Marita Ulvskog om EU hos Onsdagsklubben

25 mars 2009 21:39 | Helga Henschens Vänner, Politik, Ur dagboken | 17 kommentarer

I dag var jag på min gamla arbetsplats, 68an, igen. I konferensvåningen i gatuplanet samlades den stockholmska (S)-veteranklubben Onsdagsklubben för årsmöte. Innan mötet började, drack jag kaffe och pratade med min gamle arbetskamrat Leif Karlsson (Sofia Karlssons pappa), Annie Marie Sundbom och Anna-Greta Leijon; den senare valde vi senare in i styrelsen.

Av Lennart Svensson, som jag i går kväll träffade på Socialdemokratiska pressföreningen, köpte jag för 150 kronor en fin bok, ”Helga Henschen i Sundbyberg” (Sundbybergs stad och Helga Henschens Vänner, 2009, redaktör Barbro Werkmäster), och jag såg att Lennart sålde ganska många exemplar till S-veteranerna, som älskar Helga och hennes konst.

Den här föreningen, där jag känner väldigt många av de aktiva, går mot strömmen när det gäller medlemsantal. Klubben hade vid förra årets slut 354 medlemmar, den största anslutningen sedan starten. Av dessa var 33 nytillkomna under 2008, men det talet är inte ett netto – när medlemmarna är i den här åldern, får man räkna med svinn.

Jag påminner mig ett tillfälle när jag som journalist bevakade en centerstämma. Just det här inträffade medan Gunnar Hedlund fortfarande var partiledare, och när det var pressträff för oss journalister, hade någon av mina kolleger i verksamhetsberättelsen hittat data som alla tydde på att Centern förlorade medlemmar. Kollegan rabblade siffror och frågade sen Hedlund vad medlemsminskningen berodde på.

Hedlund sa på sitt vanliga, lakoniska sätt det som alldeles säkert var sanningen om hans åldrande parti:

– Dom har nog dött.

Att medlemmar dör när de alla är i pensionsåldern får man räkna med, men Onsdagsklubben är verkligen ingen död förening. Aktiviteten är mycket hög och arrangemangen mycket välbesökta. Vid årsmötet i dag fylldes den ganska stora möteslokalen snabbt, och man fick bära in extrastolar.

Dagens gästtalare var Marita Ulvskog och hennes ämne förstås det förestående EU-valet – Marita toppar ju Socialdemokraternas valsedel och har redan avverkat en mycket intensiv kampanjinledning i Dalarna. Inte för att dagens publik behövde övertygas att rösta och att rösta (S), men Onsdagsklubbens medlemmar är mycket aktiva också som opinionsbildare, så mötet användes närmast för argumenttrimning.

Och det behövs ju med tanke på det hittills anmärkningsvärt låga deltagandet i EU-valen, inte minst bland dem som i de övriga valen brukar rösta på Socialdemokraterna. Bland de (S)-väljare som inte röstar alls finns förstås många som – i likhet med mig och Marita – har röstat nej till EU-anslutning och senare också till EMU. Andra har, därför att de främst är antifederalister, valt att rösta på till exempel Junilistan.

Här om dagen fick jag ett brev från en gammal vän, som i de båda EU-relaterade folkomröstningarna, alltså i motsats till både mig och Marita, har röstat ja. Han har nu problem med Maritas placering på första plats på EU-valsedeln, säger sig aldrig för sitt liv kunna tänka sig att rösta på henne.

Nå, det behöver han ju heller inte göra. På listan finns fullt med kandidater, som liksom min gamle vän har röstat ja i de nämnda folkomröstningarna, och han kan alltså välja att kryssa någon av dessa.

Å andra sidan kan inte den mest EU-entusiastiske socialdemokrat komma förbi det faktum, att socialdemokratin har en väljarkår, vars stora majoritet röstade nej till EMU och som är djupt skeptisk till att öka inslaget av federalism i EU. I förra EU-valet fick vi ett exempel på detta: de EU-skeptiska (S)-väljarna lyfte upp den då nästan okända Anna Hedh från botten av listan till valbar plats.

