Pär Nuder – mannen utan egenskaper

19 mars 2009 12:41 | Politik | 20 kommentarer

Jag har ingen särskild relation till Pär Nuder. Vi har naturligtvis träffats men egentligen aldrig samarbetat eller haft konfrontationer om något. Göran Persson har jag under en ganska lång period, trots våra olikheter, haft en bra personlig relation till – ända till dess att EMU-frågan gjorde att jag blev persona non grata. Men Pär Nuder har jag liksom aldrig hört av ens om baltikumfrågan, som han skriver om i sin ”Stolt men inte nöjd” (Norstedts, 2008) – jag tänker då inte främst på att han liksom jag har estniska rötter (hans pappa, Ants Nuder, kom från Estland) utan på att jag var det socialdemokratiska partiets nordiske och baltiske sekreterare och att Göran Persson, som Pär skrev tal åt bland annat i dessa frågor, vid VU-sammanträdena var uttalad fan av mina skriftliga rapporter.

Nu blir jag nästan häpen när jag läser det Nuder inledningsvis skriver om sina estniska rötter, och allt efter som jag läser ”Stolt men inte nöjd”, framstår de här delarna mer och mer som de mest personliga i boken.

Det som nämligen utmärker större delen av ”Stolt men inte nöjd” är avsakanden av nerv, glöd, övertygelse. Bara ett par gånger brister det, av begripliga skäl, för Pär Nuder.

Det ena tillfället är när Göran Persson, vars skugga och skyddsling han länge var, efter det att Nuder hade blivit finansminister tar sin hand ifrån honom. Det där känner jag igen: plötsligt finns man inte; man är en som har svikit.

Det andra är när Mona Sahlin efter valförlusten drar undan mattan under hans fötter och i stället tillsätter Thomas Östros som ekonomisk talesman. Jag fanns inte i närheten av de agerande under den perioden, men jag skulle våga satsa en slant på att Pär Nuders version av hur det gick till i viktiga avseenden är korrekt. För egen del hyser jag inga politiska sympatier för Pär Nuder, men mitt moraliska jag uppreser sig mot hur det gick till.

Samtidigt borde inte just Pär Nuder bli förvånad. Stora delar av de memoarbetonade delarna av hans bok skildrar en politisk värld – en apparatvärld, en (till mycket stora delar) grabbvärld – som är mig så främmande att jag inte vill tillhöra den. Mängder av stora politiska frågor passerar revy utan att man riktigt får klart för sig vad just Pär Nuder ville och varför han gjorde det. För min del misstror jag både hållningen att man, om man är förtroendevald eller tjänsteman, alltid på något automatiskt vis hamnar på det som för tillfället är den fastslagna partiståndpunkten och aldrig åtminstone redovisar de bärande värderingarna och praktisk-politiska skälen bakom ståndpunkten i fråga.

Jo, visst förefaller han att skriva om sådana kontroversiella frågor som EMU, som vi kan använda som exempel. Även han noterar, liksom jag har gjort, Göran Perssons långvariga inledande skepsis till EMU-projektet (märk väl utan att berätta om hur han själv under den perioden ställde sig till projektet). I Pär Nuder har vi en man som skulle kunna bringa ljus över frågan vad som, främst, fick Göran Persson att vända på kappan, men tji! Också folkomröstningskampanjen (där jag för övrigt tillhörde ledningen för Socialdemokrater mot EMU) finns med, men Nuder sätter, på ett sätt som nästan känns som medveten taktik, punkt med det tragiska mordet på Anna Lindh. På så sätt behöver han aldrig analysera varför omröstningen gick som den gick.

EMU-frågan ger dessutom ett utmärkt exempel på hur medvetet Pär Nuder selekterar människor i politikens centrum som han skriver om respektive inte låtsas om att de ens finns. På ett tidigare ställe i boken nämner han de statsråd han umgås med och gillar i regeringskretsen. I den kretsen finns inte en enda av EMU-motståndarna i regeringen. De nämns senare, i ett problematiserande avsnitt, vid namn, och där får särskilt Leif Pagrotsky sina fiskar varma, även om Pär Nuder lite fegt kryper bakom den döda Anna Lindh.

Andra, som Pär Nuder av den ena eller den andra anledning förmodligen ogillar, nämns över huvud taget inte i den här boken, detta även när de bevisligen har spelat en stor roll för utmejslingen av den socialdemokratiska politiken.

Och det är väl kanske med tanke på författarens (oftast väl dolda) åsikter lika bra.

20 kommentarer

  1. Jag tycker att mr Nuder är en obehaglig typ. I Olle Svennings bok ”Göran Persson och hans värld” tar författaren upp Nuder. Han skriver att Nuder fått höra att han borde skaffa sig erfarenheter utanför den politiska apparaten, som ett vanligt jobb, men att Nuder inte tycker det är så tilltalande.

