Hur nära är socialismen?

17 mars 2009 11:48 | Politik, Prosa & lyrik, Ur dagboken | 4 kommentarer

Petter Bergman (1934-1986) skrev bland annat den här dikten, som jag hittade i antologin ”Utsatt i musiken. Dikter 1957-73” (FiBs lyrikklubb, Tidens förlag, 1975):

Hur nära är socialismen?

“Hur nära är socialismen?”
Den skall föra oss närmare.
“Ja, men hur nära är den?”
Mycket nära, mycket långt ifrån.
“Men är den nära, kan den vara nära
som bordet där jag äter,
som kroppens tyngd mot kroppen
när man älskar?
Är den så nära, säg, är den så nära?”

Den är nära bordet där vi äter.
Den är nära, som tyngden av en börda
när man vet vad bördan är.
Den är din tanke, ditt förbund med andra.
Och den kan vara mycket nära,
nära som en kropp mot kropp,
nära som din kropp mot världens kropp.

Det är en underbar dikt. Den förenar det visionära och allomfattande med det intima och mycket nära.

Jag kom att tänka på den, eftersom vi i går tillbringade hela förmiddagen tillsammans med ett helt gäng från Uppsala stadsteater, de flesta av dem med mina mått mätt mycket unga. De arbetar med en pjäs om Olof Palme – den ska ha premiär i höst – och ville därför träffa Birgitta och mig för ett samtal om Palme: personen, politikern, ideologen, internationalisten.

Deras frågor var kunniga och relevanta. Och jag tror att de fick ganska mycket användbart material, minnen, reflektioner, en del av det jag har publicerat om Olof Palme och om 1975 års partiprogram, det som vi tillsammans arbetade fram, skiv- och lästips och faktiskt också en kopia av Jonas Simas film om Olof Palme.

Själv höll jag en längre utläggning om det på Palmes tid flitigt använda uttrycket ”demokratisk socialism”, om vad vi la in begreppet. (Den som vill veta vad vi tyckte då, kan gå upp under Kulturspegeln, Poltik.)

Vi fick motfrågan varför socialdemokratin har slutat använda det här begreppt, när och varför.

Jag konstaterade att det visserligen finns kvar på ett ställe i det nuvarande partiprogrammet, det som jag inte har varit med om att formulera, men att man uppenbarligen, någonstans i spåren av nittiotalskrisen, slutade använda det på det offensiva sätt som skedde under Palmes sjuttiotal.

Att i dag ställa frågan ”Hur nära är socialismen?” är irrelevant inte bara för att vi nu har en högerregering.

Frågan om den demokratiska socialismen förefaller inte vara relevant heller i socialdemokratins tankevärld, åtminstone inte om vi med socialdemokratin menar flertalet av dagens makthavare i partiet.

4 kommentarer

  1. Det kanske kan vara intressant att notera att Vänsterpartiet Uppsala läns nyvalda ordförande definierar sig som demokratisk socialist.

    http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=71-AV_ID=881070,00.html

    För övrigt tycker jag väldigt mycket om Petter Bergmans dikt, du formulerar mycket väl varför, den pekar på att socialismen inte bara handlar om det stora systemskiftet utan också om bordet där vi sätter oss för att äta.

    Comment by Johan Persson — 2009 03 17 12:33 #

  2. Ja du Enn, definitionen blir trängre och trängre.

    Tack för en underbar dikt, det är ju det som kommer över en när man åker hem från Folkets Hus i Hamburgsund och arbetarkommunens årsmöte. Det är många som har gett upp, nästan lika många som de som är förbannande.

    För visst har socialismen med vad som står på frukostbordet att göra, det som fyller kroppen och själen när men reser sig för att gå till arbetet. Tillfredställelsen över det man har åstadkommit och allt det man har ogjort.

    Och det är i det korta ögonblicket när du reser dig som demokratin är förborgad, när du reser dig upp för att få något gjort. Tillsammans med de andra.

    När vi satt där på Folkets Hus i Hamburgsund och i pausen mellan årsmöte och gruppmöte och åt vår sallad, ja den nya tiden har nått även oss, så åt vi med god aptit, men förnimmelsen av det som är gjort och det som är ogjort fanns där inte.

    Kanske borde vi mena något mera med socialdemokratin?

    Comment by Anders E Nilsson — 2009 03 17 14:22 #

  3. Det där med meningen om livet, är väl att leva, dock är ju det inviduellt som vi måste gå in i oss själva lite. Man glömmer ju snabbt hur underbart det är med lite fågelkvitter nu på våren och solens strålar, när det är sånt tempo på oss. Jag kommer ihåg Jerzy Einhorns tal när Wallenberg monumenet blev invigt i Riksdagshuset, det talet skulle jag vilja ha för att komma ihåg, att en man som varit med om så mycket kunde se det vackra med människan och vara så ödmjuk, han kunde se meningen med livet. Ja inte för jag någonsin skulle vara avudsjuk på hans uppväxt men hans sätt att tänka fick mig att fundera själv. Vilken storhet att tänka så. Jag som inte ”varit med om så mycket”, borde ju skämmas när man indirekt vill ha så mycket. Jag är ju så lyckligt lottad, så då och då tänker jag på den mannen och vad han sa, och ser vilket underbart liv jag har.
    En stor man var han i mina ögon, på många sätt oavsett ”färg”.
    Karin

    Comment by Karin — 2009 03 18 6:59 #

  4. ”Jag konstaterade att det visserligen finns kvar på ett ställe i det nuvarande partiprogrammet, det som jag inte har varit med om att formulera, men att man uppenbarligen, någonstans i spåren av nittiotalskrisen, slutade använda det på det offensiva sätt som skedde under Palmes sjuttiotal.”

    Här tror jag en kärna finns till den identitetslöshet som jag känner är förekommande inom S. Övergången till en lightversion av ett borgerligt parti skedde utan någon folklig förankring och utan någon diskussion. Det känns som att de som stod vid rodret bestämde att ”nu är det så här vi ska göra och att det kanske går stick i stäv med vår ideologiska kärna det må vara hänt…”

    Själv känner jag inte alls igen S från Palmes tid vilket iofs kan hänga ihop med tiden och utvecklingen. Tiden och utvecklingen kan dock inte förklara att det visionära S reducerats ned till…ja, jag vet faktiskt inte vad!? Det ger ett tomrum, i synnerhet i dessa nya tider när så mycket måste omdefinieras och ifrågasättas. Delar av det tomrumet har bl.a. Piratpartiet tagit upp men jag saknar helhetssynen och en politisk helhetsvision på den nya tiden.

    Vad gäller visioner så har ju Feldt t.o.m. tagit avstånd från det visionära och beskrivit det som något katten släpat in…

    Comment by Thomas Tvivlaren — 2009 03 23 10:32 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^