Men sen ska man kanske ändå inte överdriva motsättningarna. Inför Onsdagsklubben markerade Marita Ulvskog på nytt sin antifederalistiska hållning och deklarerade, att hon – om det på nytt blev en folkomröstning om EMU – åter skulle rösta nej. Men i det stora hela förfäktade hon politiska ståndpunkter, som omfattas av samtliga kandidater (S) på EU-valsedeln och som finns i det socialdemokratiska EU-valsprogrammet. Till det som jag tror gladde alla som var med vid Onsdagsklubbens möte var att hon trodde sig ha hela socialistgruppens i EU-parlamentet stöd för att kollektivavtal ska respekteras och inte, som i Laval-fallet, kunna undermineras genom lönedumping.

Självfallet måste svenska, socialdemokratiska värderingar och ståndpunkter försvaras också i Bryssel och Strasbourg. Och det kan man inte åstadkomma genom att till exempel låta bli att rösta, var Marita Ulvskogs slutsats.

17 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

  1. Hej Enn, du som rört och rör dig i den inre sfären är förvånansvärt tyst kring AMF och Wanja Lundby-Wedin. Vore intressant med Enn kommentar.

    Comment by eva — 2009 03 25 22:33 #

  2. Till Eva: Som socialdemokrat till vänster, med stark prioritering av jämlikhet, kan jag ju inte tycka annat än att den ersättningsnivå som har avslöjats är förkastlig.

    Mitt intryck av Wanja Lundby-Wedin är, efter att jag vid VU- och partistyrelsesammanträden har sett henne agera i andra frågor och också en smula lärt känna henne, att hon är en ärlig och rak person. Så min första reaktion var att hon 1) antingen, i ett med arbetsgivarna partssammansatt organ, möjligen hade böjt sig för den företagskultur den andra parten företräder eller snarare 2) på grund av för många sammanträden och/eller för många papper att läsa in hade sumpat information som hon borde ha reagerat på.

    Men sen har hon ju lyckats visa upp papper med detaljinformation, som styrelsen aldrig fick när beslutet togs. Detta styrks också av vittnesmål från Ebba Lindsö, som ju inte precis är någon politisk meningsfrände till Wanja.

    Kvar står då ändå att hon sen har skrivit under verksamhetsberättelser, som ger information som hon borde ha reagerat på.

    Min erfarenhet är dock att texten i verksamhetsberättelser inte läses så noggrant av dem som ställer sig bakom den. Jag har ett ganska roligt exempel på detta från socialdemokratiska partistyrelsen, vars verksamhetsberättelser jag under många år redigerade. En kompis till mig, informationssekreteraren Bo Krogvig, skrev om firandet av ett partijubileum, att ”informationsavdelningens uppgift bestod i att vakta en låst dörr”, vilket det låg en del i: vid jubileumsmiddagen på Norra Latin var han själv placerad framför en reglad dörr.

    Jag lät det passera som ett skämt och ett test, och den här texten passerade sen i tur och ordning partiexpeditionens ledningsgrupp (ledd av partisekreteraren), partiets VU och slutligen partistyrelsens årsmöte utan att någon hade reagerat.

    Jag fick lov att själv plocka bort den, innan verksamhetsberättelsen gick i tryck.

    Comment by Enn Kokk — 2009 03 25 23:51 #

  3. Jag kommer inte att rösta i EU-valet den här gången heller (däremot röstade jag Nej både till EU-medlemskap och till EMU). Ser ingen som helst vits med att rösta i de där valen. För mig är EU en ren skendemokrati, som de stora multinationella företagens sätt att hålla människorna på mattan, och jag vägrar definitivt att delta i rena skådeprocesser.

    Comment by Kerstin — 2009 03 26 1:52 #

  4. Kerstin:
    Jag förstår dig och håller med dig i stort. Jag kommer nog dock att rösta. Men jag rekommendear dig inte att rösta. Jag har sjölv funderat på att skita i det.
    En stor majoritet ja-sägare står sannolikt på listan. jag har inte kollat men det brukar vara så. De kommer med stor sannolikthet att köra över vanliga medlemmar i viktiga frågor, som de gjort hittills.

    Å ena sidan genomförs en nomineringsprocedur som tar så gott som all verklig makt från gräsrötterna, genom att de organisationsled som nominerar är partidistriktens styrelser.

