Sommar i P1 med Anders Olsson
13 augusti 2012 16:42 | Media, Musik, Ur dagboken | 1 kommentarSka jag vara alldeles ärlig – och det bör man ju vara – känner jag stor ambivalens inför Anders Olssons Sommar-progam i dag. Å ena sidan känner jag stark sympati för en handikappad, rörelsehindrad, människas kamp för att få leva ett liv som han finner värt att leva. Å andra sidan har jag, som över huvud taget har svårt att begripa att någon kan intressera sig för idrott, ännu svårare att förstå varför en gravt rörelsehindrad – Olsson är förlamad från magen och neråt – vill ägna sig åt just idrott, i hans fall det som går att förena med hans speciella handikapp, simning.
Anders Olsson gav utlopp åt en begriplig bitterhet över den måttliga ekonomiska ersättning han hade fått för sin bestående skada. Samtidigt gav han exempel på de fysiska risker han har tagit både innan och efter det att han blev handikappad – han var själv inne på att en i grunden ganska korkad tyngdlyftningsövning för att imponera på tjejer i skolan kan ha varit startpunkten på hans långa lidande. Men man ska inte moralisera: Olsson berättade själv om att hans håg aldrig låg för de mer teoretiska ämnena i skolan och att han därför hoppade av skolan i förtid för att i stället söka sig till kroppsarbete.
Det bästa i hans Sommar-prat tyckte jag själv var vittnesbörden om andras korkade och nedlåtande reaktioner på hans handikapp, faktiskt intressantare än kappsimningen från Alcatraz.
Bland annat, men inte bara, mot bakgrunden av hans ganska antiintellektuella framtoning i programmet överraskade hans låtval. Där fanns sådant som ”The Motorcycle Song” med Arlo Guthrie, ”It’s My Life” med Bon Jovi, ”Walk of Life” med Mark Knopfler och Dire Straits, ”Vart jag mig i världen vänder” med Den svenska björnstammen, ”Against All Odds” med Phil Collins, ”The Show Must Go On” med Queen och så Dolly Parton’s ”Jolene”, fast här med Jill Johnson.
1 kommentar
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Jag förstår inte det där med Paralympics. En medalj där betyder säkert något för utövaren men eftersom det är så många klasser och så få deltagare (ofta) i varje klass så är det nästan omöjligt att INTE få medalj.
Sen måste det vara djävligt att varje dag så många timmar träna och få massage för att ens ta sig igenom dagen. Det har jag förståelse för enskilt.
Dagens ”Sommar” var väl så långt ifrån ett dito med Horace Engdahl man kan komma men vid ett val så hade jag lyssnat på detta.
Comment by Bo Grahn — 2012 08 13 23:37 #