Jag lever samtidigt i många tidsepoker
1 mars 2009 12:46 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 9 kommentarerSöndag förmiddag. Ljuset återvänder, som ett grönt skimmer genom de höga krukväxterna i mitt fönster.
Söndagsförmiddagarna är långa och fyllda av njutning: efter frukosten ett par koppar nybryggt kaffe och till dem våra tre morgontidningar, i radion först ”Godmorgon, världen!” i P 1 och sen ”Klingan” i P 2. Just nu sjunger en gammal bluesgud, Howlin’ Wolf.
I går löste jag Melodikrysset, och på kvällen såg jag melodifestivaldeltävlingen i TV. I den senare förekommer mycket usel musik, men det var kul att Malena Ernman, och i en tidigare deltävling Caroline af Ugglas, lyckades ta sig vidare.
Det finns en modernitetsdyrkan som stör mig, i musiksfären, i politiken, vad ni vill. Jag lever samtidigt i alla dessa sfärer i många olika tidsepoker, allt från nuet över de år i mitt mer än sjuttioåriga liv mitt medvetande har byggts under till ännu äldre eror i historien.
Därför blir jag glad när också mycket unga människor hämtar inspiration från det jag skriver. Därför blev jag stolt när min sjungande och spelande och komponerande son plötsligt frågade mig, om jag kunde tänka mig att skriva några texter åt honom och hans band. (Jag har inte försökt än, men det kanske kommer.) Därför gick det rakt in i hjärtat, när min dotter för ett antal år sen urbrast: ”Det är inte alla som har en pappa som lyssnar på Ocean Colour Scene”.
Ibland upplever jag att jag kanske trots allt inte är någon sorts överlevande dinosaurie. I dagens ”Godmorgon, världen!” var det ett långt inslag om Miles Davis’ ”Kind of Blue” från 1959, den som jag nyligen gav i födelsedagspresent åt sonen; jag skrev om det här på bloggen. Lite senare i samma program hörde man Olof Palme i ”Fördomar”, förvandlad till ett slags rap med hjälp av Latin Kings’ bakgrundsmusik på CDn ”Mitt kvarter”. Jag var med om att ge ut Olof Palme-CDn ”En levande vilja”, där originalet, ett radioanförande om invandrarna 1965, fanns – skivan gavs ut till tiosminnet av hans död.
Jag håller just nu på att läsa klart första delen av Kjell Östbergs Palme-biografi, ”I takt med tiden. Olof Palme 1927-1969”. Jag kommer snart att skriva om den, men jag känner starkt att Olof Palme, mycket mer än dagens partiledning (S), både levde i sin tid och, framför allt, betvingade och förändrade den.
I ”Klingan” hör jag en låt med den 89-årige Pete Seeger från en CD som jag för ett tag sen recenserade här på bloggen. I eftermiddag ska jag börja skriva på en stor artikel om Seeger, beställd av Flamman. Seeger fyller 90 senare i vår, men han sjöng tillsammans med Bruce Springsteen när Barack Obama installerades som president. Vad är 90 år, när man har något att berätta och sjunga?
I går spelades ”Air” av Johann Sebastian Bach i Melodikrysset, och nyss strömmade mer musik av Bach ut från radions P 2. God musik överlever, århundrade efter århundrade.
På motsvarande sätt är det inte säkert att recepten mot de svårigheter socialdemokratin och dess partiledare nu har finns att hämta vare sig hos spin-doktorer eller hos den nye partisekreteraren. Strunta i det krampaktiga fasthållandet vid det man tror är moderniteten. Mer intressanta recept finns kanske i stället att hämta hos för länge sedan döda socialdemokrater som Ernst Wigforss och Olof Palme.