    När den besvärliga verkliga demokratin är undanstökad har högdjuren mage att moralisera över att den som inte är med och röstar har inget att klaga på sedan och den är dessutom med om att underminera demokratin.
    Det är lågt, det är dåligt, det är odemokratiskt och därmed helt i linje med den organisation som bildades för borgerliga syften och underminerat demokratin åtminstone sedan 950101 i Sverige: EU.

    Comment by Edvin, SAP i Malmö — 2009 03 26 11:37 #

  5. Hedlund, (som jag träffat som barn i Sollefteå många gånger när han köpte godiset Prick i min mors kiosk) vid en intervju om hur han såg på hur skolan skulle vara svarade han lakoniskt;
    ”Vi skall ha en bra skola.”
    Han var sådan.

    Comment by Urban Sjölander — 2009 03 26 11:41 #

  6. Ni som inte tänker rösta i EU-valet: vill ni främja att Le Pen-anhängare och SD-svenskar (också kritiska mot EU) gör sig breda nere i Bryssel och där får möjlighet att främja divsere främlingsfientliga anti-islam propåer…? Måste man inte försöka att vara lite konstruktiv och rädda det som räddas kan? Jag tänker på Inger Hagerups barnsång om sockerbagaren som satt på en bitte liten ö och såg alla fartygen gå förbi…Bättre en Marita Ulvskog i Bryssel än ingen alls…

    Comment by Anders Thunberg — 2009 03 26 12:38 #

  7. ”Och det kan man inte åstadkomma genom att till exempel låta bli att rösta, var Marita Ulvskogs slutsats.”

    Tidigare sympatiserade jag med teorin som säger att den som inte röstar inte heller har rätt att klaga. Där har jag dock ändrat mig så till vida att jag har full förståelse för att många människor känner hopplöshet och vanmakt inför kolossen EU vars hela struktur manifestar demokratiförakt. Utan verklig demokratiförankring så får man paradoxalt nog en väljarkår som heller inte tänker agera demokratiskt och gå till valurnorna…tror jag.

    För egen del blir det givetvis Piratpartiet!

    Comment by Thomas Tvivlaren — 2009 03 26 14:34 #

  8. Till Urban Sjölander: Jag minns en sån där Hedlund-kortis till från en av centerstämmorna. En av journalisterna hade hittat en kongressmotion om P-piller för män och frågade Hedlund om hans syn på detta.

    Den rätt så åldrige Hedlund:

    – Det är inte aktuellt för min del.

    Comment by Enn Kokk — 2009 03 26 15:21 #

  9. Jag minns hur Folke Schimanski på 60-talet föreläste för mig om Bert Brechts ”radioteori” som B. utvecklade vid radions genomslag tidigt 30-tal och där han talade om nya mediers möjligheter att skapa tvåvägskommunikation, alltså en situation där man inte bara är ett objekt för kommunikation utan där man själv också deltar som ett eget subjekt. Nu är vi väl – genom Internet – på sätt och vis i den situation som Brecht drömde om. Men samme Brecht påpekade också: ”Man hatte plötzlich die Möglichkeit, allen alles zu sagen, aber man hatte, wenn man es sich überlegte, nichts zu sagen. […] Ein Mann, der was zu sagen hat und keine Zuhörer findet, ist schlimm daran. Noch schlimmer sind Zuhörer daran, die keinen finden, der ihnen etwas zu sagen hat.” Det räcker alltså inte med att medier (nya som gamla) fått nya tekniska möjligheter till kommunikation. Man måste också ha något ”innehåll” att kommunicera. Hittills skickas det via bloggsidor etc för det mesta lika lite av substans som det som kommer ut tidnings- och mediafabrikerna. KANSKE SKA MAN SNARARE TALA OM DUBBLERING AV BUDSKAP.
    Måhända kan Twitter och andra innovationer på medieområdet slå hål traditionella mediers informationsmonopol vad gäller kriser, olyckor etc, men som mottagare av budskapen står man ändå inför samma situation som vilken utsänd rapportör/journalist som helst på fältet: Man måste på något sätt värdera vad som är relevant och betydelsefullt i strömmen av meddelanden.