    Jag tycker att såna människor ska aldrig få bli ledande politiker för socialdemokratin. Alla våra företrädare ska stå med båda benen i skiten. De ska känna till verkligheten, komma från den.

    Heltidsuppdrag ska vara klart tidsbegränsade och inte någon decennie-efter-decennie-sysselsättning, absolut aldrig någon livstidssysselsättning.
    Helst ska alla heltidsuppdrag avskaffas. Utvidga gärna riksdagen till det tredubbla antalet ledamöter om det innebär att folk kan fortsätta på deltid som diskare, städare, förskollärare, snickare, lackerare och svetsare.

    Jag tycker det är bättre med tio kommunalråd på deltid i en medelstor svensk kommun än ett eller två på heltid.

    Jag tycker inte att vi ska ha en politisk gräddhylla dit folk armbågar sig för berömmelse, makt och ofta hutlösa arvoden. Sådant skapar politikerförakt och det med all rätt.

    I höst påbörjar jag förhoppningsvis en utbildning som leder till ett tekniskt jobb, ett utanför den politiska ankdammen. Så vill jag ha det fortsättningsvis.
    Jag har under mina drygt tio år i politiken blivit mer cynisk och mindre spontan och mänsklig. Jag är inte imun mot den process mot mänsklig förruttnelse och förhårdnande som så lätt partipolitiken leder till.

    Men jag vill inte bli värre. Jag vill inte skaffa mig än mer perversa drag. För pervers är jag delvis. Jag vill inte bli maktkåt och omänsklig, skild från vanliga människors verklighet.
    Jag vill inte bli som mr Nuder, en karriärist som planerade sin bana redan i 20-årsåldern.

    Comment by Edvin, SAP i Malmö — 2009 03 19 13:31 #

  2. Till Enn: Mycket intressant du skriver om Pär Nuder. Egentligen går recensionen långt utöver boken. Den handlar om hel politikergeneration, vars karaktäristiska drag mer går ihop med den mentalitet man finner bland supportrar i fotbollsvärlden. Jag har gjort en egen iakttagelse om Pär Nuders ”estniskhet”. En tid när han var på starkt uppgående talade han faktiskt en hel del om sina estniska rötter. Uppenbarligen tänkte han bygga en del av sin image kring det arvet. Men plötsligt slutade han att tala om den bakgrunden.
    Hade det möjligen att göra med det svenska riksarkivet köpte in hans familjs KGB-arkiv från Estland? Och att möjligen någon undersökande journalist skulle få idén börja att botanisera i det?

    Comment by Anders Thunberg — 2009 03 19 23:56 #

  3. Det är inte ett trevligt parti du beskriver, får jag ju säga. Jag som en gång (för evigheter sedan) tänkte ge mig i kast med politiken är idag glad att jag aldrig gjorde det. Nå, min man brukar säga att jag inte hade blivit långlivad i något parti i alla fall, eftersom jag aldrig hade kunnat vifta på svansen för topparna tillräckligt länge. Förmodligen har han rätt.
    Och om Nuder har jag aldrig tyckt.

    Comment by Kerstin — 2009 03 20 1:52 #

  4. Kerstin:
    Det är inte partipolitiken det är fel på. Det är maktfullkomligheten som är problemet. Samma sak gäller familjeformen mamma-pappa-barn eller det sätt stora delar av ekonomin organiseras på: det är den odemokratiska ordningen som är fel.

    Jag ångrar inte att jag gick med i Socialdemokratiska Arbetarpartiet. Jag kommer att stanna. Men jag är medveten om vad det gjort med mig.

    Det är helt rätt inställning att inte vilja vifta på svansen för högdjur. Att skriva så är ett sätt att beskriva vördnad och inställsamhet. Respekt för demokratiskt fattade beslut och disciplin mot dem är dock mycket viktigt.
    Sånt tar sig dock vissa ledare rätten att sätta sig över. Både Olyckan Persson och Olyckan Sahlin har och hade såna böjelser.

    Comment by Edvin, SAP i Malmö — 2009 03 20 3:37 #

  5. Edvin
    Och var har man det ena utan det andra?

    Comment by Kerstin — 2009 03 21 0:35 #

  6. Kerstin:
    Jag har sluppit maktfullkomlighet och armbågar under stora delar av mitt politiska engagemang. Det finns på många ställen på gräsrotsnivå. Så din ledande fråga (?) stämmer inte helt. Men visst finns det en poäng i det du skriver.

    Det finns alldeles för mycket bra och alldeles för många möjligheter att göra saker bättre för att jag skulle ge upp partipolitiken.