9 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Att ha hunnit upp i pensionsåldern innebär möjlighet att förhålla sig till många ganska vitt skilda epoker. Igår hittade jag bland min mammas efterlämnade papper en julklappsvers som jag skrivit till min pappa någon gång på 70-talet, min mest aktivt politiska period. Boken som pappa fick var Arvid Rundqvist: En arbetares memoarer. Versen handlade om att stå på barrikaderna och slåss mot kapitalet. Jag saknar lite det glöd som vi hade då. Jag lade in versen på min blogg för att påminna både mig själv och ev. läsare om hur det var. F.ö. älskar jag också Pete Seeger. En LP av honom har en av sönerna lagt beslag på, så hoppet finns!
Comment by Vendla Andersson — 2009 03 01 15:42 #
Läste på en blogg alldelses nyss om Åsa Lindeborg.
Hennes beskrivning av Södertäljebrasorna var inte bra. Någon försöker koppla ihop eländet med Dig.
Comment by Leif Ekstedt — 2009 03 01 16:37 #
Till Leif Ekstedt: Nu förstår jag inte ett smack. Vad har jag med den här saken att göra? Jag har inte ens skrivit om den.
Comment by Enn Kokk — 2009 03 01 17:20 #
PS till Leif Ekstedt: Jag har med hjälp av googlesökning lokaliserat det du refererar till Gudmundsons blogg. Det rör sig om en kommentar så låg att jag häpnar.
Comment by Enn Kokk — 2009 03 01 17:33 #
Hej Enn!
Radioprogrammet Godmorgon världen (P1) på söndag förmiddag är ett program av mycket hög klass som jag sällan missar. Panelen som kommenterar dagspolitiken, medverkande bl a Barbro Hedvall, Lotta Gröning och Göran Greider. Satir programmet ”På håret” som driver med makthavare.
Hoppas att programmet får leva vidare under Mats Svegfors ledning.
Hälsningar
Rustan Rydman
Stockholm
Comment by Rustan Rydman — 2009 03 01 18:52 #
Tja du Enn Kokk. Du brukar vara stringent, även när det gäller politiska visioner. Men du menar väl ändå inte på allvar att dra fram Wigforss Göteborgsmanifest eller hans debattinlägg från 1936? Detta senare: ”Fattigdom kan lättare fördragas om den delas av alla” ville ju inte ens Palme vidgå som en vision för SAP trots sin beundran för denne halländske ”språkforskare”.
Eller är det Palmes visioner tillsammans med L Geijer från 1969-71 om behovet av att det svenska samhället behövde en laglig sexualitetsreform vad gällde pedofili, prostitution, blottning etc? Eller hans subversiva politik för att få fram kommunisternas själ bland socialdemokratin? Där gick han i alla fall på pumpen hos LO!
Att dra fram dessa personers visioner idag för de socialdemokratiska industriarbetarna inför valet 2010 är väl inte din mening? Nej det kan inte ens jag tro.
Men vad annat ”gott” gjorde Palme, Sträng? Fördubblade antalet offentligt anställda (byråkrater, heltidspolitiker) medan sjuk/åldringsvård fick mindre resurser under en 10-årsperiod vore väl knappast en ”ny” vision som de då gjorde. Möjligtvis då för att få dessa tusentals nya byråkrater och politiska tjänstemän att rösta på Mona S. ”Bit ej den hand som…”.
Tråkigt att se hur SAP snart lider sotdöden ideologiskt om de inte byter garnityret. Det började med din idol Palme! Han underminerade den svenska socialdemokratiska själen genom sin blotta tillvaro! Erlander borde ha vetat bättre än att föreslå Palme som sin efterträdare. Men inte enbart Erlander var helt faschinerad av att få en flerspråkig adelsman med briljant retorik som ledare för ett arbetarparti.
No offense mot dig, men att lyfta fram dessa personer idag vore en björntjänst mot socialdemokratin. Men det är ju din blogg och du skriver ju vad du vill.