    Comment by Anders Thunberg — 2009 03 26 18:19 #

  10. Till Anders Thunberg: Naturligtvis är det stora flertalet bloggar, även sådana som har många läsare, inte något som automatiskt berikar mediavärlden. Men i ett avseende innebär bloggosfären ett steg framåt: Den medger för den som vill komma till tals att för en mycket ringa kostnad och utan censur av politiska, kommersiella eller andra skäl nå andra som är intresserade av det han eller hon skriver. På så sätt har utbudet blivit friare och rikare.

    Comment by Enn Kokk — 2009 03 26 20:19 #

  11. Ett par timmar efter Onsdagsklubbens möte höll Stockholms Socialdemokratiska förening (Stockholms äldsta, 125 nästa år) möte med Håkan Juholt som talare. Vilken folktalare! Har knappast hört något bättre sen Palme! Trots att vi bara var ett tiotal personer…

    Comment by Göran Baecklund — 2009 03 26 21:09 #

  12. Till Göran Baecklund: Men partisekreterare fick han inte bli.

    Comment by Enn Kokk — 2009 03 26 21:34 #

  13. @Göran Baecklund: Intressant! Varför filmas inte denna typ av möten och tillgängliggörs via nätet istället för att bli en lyxupplevelse för endast 10 personer?

    Comment by Thomas Tvivlaren — 2009 03 27 10:38 #

  14. Till Kerstin:

    Jag är nog minst lika kritisk till EU som Edvin, men likväl är det för mig en självklarhet att rösta – framför allt av praktiska skäl. Jag säger inte nödvändigtvis att EU blir mycket bättre för att du lägger din röst på ett parti till vänster, men det blir garanterat sämre om du avstår. Då ökar chanserna för Sverigedemokraterna och de andra borgerliga partierna – då blir det pengar i kassan för högern och sämre opinonsbildningsmöjligheter för vänstern.

    Röstskolk är dessutom ett mycket dåligt påverkansmedel. Valdeltagandet (det genomsnittliga europeiska) till EU-parlamentet har sjunkit ända sedan det första valet hölls 1979. Under denna tid har EU, och parlamentet, fått en väsentligt utökad makt. Paralleller kan även dras till USA med extremt lågt valdeltagande (omkring 50 procent i presidentvalen och 35 till 40 procent i kongressvalen). Inte heller där tycks politikerna vara särskilt bekymrade över den protesten. Däremot lovar jag dig att de skulle lyssna den dag då den stora majoriteten gjorde sig till känna genom att lägga sin röst på EU-kritiker.

    Som socialdemokrat väljer jag naturligtvis Anna Hedh. Kan inte du tänka dig att i detta val rösta socialdemokratiskt får du väl stoppa den vänsterpartistiska lappen i valkuvertet. Endera alternativet är nog din bästa möjlighet till konstruktiv protest.

    Comment by Daniel J — 2009 03 27 14:34 #

  15. Kommer jag ihåg rätt så hade Hedlunds far gått genom isen på Helgumssjön varför fadern förbjudit sonen Hedlund att vara på isen. Till historien hör att fadern då var över 90 år och sonen Hedlund närmare 70 år. Vissa släkter är starka.

    Comment by Urban Sjölander — 2009 03 28 10:53 #

  16. Ja Hedlund hade också en fenomenal förmåga att klara sig som politiker. Jag tänker på att han blev dömd för skattebrott men att det på intet sätt – vad jag förstår – underminerade hans ställning som cp-politiker. Jag kände en präst som berättade för mig att han lånat Hedlund (när han var student) en summa pengar, men att han aldrig fick tillbaka de pengarna. Här hamnade alltså H. i samma fack som Evert Taube som var ett fenomen på att ”vigga” utan att betala tillbaka.

    Comment by Anders Thunberg — 2009 03 29 3:16 #

  17. Till Thunberg. Att Hedlund kunde stanna kvar berodde väl inte minst på att Erlander höll honom om ryggen, som statsråd och politiker. GH var ju inrikesminister då, i sossebondeförbundsregeringen (skattehistorien inträffade 1953 och handlade om 8 000 kronor). ”Jag har inte den läggningen att jag lägger upp bara för att jag får lite skäll”, sa han själv.

    Comment by HO — 2009 03 29 11:22 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^