Sommar i P1 med Elsa Billgren
20 juli 2012 15:24 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 3 kommentarerBortsett från Neil Sedaka (”Oh Carol”), The Velvet Underground, Neil Young och Lykke Li är de artister och grupper som Elsa Billgren spelade i sitt Sommar-program mer eller mindre obekanta för mig, vilket åtminstone delvis kan ha att göra med att hon är född 1986, jag själv 1937.
Inte heller har jag sett de TV-program hon har gjort för olika kanaler.
Men eftersom hon, liksom för övrigt min dotter (född 1969), är insnöad på stil, i Billgrens fall saker som härstammar från 1940-, 1950- och 1960-talen – jag minns dem väl – hör jag gärna på, även om vintage, i synnerhet gamla klänningar, inte är mitt gebit.
Jag antar att det faktum att hon kommer från ett konstnärshem har spelat roll för hennes intresse för form, stil och färg, men jag slås också av att hon under sina formbara tonår bytte inriktning och åsikter så pass många gånger – starkt av henne att berätta om att byte av kille ofta också betydde byte av identitet. Ett inpass från mitt eget förflutna: I samband med att jag tog studentexamen, berättade en av mina trägna Folket i Bild-köpare, en syndikalistisk sömmerska, att hon hade haft en av mina kvinnliga klasskamrater som kund, sytt hennes studentklänning, och när hon hade fört mig på tal av min kvinnliga klasskompis fått svaret ”Enn, han är inte som andra killar; han är mer som en vuxen”.
Programmet var i teknisk mening mycket välgjort – det märktes att den här unga damen redan har rutin att arbeta i och för etermedia – och minnesbilderna pregnanta. Samtidigt hade jag nästan hela tiden grundkänslan, att hennes program var gjort som en föreställning, som en rad poser inför publik.
Därför var det skönt när det här mönstret någon gång bröts, som när hon berättade att hennes far, konstnären Ernst Billgren, hade lämnat hennes mamma, Helene, för en mycket yngre kvinna.
3 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Jag vet inte om det är mig det är fel på eller de som pratar i Sommarprogrammet?
Jag tycker faktiskt inte det är roligt längre. Mina minnen från Ehrenmark och andra berättarvänliga gäster kanske sitter i för starkt och nutidspratare kanske inte ger mig det de andra gav….?
Comment by Urban Sjölander — 2012 07 20 15:56 #
Till Urban Sjölander: Genom åren har det funnits en rad stjärnor i rollen som programvärd: Torsten Ehrenmark, Bo Strömstedt, Lars Ulvenstam, Pär Rådström med flera. Men det förekom väl floppar förr också.
Comment by Enn Kokk — 2012 07 20 16:03 #
Tack för ”speglingen”, också för den söta berättelsen om att ”Enn är mera som en vuxen”. Du har nog det kvar; det kloka. Jag ville bara säga, att jag nog tyckte ,att hon flagrant och med livsglädje förmedlade ungdomens och det privilegierade livets lättsamma porlande, med många livsvisdomar, åldern till trots!!Och spelade trevlig blandad musik som ” The Students” med låten ”I´m så young”, Carole Kings gamla ” Will You Love Me Tomorrow” med The Shirelles ( bra låt i Amy Winehouses repertoar också) och Neil Youngs låt ” Only Love Can Break Your Heart” med Saint Etienne och Moira Lambert( deras mest kända låt, en cover!)En massa populära ungdomsartister som Jay Z, Kanye East,Mister Hudson;Vampire Weekend, Lenny Kravitz osv, väl invävda i olika livssvängningar. Jag tyckte Elsa Billgren gjorde ett snyggt porträtt av sitt liv hitttills; men jag blir å andra sidan aldrig riktigt vuxen.
Den här visdomen hon hade fått via sina svärföräldrars stora åldersskillnad då: man kan inte välja för andra människor! Svärföräldrarnas stora förtjänst var att hon nu hade sin underbara make;)
Comment by Tar O´Ger — 2012 07 20 20:00 #