Sommar i P1 med Christina Lampe-Önnerud

Det är inte helt uteslutet att mina vägar någon gång kan ha korsats med Christina Lampe-Önneruds – Birgittas tidigare uppdrag som ordförande i Sveriges körförbund och vårt stora intresse för Uppsalas musikliv skulle kunna tänkas ha fört oss samman någonstans någon gång – men vad jag vet är vi inte bekanta med varann. Detta sagt apropå att hon har varit aktiv i Allmänna sången och i musikklassernas barnkörverksamhet.

Hennes Sommar i P1 i dag var enastående bra, inte bara i konkurrens med de få program i serien som hittills har sänts i år utan sannolikt också i konkurrens med alla andra som kommer att sändas under den här säsongen. Hon gjorde ett fantastiskt program musikaliskt sett, vilket jag strax ska återkomma till. Men minst lika intressant är det att hon – inriktad på ämnen som inte direkt är mina, matte och kemi, så småningom doktor i oorganisk kemi, batteriuppfinnare, entreprenör och ledamot av Kungliga ingenjörsvetenskapsakademien – till den grad lyckades fånga mitt, humanistens och socialistens, intresse.

Det intressanta med henne är att hon ger ett genuint intryck av att vara en så mångsidig och allsidigt begåvad människa. 2005 grundade hon det vad jag förstår mycket framgångsrika företaget Boston Power med 500 anställda bland annat i Kina. Det här företaget levererar miljövänliga batterier till bärbara datorer, och man slogs gång på gång av hennes starka engagemang för miljö och hållbar utveckling. Säkert har hon också tjänat mycket pengar både på det här och på andra uppfinningar – hon har 80 patent – men jag med mina starka vänstervärderingar har mycket lättare för att uppskatta människor som tjänar mycket pengar på det här ansvarsfulla viset än kapitalister som bara ägnar sig åt spekulation.

Och sen var det alltså det här med musiken. Hennes spellista innehöll som väntat – och det är i mitt fall verkligen ingen invändning – en del körmusik: David Wikanders tonsättning av ”Kung Liljekonvalje av dungen”, Wilhelm Peterson-Bergers ”Sommarsång”, Carl Orffs ”Carmina Burana”. Och så sådant som George Harrisons ”Here Comes the Sun”, Stings ”Seven Days”, Stevie Wonders ”Sir Duke” och Duke Ellingtons ”It Don’t Mean a Thing” – ja, jag skulle nästan ha lust att räkna upp allt hon spelade.

Underbart att få höra en sommarpratare som kan musik och som har ett förhållande till den musik hon spelar.