    Comment by Edvin, SAP i Malmö — 2009 03 21 11:55 #

  7. Det fanns några rader i ditt mycket generellt intressanta inlägg som värmde en rätt desillusionerad demokrat som undertecknad dess innehåll är något jag själv känner starkt för:
    ”För egen del hyser jag inga politiska sympatier för Pär Nuder, men mitt moraliska jag uppreser sig mot hur det gick till.”

    ”För min del misstror jag både hållningen att man, om man är förtroendevald eller tjänsteman, alltid på något automatiskt vis hamnar på det som för tillfället är den fastslagna partiståndpunkten och aldrig åtminstone redovisar de bärande värderingarna och praktisk-politiska skälen bakom ståndpunkten i fråga.

    Comment by Thomas Tvivlaren — 2009 03 23 10:49 #

  8. Till Edvin, SAP Malmö, vilka ”demokratiskt fattade beslut” är det som du anser att Mona S har satt sig över? För det goda samtalets skull beövs det en precisering.

    Comment by Anders Thunberg — 2009 03 24 0:46 #

  9. Anders Thunberg:
    Mona Sahlin körde över rörelsen så sent som i höstas i fråga om Lissabonfördraget. Det fanns visserligen inget beslut från partiet i frågan. Men med tanke på att beslutet kunde ha väntat ett år får det betraktas som maktfullkomlighet. Två förbundsordföranden i LO-förbund klagade också över hanteringen från LO-ledningens sida, som stödde Sahlin, av frågan.

    Det finns sannolikt många fler exempel. Men för att kunna svara exakt måste jag gå igenom en massa handlingar och böcker som jag inte har tid till nu.

    Utnämningen av Ibrahim Baylan är ett exempel på maktfullkomlighet. Här åsidosattes kongressvalda Håkan Juholt.

    Oavsett exempel är det väl känt att den socialdemokratisk arbetarrörelsen har ett auktoritärt arv och kultur.

    Comment by Edvin, SAP i Malmö — 2009 03 24 12:47 #

  10. Mycket av det Edvin skriver om känner jag igen från min första tid i socialdemokratin, framför allt från SSU och från vissa kretsar i studentförbundet som stod Kanslihuset nära. Det finns inga beslut på papper om den maktkamp eller vad det nu är för kamp som pågår i organisationer av det här slaget och därför är det också svårt att säga om en ledande figur kör över partiet eller inte. Ofta är personen i fråga inte ensam utan tillhör någon klick. Men allt sånt förekommer också på andra håll, och kanske i grövre form. Det vore bättre om fler reagerade på detta på samma sätt som Edvin. Det är inte han som behöver en näsknäpp. Det behöver däremot alla stora och små maktspelare som skrämmer bort andra bara för att få sin egen tillstymmelse.
    Hälsningar!
    Hans O

    Comment by Hans O — 2009 03 24 14:49 #

  11. ”Ingen näsknäpp” Hans O – jag blev bara nyfiken. ”Maktspelandet” brukar det sägas är ”grabbarnas livsluft”
    Men hur duktiga är kvinnorna i det spelet? Håller man på att ta efter?

    Comment by Anders Thunberg — 2009 03 24 20:39 #

  12. Jag minns också kvinnor som deltog i maktspelet från min tid som socialdemokratisk student och ledarksribent på Aftonbladet. Så det är nog inte bara så att de håller på att ta efter, men de är kanske en aning aktivare numera om än inte lika framgångsrika. Kanske är de fortfarande mera påpassade. Karlar som ”tar sig ett järn och är som en människa” har ju alltid haft lättare att sitta kvar på taburetterna än kvinnor som gör likadant. Det gäller både sossar, borgare och vänsterpartister. Men kombinationen sex, alkohol och pengar borde inte ha så mycket i politiken att göra. Den är tillräckligt snaskig ändå. Där håller jag med Ivar.

    Comment by Hans O — 2009 03 26 12:18 #

  13. Ang Per Nuders estniska bakgrund vill jag bara upplysa om att jag och Seppo Isotalo gjorde en undersökning av hans farfars biografi med hjälp av bl a den estniska forskaren Mai Krikk. Resultaten redovisades i en artikel i FiB/Kulturfront. Sedan dess har Per Nuder valt att sänka tonen. Det var klokt och har inte det minsta med opportunism att göra. Det framkom nämligen att hans farfar var rätt insyltad i övergrepp och politiska förföljelser under mellankrigstiden. Att han omkom i sovjetiskt läger var tragiskt, men ger honom inte automatiskt hjältegloria. Det hedrar Nuder att han lät nya fakta påverka sin syn. Om alla politiker levde efter den principen skulle världen se helt annorlunda ut.

