Lästips: Kind of blue och Kind of red
20 mars 2009 15:19 | Musik, Politik | 8 kommentarerI dagens stockholmstidningar finns ett par artiklar, som jag gärna vill göra mina läsare uppmärksamma på.
För inte så länge sedan skrev jag om Miles Davis’ ”Kind of Blue”, detta apropå att jag hade gett sonen, Matti, en till box utökad utgåva av den här jazzklassikern. I kulturdelen av dagens Svenska Dagbladet har Harry Amster ett helt uppslag om ”mästerverket som brukar kallas jazzens bästa skiva”. Där kan du också läsa om vad till exempel Rigmor Gustafsson och Jan Lundgren anser om det här albumet. Du kan läsa artikeln – ”Ett blått mästerverk” – här.
För ett par dar sen fick jag ett mejl från min vän DN-journalisten, kåsören och författaren Staffan Skott, numera på grund av hustruns, Maria Nikolajevas, tjänst där bosatt i Cambridge. Han ville bland annat tipsa om en artikel, som publiceras på DN Kultur i dag, ”Till alla lycka bär”. Eftersom DN inte tillhandahåller någon länk till den, tillåter jag mig att frikostigt citera ur den:
”Fysisk och psykisk ohälsa, narkotikamissbruk, kriminalitet, sociala missförhållanden, tonårsgraviditeter, ångest, rökning, övervikt – både för rika och fattiga länder visar det sig att i länder med mindre ekonomiska klyftor har människorna mindre av dessa missförhållanden. Och tvärtom: människors tillit till varandra är större i länder med mindre ekonomiska klyftor. Även känslan av lycka, livslängden, kvinnans ställning i samhället är bättre, ja till och med sopsortering och återbruk fungerar bättre.”
Det hänger alltså inte bara på om landet i sig är rikt; det hänger på graden av jämlikhet. Den som drar de här slutsatserna är inte artikelförfattaren utan socialmedicinaren Richard Wilkinson och sociologen Kate Pickett, i den just nu i brittisk press mycket uppmärksammade boken ”The Spirit Level” (Allen Lane).
Jag fortsätter att citera Staffan Skott:
”Författarna har mätt graden av ojämlikhet genom att efter vederbörliga justeringar för skatt och annat jämföra inkomsterna hos den rikaste femtedelen av ett lands befolkning med den fattigaste femtedelen. I Storbritannien är skillnaden 6,5:1, I Skandinavien och Japan 4:1 och så vidare.
Ett paradexempel på bokens tes: I USA är genomsnittsinkomsten dubbelt så hög som i Grekland och man satsar mer på hälsovård än något annat land. Men ett nyfött barn i Grekland löper mindre risk för spädbarnsdöd och kan förvänta sig att bli äldre än det amerikanska. Ojämlikhet: USA 8:1, Grekland 6:1.”
Vilket förlag hinner först med att ge ut den här boken i Sverige, Ordfront eller Atlas?
Fast sen gäller det ju också att få någon, gärna flera, i den socialdemokratiska partiledningen att läsa den. Det kan bli svårare.
8 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Det verkar som Staffan Skott drabbats av en nyvunnen insikt att även överklassen tjänar på jämlikhet”. Och jag förstår Enn Kokk`s kommentar om att detta borde den socialdemokratiska ledningen läsa. Den klassiska socialdemokratiska fördelningspolitiken var inte Göran Perssons första prioritering varvid klyftan ökade. Skall Socialdemokraterna vinna valet 2010 är det dags att man återigen presentera en trovärdig fördelningspolitik. Läs “The Spirit Level” eller några av texterna som jag tipsar om nedan och inse att alliansens politik är dödlig.
Vill man förstå processen bakom hur ojämlikheten skapar ohälsa så finns ”Statussyndromet” av Michael Marmot engelsk epidemiolog som även ligger bakom WHO:s rapport ”Closing the gap in a generation” eller på svenska ”Utjämna hälsoskillnaderna inom en generation” med underrubriken ” jämlikhet i hälsa genom påverkan av de sociala bestämningsfaktorerna.
Jonny Springe Sveg
Comment by Jonny Springe — 2009 03 22 23:41 #
Till Jonny Springe: Jag har för egen del då och då förespråkat att man på nytt borde tillsätta en arbetarrörelsens jämlikhetsgrupp, en motsvarighet till den som Alva Myrdal ledde runt decennieskiftet 1960- och 1970-tal och vars sekretariat jag tillhörde.
Comment by Enn Kokk — 2009 03 23 10:00 #
Dina godmodiga och alltför sällan släppta ironier får mig att le. ”Fast sen gäller det ju också att få någon, gärna flera, i den socialdemokratiska partiledningen att läsa den. Det kan bli svårare.”
Comment by Anders E Nilsson — 2009 03 23 13:27 #
Till Anders E Nilsson: Blev jag en del av Mosa Mona-kampanjen med det här?
Comment by Enn Kokk — 2009 03 23 13:35 #
Fast det trista är att de allvarligaste klyftorna i samhälle inte går mellan arbetare och tjänstemän som diverse jämlikhetsgrupper i det förgångna gärna talade om. De allvarliga klyftorna finns mellan de som befinner sig ”inne” och de som befinner sig ”utanför” samhället- De som befinner ute i kylan måste (s) äntligen upptäcka och göra politik av. Det här är en starkt ökande grupp och som i hög grad växte under Perssons tid. I Tyskland talar man om ”die Untenklasse”, en permanent grupp som växer och som varken i hög- eller lågkonjunktur verkar kunna integreras i samhället och som den politiska klassen struntar i. Eller som man aktivt stigmatiserar (som fallet är med alliansregeringen) och pekar ut som ”arbetsovilliga”.
Comment by Anders Thunberg — 2009 03 24 21:00 #
Anders Thunberg: Välkommen till verkligheten. Redan för 20-30 år talade Olof Palme om en gemensam klass av tjänstemän och arbetare. Och det var inte bara retorik utan ett nyktert iakttagande av utvecklingen i samhället.
För övrigt håller jag med dig om att omsorgen om de som verkligen befinner sig ute i kylan är obefintlig från höger och tyvärr också från vänster. Men att i hög grad skylla den ökande utslagningen på GP tycker jag är väl magstarkt. Där kanske vi alla istället måste inse att vi har en skuld.
Comment by Lennart J — 2009 03 24 22:40 #
Till Lennart: Tyvärr finns valstrateger som utmönstrar den här gruppen som ointressant. Men det är kortsiktigt 1) för att det handlar också om barn till de som befinner sig ute i kylan och som viss sannolikhet också kommer att hamna ute i kylan eller halka efter och få mindre av livscahnser. 2) att ”skattebasen för välfärden” smalnar om en ökande grupp befinner sig ”utanför”. Då är vi förmodligen inne på de samband som ”The Spirit Level” tar upp och där det konstateras att även medklassen förlorar på de ökande klyftorna. Fast det mest lönsamma vore förstås om alla fattiga dog mycket tidigt!!!
Comment by Anders Thunberg — 2009 03 25 18:02 #
Anders Thunberg skriver:
Fast det mest lönsamma vore förstås om alla fattiga dog mycket tidigt!!!
Vi har ju börjat sjunga framtidens selektionsmelodi, den som USA sjungit ganska länge: Skicka de misslyckade i krig, så blir vi av med dem!!!!
Comment by Kerstin — 2009 10 18 2:07 #