Sommar i P1 med Amanda Svensson

17 augusti 2012 15:13 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 7 kommentarer

Amanda Svensson har redan med sina två första romaner, ”Hey Dolly” och ”Välkommen till den här världen”, etablerat sig som en skönlitterär författare att räkna med.

Hennes far, Per Svensson, tidigare bland annat kulturchef på Expressen, har troget tjänat bonnierpressen, men hon valde, klokt nog, att i stället uppvakta Norstedts med sitt förstlingsverk, och där har hon blivit kvar.

I dag gjorde hon ett ganska ovanligt och annorlunda Sommar-program. Dess somriga sida handlade om sådant som när hon under familjens semester på franska atlantkusten skulle lära sig surfa, och också i övrigt handlade hennes Sommar-program om kvinnors/tjejers fysiska tillkortakommanden när det kommer till att tävla med män och deras styrka.

Några mysiga minnen i sommarprogramanda innehöll hennes program över huvud taget inte. En mycket stor del av programmet handlade i stället om den fysiska smärta hennes kvinnokropp hade förorsakat henne. Frispråkigt berättade hon om en åkomma, vestibulit, som förvisso inte drabbar alla kvinnor men som för den skull inte är mindre smärtsam att hantera för de tjejer som drabbas av den.

Nå, till slut hade hon fått hjälp, och därefter hade hon, visserligen också i smärta men ändå i glädje, fött sitt första barn, en dotter.

Det här var ett djärvt, i meningen utmanande, program, och inte heller den musik hon spelade var insmickrande. Själv hittade jag egentligen bara en artist och låt jag gillade i det här programmet, Annika Norlin och Säkert med ”Honung”. Varken Per Gessle och Gyllene Tider eller, ännu mindre, Nirvana, är min bag, och det mesta hon spelade hade jag inte och fick inte heller något förhållande till.

7 kommentarer

  1. Anser du att det finns en gräddfil i politiken och som i detta fall media & kultur för barn till redan etablerade personer?

    Comment by Bo Grahn — 2012 08 17 16:41 #

  2. Jag visste inte vem Amanda är dotter till, och det hade inte spelat någon roll. Hennes program var intressant, även för en kvinna som jag, som aldrig har varit i närheten av den sjukdomen. Smärta är jag förtrogen med, och kvinna är jag, så visst kände jag igen hur det är att vara ”det andra könet”. Däremot har jag hanterat det på ett annat sätt. Att det finns gräddfiler, jovisst, det gör det alltid. Våra barn har dragit nytta av våra kontaker, liksom andras barn gör, men till syvende och sist måste man ändå leverera. Ingen kommer undan domen. Och Amanda var intressant, vilket många sommarpratare inte har varit denna regniga sommar.

    Comment by Ann Christin Sandlund — 2012 08 17 17:07 #

  3. Till Bo Grahn: De här sfärerna känns säkert inte så främmande och avlägns om man har någon i familjen som har valt banan i fråga. Men man måste kunna prestera något själv om man ska kunna ta sig fram. Att Amanda Svenssons debutbok fick ett så gott mottagande även av kritiker som inte står i något beroendeförhållande till Per Svensson och att hon sedan också blev nominerad till August-priset har att göra med att det hon själv har presterat är bra.

    Comment by Enn Kokk — 2012 08 17 17:58 #

  4. Visst måste man prestera men man har en gräddfil i att få försöka. Det var min poäng.

    Comment by Bo Grahn — 2012 08 18 17:41 #

  5. Till Bo Grahn: Men man kan ju knappast lotta ut Sommar-pratandet bland alla vuxna svenskar. Kan kan man naturligtvis – men det skulle garanterat resultera i mängder av ohörbara program.

    Dagens urvalssystem utgör naturligtvis heller ingen garanti för att alla program blir bra, men det är i alla fall ett försök att hitta människor som kan tänkas ha något intressant att berätta samt dessutom bör kunna klä detta i ett lockande muntligt framförande och så däremellan spela musik som är både ett personligt val och kan tänkas intressera andra.

    Comment by Enn Kokk — 2012 08 18 17:59 #

  6. Jag pratar om nepotism i allmänhet, inte om ”Sommar”.

    Comment by Bo Grahn — 2012 08 19 23:32 #

  7. Till Bo Grahn: Nu var ju din kommentar faktiskt fogad till det jag skrev om just om ett Sommar-program.

    Sen är det ju så att begåvning ibland – men naturligtvis inte alltid – kan gå i arv. Ett exempel: Göran Tunström var en, enligt både mig och många andra, lysande skönlitterär författare. Han gifte sig med en av Sveriges främsta bildkonstnärer, Lena Cronqvist, och de fick sonen Linus Tunström. Linus Tunström har blivit mycket framgångsrik på en annan konstnärlig bana, som regissör och teaterchef. Jag talar här av egen erfarenhet, från Uppsala stadsteater där han är chef.

    Comment by Enn Kokk — 2012 08 20 8:41 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^