    Comment by stefan lindgren — 2009 03 26 12:43 #

  14. En annan riktigt obehaglig politer är
    Marit Paulsen som har hoppat i galen tunna

    Nu slår Marit Paulsens totala okunnighet om jordbruk ut i full blom när hon påstår att ekologiskt jordbruk innebär svält i världen. Medan det är tvärtom så att kemijordbruket bränner ut jorden, minskar skördarna och förstör grundvattnet. Samtidigt sitter hon i tv och skryter om att hon är sveriges moraltant. Om det är något MP inte har så är det moral.
    Ingen svensk politiker har så svekfullt som Marit Paulsen anpassat sig till det politiskt korrekta och vänt kappan efter vinden. När hon vandrat från kommunisterna längs hela den politiska skalan till fp. Det är motbjudande att se hur de stora medierna rakt av anammar hennes självgoda klyschor. Utan medias totala brist på kunskaper om jordbruk och dess aningslösa uppbackning hade Marit Paulsen aldrig kommit utanför sin omskrutna husvagn.
    Förra gången tog sig Paulsen till Bryssel uppbackad av medierna genom att slå in öppna dörrar om slaktdjurstransporter. Tyvärr utan några synligt resultat när hon väl kommit in i EU-parlamentet. Nu finns det förslag om utökning av slakttransporterna till 12 timmar.
    Den här gången har den politiskt förvirrade Marit Paulsen valt att gå till angrepp på ekologisk odling. Tvärsäker på att få den mediauppvaktning som hittills uteblivit sedan hon nominerats på folkpartiets lista till EU-valet.
    Hur okunnig hon i själva verket är framgår med önskvärd tydlighet när hon rakt ut i luften påstår att ekologisk odling bara ger halva skörden. Alla som kan det minsta om praktiskt jordbruk vet att detta är en ren lögn.
    Tar man hänsyn till torrsubstans, vitaminer, protein och mineraler i det ekologiska jämfört med konventionellt odlat så är den ekologiska skörden näringsmässigt större än den konventionella. Och då behöver man inte heller bära hem en massa onödigt vatten, rester av växtgifter och kemikalier.
    Även om tv:s kelgris Marit Paulsen får uppmärksamhet på sitt taktiska utspel så har hon och hennes rika sponsorer räknat helt fel den här gången. Medvetenheten om att industrijordbruket med sitt enorma oljeberoende producerar produkter som är både smaklösa och farliga för hälsan är så vitt spridd att hennes utspel kommer att skada både hennes egen valkampanj och folkpartiet i det kommande EU-valet.
    Jag tror inte de stora medierna klarar av att pumpa upp Marit Paulsen en gång till. Då de enda som är glada över hennes förvirrade politiska utspel är de globala GMO-företagen, växtgift- och konstgödselindustrin.
    Rune Lanestrand
    Redaktör för tidskriften Småbrukaren

    Comment by Rune Lanestrand — 2009 03 26 23:06 #

  15. Fascinerande att få en inblick i hur socialdemokrater ser på världen. Det handlar om mer än politik, det är en egen kosmologi där Partiet nästan är en gudom. Allt i omvärlden betraktas och tolkas med SAP-glasögon. Man känner en viss respekt för denna fromhet. Detta sagt utan ironi.

    Comment by John — 2009 12 27 13:37 #

  16. Till John: Men den reflektionen var väl knappast föranledd av den bokrecension du hade fäst din kommentar vid?

    Comment by Enn Kokk — 2009 12 27 13:58 #

  17. Nuder är en loser.

    Comment by Pelle — 2010 06 12 21:16 #

  18. Till Pelle: Fast vid det här laget är det väl en överloppsgärning att sparka ännu mer på honom.

    Comment by Enn Kokk — 2010 06 12 21:20 #

  19. Enkelt, eftervalsanalysen kommer med stor obarmhärtighet visa att det är just personer som Pär Nuder som vi behöver. Intelligenta, välutbildade människor med bägge fötterna på jorden, inte tjusiga advokater som vägrar drogtester och inte heller personer som utan djupare eftertanke upprepar i förväg uttänkta och tämligen nattståndna plattityder.

    Comment by Anna J. — 2010 09 11 13:27 #

  20. Tack för denna läsning. Det slumpar sig nämligen så att jag just nu håller på och läser Nuders bok och detta gav mer kött på benen. Jag känner honom inte men vi bor i nära kvarter och jag är iofs av annan politisk uppfattning. Vilket inte innebär att dörren stängs för övriga. Tvärtom, hur ska man annars få någon puls i engagemanget och sitt eget tänkande.

    Kommer efter detta att läsa hans bok med andra ögon och ska verkligen försöka få med honom i mitt närradioprogram Radio X. (helt opolitiskt, bara samtal med personer som förefaller intressanta).

    Internet är fantastiskt. Allt finner man här.

    Comment by Mary X Jensen — 2011 05 21 23:14 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^