Comment by Lars Rudström — 2009 03 01 23:21 #
Till Lars Rudström: Jag tillåter mig att tvivla på att du har läst den text från 1928, ”Egendomsutjämning och arvsskatt”, där Wigforss’ mening ”Fattigdomen fördrages med jämnmod, då den delas av alla” återfinns i inledningen. Ryckt ur sitt sammanhang förefaller ju innebörden att vara snudd på en målsättning. Men textens egentliga innebörd framgår, om man också läser följande mening: ”Den blir outhärdlig, då den dagligen kan jämföras med andras överflöd, och om den framstår såsom ett tillfälligt resultat av sådana anordningar i samhällslivet, som kunna ändras.”
Redan av detta framgår att Wigforss inte ser fattigdom som något ideal ens om den delas av alla. Vad han talar om är en inkomst- och förmögenhetsutjämning, som lyfter de sämre ställda till en högre nivå, alltså ovanför fattigdomsträsket.
När det gäller Palme (som vi ju har diskuterat tidigare), tror jag din bild av honom skulle nyanseras, om du läste den biografi Kjell Östberg (inte socialdemokrat) just håller på att slutföra.
Comment by Enn Kokk — 2009 03 02 11:14 #
Bäste Enn Kokk! 1968 studerade en god (kvinnlig) vän till mig på Socialhögskolan i Örebro. Vi, som har lite erfarenhet, vet alla att där fanns det starkaste kommunistiska fästet, mer fundamentalistiskt än på Samuelssons ”Sopis” i Sthlm. I min väns kurslitteratur ingick bl.a. Wigforss samtliga valmanifest. Jag läste faktiskt då EW:s ”Egendomsutjämning och arvsskatt” liksom ”Äganderätten och socialismen”, ”Fattiga och rika” etc. Allt beroende på mitt dåvarande socialistiska intresse. Givetvis kommer jag inte ihåg allt vad som där stod, men EW:s andemening återkom ständigt. Hans Göteborgmanifest från 1925 fanns dock ej i studenternas kurslitteratur (det läste jag på ABF:s kurser på 50-talet). Detta av en enkel anledning: Wigforss marxistiska ideologi fick vika för PA Hanssons ”blandekonomi” redan 1934. Därmed försvann SAP:s möjlighet att införa totalsocialism (socialisering av produktionsmedel, finansinstitutioner, råvarutillgångar etc) och Wigforss som en god pragmatiker böjde sig.
Visst har Enn Kokk helt rätt i att EW inte såg fattigdomen som ett mål (ej målsättning!), men hans retorik lyfte fram nivelleringen av våra personliga tillgångar som ett MÅL!
EW var en stor tillgång, inte enbart för SAP, men även för Sverige under 1920-/30talet. Men idag är hans visioner totalt obsoleta, även för SAP. Notera att B Ohlin i början av 30-talet var en varm förespråkare för arvsskatt! Han vek sig också. Men SAP stod på sig. Nu är även den skatten borta. Det verkar som om alla backar in i framtiden.
Jag har tack vare olika bloggar, bl.a. Enn Kokks välformulerade, läst en hel del om Östbergs Palme-biografi och skall skaffa den så fort jag kommer hem till Sverige om två veckor. Tack för tipset!
Under tiden väntar jag tåligt på herr Kokks kloka recensioner av boken. Jag hoppas att den finns i pocketupplaga inför min resa till Japan om några veckor. Då behöver jag en god bok att läsa under alla flygtimmar.
Vänliga hälsningar
Lars Rudström
Comment by Lars Rudström — 2009 03 02 20:01 #
@Enn Kokk: “Den blir outhärdlig, då den dagligen kan jämföras med andras överflöd, och om den framstår såsom ett tillfälligt resultat av sådana anordningar i samhällslivet, som kunna ändras.”
Hoppsan, alltid intressant att inse att det är väldigt lite som är nytt under solen. Jag hade precis samma tankar, om än annorlunda formulerade, under en period i mitt liv då jag bodde i Miami.
Vad gäller Östbergs biografi så är den mycket läsvärd. Mitt ex är för övrigt signerat av författaren själv.
Comment by Thomas Tvivlaren — 2009 03 11 10:55 #