i eftermiddags och fikade. Birgitta och hon – själv är jag ju diabetiker – åt av de kakor Kerstin bakade till vårt 75-årskalas i Öregrund. Samtalet rörde allt från Mona Sahlins debacle i Socialistinternationalen till mer privata och familjerelaterade saker.

Men egentligen var inte det vi talade om det viktigaste. Mycket viktigare är det att familjegemenskapen fungerar i besvärliga skeden av livet.

När Birgitta är tillbaka från sjukhuset och hyggligt återställd, ska vi ha familjekalas här hemma, ett samlat födelsedagskalas för Kerstin, 43, Birgitta, 75, och Viggo, 10.

3 kommentarer

  1. Jag hoppas innerligt att Birgitta snabbt kommer tillbaka. Liksom allt annat har även utvecklingen inom hjärtkirurgin gått väldigt mycket framåt. Själv hade jag en sondotter som hade ett ”stort” hjärtfel som hon gjorde operation på redan vid tre års ålder, detta skedde i Uppsala för ca 20 år sen. Hon är nu i dag utbildad sjuksköterska, naturligtvis jobbar hon på kardeologen i Umeå där hon nu bor. Vi måste få vara glad åt att vi bor i ett land där människors lika värde varit ett gemensamt mål för alla i Sverige.
    Trots de orosmoln som mer och mer kan skönjas hoppas jag att även denna regering förr eller senare vaknar där man själv ser att den inslagna vägen inte är den rätta.

    Hälsa Birgitta.

    Emil Wallin
    Dorotea

    Comment by Emil Wallin — 2012 09 03 16:50 #

  2. Hej Enn Kokk!
    Jag har postat en videofilm till dej men den verkar inte ha kommit fram. Har även sökt efter din epostadress men hittar ingen – nånstans. Återstår alltså den här kanalen på bloggen om man vill få kontakt (även om det inte gäller en direkt kommentar).
    Ärendet är en ny film om Joe Hill där jag medverkar med fyra nyinspelade sånger. Filmen kastar åtminstone något lite nytt ljus över arbetarsångaren från Gävle. Den ligger här: http://www.youtube.com/watch?v=2Oi4zt1rMsE&feature=plcp
    Bästa hälsningar
    Anders Åborg

    Comment by Anders Åborg — 2012 09 06 16:39 #

  3. Till Anders Åborg: Jo, den har kommit fram, tack! Jag har bara inte kommit mig för att skriva om den än, men det ska bli.

    Comment by Enn Kokk — 2012 09 06 16:42 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^